Det sa jag väl ändå inte!?? Mitt svar gällde att man inte alltid skall räkna med att man alltid kan återgå till att jobba om man inte har tillräckligt för RE. Känner man att man är kanske inte tycker sig riktigt hemma bör man enligt mig kanske tänka på att t.ex ha en försäkring mot risken att råka illa ut ekonomiskt! Bara ett tips i all välmening från mig Helge…
Inte jag heller och precis det jag försöker säga! Det kostar inte mycket att teckna försäkring sig mot det värsta och då tycker jag att man skall göra det. Men vi har rätt att tycka olika.
Det finns gott om måsten ändå, om det nu är måsten som får ens liv att gå runt och ger en mening i tillvaron. (Luther ler nöjt från sin himmel. )
Fanns det innan avgångsvederlaget eller kokade han ihop det efter? Eller var det en del av hans pensionsplaner? Det är ju inte riktigt samma sak som FIRE, vilket han ju fick erfara.
Jag tolkar det som att han levde mycket genom sitt jobb. Då är det inte FIRE, utan en påtvingad förtidspension. Så väljer jag att skilja på det. Jag skulle inte heller vilja bli borttvingad på det sättet om jag inte känt mig klar.
Ja, fast som sagt: Man kan njuta av en vällagad middag eller så kan man bli tvångsmatad med sond. Ser man bara till näringsintaget är det samma sak.
Att du ska fortsätta med det, eftersom du uttrycker oro över hur det skulle gå utan jobbet.
Det är en konstig slutsats du drar här. Vilken är din kompass? Att vara en flitig arbetare? Min är att vara en god vän, partner, förälder, medmänniska, forumit, medborgare, människa osv.
Min kompass pekar åt det håll jag vill att den ska peka. Det är ingen annan jävel som smyger förbi med en magnet och fuxxar upp hela skiten.
Okej, vad jag försöker att säga mellan raderna i mina meddelanden är att det beror på. Alla regler kring FIRE är kontext-beroende och individberoende. Det finns inga absoluta regler.
Pensionerar man sig efter 55 kanske man inte ska räkna med att börja jobba igen. Är man i riskzonen för att känna sig ensam eller dricka alkohol då låter det som att RE kanske är en dum idé. Eller så ser man till att ha en plan.
Jag funderar mycket kring just dessa frågeställningar. Är 54, tror jag kan gå hem helt runt 58-60.
Frugan är dock inte intresserad av att gå tidigt, så jag har om jag går hem minst 7 år med ensamma vardagar.
Jag har 2 olika verksamheter på sidan som genererar lite överskott, den ena, biodlingen genererar mest jobb på sommaren, men rampar man upp lite har man mer att sälja under vintern. Den andra verksamheten kan man lägga tid på när som helst, så den kan ju med fördel rampas upp under vintern.
Jag tror det är jätteviktigt att ha ngt som man kan lägga sin energi på. Kan man inte hitta ngt man tycker är kul som ger pengar får man väl jobba med ngt ideellt man tror på eller ömmar för
Personligen tror jag att en betydligt större procent som arbetat aktivt mot att sluta tidigare, trivs med detta, än de som vet att pensionen kommer dag X i framtiden. En skillnad som jag killgissar är stor.
Bra liknelse med jordenrunt-seglaren. Jag är förvånad när folk inte har självinsikt nog att kunna prata om utmaningarna och frestelserna som uppstår med frihet.
Jag minns att Jan Guilliou pratade om hur viktigt det var att träna, hålla sig ren och läsa när man satt i fängelse. I fängelse eller på en öde ö är man ju helt fri ifrån många vardagliga sysslor, precis som pensionärer.
Min risk vore att sluta följa mitt eget schema när jag inte har något ansvar gentemot någon annan. Att man långsamt sänker kraven på sig själv. Jag kan förlåta att jag är fem minuter sen med att träna en dag. Eller skjuta det till dagen efter. Och sedan blir det aldrig av. Så skulle det bli med många saker. Det hade inte varit sunt över tid.
Om jobbet har varit den fasta kompassen och man helt plötsligt blir utan den måste man nog ha en ny ”fast kompass” innan man slutar.
Det mest värdefulla vi har är vår tid. Kanske man bör tänka om man verkligen tycker att den tiden är värdefull och vad man skulle ångra att man inte gjort om man dog imorgon? Om man inte kan komma på något annat än ”jobbet” ska man nog inte göra RE, tänker jag.
Ja detta är konstigt. Min far var aldrig intresserad av att jobba. Massor med intressen och kunskap som han utövade på sin fritid. Sen när väl pensionen kom så blev det soffan och flaskan.
Gissar att man inte inte uppskattat sina intressen tillräckligt mycket eller varit nöjd med sig själv - det kanske bara var ett bättre alternativ än jobbet.
Håller med. Tycker att man idealisera ledighet. De allra flesta människor har behov av att känna att de fyller en funktion och ingår i en gemenskap med andra. Ett bra arbete fyller denna funktion. Vi har ett alldeles för fyrkantigt synsätt angående pensionsålder. Idealet är möjligheten att “fasa ut” arbetslivet vid en ålder som passar den enskilde.
Jag vet naturligtvis att man kan vara 3 år gammal och gå i pension, inte 50+, men jag tog det som ett exempel. Bra att någon lärde mig att man kan vara 40 år och gå i pension, så fick man det förklarat för sig också.
