Är det vettigt att maxa bolånet för att köpa ett hus?

Jag är 34 och bor tillsammans med min sambo sedan ett år i Stockholms innerstad.

Vi stod för ett par år sedan och velade mellan hus och lägenhet i innerstan men valde till slut stan för att vi tänkte att vi kan vänta några år med att flytta ut men vi vill bo i stan i kanske 3 år innan.

Sen kom pandemin, vi flyttade in precis i början på den och hela stan var stängd praktiskt taget. Samtidigt steg priserna på hus runt Stockholm.

Nu har vi knappt råd längre att flytta till hus. Lägenheten har inte alls ökat i värde i samma takt som husen gjort. Dock har vi fortfarande ett litet fönster om vi maxar bolånet.

Då till frågan. På forumet pratas det ofta om att man ska tänka på boende som konsumtion och att man ska tänka sig bo där länge.

Jag känner att jag inte kan se mig själv vi kvar där jag bor i 10 år och samtidigt får jag stress av att snart kanske det inte längre finns ens en möjlighet att flytta till hus.

Men hur vettigt är det och kan man någonsin motivera att maxa bolånelöftet av rädsla av att missa möjligheten att överhuvudtaget få göra det här.

Just nu sparar jag mer varje månad än vad det skulle kosta extra att ha 3 procent amortering och maxat bolån.

Vad säger ni?

1 gillning

Låter som att du verkligen vill ha det där huset. Kör hårt.

3 gillningar

Mina föräldrar sa alltid att ”inget är bättre att betala för mycket för än sitt boende”. Ska man lyxa till det i livet, så lyxa till boendet.

Med det sagt så har jag länge tyckt att bostadspriserna i Stockholm helt saknar verklighetsförankring. Känns som en bubbla när man får herrgårdar på landet till priset av en etta i Sthlm, och när medelvillan kostar typ lika mkt som en industriarbetare eller vårdpersonal drar in efter skatt under ett helt yrkesliv… men så tänkte jag redan för 10 år sedan, så lyssna inte på mig.

Mvh
F

2 gillningar

Jag håller med föregående talare. Om ni klarar de löpande utgifterna med en villa köp det. Ha inte mål att se det som en investering utan som en konsumtion, ha ett perspektiv att ni klarar kommande års eventuella förändring i livssituation (t.ex. barn) så bör det ju gå bra.

Som @DrF säger, vad är meningen att spara en massa pengar om man inte lägger dem på något som ett hus som har en väldigt stor påverkan på ens välbefinnande och vardagslycka? Dessutom är ni ju fortfarande unga. Jag skulle säga att så länge banken godkänner så kan ni se det som en kvalitetsstämpel och köra på. :slight_smile:

1 gillning

Jag ställer en angränsande fråga: hur ska man tänka kring privatlån för del av kontantinsats? SBAB erbjuder i en bokånekalkyl jag gjorde att låna oss lika mycket som vi går in med som kontantinsats mot 4% ränta. Har alltid tänkt att det är vansinne att låna till en del av kontantinsatsen, men i verkligheten är det svårt att spara ikapp i en marknad som ökat 15% senaste året (vår kommun). Gäller den devisen där också @janbolmeson: att sålänge man klarar den månatliga kostnaden (och tar höjd för viss förändring av räntan) så kan det vara ett alternativ?

Som jag svarar till alla som funderar över bostadspriser. Det finns hus i alla prisklasser, det är läget du betalar för.

Om det känns för dyrt kolla ett stopp längre bort på tåglinjen.

4 gillningar

Absolut! Samtidigt så påverkas ”känslan” av hur man bedömer exempelvis de risker som man associerar med lån, ”topplån” osv! :slight_smile:

1 gillning

Det skadar ju inte att följa sin dröm! Tycker att det är viktigt att ha inställningen att ”nu kör vi på det här spåret ett par år” både när det gäller villa och fritidshus. Det kan lätt kännas så ödesmättat annars, som om den villa man skaffar sig är för resten av livet.

Som ett perspektiv: vi gjorde den resan till villa i Sthlms kommun som du funderar på i ungefär din ålder. Sen flyttade vi in till stan igen efter 8-10 år med barn. Det fanns flera skäl till det men ett av de främre var att villan åt upp så mycket pengar. Både drift och underhåll. Tex försäkring i en br kostar runt 2000 men bortåt 8000 i villan. Uppvärmning 20000 per år. Plus alla dyra kostnader när en värmepump krånglar mm. Och förstås renoveringar som förr eller senare kommer.

Nu har vi br + sommarhus på landet. Det upplever jag är den optimala kombon.

3 gillningar

Vi maxade lånegraden när vi köpte vårt hus för att få ett så stort hus som möjligt.
Med låga räntor som tangerar inflationen eller är under inflationen,
så resonerade jag som så att lånet äts upp med tiden. Efter 10 år har jag fått flera löneförhöjningar, men lånet är mindre värt om man räknar bort inflationen. Det kommer bli lättare att betala det. Jag tror det kommer dröja innan vi ser 5% räntor. Räntorna är nedtryckta och ekonomin klarar inte att man höjer flera procent för snabbt. Vi kommer nog se låga räntor lång tid framöver.

Men belåningsgraden beror ju också på värdet på huset. Det är en skillnad på att låna 2 miljoner som vi gjorde och eller 6 miljoner för att köpa något i stockholm. Våra inkomster klarar räntor och amortering utan problem, t.o.m. mycket högre räntor.

Där vi bor finns det mycket gamla hus eller hus ombyggda till åretrunt boende.
Gamla hus är väldigt små. Men det är inte ovanligt att bygga ut. En möjlighet är att köpa ett hus som går att bygga ut senare. Bo där ett par år, värdera om och ta mer lån för att bygga ut.

