RE kräver eget driv och egen struktur. Jag är 35 och jobbar deltid frivilligt. Behöver helt enkelt inte jobba mer och trivs med balansen. Jag är mer intresserad av FI än RE, men det är nog väldigt individuellt hur man funkar. Jag gillar mitt jobb så längtar inte till någon större förändring i work/life balance.
Standardfrågan/påståendet från dom som hellre jobbar än vara lediga. Jag tror tvärt om att det är som någon skrev ovan, att de som hellre jobbar kanske inte har hittat rätt fritid.
6 gillningar
Jag kan också berätta hur jag lägger upp det.
När jag vaknar för dagen ligger jag och drar mig lite och funderar på vad jag känner för att göra härnäst.
Sedan gör jag det.
8 gillningar
Mår du bra av det och är nöjd med utfallet så är det toppen 
Jag vill ha en plan, se utveckling och nå reultat som kräver ansträngning. För mig hade det varit jobbigare och svårare att leva efter din princip. Men människor är som sagt naturligt annorlunda! Behöver naturligtvis inte vara rätt och fel oavsett filosofi. Jag har en subjektiv åsikt där det finns värde i ansträngning i sig självt men det är ju just det min subjektiva åsikt. Jag anser även att det finnas värde i extra ansträngning för något specifikt tex hur är jag en bra make och livskamrat, bra far och bror, ansträngning för att vara en bra medmänniska. Jag anser det finnas stort värde i att anstränga sig för allt det. Men även värde för mig själv i att pressa mina gränser, det gör mig bättre, mer motståndskraftig och bättre förberedd för vad som än som kan hända.
Jag anser att jag själv och mina nära förtjänar mer av mig än att ta saker som de kommer och att jag gör vad jag känner för. Men det är ju också högst subjektiva åsikter.
2 gillningar
Ja vi har nog olika definition av jobb. Min definition är en meningsfull sysselsättning som skapar finansiell värde. Alltså att man skapar något som har ett tillräckligt högt värde att det går att sälja.
Jag tror distinktionen finansiellt värde är viktigt, för det höjer ribban vilket gör att man tvingas utmana sig själv och bli riktigt bra på något. Alla kan ta foton, men för att kunna ta betalt för tjänsten fotografering så måste man höja sin nivå rejält.
Det är så jag skulle vilja se min egen FIRE. Fortfarande ”jobba”, men på mina egna villkor. Inte bara sitta i soffan eller gå skogspromenader samtidigt som resten av världen är på jobbet.
Det kan ju också helt enkelt vara så att folk är olika. Vissa har hittat ett jobb de trivs bäst med och andra har hittat en hobby de trivs bäst med.
1 gillning
Är ekonomiskt värde det ända som kan ge det? Om så är inte något mer värdefullt när det inte längre kan köpas alls? Min tid kan inte längre köpas för några pengar, är inte det i sig mer värdefullt än tiden som säljs för 10000 per timma?
Varför måste du sälja dig själv för att inte fastna i soffan?
Nej, men det är en bra indikator. De flesta byter tid mot pengar, så om din tjänst kan säljas till ett högt monetärt värde så betyder det att folk är villiga att ge upp sin tid för att få det du levererar.
Jag måste inte, men återigen det är en bra indikator på att det man gör är värdefullt för andra människor, och jag gillar att göra nytta och vara med och lyfta samhället.
Varför skulle det vara lättare att ta det jobbiga beslutet att gå till jobbet, men svårare att ta beslut att göra något själv på dagen? Tro mig, när man inte behöver jobba för att överleva blir jobbet lika meningslöst som alla andra aktiviteter.
5 gillningar
Har själv en plan på FI men är inte helt hundra på om det blir RE för min del. Är dryga 40 år nu och räknar med att vara FI runt 50 år så ca 10 år kvar. Trivs i dagsläget på mitt jobb så har inte bråttom därifrån men vill fortfarande ha möjligheten att kunna gå tidigare om jag nu skulle vilja detta. Sen kan ju mycket hända på 10 år, men beroende på hur situationen ser ut då så får man väl ta ett nytt beslut. Känns spontant också som jag kan råka ut för “one more year syndrome” om jag nu väl skulle bestämma mig.
