Yrkeshögskolan som folk föreslagit är en bra medelväg. Du får både expertkunskaper och arbetserfarenhet då man gör en tredjedels praktik. Och det är dessa företag och branschföreträdare som varit med och tagit fram utbildningen, som hade behoven. Därför som de har bra statistik på jobb efter utbildningen, ca 90 %. Och många fortsätter på företaget de praktiserade på. IT är ju en framtidsbransch med många möjligheter och bra lön om du gillar området. Lätt att starta eget senare, jobba på distans som egen chef om det lockar. Annars finns många andra områden representerade, bygg, ekonomi, turism etc. Allmän behörighet och oftast någon särskild, som du dessutom kanske redan har. De kan ta in på andra sätt också. YH har vuxit mycket senaste åren. Nu finns distansutbildningar också.
Håller helt med dig! Men för att nyansera bilden av Stockholmslönerna:
Jag jobbar i Stockholms innerstad. Och jag är inte ensam med en relativt låg lön, trots bristkompetens.
Är du nöjd med tillvaron då?
Om du är civ ing inom ett ”bristområde” borde det ju finnas möjligheter att byta ag, köra konsultuppdrag eller på annat sätt få upp lönen.
Jag gillar mitt yrke och min ingenjörsarbetsplats men tror inte på trettio år till med just det jag heller, om inte annat ofrivilligt pga teknikutveckling och några miljoner smarta asiater.
När jag ser mig omkring i bekantskapskretsen (mest ingenjörer, men en del riktiga människor också) så verkar “hantverkare med egen firma” vara en vinstmaskin, så länge du orkar fysiskt. Speciellt om man inte är sugen på att betala på studielån.
Annars hade jag tittat på yh-utbildningar.
Alla bara skriver om långa utbildningar så jag tänkte komma med ett alternativ.
Gå en intensivkurs till programmerare eller kanske något annat it-jobb. Branchen skriker efter programmerare, även utan höskoleutb.
Om du lyckas få gå något via arbetsförmedlingen så ingår ofta praktik vilket kan vara en bra väg in på något trevligt företag.
Jag sparade ihop min första miljon med under 30k/månad i lön. Däremot är det ett problem att du har ett ostimulerande jobb.
En utbildning är inte alltid lösningen dock. Men är du sugen på att plugga så fundera på vad du vill göra, något som är extremt svårt till och med i vuxen ålder har jag kommit fram till, och utbilda dig sedan till det.
Annars har du alternativen att söka annat arbete eller starta eget.
Var inte så hård mot dig själv. 
Jag tycker du har gjort helt rätt som har provat på lite olika grejer.
Man måste liksom inte vara helt säker på vad man vill för att ta första steget. Ibland vet man ju inte om det är rätt väg förrän man har gått en bit.
Och det gäller nu också.
Kanske testa igen om du kan komma in på polisutbildningen?
Klura på om lokförare kan vara något för dig? En obeslutsam vän fick tipset om lokförare och stormtrivs numera. 
Kolla vad som finns på Kunskapsnavet (typ Komvux), det brukar finnas bra utbildningar till ex.vis elektriker eller snickare.
Eller kanske vill du jobba inom vård och omsorg?
Kolla om det går att ha kvar ditt jobb, kanske deltid, under utbildningen. Annars kan det kännas som ett för stort steg och då blir det kanske svårare att ta det.
Kanske kan du också försöka ändra din inställning till ditt nuvarande jobb. För din egen skull. Att se det som något positivt att du har en vardagsrutin. Och en inkomst. Under tiden du tar steg mot en annan sysselsättning.
Men vänta inte. Ta stegen. Kolla upp. Känn efter. Ansök.
Du är absolut inte för gammal. Det är inte försent.
Du hinner omskola dig, jobba inom ett yrke många år och därefter omskola dig igen. Och igen. Det blir liksom inte försent. CSN har höjt åldersgränsen för studielån till 60 år. Efter 60 är det inte heller försent. Bara svårare få studielån. 
Du måste inte veta att det är rätt för att ta steget!
Lycka till! 
Jag har en barndomsvän som är kriminalkommissarie och hängde en del med honom och hans kurskamrater förr om åren.
Det var väldigt tydligt att polisen sökte personer med en stor bredd av erfarenheter gällande ”hårda” och ”mjuka” möten med människor. Man skulle gärna både ha jobbat inom vården och som dörrvakt på krogen. De hade alltså, som jag förstod det, explicita kriterier gällande sådana här saker. Min vän hade bland annat varit FN-soldat och kört taxi innan han blev antagen. Som bonus var han då också halvfärdig jurist. En av hans kurskamrater var svensk mästare i någon kampsport och hade jobbat som ungdomsledare. För mig framstod de här personerna som tydligt icke-teoretiska men med god människokännedom och lite ”elitvibbar”. Det var tydligt att de hade haft förhandskunskaper om vilken profil som behövdes för att bli antagen och att de under 5-6 år sett till att metodiskt skaffa sig rätt erfarenheter.
Ok. Du ber mig vara brutalt ärlig, så låt mig vara detta.
