En tanke till som kom nu. Den som idag månadssparar i globalfonder, där största andelen av pengarna hamnar i USA, tar en stor valutarisk. En av mina favoritfonder att följa är Coeli Global Select R. Har historiskt kopierat delar av deras portfölj men jag äger idag inga USA-aktier. Jag kan inte heller tänka mig att köpa i dollar givet nuvarande växelkurser. När kronan är svag är det bäst att hålla sitt nyspar hemma i Sverige. Det flödar dessutom in utländskt kapital på den svenska börsen nu då vår börs tagit mer stryk än andra länders, samtidigt som utländska investerare får en extra rabatt med den billiga kronan. Givet detta borde potentialen på den svenska börsen öka framgent relativt andra börser.
Den som sparar i globalfonder eller index betalar givetvis i SEK, men fonden behöver troligtvis fortfarande köpa dollar för att öka innehaven. Även om de skulle ha en dollarreserv så minskar värdet av innehaven för dig när kronan väl börjar stärkas, tänker jag. Kanske jag räknar bort mig här? Rätta mig i så fall.
Summa summarum, med globala fonder eller do-it-for-me-tjänster kan du inte ta position baserat på hur valutaeffekter slår mot ditt sparande. När kronan åter blir stark blir även amerikanska marknaden intressant igen.
Köpte du däremot aktier i dollar förra året har du 20% i bara valutavinst att hämta hem vid försäljning nu. Fast börsen har ju gått ner där med så det är inte nödvändigtvis bra tajming med hemtagning nu ändå.
Om detta vore sant är det bra men viss ett par exempel där indexfonder kidnappas av aktivister för att driva igenom aktivisternas förslag.
Jag är djupt orolig att detta fenomen kommer öka och ett fåtal aktivister får väldigt mycket makt som påverkar min långsiktiga avkastning (alt få gå ifrån indexfonder).
Jag skriver inte att indexfonder kidnappas av aktivister. En indexfond kan inte kidnappas… Vad jag säger är att indexfonders “förvaltare” inte går på stämman i enskilda innehav för att föra andelsägarnas talan. Oavsett hur stor ägarandel de har. Därmed kan en aktör med ett mindre antal aktier få en starkare röst på stämman än vad deras ägarandel egentligen motsvarar, eftersom representation saknas för ett stort antal aktier.
Tycker för övrigt dagens avsnitt “Rich dad, Poor dad” talar till favör för egen förvaltning framför jag-kan-ändå-inget-och-det-är-svårt-att-slå-börsen-index-fonder. Ska man vara medioker och inte tar risk eller inte? Blir inte riktigt klok på vad budskapet är, från vecka till vecka.
Fanns det ens minsta lilla spår av evidens för detta i boken?
Argumentet har väl hela tiden varit att ”skill” på just aktiemarknaden är svåruppskattad. Om du ändrar marknadsföringsstrategi på företaget du driver och din försäljning ökar mer än dina konkurrenter följande kvartal kan du anta att du gjorde något rätt och lära dig av det. Om du byter investeringstrategi och överpresterar index följande kvartal säger det i stort sett ingenting eftersom det är så mycket slump inblandat.
Ett par synpunkter. Indexfonder är inte “dumma”. Tvärtom, alla forskningsresultat visar ju att de i längden slår aktivt förvaltade fonder.
Jag har följt börsen i 50 år. Man blir ju inte speciellt imponerad. Fondförvaltare ägnar sig i stor utsträckning åt att “följa John”.
Ett tag är serieförvärvare populära. Ett halvår senare vill ingen ta i dem med tång. Storskogen är väl det mest flagranta exemplet. Ett tag är storbanker värdelösa. Några månsder senare är de ett “måste” i porföljen. Osv.
Samtidigt har de det inte lätt. För oerhört många år sedan kände jag en förvaltare som exkluderade Ericson i sin fond. Helt rätt tänkt eftersom bolaget sedan tappade 90 procent av sin börskurs. Kruxet var att spararna inte är långsiktiga. Hens fond presterade under ett par år sämre än index, varför spararna flydde fonden. Helt rätt analys förorsakade minskade intäkter för fonden, och vilken bank med lönsamhetskrav till aktieägarna vill ha det så?
