Kanske kan det tom finnas ork att ta sig igenom ett naturvetenskapligt basår om man kan bli jägmästare efteråt istället för ingenjör? 
Mvh
F
Brutalt ärlig? Precis som 99% av de andra här inne skriver, nej du är inte körd!
Jag är i ungefär samma ålder som dig, något år äldre. Hade ett yrke som jag trivdes ok i men som innebar mycket tid borta, så jag kände att jag behövde ta mig vidare. Läste också tekniskt basår, tog mig inte helt igenom (hade sjukt svårt för att allt var på distans) men ska läsa upp den sista kursen i vinter. Det du inte läst klart av basåret kan du läsa upp genom Komvux på fritiden för att på så sätt tillfredsställa CSN om du vill läsa vidare. Du behöver inte ens läsa upp samma kurser som de som ingår i basåret, CSN är bara intresserade av poängen. 
Jag hade också högskoleingenjörsplaner men insåg med tiden att det inte passade mig med så pass stor del teoretiska arbetsuppgifter som det skulle innbära. Hittade en YH-utbildning som verkligen passar mig som handen i handsken. Kombinerar praktiska färdigheter med teoretiska och kommer ge mig en blandad och bred arbetsvardag efter utbildningen. YH känns som något som kan vara en bra väg för dig att gå. Det finns gott om olika varianter, verkligen inte bara IT.
Om du vill bli elektriker/rörmokare så finns det ofta utbildningar (ca 1 år) via ditt lokala Komvux som motsvarar el-programmet/VVS-programmet på gymnasiet. Du får sedan bygga på dessa med lärlingstid. Ger dig lön, men kommer inte ge dig 30k/mån på några år. Har du driv och känsla för yrket så kan du lära dig mycket och sedan starta eget vid 40, om du känner att du har tillräckligt på fötterna. Mitt bästa tips då är att låta någon annan ta hand om ekonomin så att du kan jobba hårt med det du är bäst på.
Förstår lite dina känslor att alla andra är lyckade och tjänar mycket mer. Lätt att känna så, framför allt när man hänger på det här forumet där “alla” tjänar 45k+/mån… 
2 gillningar
Du är absolut inte körd! Bara det att du kommit in på utbildningar med höga krav som som sjökapten visar ju att du ligger betydligt över de flesta. Kanske du har för höga krav på dig själv och dina känslor i stället? Jag är av den uppfattningen att man kan lära sig trivas med de flesta jobb bara man klarar dem fysiskt.
Sen tycker jag att det är stor synd och skam att skolbarn och studerande fått nära hundhuvudet av alla onödiga och tramsiga restriktioner för Corona. All denna hemundervisning har fördärvat mångas utbildningar och möjligheter att komma in på önskade utbildningar helt i onödan!
Dödssiffran 2020 är ju bara marginellt högre än för många andra år och då var befolkningen mindre!
1 gillning
Överdödligheten år 2020 var den högsta på över 100 år. Att enbart kolla på antal dödsfall ger inte hela bilden.
Källa: SCB
1 gillning
Jag är av den uppfattningen att den inställningen är ett recept på hur man lever ett liv man inte vill leva.
3 gillningar
Som student hade jag en lätt naiv syn på de här frågorna. Jag tänkte ungefär att det svåra var att få en viss tjänst och att det sedan skulle lösa sig, i meningen att om man ansträngde sig skulle allt falla på plats. Idag kan jag se att det finns så oändligt många nyanser av jobb och att det är väldigt viktigt att försöka söka sig till rätt område. Det kan handla om rätt bransch, rätt företag, rätt chef osv. När man har hittat rätt så går allting bra och så hårt behöver man inte anstränga sig heller. Det betyder inte att det man gör skulle vara lätt eller banalt, bara att man har hittat sin plats där uppgifterna väldigt väl matchar ens egna styrkor och intressen.
2 gillningar
Jag tror det beror på hur man är som person. En del kan hitta intressanta saker i de flesta arbetsuppgifter, andra gör inte det.
