Är verkligen FIRE något att uppnå? Räcker det inte med FI?

Det som är så ballt med att vara finansiellt oberoende är ju att man kan fakking ge bort bullarna! Man har inte behovet av att sälja dem, utan kan lägga pengarna som ingredienserna kostar utan att få något annat än ett leende tillbaka.

Jag har en hobby som jag lägger mycket tid på och där jag hade kunnat sälja resultatet. Istället ger jag bort det gratis. Jag slipper krångla med regler och F-skattesedel och deklarationer och fan och hans brylling. I mitt fall har jag tur i att framställandet inte heller kostar mig något annat än tid, men det är sjukt skönt att inte behöva bekymra mig om att det jag gör ska gå att marknadsföra, att behöva anpassa mig till kundkretsen, och så vidare. Jag gör det jag vill och sedan skänker jag bort resultatet. Dock har jag inte så mycket tid som jag skulle vilja att lägga på det, men mindre arbete skulle ju lösa det problemet.

Man kan starta en YouTube-kanal eller en podd och man behöver inte göra det på fiendespråket bara för att få en större publik för man skiter i hur stor publiken är. Man kan spela ett instrument och uppträda utan att ta betalt, på små ställen som inte har råd att betala, eller bara ställa sig på torget en vacker sommardag och spela med en skylt där det står ”Jag behöver inte era pengar, men skänk gärna en slant till Wikipedia”. Man kan skriva en bok och istället för att försöka få den publicerad och ansöka om författarstöd så självpublicerar man på Publit och säljer för självkostnadspris så att man inte tjänar ett öre, och man bryr sig inte om sina försäljningssiffror, men kolla, syrran, min bok finns på Adlibris! Man kan hålla en kurs via någon ideell organisation och inte ta betalt annat än att eleverna bjuder en på fika.

Det är min frihet.

7 gillningar

Struktur kan man ha ändå. Samhällsfunktion är inget som intresserar mig och mitt jobb är inte min identitet.

Ytterligare medel kan alltid vara intressant men livet handlar för mig om mer än att tjäna så mycket pengar som möjligt.

3 gillningar

Men, en ordningsfråga: Jag pratar ju svenska i min kanal och det är ju fienden. SÅ nu sitter jag här lite undrande hur jag ska tänka. :joy:

Bortsett från mitt trams ovan så håller jag med. Friheten du beskriver är fantastisk!

Problemet när man har mycket tid och kan träna när som är det lätt att skjuta upp det. Innan jag fick barn kunde man träna närsomhelst och då kom jag sällan iväg ”man kan lika bra gå senare/imorgon”. Nu när jag har två barn med fritidsaktiviteter 4 kvällar i veckan, läxor och annat har jag tre möjligheter per vecka att komma iväg och jag kommer nästa alltid iväg på alla tre då jag vet att det inte finns någon annan möjlighet

1 gillning

Man kan boka in träningsaktiviteter efter en rutin man har varje vecka. Att skapa rutiner tror jag absolut är viktigt.

1 gillning

Alla är vi olika. Jag gillar FI men absolut inte RE. Mitt jobb var alldeles för givande, stimulerande och utvecklande för att lämna i förtid. Plus befintliga och nya kollegor samt vara eftertraktad på arbetsmarknaden, headhuntad etc. När möjligheten att jobba delvis på distans dök upp och således bättre livskvalitet och livspussel infördes, ja då var allt suveränt.

3 gillningar

Jag återanvänder något jag skrivit i en liknande tråd:

10 gillningar

Tror också på detta, det är liksom bara en distraktion.

Ang. trådämnet i allmänhet:

Den som blir FIRE kan välja att göra vad som helst när som helst, inklusive att jobba.

Heltid, deltid eller bara sporadiskt I perioder.

Alt. hittar man andra saker att göra med sin tid.

För mig är det viktigt att när som helst kunna välja att inte jobba, för att jag inte behöver pengarna.

