Har du ditt sparande på AF betalar du 30% skatt på kapitalvinsten och 30% på hela utdelningen om du har sådant. Har du ISK/KF betalar du en schablonskatt på ~1% av innehavet.
Låt säga att du haft ditt AF konto så pass länge att du använder 20% schablon/förenkling som anskaffningsvärde och därför betalar 24% på hela försäljningen. Det är den högsta skatten man betalar i kapitalvinst på försäljning. För presumptiva framtida bras-sittare ska detta vara det realistiska scenariet.
Om du ska leva på 4% (nu fastnar vi inte i en diskussion om 4% regeln… det får vara en annan tråd) behöver du ta ut 5% (avrundat). För den dom tar ut utdelning och lyckas med 5% årlig utdelning (vi fastnar heller inte i en diskussion om utdelning och byxfickor) behåller 3,5%.
Inget talar för att ISK skatten kommer sänkas. Tvärtom talar mycket för att den höjs eller begränsas i hur mycket du kan spara där. Avdrag hit och dit som ska höjas eller sänkas eller tas bort har liten påverkan för den som sparar för att sitta eldvakt.
Tar du ut 5% genom försäljning försvinner 1%-enhet via schablonskatten på ett ISK. Alltså samma som från AF om max skatt betalas. Väljer du utdelning behöver den vara högre än 4% för att ISK ska börja bli gynnsamt. (Det är väl ungefär vid utdelning över 4% gränsen går för när man börjar offra tillväxt i sina innehav….?)
Som exempel: säg att du väljer att investera i värdepapper med tillväxt och utdelning som Investor, Atlas Copco eller ABB (finns ETF:er om man hellre vill ha det väldiversifierat med samma resultat) dvs presterar ungefär som globalt index och delar ut 1.5-3%.
Under uppbyggnadsfasen verkar det mer gynnsamt att betala under den där 0,5-1%-enheten och återinvestera resten än att betala den dryga %-enheten och sen resten som återinvestering?
Under uttagsfasen verkar det klart mer gynnsamt med AF oavsett strategi om man har “normal” placering. Har du dessutom tillväxtstrategin ter sig AF klart mer gynnsamt (äg dock inte fonder i AF. De schablonbeskattas även där. Bara rena aktier eller ETFer ska bo i en AF). En ytterligare fördel med AF är att du inte hoppar mellan strategier och kliver in och ut ur positioner (jag får nervöst sammanbrott när jag kollar på “kronan till miljonen” och hans ändrande av strategier och konstanta köp av sjunkande skepp).
Du måste ha en utdelningsstrategi som ger över 4% (och jag menar egentligen mycket högre…. Men där verkar gränsen gå) och håller NAVen platt eller låg tillbäxt för att ISK ska vara gynnsamt jämfört med AF?
Personligen bryr jag mig inte så mycket om vad som man tjänar mest på; isk är enklare att deklarera och därför är det mitt förstahandsval. Om det innebär mer skattepengar så tänker jag att det bara är bra att jag bidrar till en bättre välfärd
1% är på nuvarande investerat belopp. Detta kan vara både högre och lägre än ursprungsbeloppet, beroende på hur portföljen gått.
Det är alltså inte rätt att addera/subtrahera procenttalen så.
Om portföljen går upp jättemycket blir det inga pengar kvar att leva på för att ISK-skatten blir högre än 4% av ursprungsbeloppet, om du tar med ISK-skatten i dina levnadskostnader.
Om du växlar till AF när uttagsfasen börjar så kan du knappast räkna med att få använda schablonveskattning. Å andra sidan, just efter att du växlat är din skatt noll, eftersom du inte har någon vinst ännu. Stark fördel för depå.
Anledningen till att depå ser så bra ut i den här sortens jämförelse är att du bara tittar på skatten du betalar varje år. Med depå samlar du på dig en latent skatteskuld som du skjuter på framtiden. Med ISK har du ingen sådan. Ska man dö med noll så kommer den skulden förr eller senare att behöva betalas, alternativt betalas av arvtagarna.
Så jämförelsen beror lite på hur man räknar. Depå är fördelaktigt ur kassaflödeperspektiv, eftersom man kan skjuta skattebetalningen på framtiden. ISK är fördelaktigt ur ett totalt skatteperspektiv, åtminstone upp till runt 25 år eller så.
Om man tänkt bo kvar i Sverige så spelar det ingen roll. Men om det finns i möjligheterna att flytta till ett land med lägre (eller progressiv) kapitalvinstbeskattning så kan det vara en stor fördel att ha skjutit skatten på framtiden.
Tex ett gift par som realiserar en miljon SEK i vinst varje år betalar ingen statlig kapitalvinstskatt alls i USA. Sen finns det ju riktiga skatteparadis…
En betydande fördel med AF, som jag inte ser nämnas jätteofta, är att man betalar mindre skatt när man har ont om pengar och mer skatt när man har gott om pengar, jämfört med ISK/KF.
Ja, precis. Tänkte på den bilden. Har man fått åtminstone 5,5 % nominell CAGR i 25 år (vilket ju är konservativt) så är ISK bättre över den tiden. Enligt din graf. Men exakt var gränsen går beror på avkastningen.
Och ja, att skatten på depå är lägre vid dålig avkastning är ju dess största fördel vid uttagsfas. Växlar man till depå när man slutar jobba så betyder det att om börsen kraschar direkt efter så betalar man ingen skatt förrän den återhämtat sig. Det är riktigt kraftfullt för att mitigera sekvensrisk.
Så för mig som är 37: fortsätt fylla på ISK, och en vacker dag när man vill leva på kapitalet - och slutar månadsspara - är det sannolikt fördelaktigt att byta till depå?
Nja så är det väl inte? Man är obegränsat skattskyldig om man har “väsentlig anknytning”, och faktorer för det är om man har bostad, familj, näringsverksamhet osv i Sverige, varför man är utomlands, etc, i 5 år efter man flyttat. Annars är man begränsat skattskyldig och då verkar det som svensk pension, svenska aktier osv är beskattningsbara i Sverige.
Så det beror väl på hur man strukturerat sina tillgångar.
Enligt 10-årsregeln kan man som utvandrad (begränsat skattskyldig) beskattas av Sverige på aktier i upp till tio år efter utvandringen. Äger man fonder i stället för aktier så slipper man det problemet.
Det finns flera variabler att ta hänsyn till, och det går inte att ge ett rakt svar. Men jag skulle säga att det sannolikt är fördelaktigt med ISK, eftersom ISK är bättre när börsen går bra, vilket den oftast gör. Men depå är bättre om det skiter sig, så depå ger en minskad risk för att du får brist på pengar när du behöver dem. Vilket ofta räknas som den viktigaste parametern, eftersom det är den risken som avgör hur mycket man kan planera att ta ut.
