Är FI/FIRE verkligen ett rationellt mål för gemene man?/ Kan alla bli FIRE?

Jag startade /r/firesweden och jag ser inget förändrat sig. Det har alltid varit en hyfsat lång väg att gå, med ups and downs.

Du är i vad man kallar i början av the boring middle. Sedan ett år tar börsen ett rus och du ser plötsligt att datumet tagit stora steg frammåt. I år är ett år av hög inflation och du har ett av alla trista år på börsen.

Att nå fire är definitivt överkomligt för alla. Men det kräver hyfsat stora uppoffringar långt ifrån alla kan tänka sig.

Ta bara dig själv som exempel. Du är i vissa mått redan där. Med tre miljoner utöver den statliga pensionen kan du redan gå rätt många år innan standard 65-70 år gammal i pension. Det är lätt att hamna i negativa tankar och inte fokusera på vad du redan lyckats med. För varje miljon blir det närmare och närmare.

Men även med 50% sparkvot tar det i snitt 17 år att nå målet från noll, om man förhåller sig till 4% regeln.
Ökar man det till 60% sjunker det dock drastiskt till 12.5 år osv.

Jag minns det där paret som jobbade på Ica, hade 20 tusen var efter skatt, levde i en liten håla utan bil, skippade utlandsresor och tog cykeln till jobbet och inga lunch besök på restaurang. Dom sparade 75% av sin inkomst. Så visst går det, för dom tar det bara 7 år o snitt att nå sina mål. Lägger dom på några år kan dom leva betydligt fetare än när dom sparade till Fire pga ränta på ränta men också de extra avsättningarna. Dom hade alltså högre sparkvot än jag som höginkomsttagare har som ändå lever hyfsat modest. Precis så tänker jag göra, dra ned på arbetstiden när jag nått målet och ta lite mer ledigt och bygga upp för lite fetare spendering (också väldigt förmånligt skattemässigt då min skatt sjunker, så jag får behålla % nästan dubbelt av det jag tjänar då, då skatten sjunker).

Att det skulle vara speciellt svårt att i Sverige att nå fire är skitsnack om du frågar mig. Då har man inte gjort matten och inte sett alla dom med helt normala inkomster som faktiskt är på god väg att nå mplet. Det är om något tryggare med SwedenFire då vi har alla skyddsnät. Man behöver inte oroa sig för medical insurance, att betala kopiösa summor för elder care eller spara miljoner till sina barn för att läsa på universitet. Du om något visar ju på att en medelklass kan, om man är beredd på uppoffringar, nå målet om än sakta men säkert. Jämfört med många, även höginkomsttagare, så har du ju en net worth som är hög. I slutändan handlar det precis som för ICA paret om hur mycket man är villig att offra, antingen i tid, prylar, resor utomlands osv.

Ett trick du kan ta till är att i ett Excel blad räkna baklänges. Dvs räkna åren du inte behöver jobba för det som kapitalet ökat. När du jobbat ett år och ser att du rakat bort ett års arbetsliv du inte behöver jobba så är det rätt motiverande. Dvs istället för hur långt bort det är, visa för dig själv hur pensionsåldern sjunker. Du är ju säkert redan på 55, och nu sjunker det snabbt år för år. Kbk!

33 gillningar

Du gör det nog alldeles för krånglig för dig själv skulle jag säga. Till en början med är det att du måste veta vad du vill. Att jobba behöver ju inte vara något negativt om du trivs med ditt jobb och gå gärna dit. Hatar du ditt jobb däremot så kanske du borde fundera på att byta jobb och eventuellt lever med lite lägre lön men trivas bättre för det.

Sen tycker jag att man definitivt ska leva oavsett och ha det bra men man ska ju fundera till om man nu verkligen behöver grejerna man vill köpa och vad dom tillför i ditt liv. Inte roligt att spara i all evighet på att få gå hemma och sen inte kunna använda tiden då man inte har råd med något annat iaf och för det har man levt fattigt innan med

2 gillningar

Det är inte så enkelt som du får det att låta.