Om vi specifikt pratar om jobb som har koppling till någon sorts fysisk förmåga kanske det stämmer. Eftersom jag aldrig haft ett “riktigt” jobb av den typen vet jag inte så mycket om det. Gällande mer teoretiskt inriktade jobb tror jag inte på det.
Dummaste jag har hört! Hur mäter man annars dödligheten om man inte räknar antalet döda? Sen kan man ju också titta på antalet döda i olika åldersgrupper så ser man än tydligare att de allra flesta rent statistiskt ändå inte haft särkilt långt kvar! Skulle det dessutom funnits statistik över onödiga andra risker som rökning skulle vi snart kunna konstatera att för de flesta är detta som vilken influensa som helst!
Hur som helst så har de unga liksom trådstartaren själv fått ta en mycket stor del av konsekvenserna av detta då distansundervisning inte alls fungerat bra för många. Jag vet många närstående som både hoppat av högskoleutbildningar och fått se sina gymnasiebetyg rejält sänkta vilket inte är så roligt när man ska söka vidare…Men detta har ju varit lätt för politiker att besluta då det inte gett direkta ekonomiska konsekvenser för samhället!
3 gillningar
jag tycker det viktigaste av allt i den här tråden är att vi klarlägger hur man mäter överdödlighet i Covid-19. 
3 gillningar
Ja, då blir det åkeri. Skaffa körkort, YKB och tillstånd för yrkesmässig trafik. Sedan köper du en lastbil med medlemsskap i en lastbilscentral. Ingen it-lönsamhet alls men det går runt. Om du sedan utökar med fler bilar kan du själv gå över till att administrera och sköta fordon en del av tiden.
Och jag tycker på många sätt tvärt om. Bor också i stockholm, och äga bostaden är mer eller mindre ett måste. Samtidigt, i en minde ort hade jag för samma eller mindre pengar fått en större bostad, rent av en hyresfastighet, där jag kunnat hyra ut delar av bostaden och bott gratis, eller med vinst. Det är betydligt svårare att göra i stockholm. Ser inte lägenheten som en investering. Den har förvisso ökat i värde, och har ökat mer än kostnaderna, men den binder enorma mängder kapital och ger negativt kassaflöde.
1 gillning
Jag kan bara säga att du är grym som är medveten av din situation. Jag kan bara dela med mig av min egen resa för att ge inspiration.
Mitt ”wake up call” var när jag var 30. Jag hade festat ganska hårt, jobbat som ställningsmontör, jobbat inom flytt och möbelmontörs yrke i många år. Inget fel med det iofs men jag har alltid haft ett intresse för teknik och vara kreativ, älskar att bygga lego och andra saker.
Som sagt, fyllda 30 och första barnet på g. Inser att jag måste prioritera om mitt liv. Säger upp bekantskapen med alla min glada vänner som älskade att festa. Började titta på utbildningar, trotts dåliga betyg från plugget. IOM min höga ålder kollade jag på vilka utbildningar inom IT som hade relativt låga antagningspoäng genom att göra högskoleprovet. Gjorde högskoleprovet, gick skitdåligt. MEN hade kollat upp distansutbildning med inriktning webbprogrammerare 120poäng på 2 år, detta var en intensiv utbildning. Kom så klart in på mitt högskoleprov + arbetslivserfarenhet. Jag gick in i väggen efter 6 månader på grund av min fru fick en förlossningsdepression och fick avsluta utbildningen. Jag själv fick behandling med psykolog och samtal på grund av väggen!
Över ett år senare så kontaktade jag skolan igen och fick fortsätta utbildning eftersom jag hade en massa läkarintyg. Efter att jag stolt klarat av utbildningen så kändes det fantastiskt men nervöst att söka jobb inom IT. Sökte jobb och fick typ det första jobbet jag sökte. Fick 32” i månaden som ingångslön. 3 år senare på 42. Jag har blivit lovad en högre lönehopp nästa gång lön diskuteras. Nu får jag jobberbjudande varje dag och det bästa är att det finns många olika vägar att gå inom IT. Inte bara programmering som jag sysslar med!!!
