Jag tycker vi vänder på frågan istället… är det vettigt att binda upp en massa kapital i en improduktiv fastighet? Den frågan är enklare att svara på.
5 gillningar
Fastigheter brukar ha en ganska fin värdeutveckling över tid. I Sveriges dysfunktionella bostadsmarknad långt över inflationen.
Absolut, men den är inte produktiv - om det var ett svar till Erik.
Brukar är ju dessutom ingen garanti och det kräver ju underhåll.
En fastighet kan vara produktiv om du hyr ut ett extrarum.
Helt rätt där. Har en bekant som har en 2 våningsradhus samt en liten attefallsstuga. Han har hyrt ut ena våningen samt attefallsstugan. Snubben går ju plus varje månad och hyresgästerna betalar driftkostnaderna. Och han gör det lagligt och betalar skatt för vinsten =P.
1 gillning
Jag återaktiverar den här tråden en gång till, eftersom jag befinner mig i en liknande sits som trådskaparen. Dock så har jag kortare tid kvar till pension, ca 10 år bara. Jag har inte lika mycket pengar investerat som trådskaparen och mitt bostadslån är just nu ca 1 440 000 vilket motsvarar ungefär 58% av lägenhetens värde. Jag amorterar, men inte så mycket som jag skulle kunna, och jag har funderat mycket på hur mycket jag borde amortera egenltligen. En tanke som jag haft länge är den som många andra har, att tokamortera så mycket jag kan innan pensionen, för som pensionär kommer jag kanske inte att ha råd att amortera.
Efter mycket funderande har jag nu kommit fram till att det är bra att spara och investera mera medan jag kan. Som flera här har konstaterat så är det inte bostadens belåningsvärde som avgör om man får ta bostadslån, utan inkomsten. Jag vill inte hamna i sitsen där jag kämpar på i åratal med att amortera ner bolånet och sedan inte ha något sparkapital och inte få låna ett öre. Bättre då att åtminstone ha ett litet kapital tänker jag.
Men då kommer min fråga: Hur långt ner tycker ni är rimligt att amortera innan jag kan sluta? Jag har i dagsläget inget amorteringskrav (tog bostadslån innan det infördes) så jag kan välja själv. Vad tycker ni är en lämplig skamgräns där jag kan sluta amortera för att ha en acceptablel risk i ekonomin? 50% belåningsgrad? Mera? Mindre?
Jag har en känsla av att synen på finansiell skuld är en generationsfråga.
Vi amorterade av våra bolån helt och hållet när vi så kunde därför att det kändes rätt och riktigt.
Den som satt med lån under tiden för kronförsvaret (Bengt Dennis som RBc) har en helt annan syn på vad det kan kosta att ha lån jämfört med den som tar sitt första lån i dagsläget.
Bara för att lånekostnaden idag är något att ta med en axelryckning betyder inte att det är så om 10 år.
1 gillning
Med den nivån på lån hade jag amorterat ner till 50% och sen stoppat där. Om du vill/behöver lån närmare/vid pension är det inte lika lätt längre. Mitt tänk förutsätter då att du istället för amortering sparar de på lämpligt sätt och inte bara köper glass för pengarna 
4 gillningar
Så sant @SNS . Av samma anledningar hade mina svärföräldrar sitt bolån bundet i 10-årsperioder, det blev dyrt men de tyckte att den försäkringen var värt det. Och visst har jag också alltid tyckt att man ska göra rätt för sig och inte ha skulder.
Men jag har ju tänkt att min partner och jag ska kunna köpa en annan lägenhet att bo i som pensionärer. Till en början tänkte jag att det bästa då vore att ha så lite lån som möjligt, men nu har jag insett att det inte är så bankerna tänker. De är mera intresserade av hur mycket man kan betala kontant vid köpet. Därav min beslutsångest…
Tack @Skogstomten! Känns som ett bra förslag. 
1 gillning
Vi hade amorterat bort alla lån ett tag. Däremot tog vi åter lån nyligen då vi flyttade. Lånet vi önskade medförde i vårt fall 43% belåninggrad.
I vårt fall var bankens fokus på hur mycket räntor vi kunde klarar av att betala. Belåningsgrad eller andra tillgångar var det betydligt mindre fokus på. Där vi t ex kunde visa att sålde vi sommarstugan kunde det tänkta lånet plockas bort helt eller om vi sålde skog kunde det plockas bort till 1/2 men det hjälpte liksom inte i deras värld.