Givet min livssituation idag, skulle jag gå i pension nu på måndag så skulle jag få tillbringa veckorna helt allena eftersom alla jag känner har ett jobb och mina barn går i skolan. Det blir fem dagar i veckan att fylla upp med … ja, är det jätteenkelt att fylla upp 5 dagar i veckan i 20 år till (tills min fru och kompisar går i pension) med något meningsfullt eller kul att göra? För vissa känns det som en självklarhet att detta går, men för mig så känns det inte självklart.
Min gamla far, och andra i hans åldersgrupp, fick erbjudanden av företaget de jobbade på att gå i förtidspension vid 58 år och 7 månader, och han tackade ja.
Han gick bort för några år sedan, inne på sin 99:e år och hade då varit pensionär i 40 år.
En stor del av hans tid fylldes av musik, fiske, hus, resor, extrajobb som konstruktör/konsult mm.
Och det starkaste han drack var lättöl.
Så det gäller att planera både ekonomi och sysselsättning inför RE eller vanlig pension, för det kan vara svårt att skaffa sig ett intresse eller en hobby den dag man väl slutar jobba.
Pengar är inte allt.
Jag tror inte alls på FIRE för egen del. Det finns flera skäl till det.
Det primära är att jag tror att mycket av självkänslan kommer från att faktiskt vara värdefull och värdeskapande. Om man bara ägnar sig åt sig själv så skapar man inte särskilt mycket värde för omgivningen längre. Så jag tänker att om man slutar lönearbeta så behöver man hitta något annat sätt att skapa värde på. Kanske engagera sig och driva en sportklubb? Engagera sig politiskt? Volontärarbete? Ta hand om barnbarnen? Tror inte på att bara segla, träna, läsa böcker, odla i trädgården och dricka kaffe.
Sedan verkar det vara så att om man inte utmanar sig så tappar man kognitiv förmåga. Den kognitiva förmågan minskar med ökad ålder, så det blir dubbelt dåligt. Många som går hem från jobbet verkar dö ganska snart efteråt. Jag tror det hänger ihop med detta. Det mest kognitivt utmanande som finns är inte korsord utan sociala relationer, och för många också jobbet.
När jag lyckas uppnå FI är planen något åt det här hållet. Nu är jag inte ens 50 ännu så hur det blir när jag blir äldre är ju svårt att bestämma nu. Men har jag en plan kan jag ju alltid ändra den.
Ta aktiv del i barnens och barnbarnens liv.
Arbete på mindre än heltid. Ej anställning, utan utmana sig genom att försöka bygga eller driva företag, alternativt kvalificerat konsultarbete i egen verksamhet. Hög svårighetsgrad, skall vara mycket krävande och utmanande och tvinga fram skärpa och fokus. Fördelen med att inte vara beroende av inkomsten är att risknivån kan läggas mycket högt, så jag kan spänna bågen rejält. Varför? För att man kan, det är sport.
Sova 8 timmar per natt plus gott om tid för både rörelse i naturen (promenader/vandring/golf) och styrketräning (ca 1-2 timmar i veckan) samt högintensiv konditionsträning (löpning, längdskidor, cykel, simning).
Vara med och driva idrottsklubb eller något annat socialt som skapar värde i närområdet.
Fortsatt minimalt med TV och andra tidsfördriv. Mycket lite alkohol.
Saker jag INTE ska göra.
Trappa ner för att jag blir gammal. Istället skall värdeskapandet justeras efter ork och kognitiv förmåga.
Sådant som är olönsamt. Tänker att min arbetstid ska vara värd minst 1000 kr/h. Alla tjänster som jag kan köpa billigare än så ska jag köpa. Städning, trädgårdsservice, hemleveranser av mat, bygg & målning, etc.
Sluta modernisera mig. Ja, man kan vara 75 år gammal och anlita en inredningsarkitekt för att fixa ett hypermodernt hem eller köpa snygga kläder och vara i fronten på IT- och AI-utvecklingen.
Förvänta mig atletisk förmåga på högsta nivå. Elitidrott är en av få saker som inte går när man är för gammal. Då kan vara 60+ och ha bättre fysisk förmåga än de flesta 20-åringar men du kan aldrig vara elit.
Sammanfattningsvis:
FI ger möjlighet att höja ribban för hälsa, välmående, värdeskapande och kapitalbyggande.
RE som används för att sluta anstränga sig leder till förfall.
Är ju trevligt några dagar, men varje dag? För mig skulle det kännas meningslöst väldigt snabbt, och det gäller egentligen all form av aktivitet som bara är tidsfördriv eller avslappning.
Tror också det här är väldigt mänskligt, eller t.o.m. biologiskt. Har man det man behöver och inga externa måsten så tenderar man att spara energi och bli passiv.
Håller helt med. Om detta blir huvudaktiviteter i livet istället för tillfälliga pauser från något annat så tappar det mycket av sin mening.
Redan 6 år i FIRE, underbart.
Fick äntligen tid över att göra vad jag vill och alkohol har jag inte tid med. Har inga problem att göra saker ensam om ingen annan vill hänga på, träffar alltid människor ute att språka med. Att bygga upp sitt sociala liv runt jobbarkompisar är ett misstag att undvika.
)
