Hur ska du ha det egentligen? Är jag störd eller ej?
Jag är en introvert jävel som kan slå på mitt sociala batteri vid behov. Ingen ser att jag är introvert och egentligen folkilsk. Jag kan jobba på plats eller på distans men har skapat mig en kompetens som gör att jag kan välja själv vad som passar mig.
Du verkar blanda ihop folks preferenser med faktiska krav.
Tror att det krävs ett ganska speciellt personlighetsdrag för att kunna påstå att introvert skulle vara en funktionsnedsättning.
De flesta introverta jag leder presenterar minst lika bra som extroverta snackeputtar även om de tvingas lyssna på dessas malande dagarna i ända. Men om man som chef och ledare har minsta fingertoppskänsla så ser man hur man ska få ut ännu mer från de personer vars sociala batteri inte behöver fikapauser, kaffemaskinsnack eller affärsmiddagar för att laddas.
Ps. Det mesta av det du skrivit i den här tråden indikerar att du eventuellt skulle kunna jobba med försäljning. Du verkar social och extrovert nog iaf.
På samtliga arbetsplatser där jag varit under de 24 åren jag jobbat än så länge så skulle jag säga 100 % nej. Det är mitt svar baserat på min erfarenhet.
Låt säga att en super erfaren, super duktig, nogrann, innovativ medarbetare som kan lära många andra medbetare massvis, och framförallt vara en rollmodell för nya medarbetare som behöver lära sig så fort som möjligt.
Denna medarbetare, ser sig själv som introvert, och föredrar att sitta hemma och endast göra “sin grej” utifrån de OKRer som är satta på dennes tjänst.
Utifrån vad jag uppfattar ditt synsätt så ska denna introverta medarbetare få tänka endast på sin egen isolerade prestation, och inte komma till arbetsplatsen, trots att 4 dagar i veckan är obligatoriskt, utan istället, leva och arbeta utifrån sitt personlighetsdrag, helt likgiltig till hur företaget prestation är summan av allas prestation, inte isolerat dennes egna.
Det är lite svårt att bemöta eftersom vi inte har ett scenario. En klok AG måste väga in om det kostar kollegorna något, om det kostar gruppen/leveransen/kundupplevelsen/bolaget något, om det sätter ett exempel som är rimligt för andra att ta efter i framtida frågor, om det riskerar fel signalering osv. Har man inga ekonomiska hinder, som exemplet Lovable ovan, så går också det mesta att lösa enligt personalens individuella önskemål.
Precis, du förstod alltså inte inlägget. Det var social fobi som ledde till tvunget hemarbete som avsågs, inte att någon är lite mindre extrovert än någon annan. Det är svårt att ta din oförståelse på allvar.
Så skrev han ju faktiskt inte, han skrev att “om man är psykiskt störd så behöver man behandling, är man fullt frisk så ska man jobba därefter”
För mig var det solklart att han med det avsåg att introvert inte innebär att vara psykiskt störd och därmed inte ett giltigt skäl för att kräva avsteg från arbetsgivarens policy, utan istället att vara fullt frisk. Samt att inte alla olika personligheter heller bara för att vi alla har våra individuella personliga faiblesser för det ena eller andra kan kräva att bli tillgodosedda utefter vad vi själva gillar mest
Det sa han inte. Han skrev att det finns många personligheter på en arbetsplats och det kan finnas en orimlighet i att företagets policy ska behöva ta hänsyn till alla.
Om det är så att man inte kan vara på en arbetsplats pga sin personlighet så är den förmodligen så speciell att det snarare skulle räknas som en psykisk störning. Det kan såklart vara så men jag tror inte någon anser att det är något som en arbetsgivare ska ta hänsyn till.
Där ser man hur olika ens erfarenheter är. Jag (som arbetsgivare) vill ju få ut det mesta möjliga av min personal samtidigt som de ska må bra. Så om en introvert helst vill arbeta på distans har jag alltid försökt ordna det.
Jag har t.om sett att hur medarbetare som aldrig skulle vilja/våga hålla en fysisk presentation inför andra - utföra superbra presentationer digitalt, där de känner sig mer trygga.
Men det balanserar nog upp sig gällande på ‘plats/hybrid/distans’ på regionala arbetsplatser. De som helst vill arbeta hybrid/distans lär i framtiden söka dessa jobb och de som vill vara på plats väljer arbetsgivare som erbjuder det.
Men hur man än vänder och vrider på det. Allt fler jobb (iaf inom tech) blir mer och mer utspridda, även internationellt med kontor överallt i olika tidzoner och då är distans vägen framåt.
Ovanstående kan man ju tolka som att @Tidigpension menar att vara introvert är psykisk störning. Men senare har tidigpension skrivit att han tycker det är personlighetsdrag.
Kan förstå hur det rent tekniskt kan vara en tolkning, men för mig var det uppenbart att han menade att man är fullt frisk och arbetsför även om man är introvert. Eftersom det var argumentet.
Sedan kanske jag inte håller med om att det är så enkelt - som AG försöker man ju alltid se till att alla trivs. Men jag problematiserade lite kring det i mitt tidigare inlägg.
Jag vidhåller vad jag skrev. Han förklarade ju vad han menade.
Frågan är väl om du håller med eller inte? Borde man som arbetsgivare ta hänsyn till att arbetstagare hävdar personlighetsdrag för att få vissa förmåner?
Personligen är jag inte fan av policys då jag i alla fall aldrig lyckats hålla mig till en enda jag tagit fram, människorna har helt enkelt varit för olika för att en sak ska fungera på hela styrkan. Men jag förstår varför företag tar fram dem för då kan man alltid peka på något om man tycker olika.
Frågan är varför denna supermedarbetare som är introvert dela med sig sin erfarenhet och på så sätt få mer social kontakter bara för att hen är duktig. Jag är anställd för att göra ett jobb, inte vara någon förebild . Att en arbetsgivare gör på det sättet och bränner ut sin duktigaste medarbetare är rödflagg.
Jag försöker bara förklara vad personen menade. Menar du att du fortfarande inte förstår, att det han sa var att den som är introvert är frisk och arbetsför? Och för att göra det tydligt så ställde han upp en skala från problem man faktiskt behöver hjälp med, till problem av mer mjuk karaktär. För att hans poäng var att en AG kanske inte kan tillgodose alla mjuka behov i sin policy.
Vi verkar vara en majoritet som förstod i alla fall. Som inte fultolkar. Som inte försöker vinna billiga poänger istället för att ha en intressant dialog.
Min erfarenhet som AG är faktiskt att det är personalen själva som vill veta vad som gäller. För oss har det handlat om några enstaka individer som har velat ha mer färdiga strukturer och policys kring olika saker. Tror det beror lite på livssituation och tidigare erfarenheter, att vissa har det behovet. Men det krånglar ibland till saker när situationer faller lite utanför men ändå behöver ses genom policyns lins.
Jo så är det absolut. Min erfarenhet är att de flesta vill ha tydlighet i vad som gäller. Sen blir det alltid den här typen av diskussioner när policys tas fram.
Jag minns tillfällen där jag t ex dubblat summan på ett friskvårdsbidrag. Man går in i mötet och presenterar förändringen i policydokumentet, dubblad summa, tydligt vad det får användas till mm men så går man ändå därifrån men en dålig magkänsla för 1 eller 2 personer tyckte det var himla korkat att inte magiska stenar ingår i avdraget för det mår minsann de bra av…