Indexfonder är en enormt bra produkt för de 99 procent av oss sparare som varken kan eller vill lägga ner tid på aktiemarknaden. Sedan är det givetvis upp till var och en att jobba på egen hand, eller söka aktiva fonder om man så vill.
Finns vetenskapliga artiklar kring ämnet att index fonder röstar utifrån aktivisters synsätt.
Just nu är det ändå främst utifrån ESG-perspektiv men frågan är vad som kommer ske i framtiden? Snart kanske man börjar rösta nationalistiskt också och då är det nog inte så roligt att vara svensk.
Exempelvis,
Specifically, we document that index funds have taken a leading role in challenging management and voting against directors in order to advance board diversity and corporate sustainability. We show that index funds have engaged in a pattern of competitive escalation in their policies on ESG issues. Index funds’ confrontational and competitive activism on ESG is hard to square with their passive approach to more conventional corporate governance questions.
Ja, men börsen är inte ett kvartalsspel. Stockpicking och indexsparande är inga motsatser i långsiktighet. Det är inte ett sämre klimat för att direktköpa aktier än att spara i index just nu heller enligt min åsikt.
Nu talar du om trender. Precis som när många fonder förra året inte ville ta i Saab med tång för att det inte var ESG, men nu är det jättemycket ESG. Självklart är det svårt att inte dras med i trender. Men det finns skillnad i trender också. Banker tjänar mer pengar i en stigande räntemiljö, och har svårare när det är minusränta. Banker är också en sektor som alltid har en politisk risk i Sverige eftersom det är en tacksam sektor at möjlka skattepengar från i tid och otid. När förutsättningarna förändras ändrar investerare uppfattning om framtida intjäningsförmåga. Jag ser inget konstigt med det! Givetvis får det också påverkan när pressen skriver om vad som är hett och inte och låter “experter” komma med tips.
Det är när tipsen börjar bli allt för kortsiktiga man bör fundera på värdet i dem. Som Handelsbankens nya påhitt med rekommendeationer på tremånaders sikt. Rena dumheter.
Mycket bra exempel! Bankernas egna fonder är speciellt utsatta för pressen att leverera varje kvartal vilket i sin tur kan leda till kortsiktiga spekulationer och högre risktagande. Dedikerade fonder däremot med uttalade strategier och månadsbrev som informerar andelsägarna om hur det går och hur de tänker torde stå på säkrare mark.
Sen är sparare bara helt vanliga människor som oftare agerar på känslor än inte. Det kommer man inte ifrån. Indexfonder kommer inte heller ifrån paniksäljare, som i sin tur tvingar fonden att minska i sina innehav. När stora indexfonder gör detta kan det påverka kursen i enskilda aktier lite extra (nämndes i OP).
Att ha tagit steget till att spara i indexfonder är fantastiskt mycket bättre än att inte spara alls, eller att jaga börsraketer. Men jag är skeptisk till indexfondsparare som tar skydd i kollektivet och utgår ifrån att alla andra är ambitionslösa och inte skulle klara av att själv göra analys och köpa aktier bara för att man själv hamnat i hamsterhjulet. "99 procent av oss sparare som varken kan eller vill " Det här är bara en ursäkt och ett sätt för den enskilde att släta över faktumet att just hen inte orkar. Hänvisa till den stora massan!
Jag säger det igen. Det här känns som en Rich dad, Poor dad-fråga. Det är OKEJ att vara nöjd med indexfonder, bara man är medveten om det. Det är ocskå otroligt jante att inte unna andra att vilja ha mer. Att lära sig mer. Jag slår med stor säkerhet inte era lysaportföljer över tid, men jag är helt säker på att jag lär mig mer och begriper mer om hur världen fungerar genom mitt aktiva sparande och intresse för bolag. Hur bygger du humankapital genom att spara i indexfonder?
Kan inte tänka mig någon tråkigare att prata sparande med på en fest än någon som bara puttar ut sina sparpengar i index-mörkret varje månad.
Ja, de som är kompetenta och tycker det är roligt skall givetvisa fortsätta med de de gör.
För min personliga del gäller följande. Som banktjänsteman har jag under årens lopp handlagt kunder, allt från företag med balansräkningar över en miljard till små enskilda firmor. Att ananlysera bokslut var något som upptog mycket av de flesta av mina arbetsdagar.
Trots detta. Jag, precis som den absoluta merparten av Sveriges befolkning inser att jag inte klarar av att långsiktigt överprestera mot en indexfond.
