Fast du har ju rätt. I juridisk mening är det förskott på arv, så det stämmer.
1 gillning
Ja! Ett arv från en av mina farföräldrar när jag var i 20-års åldern lade grunden till den ekonomi jag har idag. 
Det var ingen monstersumma på något sätt men det fick in mig på sparande och investerande. Så tacksam för det!
5 gillningar
Har tittat på frågorna och utan summor går det inte att svara!
Arv på 100000 skulle inte göra någon skillnad.
Arv på 10 miljoner skulle göra stor skillnad.
Vilken tur att det finns en kommentarsruta då! 
1 gillning
Nja, kommentarsrutan hjälper inte om man inte kan besvara en obligatorisk fråga!
Jag planerar att göra av med mina pengar själv from nu när jag slutat jobba vid 62.
Om jag hade mindre barn eller fattig fru skulle jag fundera på arv, efterlevandepension etc.
Min dotter är vuxen (27) och klarar sig själv. Om jag inte lyckas ta livet av mig på mc eller annat så kommer hon inte att ärva mig förrän hon är över 50. Och då behöver hon inga pengar.
Hon hade behövt pengarna nu eller för fem år sedan, men då ställde jag inte undan tofflorna.
Jag ärvde några hundra loppor när jag var typ 60, trevligt men det gjorde ingen skillnad. Kanske blir det kvar några spänn till min dotter men det blir som det blir.
1 gillning
Lite så resonerar jag också och eftersom min hjärna fungerar så dåligt känner jag ofta ett behov av att rita resonemanget i MS Paint. Efter bytet till Äppel-dator i kombination med några års universitetsstudier har jag levlat upp till riktigt fula Powerpoint-ritningar. Nedan följer därför en illustration av resonemanget;
Notera att ingenting är i skala eller i övrigt korrekt rent grafiskt.
Poängen är att
- gröna trendlinjen är den föregående generationens egna tillgångar vid olika ålder
- rosa trendlinjen är den efterföljande generationens behov vid olika ålder
Ett arv (i monetära termer) är ju monetär potential som i bästa fall resulterar i nytta för arvinge. Men när gör arvet största möjliga nytta för en arvinge?
9 gillningar
Skulle uppskatta att det blir ett arv mellan 5 till 7 miljoner när det är dags.
Har sagt till föräldrarna att jag inte bryr mig om det som är över 0 kr eller 10 miljoner spelar inte mig någon roll.
Har alltid viljat klara mig själv och sagt nej tack till pengar som dom erbjudit vid tidigare tillfällen.
Men har varit än säkerhet att alltid veta om man behöver ekonomisk hjälp finns det.
Lever ett enkelt liv så hade förmodligen inte använt pengarna ändå.
Och kommer förmodligen skänka bort all till välgörenhet när min tid kommer.
Fire har ja inte ens tänkt på då jag trivs med att jobba
2 gillningar
Tamt, men vissa behöver kryckor för att klara sig.
3 gillningar
Om vi inte vill ha ett arv. Vad ska då göras med tillgångar?
Allmäna arvsfonden? Annan välgörenhet?
2 gillningar
Tycker absolut att det ska gå till barnen, men jag tänker att det är mer en skillnad “det blir vad det blir” vs “ha det som ett uttalat mål / målsparande”.
4 gillningar
Hela den här frågan handlar om överföring av egendom från en generation till nästa, oavsett arv eller gåva.
Ett arv är egentligen en institutionaliserad gåva som till och med är lagstadgad - men fortfarande en gåva. Givaren har vid arv övergått från att vara fysisk person till en juridisk. Det finns en – vid vissa tillfällen betydelsefull – skillnad i att givaren vid arv saknar behov av egendomen. Givaren avstår vid arv inte och då saknar gåvan den tillfredställelse som givaren normalt får, även om man kan ha den innan döden.
Att en mottagare typiskt sett har som störst nytta av en gåva ju tidigare i livet denne får den är väl ganska självklart. Den allmänna uppfattningen som verkar gälla här om att ett barn som inleder sitt liv med en stor förmögenhet inte “lär sig värdet av pengar” på bästa sätt hur man agerar ekonomiskt saknar såvitt jag kunnat se såväl vetenskapligt som empiriskt stöd. Många svenska barn lär sig att det är vanligt med skidresor, att man kan köpa vilka kläder man, att man har två bilar, villa osv men det gör inte dem förlorade.
