Dvs två miljoner kronor. Blir ett barn dåligt får det pengarna. Blir inget barn dåligt får de dela på pengarna. Sannolikheten att båda barnen blir alvarligt skadade är mycket låg, även om den finns.
Min yngsta dotter (nu vuxen + 30 år) konstaterades vara fysiskt och intellektuellt funktionshindrad vid ca 18 månaders ålder. Någon tydlig grundorsak har inte hittats, endast symtom på som epilepsi och ataxi.
Hon hade barnförsäkring i Trygg Hansa. Skadeanmälan avskrevs med hänvisning till att det inte gick att visa på att det inte var medfött. Hon fick 0 kr i ersättning och lever nu i den verklighet som @Melwa skriver om ovan som en risk om man inte har försäkring med väldigt låg livsinkomst.
Så räkna inte med att en barnförsäkring alltid ger något.
(Min äldsta dotter har celiaki som konstaterades när hon var 5 år. Hon fick 50 000 i invaliditetsersättning på samma försäkring. )
Det kan ju handla om ifall dina barn får en sjukdom som ger livslånga men där sina barn inte kan jobba genom livet eller andra formen av tillstånd. Sterilitet tex.
Försäkringen kommer då vara livsviktig för att få den hjälp som krävs vidare i livet.
Vissa tillägg för även att ifall dina barn blir allvarligt sjuka så kan du vara med dem med bibehållen lön på sjukhus.
Jag förstår att pengarna till försäkringsbolagen kan vara dryga om det inte händer något men så tänker bara en som varit frisk.
När du väl haft en familjemedlem med svååår sjukdom så skulle jag hålla mig till försäkringen med näbbar och klor.
Jamen jag säger ju att det inte är därför, jag avstår inte vissa försäkringar utifrån att jag uppskattat sannolikheten som låg (”inget händer mig”). Jag förstår hur försäkringar fungerar och jag har andra försäkringar.
Men! Det har kommit fram ett bra argument i tråden:
”Barnet får pengar utan att känna att det är till belastning för föräldrarna”.
Detta har fått mig att tänka om. Det är ett starkt argument för mig.
Det argumentet är ganska bra tycker jag. Jag har själv en bror som på grund av en olycklig kombination av diagnoser har haft väldigt svårt att komma igång med ”vuxenlivet”. Nu fanns det en försäkring som skapade något bättre förutsättningar att nå självständighet, men annars hade de tusenlapparna man sparade på försäkringen fått vägas mot åratal av förlängd försörjning från föräldrarnas sida (med långt fler konsekvenser än de rent monetära).
Kan tillägga att jag fick en barnförsäkring gratis första året med Trygg-hansa. Fortsatte betala några år efter men en skilsmässa gjorde att den föll bort på vägen. När mitt ena barn blev diagnostiserad med både ADD och autism vid 13 resp 16 år så kan jag ju så här i efterhand ångra att jag inte hade den kvar speciellt när försäkringen skulle täcka just dessa diagnoser. Hade varit en bra grundplåt för henne ha pengar för att täcka upp ett livslångt inkomstbortfall.
Jag är väldigt glad att jag hade en barnförsäkring när jag blev sjuk och fick ut på diagnosförsäkringen. Jag lät den övergå i en vuxenförsäkring och visst är det lite segt att betala för den, men skulle jag säga upp den kan jag aldrig skaffa en försäkring igen. Har en vän vars föräldrar inte hade barnförsäkring och nu är hon sjuk i en diagnos som hade gett 100k bara för diagnosen.
Jag tänker att det är lika självklart att barnen har en sjukvårdsförsäkring som kan gå över i vuxenförsäkring, precis som att man är med i a-kassan.
Friska människor tänker inte på det, men det kostar massor att vara sjuk, även om man fortfarande är arbetsför.