Om jag sedan jobbar lite ändå för att jag har lust är det helt ok.

Därför siktar jag fortsatt på FIRE, oavsett vad det innebär i praktiken.

5 gillningar

Det är precis denna insikt jag fick för några år sedan, men inte för att jag är FI, utan för att jag har omvärderat vad som är viktigast i mitt liv.

Numera låter jag kollegorna göra det de vill, har inget behov av att göra mer än att påpeka ev risker eller rekommendera vad jag anser är bäst en gång.

Mycket enklare och behagligare för min del :innocent: önskar att jag kommit på det tidigare.

Reflektion: Man ska vara mycket rädd om de i organisationen som är lite ”besvärliga”, man ska inte ta för givet att alla har den integriteten.

3 gillningar

TS funderar på om FI RE är något att uppnå?

Det beror väl på vad en värdesätter i livet, jag tänker att det inte finns bara ett svar här?

Min egen erfarenhet efter att jag levt som FIRE sedan hösten 2024 är en enorm tillfredsställelse i att äga min tid, att själv besluta om vad jag ska göra om dagarna.

Jag hade inte ett tråkigt jobb innan jag slutade, jag hade mitt drömjobb med mycket inflytande och där jag verkligen fick använda en bred palett av mina kompetenser.

Nu när jag testar FIRE, är min erfarenhet att mina fritidsintressen som jag odlat vid sidan om jobbet verkligen är i linje med mina värderingar. Jag är tacksam mot mig själv som haft drivet att odla intressen även utanför jobbet.
Jag tränar mer, och lägger mer fokus i ett civilt uppdrag och som ledare i ungdomsverksamhet. Och framför allt är jag en mer närvarande mamma för mina ungdomar, och kan stötta dem i deras strävanden. Jag älskar att äga min tid!

Det jag saknar är andra personer att hänga med med liknande situation. Det blev en snabb livsstilsförändring och värderingsutveckling i samband med att jag slutade jobba i höstas, och den omorienteringen saknar jag att ha personer att prata med som kan relatera till liknande resa.

Vi får se om jag vill fortsätta min test-FIRE, det fina är att jag bestämmer själv. Det är jag väldigt nöjd med.

13 gillningar

Mitt mål är att uppnå FIRE året jag fyller 50. Väl medveten om att det kan ske både innan och efter, men det är ändå ett riktmärke.
Tanken är inte nödvändigtvis att säga upp mig då, men möjligheten att när som helst kunna lämna utan krav på nytt jobb vore mycket tillfredställande.

Jag hade inte haft problem att känna mening i livet om jag “gick hemma”.
Min nuvarande syssla kan vem som helst lära sig och jag är bara en kugge i maskineriet.
Med det sagt trivs jag mycket bra på jobbet, men det beror nog mer på kollegorna än arbetsuppgifterna :slight_smile:

Om jag skulle sluta lönearbeta kunde jag gå hemma och pula med skogsbruket i lugn och ro. Att kunna sköta allt själv med renoveringar och reparationer utan att stressa för att hinna med eller behöva leja bort.
Att kunna tacka ja till förfrågningar från grannar om hjälp ett par timmar här och där med traktorn som inte är lönt nu med allt annat som ska skötas.
Kunna engagera sig på allvar i hembygdsföreningen.
Kanske har man till och med fått barnbarn som bor i hyfsad närhet så man kan ställa upp och med VAB och skjuts.

