SPIVA som vi gjorde ett avsnitt om häromdagen (302) har släppt sina två uppdaterade “Persistance Scorecard”-rapporter för USA och Europa. Den senare faktiskt så nyligen som idag. Här är mina höjdpunkter och texten jag lade på Instagram:
Väldigt många gör misstaget att välja en fond eller aktier baserat på historisk avkastning. Frågan att ställa sig då är:
När en fond eller en småsparare har fått en bra historisk avkastning eller slagit index, beror det på tur eller skicklighet?
Det finns många goda teoretiska argument och massiv av historisk data som stödjer tesen:
De flesta aktiva sparare bör vara sämre än index de flesta år.
Men! “De flesta” är inte “alla” och “de flesta år” är inte “alla år”. Så hur kan man lista ut det här? Ett sätt är att anta om någon har haft en god historisk avkastning och det beror på skicklighet, då borde den goda avkastningen hålla i sig. Avkastning till följd av tur, borde inte göra det. Eller hur?
Det är precis vad SPIVA undersöker i sina årliga “Persistance Scorecard”-rapporter. Ett av deras sätt att svara på frågan är att:
Titta på den senaste 5 års perioden och välja ut de fonder som var topp-50%
Sedan låter man det gå 5 år, och då tittar man hur många som är kvar i topp-50%.
Om avkastningen är slumpmässig, då borde ca 50% vara kvar i topp-50%. Om det beror på skicklighet då borde FLER vara kvar i topp-50%.
Du kan ju titta i graferna hur det har gått. Det är betydligt färre än 50% som är kvar i topp-50% efter fem år. Det är till och med så illa som att:
I 5 av 6 aktiefondkategorier och i 3 av 4 räntekategorier behöll inte en enda förvaltare sin plats i topp-25% från 2018 efter fyra år.
Av 2020 års topp-25% storbolagsfonder, behöll inte en enda av dem sin plats två år senare (på ren slump borde 6.25% gjort det)
Bättre-än-index-avkastning 2020 sade absolut ingenting överavkastning de kommande två åren.
Bara 5% av bättre-än-median storbolagsfonder i USA behöll sin plats som bättre-än-median. På ren slump borde 25% ha gjort det. Liknande resultat återfinns i andra kategorier.
Det här är ett av mååånga argument varför jag alltid tjatar om indexfonder. Varför hålla på och riskera vara sämre än index, när jag kan få indexavkastningen varje år, helt utan ansträngning?
Eller tredje alternativet:
Kan avkastningen förklaras av exponering mot riskfaktorer?
I portföljer som analyserats av FF i deras forskning så kunde 71-94% av fallen förklaras av just det:
Conclusions
There are patterns in average returns related to Size, B/M, profitability, and investment. The GRS test easily rejects a five-factor model directed at capturing these patterns, but we estimate that the model explains between 71% and 94% of the cross-section variance of expected returns for the Size, B/M, OP, and Inv portfolios we examine.
Varför lägga alla ägg i en korg och exponera sig mot bara en riskfaktor när man kan exponera sig mot fem i Dimensional WEF, helt utan ansträngning?
Varför hålla på och nöja sig med indexavkastningen om jag kan få bättre, med ansträngning. Det är naivt att tro att man kan bli bättre på alla områden förutom på just detta. Att alla inte kan bli det betyder inte att ingen kan bli det. Världen är bredare än så.
En liten sparare har helt andra möjligheter än den som driver en fond på kommersiella grunder. Ingen kan väl tro något annat. Har man andra möjligheter kan man också få andra resultat.
Det är rimligt att säga att passivt sparande är bäst för de allra flesta men det är inte rimligt att säga att det är enda vägen. I mina öron låter inte det helt ärligt.
Jag är en liten spelare. Studier på fonder har inget med mig att göra.
Det behöver inte alls vara ett misstag. Och som jag ser det spelar det ingen som helst roll om det är tur eller skicklighet, eller både och. Det kommer aldrig gå att reda ut exakt vad det beror på. I många fall beror det överordnade trender som styrs av inflation, penningpolitik, handelspolitik, krig, bristsituationer och påverkas av människors flockbeteenden på den ineffektiva marknaden där flockbeteendet förstärker eller i alla fall underhåller trenderna tills de bryts.