Du är givetvis inte körd. När jag var 31 år var jag lågavlönad banktjänsteman, inget stort sparande och bodde I en hyreslägenhet. Cirka 40 år senare har jag fonder för (några få) miljoner och ett hyfsat övervärde i villan. Vägen dit gick via ett lågt men regelbundet sparande I fonder och på senare år löneväxling. Det finns inget som talar emot att du skulle få samma utveckling.
Vad jag finner anmärkningsvärt är att du ännu inte hittat något jobb. Det borde väl vara en tolv, tretton år sedan du gick ut gymnasiet. Du kan inte hålla på att studera hela livet. Snabbt som tusan får du hitta ett arbete. Du får inte vara allt för kräsen. Tids nog kommer nya möjligheter i karriären.
Det viktigaste är att du förstår ränta på ränta effekten och ur den påverkar ditt sparande på lång sikt.
Ränta på ränta effekten gör att 30000 kr sparat idag är långt mycket mer värda än 50000 kr sparade om 20 år (om du inte gambar bort dem).
Gör det som är kul för dig och spara så mycket du kan också.
Jägmästare verkar ju absolut som en cool karriär. Man grämer sig ordentligt över att man valde samhäll/ek i gymnasiet, hade man vart smart hade man valt natur.
Ja det är min styvfar, but I get your point! Tack för dina förslag. Hade ingen koll på jägmästare, det verkar sjukt fett.
Hej,
Tack för ditt svar.
Jo jag har absolut ett jobb, har mestadels jobbat sedan gymnasiet med lite avhopp för kortare studier. Men det är väl att jag inte har ett “riktigt jobb” utan har ett jobb jag fick lite av en slump och som inte var aktivt valt så att säga - jämfört med att aktivt välja en utbildning exempelvis.
Hej,
Tack för ett bra och utförligt svar.
Nej det är absolut inte försent. Det är väl det värsta jag kan göra - dvs. att inte göra någonting alls åt det, lite så jag gjort nu i tre år. Eller ja, jag hoppade ju iof på tekniskt basår men sket sig. Men som du säger måste man upp på hästen igen.
Det är väl det ekonomiska man oroar sig för som student, man klarar sig inte på CSN samtidigt som man inte får tjäna För mycket som student om man har CSN. Som att man typ “skall vara” fattig som student.
Tack!
Hej, tack för ditt svar!
Ja jag önskar nästan man hade ett brinnande intresse och talang för datorer och IT. Det är väl kanske den mest säkra branschen att tjäna bra pengar inom idag. Men jag blir väldigt rastlös och avskyr att endast sitta på ett kontor, att vara utomhus och arbeta lite mer med kroppen känner jag mer är min grej. Eller en kombo av båda två eventuellt.
Vad jag finner anmärkningsvärt är att du ännu inte hittat något jobb. Det borde väl vara en tolv, tretton år sedan du gick ut gymnasiet. Du kan inte hålla på att studera hela livet. Snabbt som tusan får du hitta ett arbete. Du får inte vara allt för kräsen. Tids nog kommer nya möjligheter i karriären.
Jag tycker nog gott vår trådstartare kan unna sig att vara kräsen. Låter på vår trådstartare som att förändring för det bättre i samhället samtidigt som han kan tjäna drägligt är målet.
Till trådstartaren: Jag hade nog investerat tid och pengar i att finna vad du verkligen vill göra - antingen genom böcker eller genom workshops. Jan och Caroline har väl en ”livsplans kick-off”, den kan vara ett alternativ?
Hej,
Ja jag tror väl att det är omöjligt att sia för mycket av framtiden, vilka yrken som kommer finnas kvar eller ej. Men ja, hantverkare kan nog bli svårt att ersätta inom min livstid. Att en robot skulle sköta det en hantverkare gör känns som det ligger längre fram än många jobb som mer eller mindre mest handlar om att knappa på datorn. Varför skall en människa knappa på en dator om datorn kan göra det själv, extremt mycket snabbare dessutom?
Dessutom är jag lite för rastlös för att jobba med datorer tror jag. En kombo av tillräckligt bra lön och samtidigt få vara utomhus en del vore det optimala för mig.
Unna sig att vara kräsen? Frågeställaren börjar ju att undra om han verkligen har råd med detta. Jag hade inte haft råd.
Vad jag finner anmärkningsvärt är att du missar att TS skrivit i sitt första inlägg att han faktiskt har ett jobb. Bara inte sitt drömjobb. 
När jag började i bank, fick jag sitta i kassan i ett par tre år. Jag dog inte av detta, även om det blev enformigt. Även om jag jobbade kvar hos samma arbetsgivare så fick jag så småningom nya chanser. Men visst, öppnas inte någon karriärväg, så får man ju hitta på något annat.
Jag har också haft min beskärda del med tråkjobb och dog inte heller även om det var själadödande arbetsuppgifter till en struntlön. Men inte efter avklarad akademisk examen och ett medvetet vägval inför framtiden. Och det är väl just det som är grejen. Om man accepterar att man “hamnar där man hamnar” kan det kanske bli bra ändå, men chansen är ju oändligt mycket större om man tänker till lite själv.