Men åren som diverse jobb har påverkat min pension så klart. Inget att gräma sig över, bara att kämpa på. Jag 42 år och 3 barn senare så har vi köpt villa och flyttar på måndag. Livet har inte gått som jag tänkt mig och jag kunde vara utan de där party åren och satsat på min egen karriär. Livet är ett pussel och det gäller att lägga bitarna på plats och ha en ta framtidsplan för att inte tappa sig själv när det blir svårt.
Jag är tacksam att jag har fått mycket hjälp och stöd på vägen. Dels från min familj men också genom allt som samhället kan erbjuda. Genom att prata och kämpa i motgångar så har det gått bra för mig till slut.
Alla har vi våran egen resa att utföra. Jag förstår precis din situation och hoppas du kan lista ut din väg.
12 gillningar
Sjökapten har extremt låga antagningspoäng. 0,25hp på Chalmers och mellan 0.0-0,35hp på Linneuniversitetet.
1 gillning
30k brutto är inte dåligt alls! att jobba med bara gymnasieutbildning gör de flesta. men om du känner att detta vill jag inte jobba med länge till och inget annat utan utbildning som lockar så kolla om det finns något 3årig högskole utbildning du kan tänka dig… de flesta ligger mot 30 som pluggar på universitet. Som du och många andra så börjar de flesta ta sabatsår och jobba, testa på saker och det är inte alla som hittar det första bästa. Allt behöver inte vara så svårt, jag läste byggteknik och hade “bara” ett år matte, finns de som kanske inte har något alls. Man behöver inte ha något välbetalt jobb heller och leva runt dyra saker för att vara lycklig… när man bor tillsammans med en också så har man oftast mer pengar än vad som behövs att ta sig runt varje månad och spara. Budget är A-O
Ska villigt erkänna att jag inte läst alla svar, men konsensus är tydlig: Du är inte ens i närheten körd.
Jag ler när jag läser det du skriver för det matchar (nästan) mitt eget CV.
Det jag vill tillägga till det som redan sagts är: Du behöver inte ha ett enormt teknik-intresse för att bli programmerare eller systemutvecklare (tänk på att “IT” är så mycket mer än bara programmering). Det du behöver är ett intresse för problemlösning.
Beroende på vad man jobbar med så behöver man inte ens vara särskilt duktig på matte.
Ang. elektriker så kan du starta en egen elfirma idag redan om du vill, det du behöver är någon i firman med rätt behörigheter.
Villl du ha någon att bolla med så kan du dra iväg ett PM så får du mitt nummer.
Lycka till!
1 gillning
Förstår inte heller var bilden kommer ifrån att man måste ha ett “brinnande intresse” för datorer bara för att jobba med IT.
Har aldrig hört om någon som ex. “brinner för elinstallationer” eller “brinner för VVS”, men så fort IT kommer på tapeten är bilden att man måste ha programmerat sedan man vara 5 och helst kunnat hacka NASA innan man börjar utbildningen.
Märkligt…
8 gillningar
Måste bara svara på det här om att man ska ha ”ett brinnande intresse” för yrket. För ett antal år sedan sökte de fler läkare till utbildningstjänster som rättsläkare. Jobbet är alltså att obducera lik hela dagarna och ta reda på vad de dog av. Där är det väldigt viktigt att välja bort alla som har ”ett brinnande intresse” för lik och obduktioner… Samtidigt kan man inte ta in folk som inte klarar att skära isär ett lik… I slutändan blev ordvalet i annonsen ungefär ”vi söker underläkare med normalt avvaktande inställning till obduktioner och döda kroppar”. 
Mvh
F
10 gillningar
Brinna och brinna.
Det är svårare att jobba med skallen än med händerna om man hatar sig jobb.
Det måste ju finnas mängder med udda tjänster som å ena sidan kräver en viss kompetens men kanske också att vederbörande är mindre äckelmagad.
Många roller inom vården såklart, men även sådana som sanerar brottsplatser eller inspekterar avlopp eller inseminerar hästar eller…
Min kusin är veterinär och har enligt egen utsago ”haft handen upp i r@ven på fler hästar och tjurar än du kan räkna”. Detta till trots verkar han vara relativt normalfungerande. 