Det finns en budgetpost för sport och fritid så det är inkluderat. Slår man ihop mat, hygien/hälsovård och förbrukningsartiklar (dvs sånt jag köper i mataffären så skulle jag säga att jag lägger ungefär halva summan av vad som står i tabellen utan att springa mellan olika affärer eller liknande. Skulle jag sluta att helt bry mig vad saker i mataffären kostar skulle jag komma upp till ca 75% av den siffran, så jag tycker den verkar väl tilltagen. På TV, telefoni och internet så vet jag inte ens hur man praktiskt skulle bära sig åt för att komma upp i siffrorna som står där utan att aktivt teckna dubbla abonnemang eller köpa ny telefon minst en gång om året. Det handlar alltså inte om en budget kring existensminimum.
En budget för existensminimum (exklusive boende):
Ensamstående: 5717 kr/mån, dvs 46% av budgeten ovan.
Sambo: 9445 kr/mån, dvs 48% av budgeten ovan.
Sambo + 2 barn (7-10 år): 16779 kr/mån, dvs 59% av budgeten ovan.
Budgeten är alltså ungefär dubbelt så stor gentemot vad som behövs för att “bara överleva”.
Sen finns det såklart massor av villhöversaker eller “statusprylar” som man kan spendera sina pengar på istället men det blir ju ett val man i så fall gör ifall man tycker det är viktigare än tid. Det betyder inte att det är svårt att prioritera tid istället ifall man vill. Något är det ju dock som gör att FIRE är svårt för gemeneman att uppnå även om det rent matematiskt inte ser så svårt ut. Här tror jag att det kanske handlar om en medvetenhet så att man inte rycks med i onödig livsstilsinflation (som inte skapar någon lycka) eller att komma förbi steg 9 i denna tråd om rikedom.
Vi har trots allt haft en stark ekonomisk utveckling sista 30 åren med reallöneökningar på ca 60%.
Genom att fundera kring vad i ens livs som skänker glädje och lycka så tror jag att många kommer komma fram till att det mest som egentligen är viktigt inte kostar några stora summor pengar. Men som sagt vill man hellre lägga pengarna på annat så får man givetvis göra det. Men det betyder inte att man behöver leva ett “extremt snålt leverne på gränsen till vad som är acceptabelt för gemene svensk.”