Är det bara jag som saknar livsplan och/eller tydliga mål?

Ett rikare liv
43

Nä, såklart. Vad tror du om det jag skrev i inlägg 37 ovan? Det är ju som du säger själv: Att lista ut vad man vill göra med livet måste man göra oavsett FIRE eller inte.

Planlöshet är knappast livsfarligt i stunden, men kan innebära att man bränner sitt enda liv på helt onödiga saker. Saker som inte leder en i den riktningen man egentligen vill.

Jo, men översätt den strategin till andra delar av livet. Man vill ha hund men inte träna den, partner men inte dejta, mat men inte beställa den, kondition men inte träna, upplevelser men inte gå ut o.s.v.

Att undvika allt man inte vill leder någonstans. Och det är inte alltid man vill dit heller. Det är därför viss medvetenhet om riktning blir relevant även på fritiden.

Helt frivilligt såklart, de flesta driver vind för våg. Men de hamnar också där de hamnar. I övervikt, skiljsmässa och lyxfällan, typ. Men det tar ofta flera år av kortsiktigt “nöje” att nå dit.

1 gillning
44

Låter fantastiskt, men förstår din poäng. Man kan driva i motsatt riktning än man hade velat, även om “vad man vill” inte behöver vara “ett exakt utstakat mål”.

Jag tänker att vi även i vår drift hamnar där vi vill hamna, med varje icke-beslut eller omedvetet beslut så har vi valt vägen framåt.

Man kan alltid justera löpande, man behöver inte vänta till vågen visar 500kg innan man börjar gå 10k steg om dan :slight_smile:

1 gillning
45

Är lite intresserad av vad du menar med det.

Vad är onödigt och varför? Vad är en riktning? Jag vill påpeka att hela den västerländska, moderna uppfattningen om livet som en linjär progression och riktning inte är något tidlöst.

De flesta förhistoriska mänskliga kulturerna fokuserade mer på det cykliska i livet. Även stora världsreligioner som buddhism och hinduism.

Det är en oerhört modern, kulturell uppfattning att avsaknad av en linjär riktning i livet vore destruktivt. Jag säger inte att den är sann eller falsk. Men det är ett konstruerat ramverk och ett förhållandevis nytt sådant.

Inte en vedertagen sanning på något sätt.

2 gillningar
46

Jag är rädd att det ska misstolkas som att jag dömer eller försöker övertala någon. Målet är upp till en själv att avgöra.

Om målet och riktningen sammanfaller finns inget problem. Det är när man är omedveten (vilket jag delvis är) som man riskerar att driva iväg.

Edward Bloom är väl ett bra exempel. Han vet om riskerna men njuter ändå av att frossa, för det är värt det.

Det är fritt fram.

1 gillning
47

Hur fick du till den översättningen? Det är väl snarare: man vill inte ha hund, inte ha en partner, osv? Varför likställer du FIRE med att vilja ha nåt utan att göra nåt för det? Jag skulle likställa FIRE, dvs att spara för att inte behöva jobba mer, med att tex träna en hund så man inte behöver gå och ha dragkamp i kopplet hela tiden.

Du får det att låta som att det är nåt negativt i sig att undvika negativa saker. Men jag tycker det är rätt bra att undvika att bli utsatt för brott, undvika konflikt i mitt förhållande, undvika tjat med barnen, på samma sätt som jag tycker det är bra att undvika att stressa om ekonomi och att tvingas gå till ett jobb oavsett om jag vill eller inte. Det är väl snarare tvärtom att “driva vind för våg”?

Det klart att det finns vissa saker som man inte bör eller kan undvika bara för att de är jobbiga. Jag vill inte deklarera eller plugga pilot-teori heller, men jag gör dem för jag har bestämt att det är bättre än alternativen.

Jag tror inte jag fattar vad du menar så du får gärna försöka formulera om dig så kanske det går in… :wink:

5 gillningar
48

Fattar. Tycker det är en intressant diskussion bara.

Fattar och håller med.

Det är kanske egentligen en fråga om semantik och definition antar jag.

Jag skulle inte anse att jag lever med mål och planer för livet. Men jag är medveten om att jag ”avsiktligt lever planlöst”. Har jag då en plan? :thinking:

49

Fast cykeln ses ju i hinduismen och buddhismen som något negativt som man ska försöka komma ifrån – en tydligare riktning i livet än så är svår att finna.

