Sant. Även om jag tror sannolikheten är högre för att barnen vill köpa sin första bostad i någon av de större tätorterna eller studentstäderna.
Sedan går det också att tänka sig att barnen får jobba ihop lite stålar. Samt att köpet av bostad kanske kommer lite senare än 18 år, så att ränta-på-ränta hinner jobba lite mer. I genomsnitt flyttar svenskar hemifrån vid 21,4 års ålder (Eurostat, 2023).
Nja. Funkar knappast om du vill att dina barn ska flytta till eget ÄGT boende för 30-års ålder i storstäder (Malmö o uppåt). Jag o många i min generation tror att vår tids tids verktyg o förutsättningar även gäller för morgondagens vuxna
Det blir ändå 650 kr över i månaden till rena fickpengar. Vi står för allt de behöver. På högstadiet var veckopengen 100 kr så det blir ändå en höjning.
Räknar så här:
1250 kr i 10 månader per år som vi slår ut på 12 månader.
1250*10/12=1050 (avrundat uppåt)
1050-400 (sparande i fonder)=650
Och ja vi bor långt ute på landet så det blir en hel del skjutsande. För dottern som är 20 står vi för både bil och bränsle.
“Du kan göra vissa uttag från barnets konto under förutsättning att pengarna används för något som kommer barnet till godo.”
Om jag hade barn skulle jag försöka gå till botten med vad ovan faktiskt innebär och finansiera alla sådana saker med pengar från det skattefria kontot istället så att skattefriheten maxas.
Jag gissar att trafikskola för att få körkort är en typisk sådan grej.
Det är ju iofs enkel matematik att det inte räcker särskilt långt med dagens priser. Ett par öl, fika, hamburgare och nån studentfest så är det slut. Mina tonåringar skulle utan problem kunna bränna 650 i veckan…
Varför skulle jag vilja det? De får flytta in i hyresrätt precis som “alla” andra generationer före när de flyttade till sin första bostad. Visst är kötiden längre men jag har satt barnen i kö sen de föddes så det är bara att välja och vraka. Annars får de hoppa på köerna senare och ta det som erbjuds eller hyra andrahand.
Vadårå? Man behöver ju bara skrapa ihop 15 procent av bostadens kostnad samtidigt som man har låga utgifter som ung. Sen är det inget fel att bo i hyresrätt heller så det är ingen större brådska. Jag hade gärna bott i hyresrätt men måste samla på mig lite mer kötid innan jag kan få det jag önskar. Som ung är det lättare då det brukar vara betydligt enklare att få tag på mindre hyresrätter.
Det där kan ju inte vara några problem alls för någon med en heltidslön. När jag var ung och sparade till kontantinsats sparade jag 150 000 per år och då var min lön mindre än hälften av den jag har har idag
När jag hade mitt första jobb bodde jag i en pytteetta med kokvrå som kostade 2500 per månad. Idag kostar samma etta typ 3800. Kötiden är fortfarande hyfsat kort eftersom den är så liten med så litet kök. Under en period delade jag till och med denna etta med min dåvarande flickvän och hade då en boendekostnad på 1250 kr per månad. Klart man kan spara pengar idag på samma sätt som man gjorde igår. Man får göra några hundår, sen är det klart.
Tog en snabb titt i Stockholm. Kötid för en hyresetta på 32 kvadrat i Beckomberga med en hyra på 4500 kr är 7-10 år. Inte alls omöjligt att få en hyfsat billig hyresrätt hyfsat fort efter att man pluggat klart på univ typ vid 25-årsåldern om man nu prompt ska bo i Stockholm. Tills dess får man bo i studentboende eller andrahand eller kanske vara så wild and crazy att man flyttar till en annan stad. Det är ingen naturlag att man måste bo i Stockholm hela livet.
Våra barn har inte så dyra vanor. Sonen tar en kebab med kompisarna nån gång ibland. Men mest umgås ungdomarna via datorn. Och dottern gick på gymnasiet under pandemin så då gick det ju inte åt några pengar när hon bara satt hemma i flera månader. Nu så klart när hon går på Universitet är party-budgeten större men det får hon bekosta själv.
Varken studentboende eller andra hand är enkelt att få tag i och heller inte billigt.
Sedan har vi frågan om vad man klarar för lån. Även om man får ihop till kontantinsatsen så behöver man en relativt hög inkomst för att klara lånen. Att låna 2 miljoner ensam kräver ju bortåt 35 000 i månadslön, inte alltid realistiskt för en 25-åring. Så det handlar inte bara om kontantinsatsen utan också att få ner lånebeloppet så att personen klarar lånen.
Den springande punkten tror jag är vad du accepterar för boende. Stockholm är väldigt segregerat. Jag skulle inte vilja sätta mina barn i Norsborg, Hallunda eller motsvarande. Visst går det, men jag vill gärna ge mina barn en bättre start.