Villor som ligger närmast ”storstan” är oftast dyrast. Kanske kolla lite längre utåt/åt sidan? Kan oftast finnas angränsande områden som kostar lite mindre. T ex Svedmyra/Tallkrogen istället för Enskede osv. Då använder man i princip samma T-baneststion men från olika håll.

Att maxa bolånet beror ju också på om det är en villa för 4 miljoner med lån på 3,4 eller en villa för 10 med lån på 8,5. (Där det är tveksamt om bankerna lånar ut 8,5milj med tanke på inkomstkrav osv)

Har både haft 0 i lån och närmare 5 milj i lån. Tycker det kännns lite olustigt med stort lån i förhållande till inkomst. Där höjd ränta med dagens räntenivåer kan innebär 2-4ggr högre räntekostnad. (Vi har själva t ex 1,04% i bunden 3-års ränta.) På det kommer sen ev olika amorteringskrav som ökar de pengar som ska betalas i varje månad.

Så i DAGENS marknad skulle jag personligen avråda från att maxa lånet OM det dessutom är ett ”stort” lån det rör sig om.

Samtidigt skriver du att ni redan tidigare stod och vägde lägenhet/villa. Har ni ångrat er/färdig med lägenhet eller är det mest FOMO?

När samhället/stan nu börjar öppna upp igen ska ni kanske passa på att njuta ett par år av det? Lägenheter kanske går upp mer/minskar mindre än villorna framöver med tanke på det?

1 gillning

Banken har ju koll på om ni har bärighet i ekonomin att hantera lånet. De brukar ha hängslen och livrem i sina kalkyler. Sen skulle jag endast gått “all in” om läget är fantastiskt. Att köpa t.ex. en standard villa i ett villaghetto eller ute i skogen för extremt överpris enbart för att den ligger i närheten av någon storstad, det kan bli jobbigt i framtiden om ni av någon anledning skulle tvingas sälja (t.ex. finanskris). Däremot, ett bra läge är alltid ett bra läge.

/H

1 gillning

Det känns ju alltid vanskligt att säga något utan att ha hela bilden. Men så länge man tar höjd för att man klarar den löpande ekonomin, får godkänt av banken, klarar av förändringar och har en lång tidshorisont så brukar jag vara för. Visst är det kul att ha pengar i sin portfölj, men om man ändå inte “omvandlar” dem till en ansvarig konsumtion i linje med sina värderingar och drivkrafter och får energi/livskvalitet för dem - vad är då meningen?

Boende är för mig typ det enda som kvalar in där tillsammans med saker som har med liv och hälsa att göra.

Tack alla för fina svar!

Tyvärr handlar det om ett stort lån, numera är det mer standard med 10 miljoner för en hyfsat vanlig villa vilket jag håller med om är galet. Har man dessutom ingen vidare bokarriär i bagaget innebär det att det mesta blir lån.

Jag har dock fått en bra lön på sistone som tillåter ett stort lån, men tyvärr känns det som varje gång jag tar ett snäpp upp i lönetrappan, så gör bostäderna det också, till och med mer.

Jag inser ju också att det finns en del FOMO i det hela. Skulle priserna vara stabila hade det ju inte känts lika bråttom och vi hade kunnat vänta ett par år till.

Men det är ju omöjligt att veta om lägenheter går upp mer i jämförelse med hus framöver. Det enda som man vet är ju nuläget.

Med största sannolikhet blir det nog ett år till väntan för att dels få uppleva stadslivet i ett mer vaket tillstånd och för att förhoppningsvis se effekten av vad som händer vid en återgång till normalitet.

2 gillningar

Om det gäller en “hyfsat vanlig villa” och lånet är på runt 10 mille hade jag definitivt avstått, eller sett mig om efter bostäder i mer rimliga prisklasser lite längre bort från storstaden. Går det bara bussar eller annan kollektivtrafik är det ju inga problem om ni har barn och de blir större. Flumområden hade jag undvikit till varje pris oavsett hur billiga bostäderna är där, det är inte värt risken.

/H

Återigen - vidga er sökzon. En villa i ex Nykvarn (30 min till centralen) kostar hälften av det ni kollar på idag.

Då kan ni sätta 5 miljoner i en indexfond istället. Enligt Rtsm ränta på ränta kalkylator kan ni då ha 20 millar om 20 år.

Ang detta med att flytta långt från stan: jag känner flera som provat på det men sen flyttat tillbaka. Man ska inte underskatta det jobbiga i att det är 40-60 min mellan varje tåg. Plus diverse problem och stopp på höst/vinter. Dessutom bor och jobbar man sällan precis vid tåget och det är ofta dessa anslutningar som äter tid.

Om man överväger nåt sånt är mitt tips att man faktiskt provåker pendlingssträckan för att testa känslan och räkna på tiden dörr till dörr.

4 gillningar

30 minuter? Hur räknar du då? Det är 4-5 mil plus morgon/eftermiddagstrafik. Resten håller jag med om.

Som några ovan kommenterat, måste man vara på plats på sitt jobb varje dag i Stockholm så är det snarare 30min extra restid åt varje håll, för du ska ju fortfarande ta dig till stationen i Nykvarn och från Stationen i Stockholm. Det lessnar man rätt snabbt på. Det är ju liksom inget “life-hack” att flytta lite längre från stan, fenomenet är ju mycket välkänt och anledningen till att det är billigare.

1 gillning

Enligt SJs tidtabell.

Jag antog att de flesta inte kör bil till jobbet i Stockholm

Alltså på tal om detta med pendling så måste jag säga att det är värt mycket att slippa pendla. Jag bor nära mitt jobb och har någonstans bestämt mig för att jag aldrig mer vill pendla. Så skönt mentalt också att mest röra sig inom samma områden!

3 gillningar