Blir lite fundersam på om vår bostadsmarknad verkligen är frisk när unga svenska par är redo att betala 10 eller kanske till och med 15 miljoner för fyra väggar och ett tak. De har räknat fram och tillbaka tusen gånger och kommit fram till att de absolut har råd med såväl amortering som räntor i fem olika scenarier men känner sig ändå tvingade att fråga på forumet om de verkligen har råd. Är glad att de har vett att oroa sig men är samtidigt bekymrad för detsamma. Kanske de trots allt endast söker en bekräftelse på att affären är sund.
Samtidigt hör vi också ifrån unga grabbar som precis har köpt en bostadsrätt och redan ångrar sig eller ska köpa en bostadsrätt och även de har räknat både högt och lågt med resultatet att de har råd men vill ändå konfirmera med omvärlden att de verkligen kommer att ha råd även om räntan går upp med två eller tre procent. Förhoppningsvis är det inte så allvarligt utan att de bara vill ha någon att dela sin oro med.
Är det kanske så att media har skapat denna oro helt i onödan eller är den befogad med tanke på en stigande inflation och aviseringar om stigande räntor. Om inte, så är det kanske istället vår magkänsla som säger oss att marknaden inte är riktigt sund när ett ungt par utan vidare köper en ”charmig” halvrutten villa i Gamla Enskede för 9 miljoner i form av ett bindande bud online utan att ens ha tittat på den annat än att de har ”kört förbi” på Google Earth eller när en gammal fallfärdig kåk i Bromma kostar 10 miljoner och behöver renoveras för minst fyra innan någon ens kan flytta in.
Är vår bostadsmarknad frisk när man är redo att betala en miljon extra för en ”sjöglimt” även om man måste stå på tå för att njuta av den eller två miljoner extra för en ”pittoresk” sjökaptensvilla på västkusten bara för att den har en ovanligt stor tomt som faktiskt mest består av en bergsknalle och det faktum att det aldrig någonsin bott en sjökapten i kåken som byggdes på en gratistomt som ingen ville ha år 1916. Är bostadsmarknaden verkligen frisk när ett kallgarage på 72 m2 utanför Norrtälje kostar 1.6 miljoner och en ”avstyckad gård” på den skånska slätten går på 6 miljoner trots att markbiten som är kvar knappt räcker till ett morotsland och det faktum att fem enorma vindkraftverk ingår i utsikten.
Det är kanske dags att börja oroa sig och även tänka på att om bostadsmarknaden faller så faller även börsen.
Om bostadsmarknaden är ”frisk” eller inte har rimligen inte så mycket med prisnivåer att göra. Prisnivåerna är en konsekvens av låga räntor och höga inkomster. De saker som inte är friska rör i första hand den stora del av bostadsmarknaden som inte är direkt berörd av prisnivåerna.
Eftersom det inte är en fri marknad så är det inte heller en frisk marknad. Det är min åsikt i alla fall.
Det som verkligen oroar mig är att folk räknar med att staten ska komma in och rädda dom om kalkylen inte går ihop. Dels för att dom troligen har rätt och jag inte vill betala för det. Och särskilt för att att man fullständigt avsagt sig allt vad eget ansvar heter. Det bådar inte gott för någon del av samhället.
Något som jag tror många inte tänker på (eller vill tänka på) är att man kan faktiskt hitta väldigt fina hus för en helt överkomlig peng om man bara tittar utanför de dyra städerna.
Ja, det är svårare att hitta jobb. Ja, utbudet av restauranger, idrotter, kompisar, partners etc är mindre. Ja, det är jobbigt att flytta från sin vänner och det liv man har vant sig vid.
Men är det verkligen värt de 5-10 miljonerna extra? Även om man får låna den största delen, så är det väldigt stora månadsutgifter vi pratar om, som skulle kunna gå till fler och bättre semestrar, prylar eller andra investeringar.
Själv flyttade vi bort från Linköping till en liten by där vi köpte en villa för 1/10 av priset, och 2x större än det hus kollegan har.
Såklart passar det inte för alla, men tror att det är att bra alternativ för fler än man tror.
Berättelse från verkligheten. Har en bekant som jobbar på en svensk bank. Tydligen har de fått fått flertalet samtal från nya bolånetagare som frågat vad det är banken sysslar med när de höjt deras räntor/kostnader senaste tiden. Vetskapen om att räntor fluktuerar verkar inte finnas. Gemensamt för alla dessa är att de är födda efter 90-talet.
Tror dock inte det blir några dramatiska ränterörelser uppåt (då man skulle kunna utlösa en potentiell finanskris). Mer hot för att hålla förväntningarna i schack.