1 gillning
Vet inte varför jag kom att tänka på Charlie Sheen när jag läste det där… och “bunch of hookers and cocain”-killen.
Var och en väljer såklart själv, men det hade inte funkat så länge för mig.
Tack @Straniero för ett konstruktivt, uttömmande, genomtänkt och ärligt inlägg. Det var inspirerande!
1 gillning
Räknas det in att man själv hade fått betala större summor för att få andra att utföra det?
Absolut det kan vara en bra indikator men är det den bästa eller mest rimliga du kan välja eller skapa för dina ändamål och önskad effekt? Räcker de med en? Kan man inte utvärdera olika saker efter olika mätpunkter?
Samma här, jobbade med mitt största intresse i 40 år, tjänade ganska bra på det och har hela livet kunnat göra en massa andra roliga saker samtidigt på fritiden.
Om arbetet började kännas lite rutinartad eller jag var sugen på en annan inriktning inom området bytte jag jobb och hann med 6 olika “karriärer”. Hade aldrig kunnat finansiera mitt största intresse fullt ut privat och samtidigt ha tillräckligt med pengar över till mina/våra övriga intressen! Körde dessutom lite eget på fritiden i början men trots att det var väldigt lönsamt tyckte jag det tog för mycket tid från familjen och annat så jag lade ner det. Eftersom vi inte riktigt behövde pengarna åkte mycket av det in på privat pensionssparande och så här i efterhand ser man verkligen nyttan av ränta-på-ränta om man sparar långsiktigt och inte pillar på pengarna!
Har heller aldrig sparat några större summor utan hela tiden det som blev över varje månad. Vid strax över 50 när alla skulder var borta och ungarna flugit ut motsvarade vårt gemensamma sparandet en årsutgift varje år och när vi närmade oss 60 funderade vi på om det inte var dax att ta heltidsledigt.
Sen skall man vara klar över att tidsperioden under dom sista jobbåren var det en sanslös börsutveckling! Och med en successiv nedtrappning av förhållandet aktier/räntor fortsätter kapitalet att växa hela tiden trots att vi ökat våra utgifter ganska mycket sedan vi gick hem vilket gör att vi förtsätter vänta med att starta upp uttaget av pension.
2 gillningar
Men om du har ett jobb som du mår bra av, vad är problemet? RE är inget tvång ju 
Det är något som väljs av enstaka individer eller par som drömmer om en annan typ av vardag. Om din vardag är givande som den är, götta dig!
FI däremot, situationen att slippa ekonomisk oro vid tex sjukdom eller arbetslöshet, den delen skulle ju många må bra av, den är mer “allmängiltigt bra”.
2 gillningar
+1 på den
Lite modifikation bara för min egen del. Jag blir sur på mig själv om jag inte hittar på något vettigt alls för att jag funderade för länge så jag brukar ha två-tre grejor klara att välja mellan.
2 gillningar
Jag känner precis likadant.
Planen är FIRE men det kan oxå bli ett stort sparande, fast det vet jag i så fall inte vad jag ska med det till.
1 gillning
En akuttid hos tandläkaren på måndagsmorgonen efter att ha haft en allvarlig inflamation i en tand hela helgen?
Men du gör kanske som @axr, funderar en stund om du inte känner för att sova en stund till i stället…? 
Fattar inte…
1 gillning
FI är nåt att uppnå. RE är ett val.
Ni som säger att jobba på ert jobb är det ni helst vill göra i livet är ju fria att fortsätta, trygg i vetskapen om att den dag ni inte känner så är det bara att sluta. Vitsen är ju friheten, vad man sedan utnyttjar den till är ju upp till var och en. Jag har personligen för mycket jag vill göra för att fortsätta lägga tid på nåt nån annan vill att jag gör.
16 gillningar