Du betalar medicin upp till högkostnadsskyddet, jag har dessutom mediciner som inte täcks som jag betalar 5000 extra för per år. Det är läkarbesök som snabbt kommer upp i frikortsbeloppet. På det behöver jag själv betala för exv naprapat ibland. Läkarbesök kan även ställa till det med inkomstbortfall, själv har jag tagit semester vissa besök för att slippa det när jag inte kunnat flexa. På det har jag ett dyrt synfel som kräver specialslipade linser. Jag lägger alltså lätt 12-15k per år på min sjukdom och kassa syn.
Tycker det här avsnittet var bra. Intressant att om man byter försäkringsbolag för barnförsäkringen när barnet är några år så kan villkoren försämras drastiskt.
Ett av mina barn har drabbats av precis det som din syster drabbades av nyligen. Problemet var att det skedde under skoltid, så barnförsäkringen verkar inte gälla. Skolans försäkringsbolag vill veta hur mycket vi gör i anspråk för ärret. Vad är rimligt att kräva? Det är flera centimeter brett.
Sen, gällande barnförsäkring, avrådde mitt ”huvudförsäkringsbolag” (där jag har alla andra försäkringar) mig från att byta försäkringsbolag till dem när vi hade anlitat deras konkurrent när vi väntade vårt första barn. De menade att vi tappade flera förmåner på detta. Om till och med försäkringsbolaget säger att vi ska behålla en konkurrent som försäkringsbolag i barnförsäkringen, så verkar den täcka rätt mycket. Jag har fått till mig att man kan få stora belopp om ”skiten träffar fläkten”.
Oj, jag har tyvärr ingen aning om vad man kan begära. Kanske kan vara värt att fråga ditt eget försäkringsbolag och sen ringa runt till ett par andra och fråga hur mycket de skulle betala ut i ersättning? Hoppas att barnet inte lider av ärret och att det läker ihop fint.
En försäkring är till för att täcka utgifter du inte själv kan betala. Som en invaliditet till exempel. Jag skulle inte säga upp mina barnförsäkringar.
Det här är en bra poäng. Vi slopade barnförsäkringarna för ett par år sedan. Ett par hundra tusen kronor skulle varken göra till eller ifrån. Då känns det som att man självförsäkrat.
Vården får man ändå. Barnet är fortfarande lika sjukt pavsett försäkring så det är ett rent ekonomiskt beslut(även om de flesta förhåller sig emitionellt).
Edit: Är inte med i A-kassa, fack etc heller. Lyxen av att inte leva på marginalen till vad ekonominnklarar.
Just a-kassa är dock lite dumsnålt att inte vara med i*, eftersom att du betalar för den till 80% (?) genom skatten. Dvs, antingen betalar du för 80% men får 0%, eller så lägger du ut 20% till och får 100%.
*) Undantaget företagare som ju behöver lägga ner verksamheten för att kunna lyfta akassa.
Det du betalar in till akassan är bara en liten del av finansieringen, den absolut största delen betalas genom arbetsgivaravgiften. Är du inte med i akassan så betalar du den delen ändå.
Lätt att säga att man aldrig kommer bli arbetslös, tills man blir det. Kanske efter en längre sjukskrivning som gör att man inte längre kan jobba inom samma yrke, eller en rejäl konjunktursvacka.
Bra att ha för en stor majoritet. Men en stor majoritet är t.ex. inte i närheten av FI. Absolut inte FI många gånger om. Då blir ju bedömningen annorlunda. Men är man det minsta osäker är det ju inte ett svårt val, för de allra flesta är det solklart att man skaffar försäkringar. Särskilt billiga som hemförsäkring och a-kassa.
Jag tyckte det var var en ögonöppnare att jämföra ersättningsnivåerna i barnförsäkringen med privata tillgångar. Särskilt när barnet visat sig vara friskt… på sådana här forum är det svårt att gissa antal nollor på användares bankkonton så svaret blir inte sådär solklart längre.
Min ”bransch” är inte konjunkturberoende. Om den slutar existera så lär det inte finnas någon A-kassa eller annat socialt skyddsnät heller.
Jag skulle mest troligt göra en FIRE om jag inte kunde arbeta längre. Självförsäkrad. Ev lite uttråkad och sakna syfte men det hjälper ju knappast A-kassan till med.