1 gillning
50

Jag var som du lite undrande till vad jag sparar och investerar för men nu vet jag exakt och sparar och investerar totalt 60% av min inkomst.

Min dröm är att leva vinterhalvåret i Thailand/SE Asia.

Att skolka från den skånska vintern är min dröm! :star_struck:

Att ha en fet dröm är verkligen raketbränsle för ens motivation att investera! :star_struck::money_mouth_face:

2 gillningar
51

Haha, jo, iofs :wink:

Tänkte mer på animism men klämde in Buddhism/hinduism lite på ett hörn.

52

Jag tror det har att göra med personlighetstyp. En del gillar att sätta långa tydliga, ofta svåruppnåeliga, mål och fokuserar hårt på dem. Andra föredrar att hålla sig mestadels i nuet. Välja väg oftare och kanske byta mål oftare också.

Jag tror inte det ena är bättre än det andra. Tror också mycket på att försöka få till något mellanting.

Själv har jag egentligen aldrig haft några långsiktiga mål vare sig i karriär eller i livet i stort. Många relativt kortsiktiga mål dock. Gärna nya hela tiden :slight_smile:

Men samtidigt så hade jag länge en idé i bakhuvudet om att det vore nice att kunna hoppa av ekorrhjulet framöver någon gång. Delvis därför och delvis pga bra lön så sparade jag alltid relativt mycket. När sedan kapitalet vuxit till sig så pass att det kändes rimligt att hoppa av och gå FIRE snart så blev det helt plötsligt en väldigt tydlig plan. Gradvis ökande fokus på att få till det hela tills det sedan verkligen blev av.

Jag kan bli både imponerad och lite skrämd av de som klarar av att sätta upp mål av typen. “Om tio år ska jag vara VD på lämpligt stort bolag”. Men jag inser också att andra kan se på mig med liknande ögon och säga. “Hur orkar någon vara så fokuserad så den lyckas med det där?”

Många tankar. Kanske lite osorterade. Slutsatsen är nog att det är bästa att vara sann mot sin egen läggning och ta saker därifrån. Kanske stretcha lite men inte för mycket.

4 gillningar
53

Ben Felix gjorde för ett tag sedan en del arbete runt det här, där de försökte samla in kategorier och inspiration för att hjälpa en att sätta livsmål på ett sätt som faktiskt är det man vill. De gick i det läget igenom metoder från andra och adderade en del själv.

Han nämner det i den här videon och länkar till de inspirationslistor och annat som de kom fram till.

Här är länken till goals-hjälpen:

1 gillning
54

Hej! Som ung hade jag ett brinnande hästintresse och det var bara häst i huvudet :-). Jag insåg att jag behövde tjäna bra för att ha råd att hålla häst(ar), så jag gjorde någon form av karriär. Sedan blev det uppehåll i hästeriet (av olika skäl). Först var det skönt att inte ha en massa måsten utanför jobbet, men efter något år blev jag rastlös - jag saknade en passion i livet. Fann ett annat intresse som till skillnad från hästeriet inte kostar pengar utan istället kan ge en blygsam intäkt. Nu har det blivit mitt mål att gå FIRE vid 55, för jag vill ägna mig helt åt det nya intresset och kanske tjäna lite mer på det, så jag inte behöver tära på sparat kapital alltför snabbt, eller ta ut tjänstepension för tidigt. Så visst har jag haft mål i livet, men de har växlat över tid. Det bästa med sparande är ju att man inte behöver veta vad de ska användas till - pengar är alltid valfrihet! Så lev i nuet och var öppen för att det runt nästa krök kan finnas något som lockar dig och som så småningom blir till ett mål att sträva efter. Lycka till!

6 gillningar
55

Ja, det är det jag menar.

Ja… kanske det? Ett icke-val är också ett val.

Men ts verkar inte acceptera icke-val. Han vill inte “snubbla sig fram” sista halvan av livet, står det.

56

“Tror jag” står det dessutom.

Jag läser det som lite som en 45 årskris, småbarnen tar upp tiden nu “men sen då”?

Något annat kommer ta upp tiden när småbarnen inte gör det, är min gissning. Låt nu vara nu och sen vara sen. Småbarn blir barn, och de tar också upp tid :slight_smile:

och får du tid över så är det då. Du behöver inte en plan för livet, det pågår oavsett.

Känner du att något saknas så fundera på vad som saknas isåfall.

