Hej Forumet och @janbolmeson!
Det här kan komma att bli ett långt inlägg. Men det är också resultatet av en längre tids knyta näven i fickan med förhoppning om att ämnet ska komma upp någon gång som nyansering av den i övrigt samstämmiga kören av index-gospel.
TL;DR Indexfonder är ansvarslöst och förstör marknaden.
Men först lite bakgrund…
Min resa med Rika tillsammans började ca 2014 med att jag började läsa bloggen. Jag läste allt och tyckte att det mesta var intressant. Gillade speciellt alla räkneövningar. Sedan snubblade jag över ett inlägg om att bo i hyresrätt, som följdes upp med tidningsartiklar och fler blogginlägg på ämnet. Jag läste och begrundade detta, men kunde inte för allt i världen hålla med. Jag slutade läsa för jag tyckte det var fundamentalt fel i alla andra aspekter än att man aldrig tog en större ekonomisk risk än lägenhetens uppsägningstid. Det argumentet köpte jag, men jag slutade att läsa bloggen. Det är en helt annan diskussion som jag inte ämnar ta upp mer här, annat än att jag upptäckt att Jan har ändrat sig i frågan.
Jag återkom långt senare genom podden när jag snubblade över ett avsnitt med någon intressant titel. Har sedan dess lyssnat på nästan alla avsnitt av podden, men inget ämne eller någon enskild fråga har engagerat mig tillräckligt för att ta steget till forumet. Tills nu. Kanske mest för att jag inte fått något gehör på Twitter och känner att jag behöver ventilera.
Till ämnet! (får se om jag klarar av att hålla ihop det här)
Vad är ansiktslöst kapital och vad har det med indexfonder att göra? Ansiktslöst kapital, ibland även kallat dumma pengar*, är när en större aktör köper aktier i ett bolag utan att vara intresserad av att engagera sig i själva bolaget. Man är bara intresserad av göra en placering i förhoppning av snabb avkastning, alltid redo att sälja för att hoppa på en förmodat bättre placering. När då många institutionella ägare kliver in i ett och samma bolag uppstår situationer där majoriteten av aktieägarna består av aktörer som inte är engagerade i bolaget. Det kan då sägas underminera granskningen av bolagsledningens arbete, som lättare kan komma undan med att göra dåliga saker utan att de får stå till svars eller bli utbytta.
( fotnot, Rika tillsammans har ett blogginlägg om “Dumma pengar” men där har termen en delvis annorlunda innebörd, så jag vill inte riktigt dra ett likhetstecken med termen “det ansiktslösa kapitalet”)
Termen är dock ingalunda ny och applicerades väl från början på nästan allt institutionellt kapital. Specifikt aktiefonder och pensionsförvaltningsfonder.
Göran Rosenberg skrev en kolumn i DN 2003 där han kritiserade Ansiktslösa kapitalisters (o)ansvar.
Citat ur texten:
Eftersom de institutionella ägarnas andel i de svenska börsföretagen mer än fyrdubblats på tjugofem år, från tjugo till åttiofem procent, och eftersom det kortsiktiga börsvärdet är ett viktigare värde för dessa ägare än det långsiktiga värdet av företagande, kan man på goda grunder misstänka att det ökade ägaransvar som alla nu efterlyser kommer att lysa med sin frånvaro.
85% institutionellt ägande på den svenska börsen redan 2003!
Alecta är ett företag som i första hand har till uppgift att förvalta det privata näringslivets tjänstepensionskapital (ITP) så att det ger så hög och säker avkastning som möjligt, och som i det syftet då och då råkar bli storägare i ett och annat företag eftersom man äger aktier för sammanlagt femtio miljarder kronor.
Det saknades dock inte röster som hittade möjliga fördelar med institutionellt ägande. Tidskriften Ekonomisk Debatt skrev i nr3 2006 en ledare med titeln Gräshoppor, ansiktslöst kapital
och långsiktiga ägare
Citat ur texten:
Å ena sidan kan institutioner ackumulera större positioner i företagen än enskilda investerare, vilket ger dem bättre möjlighet att utöva ägaransvar och bevaka minoritetsägarnas intressen. Å andra sidan är det inte självklart att incitamenten till aktivt ägande är tillräckligt kraftfulla
Är man stor å stark förväntas man ta ett visst ansvar.
