Ja, det är verkligen oromantiskt tycker jag.
Jag tror vi delade på kostnaderna för ringarna. På den tiden hade vi tankar om att dela på alla gemensamma kostnader och sedan fick var och en förfoga över det som blev kvar av sin lön.
Nu, tio år efter mitt bröllop, med tre barn, hus, bil etc känns allt annat än en gemensam ekonomi där allt delas lika med min man som ohållbart. Jättesvårt att kompensera för Vab, föräldraledigheter etc om man ska lyckas dela rättvist på de gemensamma utgifterna tycker vi. Men vi har också en väldigt likartad, Rikatillsammansinspirerad, syn på ekonomi och det blir sällan diskussion om vart pengarna ska gå. Som tidigare nämnts är det här ett bra tillfälle att diskutera igenom hur ni vill göra med er ekonomi framöver, men sedan blir det kanske ändå inte så som man tänkt sig.
1 gillning
Vi gifte oss 2010, för 12 år sedan.
Delade på kostnaden för ringarna, tror hans var lite dyrare, mer guld.
Vi gifte oss borgligt med bara vittnen och barn.
Efter åkte vi hem till oss och fikade.
Ingen släkt, ingen speciell klänning, ingen frisyr, inget smink, inga blommor.
Vi la inte så mycket fokus på just den dagen, vi tycker att det är själva äktenskapet och det vi upplever dagligen som är det viktiga.
Kostnader:
Borglig vigsel hos kommunen: 0 kr (om jag minns rätt)
Fika efter vigseln: 50:-
Ringar: 19 000:-
Skjorta till maken: 40:-
Summa: 19090:-
4 gillningar
Det billigaste bröllopet jag hört om kostade 500:-, huvudsakligen i dricka och snacks. Återanvänd ljus klänning, ärvda ringar och fattiga studenter.
Var på ett fint i somras, där klänningen kostat 1500:-, ringarna var i den billigare delen av skalan och fokuset, inklusive festen, var på dotterns dop, som var det gästerna var inbjudna till. De har 15 år och tre barn under bältet och ville hellre renovera huset än lägga pengar på juridiken.
De har ett utmärkt församlingshem, många gäster som ändå körde bil, och en bedårande vacker kyrka, så det enda jag inte gillade var att jag blev snuvad på möjligheten att skaffa mig själv en ny fin klänning. 
Problemet där hade varit att hitta en fotograf som gick med på att fota för rimligt pris när dopet fick ett par minuters extra innehåll.
Jag tycker det är bisarrt att det gått så mycket inflation i hur det “ska vara” att man inte tycker man har råd med något som är till för att skaffa familjen juridisk trygghet och dessutom är i princip gratis i sig självt.
4 gillningar
Mysigt med smygbröllop! 
Tror många skulle må bra av att se fler olika typer av bröllop, så man får mer att inspireras av!
Fotografer kan vara svårt om man vill ha billigt. Men tror ändå en anlitad fotograf är proffsigare än till exempel en gäst. Ett gäng fina bilder är alltid kul att kunna spara tänker jag. 
Gifte oss för cirka 6-7 år sedan. Vi har delad ekonomi men för ringarna var det viktigt att de betalades med mina pengar vilket gjorde att jag bidrog mindre till vår gemensamma ekonomi ett tag, för att fokusera på ringarna.
Rent filosofiskt så tycker jag att det fortfarande kan ses som att vi betalade ringarna tillsammans (hade jag inte lagt pengarna till sidan för detta så hade pengarna blivit gemensamma endå…).
Men för henne var det viktigt att göra det så.
En bra fotograf är definitivt värt pengarna, men man kan välja var man lägger ribban. Fram till 80/90-talet var ett bröllopsfoto något man gjorde i en studio på en timme, när mina kompisar började gifta sig för 15-20 år sedan var det ett par timmar utomhus på ett fint ställe, nu “ska” fotografen vara med hela dagen. Klart det blir dyrt.