Exempelvis 12% inflation är en plötslig och stor käpp i hjulet för de flesta i form av framtida köpkraft. Om inflationen halveras till 6% betyder inte att något blir billigare utan bara att det fortsätter att bli dyrare men i en lugnare takt, en takt som fortfarande är problematisk.

Det är här många kastar in handuken. Det är för “boring” för länge i jämförelse med omgivningens livsstil.

“Alla” är fel ord.

Detta är det största problemet, tålamodet sviker när grannen åker på solsemester eller din nya partner inte ser någon framtid i ditt snikande.

En börskrasch kan enkelt reducera tre miljoner till en. Att ha pengarna på ett bombsäkert sparkonto är inte ett acceptabelt val när inflationen är 12% men inte heller i en lågräntemiljö där andra kan bo sig rika. Risker måste tas.

Denna livsstil är acceptabel för ett fåtal, i deras FIRE värld fortsätter livet i samma lunk tills de dör. FIRE blir inte det lyft som många förväntar sig. “Nu är jag fri att förverkliga mina drömmar” kom aldrig.
För att det ens ska vara någon mening med ett FIRE så måste man kunna känna att en positiv förändring väntar när man faller över målsnöret. Nu ska jag köpa en gård och flytta ut på landet eller nu åker jag till Phuket på semester i ett halvår eller nu ska drömbilen få en plats i garaget eller åtminstone att blodpuddingen försvinner från matmenyn. Belöningen kan knappast vara att sluta jobba.

Skattesatserna gör att det tar orimligt lång tid utan en extrem uppoffring normalsvensken. Endast en sådan uppoffring som ett extra jobb tippar över många till andra sidan brytpunkten för statlig skatt och luften går ur direkt.

Detta är helt korrekt men exempelvis en något yngre ensamstående frisk person med sikte på FIRE har absolut ingen draghjälp av det sociala skyddsnätet utan det belastar hen istället i form av orimliga skattesatser.

@Anonym känslan av att aldrig komma ifatt är sann, många FIRE-kämpar beskriver det som att någon ständigt flyttar målet när de lagt en straffspark. Exempelvis en bolånemarknad som gör att halva släkten och alla kompisar bott sig rika medan du stått nästan still trots blodpudding och nudlar var och varannan dag.

Glöm inte att räkna in skatten både före och efter FIRE. Jag vidhåller fortfarande att det krävs för stora uppoffringar för normalsvensken med en normalinkomst att nå en acceptabelt FIRE nivå för att det ska vara värt ens ett försök om hen inte går vägen över ett eget företagande, att tidigt lyckas finna nästa ekonomiska trend, en utlandskarriär, en lottovinst, ett stort arv eller något annat utöver det normala. Jag vet för jag har redan gått hela vägen från minus där första steget var att bli skuldfri.

Borde kanske lägga till att en skuldfri tillvaro med ett mini-FIRE som framtida sidoinkomst till en pension inte är fy skam om det uppnås med inte allt för stora uppoffringar.

10 gillningar

Är det inte bättre att sikta på en försörjning som man trivs med och tycker är roligt?

bed & breakfast
trading
pub
författare

eller något som passar en…

Som min far sa… det man inte börjat med innan man slutar jobba kommer aldrig hända.

9 gillningar

Hej!

Jo du har helt rätt i sak.
En parentes är väl att även om din procentuella sparkvot skulle förbli densamma, så ökar ju sparandet i kronor, då även inkomsten/sparandet inflationsjusteras.

Det jag fokuserat absolut mest på, kassaflödesmässigt, är utgifterna.
Just p.g.a. att dessa med all säkerhet kommer öka med inflationen, allt annat lika och dessutom betalas med skattade pengar.

Att öka inkomster kräver i regel din tid och hälften ryker i skatt (om du är lyckligt lottad).
Så tycker personligen det känns som en motig väg att gå.

1 gillning

Där har du självklart rätt. Jag vände mig mest mot att det absolut inte går i Sverige. :slight_smile:

3 gillningar

Min poäng är att det, för de allra flesta, inte är värt de uppoffringar och den uthållighet som krävs.