Det låter illa men är bara en anekdot. Hur många nittiotalister har bolån idag och hur många ringer in och frågar vad ränta är? Troligtvis inte så många egentligen. Men fler än noll är illa nog. Lite som lyxfällan, det är ju extremfallen som är roliga att peka och skratta åt. Vet man inte hur t ex ränta fungerar när man är vuxen så skulle jag nog skylla på skolan och föräldrarna i första hand, det bör man ha lärt sig på skolmatten…
Marknaden är väl hyfsat fri men statens hantering kring stora bolån är lite som en tidsinställd bomb. Folk köper bostäder för 10-15 miljoner som om det vore monopolpengar det handlade om.
Jag är i grunden gammaldags med synsättet att lån ska betalas, detta gäller alla lån. Att man bör sträva efter att vara utan stora lån när man går i pension. Idag anses man mer eller mindre vara en idiot om man resonerar så. Allt handlar om att maximera sin status i jämförelse med andras, man räds då inte att låna enorma summor både för bostad och spekulation på börsen. “Alla andra” lånar, det har blivit normaliserat. Många fnyser åt de som tar en massa konsumtionslån, SMS-lån etc. men man ser inte problemet med de enorma bolånen man själv tar.
Man behöver strama åt systemet med högre amorteringskrav och lägre ränteavdrag. Det måste göras under en lång övergångsperiod om minst 10 år.
Her sett det sägas i forumet att detta skulle vara en svensk grej eller bero på svensk politik, men det klagas på sjuka bostadspriser likadant även från Amerikanska och Kanadensiska poddare, så jag tror att bostadsmarknaden är liknande hettad i många länder.
Nej,
Staten subventionerar lån.
Staten har bestämt vissa tröskelvärden för amortering.
Staten har reglerat hyresmarknaden så att jämföra hyra och köpa är helt omöjligt.
Du valde helt bort att bemöta det jag skrev i texten efter. Det blir en konstig debatt om man svarar på något helt utanför sitt sammanhang. Jag skulle kunna göra det med din text:
Nej, köpa är inte alls helt omöjligt.
Ett tips framåt om hur du på ett ärligare sätt kommenterar det andra skriver.
Tänk alla bostadsrättsinnehavare med stora lån, där även många av föreningarna är hårt belånade.
Jag skulle vara försiktig vid köp av bostadsrätt, och granska föreningen noga innan köp.
Jag följer bostadsmarknaden i Frankrike och även om storstäderna och Rivieran är dyra där också har de ett annat system där en kund i taget får möjlighet att förhandla med säljaren. Man ställer inte köparna mot varandra på samma sätt, har nån lagt ett bud (det är bindande) så kan andra normalt inte lägga motbud innan säljaren tackat nej till budet som ligger. Det verkar göra försäljningarna mycket mindre hetsiga.
Min bild är att vi i Sverige har den perfekta stormen för att få väldigt höga priser inte bara för de rika utan även för medelklassen. Ränteavdrag på lån, extremt låga räntor, hetsig säljprocess.
Ett tips framåt vore ju att du formulerar dig annorlunda då.
För ditt ”sammanhang” gjorde inte mycket för att förtydliga din tes att vi skulle ha en hyfsat fri marknad. Men tack för mästrandet och lektionen i härskarteknik.
Bostadsmarknaden är inte sund då den har kapats av våra giriga banker som skapar en massa pengar som de sedan lånar ut och tjänar pengar på via räntor. Priset på en bostad sätts ofta utifrån hur mycket de olika intressenterna får låna av banken så det ligger förstås i bankens intresse att trissa upp priserna så att lånen blir stora och så tjänar de räntor.
Om det inte finns en köpare till ett hus vad är det då värt egentligen?
Du köper en villa på en hyfsat fri marknad. Normalt är det högstbjudande som vinner budgivningen, dvs alla som kan betala kan delta. Däremot är finanseringen påverkad av de förutsättningar politiken gett. Men då kan du ju med samma logik hävda att det inte är en fri marknad någonstans då alla har olika förutsättningar att finansiera ev. köp på exempelvis börsen. Så jag vidhåller att det är en hyfsat fri bostadsmarknad, i alla fall för eget boende.
Så du räknar in lån, amortering och reglerad hyresmarknad i “marknaden”?
Det är väl rimligt att skilja på marknad och finansiering av det man köper på marknaden.
Utan att anklagas för “härskarteknik”.
Lite som lyxfällan, det är ju extremfallen som är roliga att peka och skratta åt. Vet man inte hur t ex ränta fungerar när man är vuxen så skulle jag nog skylla på skolan och föräldrarna i första hand, det bör man ha lärt sig på skolmatten…