Men vissa år är ju indexavkastningen dålig, t.o.m. negativ. Är du emot att man anstränger sig och lyckas få bättre avkastning än index då? Tänk att vissa har inte index som mål, eller att slå index, utan att helt enkelt få en bra avkastning. Ju högre desto bättre. Att välja index kan vara smart om man inte har tid, kunskap eller intresse att lägga på att försöka lyckas bättre än så. Men det är ju också ett val man gör där man väljer bort att ens försöka lyckas bättre och man tvingas nöja sig med vad index ger helt oavsett om detta är bra eller dåligt.
Personligen tror jag inte så mycket på skicklighetsfaktorn hos fondförvaltare. Överordnade trender ger den stora effekten plus eller minus. Sen ligger fonderna i olika marknader, har olika inriktning och svarar därmed lite olika på trenderna. Det finns även kopplingar till hur valutorna utvecklas mot varandra. Jag har aldrig brytt mig ett skvatt om vem som förvaltar en fond utan ser bara till dess utveckling/trend. Jag tittar dock på innehaven för att se att valda fonder inte har för stark korrelation mot varandra så att man får en för dålig riskspridning.
Så för mig är frågan om tur eller skicklighet helt irrelevant. Fonderna rör sig i sina riktningar alldeles oavsett vad det beror på. Om det beror på en, tio eller hundra olika faktorer som samverkar spelar ingen som helst roll.
Men detta är fortfarande inte ett argument för att du kan slå index. Index är marknadsviktat genomsnitt, det är bara ca 5% av marknadsaktörerna som slår det! Så du måste bli topp 5% i världen för att slå index. Det är väldigt svårt.
Majoriteten av marknadsaktörerna är heltidsproffs med mycket ekonomiska resurser bakom sig, de har p.g.a. mycket stora fördelar i skicklighet jämfört med den som pysslar själv.
En liten sparare har extremt mycket högre transaktionsavgifter procentuellt. Sämre och i relation försenad marknadsdata. Inkomplett marknadsdata i realtid och många fler nackdelar relativt en större aktör (såsom fondförvaltare).
Så visst har man andra förutsättningar och kan förvänta sig annat (sämre) resultat.
Jag instämmer, det är svårt att överprestera långsiktigt. Men det vore oärligt att säga att det är omöjligt.
Heltidsproffsen har mycket resurser men det är ingen garanti för att de alltid gör ett bra jobb. Skickligheten står inte i direkt relation till resurserna. Dessutom har de mycket kapital att hantera och det verkar begränsande. Man ser det på små nya fonder som ofta går bra i början men sämre allt eftersom de växer.
Även förmodat kompetenta människor inom alla möjliga områden som ofta har helt olika uppfattning om saker och ting. Teoretiskt sett borde de alla tycka lika. Men det gör de inte alltid.
Grejen är ju den också att de inte nödvändigtvis behöver göra ett bra jobb, det räcker att erbjuda en produkt som någon vill ha och så tar man in avgifter. Avgifterna får man oavsett hur det går. Att man inte behöver överprestera gör ju att det saknas incitament för att lyckas riktigt bra.
Ännu tydligare blir det i fallet indexfonder, kunderna köper fonderna helt oavsett hur de går. Man har ju redan på förhand släppt hoppet om att de ska överprestera och så tar man bara en lite mindre avgift.
1 gillning
Tomas88
(Tomas)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
12
Ja, den eventuella skickligheten spelar nog bara roll på marginalen. Det är ganska lätt att se att om t.ex teknik trendar uppåt går i princip alla teknikfonder upp. Samma med alla andra kategorier. Många fungerar som indexnära fonder men tar betalt för aktiv förvaltning. Inte helt ärligt om det är förvaltningen man betalar för. Ser man fonder bara som redskap att flytta mellan spelar det mindre roll.
Därför är det egentligen viktigare att välja rätt kategori snarare än exakt rätt fond. Det gör valet lättare dessutom.
På tal om att slå index (Blå=OMX30 GI. Gul=DJ World Index). Detta är vad investmentbolagen i Sverige presterat de senaste 11,5 åren.
Har läst att just svenska investeringsbolag konsekvent har slagit index i Sverige de typ senaste 100 åren. Kommer dock inte ihåg källan på rak arm men det borde inte vara svårt att kolla upp.