2 gillningar

Om det kräver uppoffringar. Det är ju också en sak man kan diskutera. Jag sätter väl andra etiketter på det. :slight_smile:

5 gillningar

Om man matar in dina uppgifter i RT’s räknesnurra så tar det knappt 8 år för det att passera 6 milj och 9,5 år för att passera 7,3. Så det är knappt 2 år du har förlorat i spartid.

1 gillning

Ber om ursäkt ifall liknande tankar redan framkommit men din tråd kom i min mejlkorg i veckosummeringen. Orkar därför inte läsa allt utan tänkte bara svara dig med en tanke som dök upp.

Om du har jobbat, så har du också tjänat in pension. Om du dessutom har ett eget sparande vid sidan av så har du nu ekonomisk trygghet för en längre tid om det skulle behövas. Jag själv har inga behov av varken FI eller RE, men jag tror att jag kanske vill gå i pension lite tidigare då min fru är några år äldre än mig… och hon vill gå lite tidigare.

Med ett välbetalt jobb, tjänstepension, löneväxling och eget sparande ser jag det nästan som en omöjlighet att komma under statlig skatt när jag väl går i pension, så det bästa jag kan göra är att gå tidigare. Räkna på hur mycket jag tror att jag behöver i dagens penningvärde, använda pensionskollens kalkylator och lita på att den räknar hyfsat rätt med inflation och köpkraft så kan du diskontera framtida inflation samt löneutveckling (så länge den inte väntas ändras dramatiskt).

Summa summarum, jag tror du är framme. Fortsätt bara jobba, om det är kul. Annars placera pengarna och en normal utveckling på värde och direktavkastning borde göra jobbet åt dig tills du ska pensionera dig… och glöm inte räkna med din pension!

3 gillningar

Samma här men varför är det så viktigt att komma under statlig skatt? Går du senare får du ju högre pension även om det blir statlig skatt, alltså mer pengar i handen när pengarna landat på kontot.

Jag har tjänat in så mycket till pension inklusive tjänstepension att jag inte är beroende av mitt privata kapital. Visst kan man försöka smeta ut uttaget av olika pensionsdelar för att undvika statlig skatt men jag ser ändå inte problemet med att ändå få statlig skatt. Det enda sättet för mig att kunna undvika det ser ut att vara att ta ut väldigt hög pension i hög ålder typ 80+. Men då behöver jag antagligen inte så hög pension och man har ju ingen aning om hur länge man lever. Så därför föredrar jag att ta ut mer innan 80+ även om det kan bli en hel del statlig skatt.

2 gillningar

Jag har haft liknande tankar och du behöver nog lite balans bara. Det behöver inte handla om 100% all-in att spara sin lön, att ha gjort en perfekt bostadskarriär, att ha maxat sin tjänstepension.

I slutändan kommer det bli många bäckar små; du har sparat ihop en hel del pengar, du har kanske köpt en bostad, som kommer generera någon form av vinst på sikt, du har sparat i den allmänna pensionen och tjänstepensionen. Totalen av detta kommer nog ge dig en bra situation framåt, och du har inte levt på havregryn.

Denna approach är dock inte 100% fire kanske, men det kanske det inte måste vara.

7 gillningar

Exakt så. För att nå ända fram till en FIRE som uppfyller en framtida drömtillvaro krävs en betydligt större insats och man måste fråga sig om det är värt vidare uppoffringar och chansningar eller om man kanske borde nöja sig med att ha en bättre ekonomi än de flesta andra. Mitt första steg var att bli och förbli skuldfri, vilket gav mig ett större manöverutrymme i min planering.
.

2 gillningar

Jag tycker det är intressant det här med Fire vilka det är som försöker uppnå det.

De flesta måste börja relativt tidigt i livet .
Jag själv som är snart 45 vanlig knegare …ser tillbaka på mitt liv som att jag njutit …
Haft roliga Hobbys…
Motorcyklar som kostat en massa pengar …
Kampsport vart å tränat land å rike runt …
Rest och sett en del
Nu familjen och hundar som betyder mest
Nu sparar man så att man har råd att ge sina barn roliga hobbys…
En dotter som rider på ridskola och lånar en privat häst vara där för dem … skratta och njuta … visst drömmer man om ekonomiskt frihet … men kan man spara ihop till en bra buffert och ändå kunna njuta så får man vara nöjd….