8 gillningar
Ingen vet hur framtiden kommer se ut, bara för att vi råkar ha hyfsad levnadsstandard idag kan man inte släppa garden och ta den för given. Väldigt skevt förhållande mellan potentiell uppsida och nedsidan av att spara ”för mycket”.
3 gillningar
Ja, jag tror poängen här riktar sig till en förälder som knappt klarar sig själv men ändå snålar för att ge vidare ett arv. Poängen är att då lätta på den bördan och tillåta föräldern att sätta guldkant på sista åren istället för att leva på kattmat när barnen ändå inte behöver det där miniarvet.
Många får ju hus och gårdar värda tiotals miljoner. Det blir helt andra frågeställningar då.
Nästa steg är imperium där det blir mer av en politisk fråga om man ska skatta bort allt till demokratin, skänka det till fattiga i en diktatur eller om imperiet uppstått för att det förvaltar världsliga tillgångar bäst. Ägarskapet blir lite abstrakt och styrs av andra begränsningar än summan.
2 gillningar
Såklart att ett arv, en större summa pengar, skulle ge en större ekonomisk trygghet och frihet. Det går inte att komma ifrån…men som de flesta säger, när man väl ärver så är man ofta “mitt i livet” och har gjort de största investeringarna redan (hem, familj).
Räknar inte med något arv alls. Har aldrig fått ekonomiska tillskott eller stöd, har fått jobba för allt själv. Varenda krona intjänad med hederligt kneg på lägsta nivå, ingen flärd men det bygger karaktär och man lär sig värdet av pengar. Utifrån detta så vet jag att endast jag kan säkra min framgång, enfasy jag kan trygga mitt liv.
Ett stort arv vore likt en uppenbarelse från Gud, säkerligen omtumlande men ytterst osannolik.
Tänker detsamma framåt. Nästa generation måste också få lära sig av sina misstag, veta att livet inte är en dans på rosor och att räkningarna fortsätter komma oavsett om du har jobb eller ej. Bättre uppleva ett möte med inkasso när du är 20 och lär dig, än när du är 45 och har oändligt mycket mer att förlora.
3 gillningar
Det kan vara poängen men måste inte vara det. Poängen kan också vara: “Byt inte din tid mot pengar om du ändå inte tänker shoppa shoppa shoppa. Livet är inte en tävling om vem som har mest pengar på banken när du dör.” Eller någon annan anledning som varken du eller jag tänkt på.
2 gillningar
pensionssparande meningslöst? beror lite på hur stort arvet är. väldigt få har så rika föräldrar att det skulle vara meningslöst.
Förstår att det måste varit jobbigt utan stabilt boende. Jag var oxå fattig som student(dock lika fattig som andra studenter) men med stabilt boende. Så för min del blev det en positiv livserfarenhet rikare, hur man går runt med lite pengar.
Visst hade mer pengar gjort livet då roligare men sannolikt hade jag mest festat bort det mesta av dem. Det enda som jag känner att jag missat är flera tågluffar/charter men å andra sidan fick jag utlandsstudier betalda av mina föräldrar så jag ska inte klaga
Visst kan det vara bra att hemlighålla beloppet men Du bör ju lära dina barn hur man hanterar större summor. Ex köpa/sälja aktier/fonder/ETF/krypto/warrants/cash, (skatte)fördelar/-nackdelar med isk/AF/KF mm
När en släkting till mig gick bort så hade hens partner inte en susning hur man ska förvalta arvet. Efterlevande blev bara stressade och lät allt bara stå på kontot. I efterhand skulle nog lite omplaceringar gjorts.
2 gillningar
Ja visst, jag skriver ju att jag ska lära dem hur man gör för att bli rik den dagen de får sitt startkapital. Man kan ju utbilda dem i ränta på ränta och skillnaden på exponentiell och linjär tillväxt innan. Men ofta fastnar det där inte. Barnen kanske är helt ointresserade av pengar.
1 gillning