2 gillningar
57

Man måste testa sig fram till ett rikare liv. Vad det är just för dig. :innocent:

1 gillning
58

Jag tror man ska skilja på mål när det gäller planering. Som jag ser det så finns det viktiga långsiktiga mål, jag har t.ex sagt att jag ska kunna sluta jobba för mitt uppehälle när jag fyller 60 (om jag vill). Andra vanliga mål som var man vill vara i karriären, hur och var man vill bo och liknande har inte samma vikt för mig även om de så klart kan överlappa. Det är mål som ger valfrihet som är fokus, annat kan variera med tid och ålder.

59

Det låter som att TS lever i nuet. Och det kanske är bra egentligen?

Själv har jag ett gäng mål men det gör också att jag nog uppskattar nuet för lite. Jag lever liksom tio år framåt i tiden då jag förhoppningsvis har en viss summa i besparingar och nått finansiell frihet. Det är svårt att känna sig nöjd och belåten nu eftersom jag fortfarande är rätt långt från mitt ursprungliga sparmål och det känns som att det går oändligt långsamt framåt.

1 gillning
60

Du ör långt ifrån ensam. Ska jag ge ett specifika och konkreta mål så skulle jag ha en ganska kort lista!
För mig har en utgångspunkt varit vilka problem jag inte vill ha i livet och vilka friheter jag vill ha!
Jag vill tex aldrig behöva oroa mig för det essentiella och inte behöva känna stress över oroligheter i omvärlden vare sig det handlar och dess konsekvenser ekonomiskt , jag vill vara frisk och skadefri i så stor utsträckning som möjligt, utöver det vill jag ha starka och givande relationer, vara en god make, en bra far och en god människa. Jag vill vara självständig och aldrig uppleva att jag inte har råd eller möjlighet att låta bli att kompromissa med att vara den personen jag vill vara.

Det kräver en stark ekonomi, en stark kropp, ett starkt psyke och att arbeta på sig själv för att stärka sin integritet.
De sakerna är enkla i teorin så mina ”mål” är och har varit att bygga strukturer och vanor i livet som skapar det!
De ekonomiska vanorna har säkert alla här koll på i teorin, utöver det träna och ätt rätt, vad en bra make, far, vän och människa är och betyder i praktiken är ju mer subjektiv och behöver för varje individ definieras. Sen är det bara att börja jobba på det med brutal ärlighet mot sig själv! Finns mycket forskning kring hur man bygger vanor och bryter negativa mönster! Man blir ju aldrig perfekt men jag blir konstant bättre och livet blir med det konstant bättre, mer tillfreds, större och mer frekvent känsla av lycka, bättre relationer, känner mig frisk och stark psykiskt och fysiskt på ett sätt som jag aldrig gjorde innan utan att vara medveten om det, mer motståndskraftig det som tidigare och av andra verkar upplevas besvärligt och tyngande märks knappt av, min buffert är helt enkelt för stor i alla delar inte bara ekonomiskt! Mitt mål är kanske om det ska definieras känslomässig frihet och att fortsatta den positiva spiralen!
Det bästa är att när man tänkt och arbetat lite på det inser man att livet ör väldigt enkelt, våra känslor gör det svårt , ego, girighet, rädsla, avund etc.
Det finns inget konkret som behöver göras för bli topp 1 procent oavsett mätpunkt som är svårt eller komplicerat.

1 gillning
61

På vilket sätt är du en bättre människa idag än igår? Vilka svårigheter har du navigerat i livet och stärkts av?

Mitt mål är att ha några unga poolpojkar som sköter min trädgård när jag är äldre. Ligg och fix i samma=bra. Gråter väl inte floder om det råkar bli nån äldre gubbe istället. Time will tell.

1 gillning
62

Att svara på det kräver ett långt inlägg hoppas dungar överseende med det!

Efter att mina föräldrar skildes träffade min mamma en ny man där hemmaförhållandena lämnade en del att önska.
Det förekom mycket droger, hemmafester med bråk och våld.
Jag blev slagen i stort sett varje dag i 3 år, utöver slag så förekom ofta fysisk o h psykisk misshandel av grövre slag. Jag blev skendränkt och drönkt på riktigt flera gånger till jag blev medvetslös, jag kunde bli förvägrad sömn, tvingad att stå under långa perioder, ibland ingen mat under hela dagar, jag blev skjuten i benet, klippt i och stucken lättare med kniv. Jag behövde operera mig flera gånger under den här perioden och fick flera brutna ben.