Sedan dess har dock mycket hänt och många aktivt förvaltade fonder har börjat ta plats i valberedningar och representerar sina andelsägares genom att rösta på stämman. Bara att granska ett bolag lite innan en investering kan hjälpa en investerare att undvika nitlotter och investeringar som inte är förenliga med ens uttalade värderingar. Jag ska här ge lite utrymme för Alecta att få upprättelse från tidigare citat om deras dumma pengar. I Alectas blogg behandlas ämnet institutionellt ägande i ett läsvärt inlägg. som jag väljer två citat ur:
En del pensionsbolag väljer en investeringsmodell som bygger på att utöver tillhandahålla kapital även aktivt och på företagsspecifik nivå engagera sig för att kunna säkra relevant information för investeringen och uppföljningen samt påverkan av investeringsresultatet. Alecta har framgångsrikt tillämpat en form av denna modell. Andra pensionsbolag väljer att endast allokera kapitalet baserat på ett relevant index.
Alecta säger alltså att de inte nödvändigtvis bara köper Index och struntar i bolaget.
…påståenden om att institutionellt ägande inte är bra för den publika aktiemarknaden, eller att “ägare av kött och blod” är att föredra, ska man ta med en rejäl nypa salt. Det är påståenden som ger uttryck för en värdering hos den som påstår det, men det går inte att hävda att det är sant.
Alecta skriver också att indexfonder inte heller nödvändigtvis är av ondo med motiveringen att marknaden är effektiv och kapital allokeras dit det behövs.
Indexfonder
Så nu är det äntligen dags att ta upp indexfonder och varför jag inte riktigt håller med Alecta, Jan och i synnerhet bolag som Lysa. Om vi gör som börsen och följer tangenten för den här trenden; tittar på vad den gör med våra bolag om alla bara köper index.
- Ägarna av indexfonder diskvalificeras från ägarinflytande eftersom de oftast inte har representanter som gör sig hörda på stämmorna. Detta ökar i sin tur aktivistfonders möjlighet att med en mindre andel av aktierna/rösterna göra en större påverkan.
- De passiva investeringarna följer index och index som OMXS 30 inkluderar bolag baserat på aktieomsättning. När indexen skiftar bolag i listorna med jämna mellanrum och annonserar vilka aktier som kommer lyftas in respektive åker ut börjar indexfonderna agera i bolagens aktier, vilket bidrar till att öka omsättningen än mer och driver upp värderingarna. Snabba värdeökningar. När aktier med ökad omsättning från inflödet av nya indexfonder blir tyngre i indexet måste även andra indexfonder köpa mer av samma vara, eftersom de oftast eftersträvar varje enskilt bolags vikt i index, vilket ytterligare driver kurser.
- När bolag drivna av hype, som $FING, kommer med i indexet kan den egentliga toppen vara nära eller redan passerad, men nedgången fördröjs lite av indexfonderna som står på köpknappen. Indexfonderna lägger ju ingen värdering i om bolaget och dess produkter fortfarande har en ljus framtid när de entrar indexet. Indexfonder snedvrider alltså prissättningen.
- Andra aktörer utnyttjar givetvis dessa faktum till sin fördel och agerar mycket snabbare på ändrade förutsättningar och de annonserade index-förändringarna.
Aktiespararna skrev om detta 2018
Indexfonder och kvantfonder, som baserar sina strategier på analys av enorma mängder marknadsdata, bryr sig i princip inte om en aktie är dyr eller billig baserad på fundamental analys av bolagens värde. Indexfonder köper enbart efter indexvikter vilket riskerar att leda till ”överefterfrågan” på fundamentalt ”dyra” aktier och tvärtom för ”billiga” aktier. Detta trycker upp aktierna i ”dyra” aktier ännu mer, vilket sannolikt leder till att även kvantfonderna köper eftersom dessa aktier hamnar i ett positivt momentum.