Det som skulle kunna bli lidande är träningen.
Som det är nu “måste” jag göra det på planerade stunder. Om jag kunde göra det när som helst finns risk att jag skulle skjuta på det tills det inte blir av alls.
Som tur är har jag en fru som är noggrann med träningen så hon skulle garanterat påminna mig och se till att det blir gjort :smiley:

2 gillningar

Som det är nu jobbar jag ju för att leva, jag lever inte för att jobba. Den dagen ekonomin räcker för att gå ER är den dagen jag blir vaktmästare hemma och på idrottsklubben där jag redan är ordförande och huvudtränare. Vilken lycka att kunna ägna min tid åt egen och andras utveckling utan att någon säger till mig när, var och hur jag ska göra :slight_smile:

2 gillningar

Att sluta arbeta utan ersätta det med något är säkert inte toppen för måendet.
Min personliga erfarenhet som någon som slutade arbeta runt min 40 årsdag för snart 3 år sedan är dock att det varit toppen, jag anstränger mig mer fysiskt och mentalt ( hur kognitivt ansträngande är egentligen sitt arbete när man gjort det några år?) och mitt sociala liv tar mer plats och mina nära relationer har aldrig varit bättre. Jag hade dock en plan för allt det och ett tydligt syfte med att sluta arbeta. Målet var alltså inte att sluta arbeta i sig.
Jag tränar ca 13-15 timmar i veckan utöver 10 timmar hundpromenad. Lär nytt hela tiden, tar kurser på universitet/högskola nästan konstant, lär mig språk, tagit PPL, kan vara mer närvarande och spenderar tid med fru och barn, blivit ganska duktig på schack, ska tävla i Mastersgruppen (30 plus) i EM i BJJ i år, läser mycket. Framförallt är det jag mitt mående och min energi som bestämmer när jag ska gasa eller bromsa, inte en arbetsgivare. Jag har inte slutat lösa problem tvärtom men jag får bestämma vilka problem, hur de ska lösas och vem/vilka som ska gynnas av de. Jag behöver inte göra något jag inte vill eller finner utvecklande för min person eller omgivning. Jag kan även fritt själv avgöra vilka människor jag vill ha i mitt liv. Framförallt och det jag kanske uppskattar mest jag får aldrig för lite sömn, jag går upp när jag sovit klart inte när jag måste.

8 gillningar

Varför inte begränsa sin egen frihet och bestämma till vilket syfte? Eller skapa egna mål bygga sin identitet kring något som inte begränsas av andras vilja?
Jag har regler, struktur och mål jag håller mig till varför måste ett arbete/arbetsgivare skapa det för sitt liv?

1 gillning

Som någon skrev tror jag att även för den som inte jobbar blir rutiner viktigt. Man måste ha några mål varje vecka. Jag befinner mig inte i den situationen men jag tänker att man måste bredda mig. Hitta nya hobbies, om jag fastnar för något så får jag göra det varje vecka så man träffar människor.

Jag jobbar heltid. Men drömmen är att kunna gå ner i arbetstid om 5,10,15 år. Jag befinner mig i en ålder där folk inklusive mig själv skaffar familj. Redan nu skrämmer det mig hur lite mindre kontakt man har med folk än tidigare…

2 gillningar

Berätta mer om hur det ser ut. Jag behöver inspiration.

Trådstartaren hade väl ett fint exempel i trådstarten på hur det kan sluta när man själv är både domare, jury och bödel s.a.s?

För vissa är det lättare sagt än gjort. Man kanske överskattar sin förmåga, alltså. När jag var liten kunde jag inte förstå vad som var så tragiskt med att hamna på en öde ö eller i ett fängelse i fjärran land. Det är kul/spännande när man är på bekvämt avstånd från situationen.

Andra kanske är väldigt inkörda i vissa rutiner och strukturer så det inte blir något problem? Eller har lämplig personlighet/ intressen för att “såsa runt” några årtionden. Många verkar ju inte begripa (eller kanske inte vill begripa?) utmaningarna.

Jag upplever att det är lättare att frångå sina egna krav än en chef eller kollegas. Särskilt om det bara är något man vispat ihop för att fylla dagen, där man inte har ett genuint driv. Och om man har ett genuint driv att det åt andra hållet upptar en för stor del av livet och skapar stress/ obalans istället.

Jag hade gärna slutat jobba om jag visste att jag kunde skapa en bättre balans i livet på egen hand på något sätt.