Dessutom är det den /enda/ gången folk anlitar fotografer nu. Jag skulle vilja puffa för proffstagna familjefoton på hundar och barn från resten av livet också. De vet vad de gör och bilderna blir så mycket mer.
2 gillningar
Han betalade för att du socialt ska visa att du är trogen honom, men han vill inte visa för andra med ring att han är trogen dig?
Det där låter som ett sätt att kontrollera sin kvinna, inte ett jämställt förhållande.
Det var tur att jag var lite hög på chokladdoft här hemma och inte på dåligt humör när jag först läste din kommentar.
-
Om jag förstått det rätt så är ringar en fysisk symbol för de löften man gett till sin partner. Inte en garanti eller ett fysiskt bevis på att man är trogen eller är ”ägd” av sin partner.
-
Det finns oändligt många orsaker till varför de som gifter sig inte väljer att bära ring. Några exempel: kontakteksem, arbete som kräver smyckesfria händer, ömma fingrar, klantig (
), att båda parter är trygga i sitt partnerskap och struntar i andra människors värderingar… osv, osv.
Om jag någon gång gifter mig så väljer jag troligen bort ring, på grund av flera av ovan anledningar.
Ps/ Vi lever inte på 1800-talet, det är helt ok att bestämma tillsammans med sin partner hur man vill ha det! /Ds
Nu ska jag fixa vidare med min choklad! 
3 gillningar
Precis! Vi lever inte i 1800-talet!
Jag har en ring, men använder inte den mer än vid speciella tillfällen, då jag tycker det är obekvämt med att grejer på fingrarna, och det gör direkt ont när man tränar samt en säkerhetsrisk när man meckar.
Hon har dock alltid på sig sin.
Till huvudämnet så minns jag inte hur vi gjorde, men tror vi delade på kostnaden. Inga dyra alls, några tusen totalt. (min är i Titan, så den var billig)
2 gillningar
Oj, vad fel. Jag är den dominerande i förhållandet, även om han inte har några problem att säga nej då han inte är nöjd med vad jag bestämmer.
Vi träffades i vuxen ålder, så jag ville inte slösa tid på något som inte skulle hålla. Därför pratade jag klarspråk direkt och efter ett par veckor sa jag att “om du har tänkt att gifta dig och skaffa barn får du leta vidare, jag har blivit sårad tidigare runt en förlovning för 10-15 år sedan och ser ringar som en påminnelse och barn är jag inte intresserad av”. Han ok.
1,5 år senare Jag “nu har jag ändrat mig, jag skulle vilja att du friade, jag har glömt bort när jag blev sårad tidigare och känner mig som en upptagen kvinna och jag skulle vilja ha en ring, dessutom skulle det vara praktiskt med när jag åker utomlands så att förhoppningsvis någon färre idiot* stöter på mig”. Han såg glad ut. Jag frågade om han skulle vilja ha en ring också, han tyckte nej det känns onödigt, då han inte hade den inte så ofta förra gången han förlovade sig.
ca 5 dagar senare. jag skickar mail “denna ring vill jag ha, jag har denna storleken, från denna nätbutik är den billigast, den finns i vitt guld också, men det är onödigt dyrt, du kan fria vid lämpligt tillfälle, tex om 2 månader när vi ska resa utomlands på semester, du behöver inte göra något storslaget”
- Idiot här är killar som vi ha semesterromanser/att jag ska köpa dem som pojkvänner under resan/att vi ska gifta oss och jag ska ta dem till Sverige och försörja dem. Inkluderat att de inte ger sig efter ett första nej
Sedan för kostnad räknade jag med ringen i resans pris ( jag bokade och betalade allt, sedan fick han en räkning på hälften)
2 gillningar
Det påminde mig om några vänner (tjejer) som ibland har en generisk guldring på vänster ringfinger för att bli lämnade ifred. Synd att det ska väga tyngre än ett “nej”, men sånt är livet.
För killar kan det funka tvärtom, ringen ökar intresset ifrån det motsatta könet…