Att allt mer kapital flödar in den här typen av förvaltningsprodukter ökar alltså risken för ”bubbelvärderingar”
Nu börjar det bli intressant! Om indexfonder bidrar till bubbelvärderingar kan man tänka sig att också det omvända gäller. När spararna börjar sälja sina innehav vid oroliga tider ökar också pressen nedåt då fonderna måste sälja aktier allt billigare när fondandelar snabbt dumpas på marknaden. I slutändan är marknaden rationell och aktiepriserna hittar åter rätt pris, men till priset av ökad volatilitet. Just volatilitet är daytraderns levebröd. Inget ont om dem, just sayin’. Fenomenet togs även upp av Privata affärer i början av förra året
”Dumma pengar” i form av passiva investeringar som inte grundar sig i beslut utifrån något annat än indexsammansättningen medför att listiga aktierävar får lättare att överträffa index, enligt en forskarrapport publicerad av National Bureau of Economic Research.
Hur påverkar då en långvarig nedgång indexfonder? Det kan jag inte svara på, då vi inte haft en ordentlig lågkonjunktur under indexfondernas storhetstid, men det kan mycket väl spela ut sig som så att indexfonderna tar en större smäll än aktivt förvaltade fonder när utvecklingen vänder. Då behöver man vara än mer långsiktig för att den “mediokra” strategin ska betala sig. En vanlig föreställning är att indexfonder även ska dämpa fallet. Vi får se.
Så sent som i början av förra året hade DI en artikel om hur börsbolag kan ta in kapital trots att det till största delen ägs av ansiktslöst kapital
”Det gick hur geschwint som helst. De tog in 4 miljarder på en kväll och aktien steg trots emissionen. Det är jättebra för Nent men kommer också att rita om hur vi ser på ägandet”, konstaterar Ulf Petersson i Di:s Analyspodden.
Den åldrades bra… försök igen nu.
Lysa och liknande tjänster då.
Beroende på din preferens och riskvilja sätter de ihop en portfölj av indexfonder åt dig med mer eller mindre inblandning av räntepapper. Valet av indexfonder i sådan portfölj koncentreras ofta till USA, Kina och en hyfsat stor andel i Sverige. Lysa har en mindre andel av innehaven i fonder som riktar in sig på Kina men över hälften av pengarna hamnar i Amerikanska och Svenska indexfonder. Eftersom indexfonder just köper index får spararen inte ett lika stort urval av bolag som någon som aktivt sätter ihop en egen portfölj av fonder och olika branschindex. Aktiva förvaltare kan också välja att undvika skurkstater som Ryssland. Hos Lysa får du även lite av den kakan:
Men så länge allt går bra ger det en hävstångseffekt uppåt. En tjänst som paketerar indexfonder för en billig peng hamnar dock ännu längre bort från ansvarstagande ägande och gräshopporna förstör börsen och föder diktaturer.
Varför sparar vi då i indexfonder?
- Det är enkelt för den som inte kan eller har tid och lust att sätta sig in i enskilda bolag
- Det ger ett billigt sparande med viss diversifiering där en större andel av avkastningen går till spararen jämfört med en aktivt förvaltad fond som ofta är mycket dyrare. Det är positivt i både uppgång och nedgång.
- Forskning, media och sparprofiler säger att det är det bästa sättet att få avkastning på sitt sparande över tid. Att överträffa index en längre period som aktiv förvaltare är oftast ren tur.
Jag missunnar inte någon att få bra avkastning på sitt sparkapital. Indexfonder och deras låga avgifter har gjort sparandet mer tillgängligt för den enskilde spararen. Men jag anser att det inte tar bort individens ansvar att förstå hur man påverkar genom att utan reflektion investera i index. Själv köper jag inte aktivt förvaltade fonder heller då jag anser de är för dyra. Jag köper aktier direkt och lägger tid på att läsa om bolagen och deras årsredovisningar. Jag överträffar säkerligen inte index över tid, men jag vet åtminstone vad jag köper och inte. Det värderar jag högre än absolut avkastning.
Det blev ett långt inlägg och jag skrev allt i en sittning. Min önskan är att ämnet tas upp för diskussion i podden. Jag kanske till och med ändrar uppfattning då. Menar inte att skuldbelägga någon indexsparare, bara mana till lite eftertanke.
/ IA
Ämnet är intressant och till viss del avhandlat i podden som du fick länk till ovan, men jag vill bemöta nedan…
. Satsar i alla fall inte på att bolag ska gå dåligt och försöka trycka ner deras kurs.