Efter det både och mamma i skyddad boende med skyddad identitet under lång tid ( trots att min mamma var delaktig i det som skett iallfall de lite mildare inslagen). Under den perioden fortsatte viss misshandel men framförallt ökade den psykiska, min mor började också mp sämre och sämre och jag behövde till stor del ta hand om mig själv, tex fick jag ofta själv se till att mat, rena kläder etc fanns hemma och se till att jag kom i tid till skolan.
I 9an fick jag eget boende med tillsyn och istort sett tagit hand om mig själv sen dess även om jag naturligtvis fick hjälp ekonomiskt tills jag var vuxen.

Tack vare det fick jag kämpa med mitt mående men höll ihop det skapligt. Var iallfall en fungerande vuxen lyckades jobba skaffa familj.
Då förlorade jag en dotter som gick bort vid 1 år ålder.
Det blev för mycket och slutade fungera som människa, djup deppresion och stor ångestproblematik, fick diagnosen komplex ptsd och ADHD . Försökte ta livet av mig och under en 4 års period spenderade jag 2,5 år på en psykiatrisk intensivvårdsavdelning.
Vården jag fick gav inte nämnvärda resultat trots så många fantastiska människor jag träffade under tiden från vårdbiträde till läkare. Att samhället tilläts mig vara sjuk och sjukskriven var dock väldigt värdefullt.

Efter att ha fått vård och tagit del av den under flera år började jag fundera på alternativa lösningar, träning upplevde jag fungerande och startade med det som bas, jag började läsa så mycket jag orkade i början minuter per vecka, jag läste psykologi, filosofi , neurologi och allt annat jag trodde kunde hjälpa .
Här var början till den filosofi jag idag bygger liv på, jag blev bättre och bättre framförallt filosofi hjälpte mig enormt med nya perspektiv.

Hur mitt sätt att leva gjort mig till en bättre person? Först och främst har det gjort mig till en fungerande människa men jag har också tydligt definierat jag vad jag tycker det innebär att vara en bra människa och vad mina värderingar är och vad det innebär att leva efter de värderingarna i praktiken.
Jag är psykiskt starkare och friskare än någonsin och fysiskt starkare och friskare än någonsin, jag är ärligare, mindre girig, modigare, tryggare i mig själv, mer hjälpsam och givmild, jag håller mig själv ansvarig för allt jag gör, tänker och känner, jag hjälper människor av princip , finns möjlighet till att hjälpa så är grundregeln för mig att göra det. Jag skänker och bidrar till välgörenhet, jag blir konstant bättre på de egenskaper jag anser vara negativa, egoism, vara dömande, inte vara ärlig mot mig själv eller min omgivning, leva efter mina värderingar även när det i stunden inte är gynnsamt för mig ( riktig integritet helt enkelt)
I grunden var det principer som krävdes för att bli någorlunda fungerande och sen frisk. Men de fungerade så extremt bra att det fanns ingen anledning att stoppa där.
Jag kan idag se allt som hänt något positivt för mig, jag tvingades till att göra val, ta beslut och leva med intention, börja ställa krav på mig själv, analysera det jag gör och inse att allt somhänder och hänt mig
, allt jag gör, tänker och säger är mitt ansvar( allt som skett är naturligtvis inte mitt fel men mitt ansvar), att ta fullständigt ägarskap över mig själv för överlevnad. Vi lever i en så curlande värld och nästan ingen är tillräckligt missnöjd för att orka göra det , för det är obekvämt till en början första 6-12 månaderna är känslomässigt besvärliga. Sen blir allt lättare och lättare och tillslut blir inget längre riktigt jobbigt.
Lämnar vi det mer subjektiva ”bättre” så har gått från skuldsatt till ekonomiskt oberoende, istort sett inga fungerande relationer till många väldigt väl fungerande och starka, jag är några in i mina 40 vältränad som en eltiridrottare 15 år yngre, jag bidrar till min omgivning och samhället jag lever i, listan kan göras väldigt lång. Det finns inte något som inte utvecklats.
Från jag började arbeta på det här med ett första utkast till hur jag lever mitt liv och där jag är idag, från en icke fungerande, deprimerad, överviktig, allmänt ohälsosam, väldigt få nära relationer, generellt en ganska kass person tills idag tog det dryga 10 år. Mer målmedvetet och uppoffrande levande ca 3-4 år . Resten av tid har varit enkel och njutbar där processen bara får ha sin gång. För en vanlig person som inte börjar på minus kan den lite ansträngande fasen säkert halveras.

13 gillningar