Jag vet att jag kan jobba dag och natt med ett intressant projekt om det inte finns någon tid att passa på morgonen. Eller underskatta tidsåtgången (göra en glädjekalkyl) för ett projekt och låta det sluka mer resurser för att det är kul. Eller bli perfektionist på vissa områden och slarvig på andra när standarden är en fri personlig preferens - som jag dessutom kan ändra på en minut så att jag istället blir besviken över tidsåtgången på det ena projektet och över resultatet på det andra. Stress, frustration, besvikelse i en evig loop.

1 gillning

Det fanns väl någon grekisk filosof som argumenterade att den enda viktiga frågan i livet är:

Borde jag ta självmord nu eller inte? Varför / Varför inte?

3 gillningar

Det där med “när alla andra jobbar”, jag tror jag läste att runt 20% av jobben i Sverige har någon form av skiftgång och när du jobbar skift så blir det rätt många dagar då du är ledig på tider när alla andra jobbar och tvärtom.

Jag har svårt att se de som jobbat 3-skift (förmiddag, eftermiddag eller nattskift) i 20-30 år och “praktiserat RE-delen” under 2/3 av deras arbetsliv när det gäller att vara ledig när alla andra jobbar skulle ha mycket problem med RE.

1 gillning

Absolut kan ge en beskrivning av hur jag bygger mitt liv.

Det viktigaste är att ha en grundpremiss att hålla sig till. Hur vill jag må, vad vill jag klara av. Vem vill jag vara, vilka problem vill jag inte ha. Vad är mina prioriteter och vilka värderingar vill jag ha etc etc.

Det är saker jag bestämmer för mig själv och tillsammans med min fru för oss tillsammans. Vi gör en större utvärdering i slutet av varje år och sätter upp nya mål och gör korrigeringar i alla delar som behövs. Regelbundet under året går vi igenom sista tiden mäter det som går att mäta och pratar igenom och försöker utvärdera resten för att hålla oss on track. Så mycket som möjligt mätbart.

Utan att gå alltför djupt in på det är vår prioriteringslista och dess inbördes ordning:

vår fysiska och psykiska hälsa och prestation.

Vårt förhållande och gemensamma liv.

Övrig nära familj och nära vänner

Personlig utveckling och omgivningen vi lever i.

Nöjen.

Hur ser det då ut hur definierar vi fysisk hälsa tex och vad är vår standard av prestation. Vad vill vi kunna och klara av? Vi definierar det funderar på vilka val och vanor som skapar det utfallet och vad som står i kontrast till det.

De vanorna som krävs för att uppnå det bygger vi schema kring: i vårt fall innebär det 5-6 gympass per vecka och 5 BJJ pass per vecka. Utöver det är kosten viktig både vad vi äter och vad vi inte äter och dricker. Vi bestämmer oss för vad som är acceptabel tid per år där vi inte följer planen och när och hur. Vad vi vill och inte vill just idag är irrelevant.

Tar vi det psykiska är något som ör viktigt för mig men även enligt forskning för kongnitiv hälsa att lära och arbeta med hjärnan så vi lär oss alltid en sak som är hjälpsamt för våra övergripande mål och en sak som är för nöjesskull. Nästan alltid via kurser på högskola/universitet.
Det är något som alltid ska vara igång och aktivt. Det finns naturligvis fler exempel i både fallen men utgångspunkten är att skapa vanor kring vad vetenskap visar ger utfallet vi vill ha med regelbundna utvärderingar och små korrigeringar anpassade efter oss.

Allt definieras och utvärderas även de mer subjektiva sakerna som vad är mina svagheter i person och karaktär, vad innebär det att prioritera min fru och vara en bra make och livskamrat, hur vill vi att vår förhållande ska se ut och hur vill vi må och känna i det.

Som sagt allt praktiskt har ju ett schema hur och när ska träna, vad ska jag äta etc etc. Om det ska göras är inga beslut som ska tas det ska bara göras.
Karbala läsa och lära varje dag det är inget beslut som behöver tas det ska bara göras.