Tycker det har blivit mycket fokus på fire… livet är för kort för att ge upp 10 år av sitt liv när livet går för fort … visst ärver man pengar /vinner …eller lyckas utan att leva snålt och uppnå fire att man har en sådan bra lön…

Framför allt tänk på att tiden vi har här är begränsad……vi kommer inte härifrån levande och känner människor som fått lämna in för tidigt :pray:

23 gillningar

Jag tycker iofs du utgår ifrån samma premiss som så många andra, dvs att man ger upp saker för att man lägger undan mer än andra. Snålt eller snarare sparsamt behöver inte betyda att man gett upp saker, bara för att de i din vardag är sälvklarheter. Jag ser t ex inte att jag försakat något jag velat göra…

Helt rätt och kloka ord. Och där kan vi nog alla enas. Det är bara det att en del då känner att 40 timmar av ens vakna tid inte måste läggas på lönearbete. Så det där du kallar att ge av sitt liv är kanske snarare så att du tar tillbaka från ditt arbetsliv.

Och, välkommen till forumet! :slight_smile:

10 gillningar

Mina tankar har förändrats på så sätt, att jg inte jagar FIRE längre. Tvärtom. Jag tror att de flesta människorna mår bra av rutiner, jobb och en social tillhörighet. Jag tror mer på det flera varit inne på i tråden, att jobba med något du finner intressant är viktigare. Ett eget sparande är såklart sunt, men med pension, sparande möjligtvis äga sitt boende när man kommer upp i åldern tror jag räcker.

Jag själv sparar nog snarare för trygghet&Pension, men en överkomlig summa som jag kan bibehålla långsiktigt eftersom det inte påverkar min livskvalité.

Jag lägger en del pengar på sådant som ger mig värde, men lägger inte onödiga pengar på saker som inte ger mig värde.

Som jag skrev mår många människor bra av att jobba, jag själv inkluderad, men känner väl mer att jag ska kunna trappa ner successivt när jag känner att jag vill det av någon anledning.

Om dagen kommer och jag fyllt 55 år, vilja gå ner och jobba en eller två dagar mindre i veckan, kanske det är sunt, men om jag skulle bli hemma på heltid, tror jag att jag skulle bli inaktiv och förbli sittandes, tyvärr.

Så: lev i nuet, spara det som inte behövs, lägg pengar på det som får dig att må bra, ha en rejäl buffert och spara för framtiden. Fokusera mindre på siffrorna på kontot som du ska nyttja om 20 år och mer på dig och nära& kära.

Det är det som jag ser som ett hållbart sparande iallafall :man_shrugging:

4 gillningar

Klart det går. Om jag (allt annat lika) tjänar dubbelt så mycket som jag gör av med så kommer ett arbetsår innebära ett år ledigt, alltså behöver mitt arbetsliv bara vara hälften så långt som de som gör av med hela lönen. Lägger man till inflationen måste jag ha en avkastning på pengarna som motsvarar inflationen, vilket inte har varit särskilt svårt förutom nu senaste året. Det finns nog ganska goda skäl att senaste året mer är ett undantag.

1 gillning

Då är väl FIRE alldeles utmärkt för det ger betydligt större möjligheter att hitta något där man bidrar och betyder något på riktigt. Man är ju betydligt mer fri att göra det man vill!

3 gillningar

Tack :relaxed:

Vi människor har självklart olika förutsättningar vissa behöver inte försaka utan kan leva ett gott liv och ändå spara 40-50% av sin lön och kunna leva gott. Medan andra kan spara 10-40% . Vi har olika mål i livet och olika förutsättningar beroende på var vi befinner oss i denna resa :v:

2 gillningar

Om jag måste välja mellan att lägga pengar på motorcyklar och kampsport eller bara elda upp pengarna så är valet enkelt, pengarna eldas upp.

2 gillningar