2 gillningar
Tycker spontant att du gör rätt i att inte amortera ner mer, stoppa åtminstone vid 50 %. Jag har tänkt exakt så och är själv pensionär. Kan du bara klara räntorna framöver ser jag inga problem med att inte amortera mer. Jag har gjort långtidsbudget (fram till en förmodad bortgång vid 92 år) under många år nu och det kan jag verkligen rekommendera. Det ger en trygghet även om antagandena om framtida avkastning osv. inte är jättelätt.
Det finns många aspekter på ett boende förutom pengar. Ett annat tips kan dock vara att hyra en lägenhet och sälja och investera alt. använda de pengar man får över.
2 gillningar
Nuvarande gränsen tycker jag är bra.
Däremot skulle jag rekommendera dig att kolla igenom när löptiden för bolånet går ut. Om det är inom några år efter pensionen kan de löna sig att byta bank för att få 40-50 års löptid så lånet löper till 90-årsåldern.
2 gillningar
Vi tar upp en hel del av frågorna med Hypoteket och löptider här:
Upplever ibland att de vanliga bankerna bashar på uppstickarna något orättvist. @DagWardaeus hänger i forumet ibland om vi har frågor. 
Nu var det inte för att basha på Hypoteket utan mer visa faran med att inte ordna långsiktlighet bolån innan pensionering eller FIRE-livet.
Räknexempel som är fullt möjligt:
Ett par i 35 årsåldern köper ett hus för 10 Msek med 8 Msek lån oss SBAB så man slipper “pruta”.
Paret ifråga hänger på Rikatillsammans och har lärt sig att det är smartas att bara amortera ner till 50% belåningsgrad.
Grovt med inflation hamnar man på 50% belåningsgrad år 8 med 6,24 Msek kvar i lån.
Spola fram nu 32 år, paret ifråga är lyckliga pensionärer med markant lägre inkomst. Nu ska SBAB räkna på om de kan tänka sig ge paret ifråga ett nytt bostadslån på 6,24 Msek och vid det läget blir de nekad pga lånesumma.
Nu sitter paret med två val antingen går man in med mellanskillnaden mellan nuvarande lånesumma och max låneutrymme eller säljer de huset.
För att undkomma ett sånt scenarium är det nyttigt att byta bank inför pensioneringen om man vill leva med hög belåningsgrad.
1 gillning
Men är du säker på att det scenariot kan inträffa? Jag är inte helt säker…
@Nestor och @DagWardaeus - har ni koll på det här? Jag förstår att det kan bli problem vid ett byte av bank, men om man är kvar i samma bank så bör det inte kunna bli ett problem, eller har jag otur när jag tänker?
1 gillning
Möjligen har jag otur när jag tänker men det står så i villkoren.
Sen hur det kommer fungera i praktiken tror jag tyvärr inte är provat i Sverige ännu då vi historiskt har haft hög inflation som ätit upp lånen.
SBABs villkor:
ICAs villkor:
Villaägarnas varning som man ska ta med en nypa salt
Från Boendeekonomi | Villaägarna
Ps, kom ihåg fel det är bara 30 års löptid på lån oss SBAB och inte 40 år.
1 gillning
Självklart ska man ha tillräcklig mycket med tillgångar för att casha av huset om det så krävs. Samtidigt kan man ju tänka att förhoppningsvis så har fastighetspriserna gått upp (så varje omvärdering blir ju lånet lägre och lägre procentuellt mot värdering).
Det viktigaste är att man inte binder upp all kapital då man kommer ha svårt att få lån den dagen man går i pension. Pratade precis med en kollega som har tänkt amortera ned sin lya till 0%. Har sagt att till honom att han går i pension snart och det finns ingen mening att ha inget lån, förutom att det känns skönt. Om han skulle behöva ta lån så skulle han få vända sig till de där seniorlån med äcklig hög ränta med huset som säkerhet.
1 gillning
Banken bryr sig främst om man klarar aktuella räntor inte vilken belåningsgrad man har.
Tyvärr medför detta att jag skulle rekommendera de flesta som har större lån att byta bank strax innan pensionering för att få en ny löptid på lånen.
Eftersom inflationen äter upp lånet om man har en boränta under ca 2% i dagsläget så är väl det ekonomiskt rätta beslutet att ha ett så stort lån som man har råd med och betala av så långsamt som möjligt?