Varje dag är det minst 1 timma helt skärmfri tid där jag utvärderar mig och hur jag agerat i linje med vad jag bestämt gällande mer abstrakta saker jag gjort, sagt och tänkt och om det gått i linje med hur jag vill vara som person. Mål med oss själva som person diskuteras också sinsemellan och det är saker vi håller varandras ansvariga för.

Så grunden är allt bestämt vill jag göra något är det som behöver göras att avgöra om det går i linje med de premisserna som är bestämda. Vissa saker är alltid förbjudna tex alkohol medans det dagliga schemat får brytas på resor men vi tillåter bara en viss mängd resor i tid per år även om vi skulle vilja resa mer och även om vi utan tvekan har råd.
Maten ska följas konstant förutom dejter med resturangbesök, resor och om vi är bortbjudna.

Egentligen handlar det om orsak och verkan, vad ger utfallet vi vill ha och vad motarbetar det. Ju mer disciplinerad jag är till den principen desto mindre av det jag inte vill göra behöver jag göra och desto mer av det jag vill finna utrymme att göra. Vad jag vill i stunden är alltid sekundärt eller irrelevant.

De större övergripande målen får heller inte vara materiella tex jag vil ha x bil, eller bo vid x eller ha lyxiga specifika prylar. Allt sådant får vara en konsekvens av och passa in i de regler, prioriteringar och värderingar vi bestämt.
Hamnar något av våra mål och prioriteringar i strid med varandra har vi ju redan rankat våra prioriteringar sinsemellan, allt för att minska möjligheterna att rationalisera oss själva till fel beslut. Våra bästa versioner av oss själva ska ta besluten för vårt liv och de bästa versionerna av oss själva ska utvärdera hur det går och göra korrigeringar. I stunden när man är stressad, arg , glad, trött, driven av lust, ego eller vad det nu kan vara är den versionen av oss själva som ska ha så lite makt som möjligt över våra liv. Jag har här pratat om några få exempel men allt som är en del av livet arbetas med på samma sätt.
Återigen som avslut vad jag vill just nu är irrelevant och desto mer jag förvägrar mig och tvingar mig att göra saker jag inte vill desto mindre behöver jag förvägra mig och desto mindre tvingas jag att göra något jag inte villl.

Kan också nämna att vara diciplinerd kring det här har varit något jag behövt arbeta på. Principernas sattes och disciplinen att ufföra det har jag behövt utveckla enligt principerna. Idag går det skapligt lätt både för att jag utvecklat egenskapen hos mig själv men även för att jag så tydligt märker av de positiva konsekvenserna i alla delar av livet att det är lätt att vara motiverad att ta rätt beslut.

Utöver det som pratats om hittills har jag också mer filosofiska perspektiv som jag väljer ska styra, jag kan säkert vara orimligt hård enligt vissa men de perspektiven jag väljer är mig mest konstruktiva. Tex det som sker i mitt liv beror aldrig på vad som utanför min kontroll och vad andra gör mot mig utan hur jag klarar att hantera det som sker.
Det är en sanning jag och princip att leva efter jag jag präntar in varje dag. Verkligheten är naturligtvis inte så svartvit men det är i grunden irrelevant. Jag är aldrig hjälplöst utlämnad till andras handlingar vad jag gör och hur jag regerar kommer alltid ha störst påverkan på varje situation. Med den bilden behöver jag aldrig känna mig arg, bitter, orättvist behandlad eller ge mig möjligheten att tycka synd om själv.

4 gillningar

Om man är osäker så kan man ju prova på om man har möjligheten, tex ta tjänsteledigt ett år eller se till att vara mellan 2 jobb ett tag för att prova på FIRE livet.

Man borde ganska snabbt se om det fungerar eller inte och om man lagt upp förutsättningarna rätt så borde man inte ha några som helst problem att ta sig tillbaka in i arbetslivet.

1 gillning