Uppenbarligen är din kompetens högre än min. Lycka till!
Det är en bra egenskap att kunna se sina egna begränsningar. Men är det verkligen så att den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning sparar i indexfonder? Eller menar du att de sparar i andra fonder trots att de anser att indexfonder är bättre?
När det gäller mina egna meriter. Jag tiihörde nog den bättre fjärdedelen, men jag platsade inte in i den yppersta eliten.
När det gäller gemene man. Jag jobbade för väldigt många år sedan som privatrådgivare. Förutom några få undantag var intresset för aktier i stort sett noll. För fonder fanns ett visst intresse hos somliga. Den breda massan, om jag skall vara brutalt uppriktig, hade noll koll.
Det har hänt mycket på 40 år, så det är väl något annorlunda idag. Men förutom ett par undantag pratar jag aldrig aktier och andra placeringar med vänner och grannar.
Man förleds lätt att tro att intresset för placeringar är jättestort när man läser den här bloggen. Kom ihåg, det är vi som är undantagsfallen inte “vanligt folk”.
Bygger du ditt resonemang på förhållanden för 40 år sedan finns nog anledning till uppdatering. Väldigt mycket har hänt. Men det är säkert så att alltför många har noll koll och noll intresse och därför hamnar pengarna i den fond som banken vill, vilket inte är en indexfond i normalfallet.
Tyckte du det var roligt att analysera bolag eller var det bara ett jobb för dig? Du analyserade bolag åt din bank utifrån om ni skulle ge dem finansiering eller inte förmodar jag.
Var det ett fritt arbete eller mer av en strikt modell man lutade sig mot? Jag är nyfiken på hur analysen går till (eller gjorde när du arbetade med det).
Jag gör ytterligare ett antagande, att du inte själv valde vilken bransch eller typ av bolag du skulle leverera analyser på. Dessutom är det i sammanhanget väldigt små bolag du talar om, som med stor sannolikhet till merparten inte var publikt noterade.
När jag direktinvesterar i aktier skjuter jag inte brett. Jag väljer ut branscher och bolag jag begriper mig på. Jag väljer bolag som redan tjänar pengar, bolag med starkt varumärke, stark ledning osv. Jag väljer själv vilka bolag jag analyserar och eventuellt köper.
Vet inte om jag uppskattar sättet att avsluta ett inlägg på; “Jag har jobbat med X, så därför är det ingen mening med att argumentera om saken”.
Du har garanterat mer erfarenhet och skicklighet i att snabbt sätta dig in i ett företags ekonomi och levnadskraft. Du skriver i senare inlägg att det var länge sedan du arbetade med analys och även privatrådgivning, så det har ju hänt mycket sedan dess på informationsfronten.
Jag vet därmed inte om din jämförelse är rättvis. Jag tror att jag har större valfrihet och i högre grad själv kan välja vilka bolag jag analyserar. Jag investerar nästan bara i publika bolag och då finns det mängder med information tillgänglig. Rent generellt finns information mer lättillgänglig för vem som helst idag än förr.
Jag har upprepade gånger sagt att jag inte själv tror att jag skapar någon överavkastning relativt index över tid. Jag tror inte heller att jag förlorar en massa. Jag vet däremot att jag lär mig saker och därmed bygger på mitt humankapital parallellt med mitt sparande. En person som bara investerar i indexprodukter lär sig med säkerhet inte mycket om bolag, samhället eller det ekonomiska klimatet för företag (genom att investera alltså).
Slutligen vill jag påminna om att denna plattform är ett ekonomiforum, så det är inte relevant vad gemene man kan och vet om sparande. Jag utgår ifrån att de som läser och skriver här ändå har ett intresse för pengar.
Nej, det finns massor av andra ställen där det finns en viss del slump som inte går att träna bort.
Hur mycket du än tränar på att kasta tärning kommer du inte kunna slå sexor vid varje slag.
Bara för att man investerar pengarna på ett visst ställe behöver det ju inte betyda att det inte finns ett intresse för andra ställen att investera pengarna, men man väljer att inte investera där av andra orsaker än ointresse.
Om man ägnar sig åt analys av företag för stockpicking, så analyserar man väl förmodligen en mängd företag som man väljer att inte investera i, det betyder ju inte att det inte var intressant att analysera företaget i fråga.