Så har det alltid varit när det gäller skogsbruket. Du planterar skogen för barnbarnens skull.
4 gillningar
Ja, och då var det normen. Poängen i mitt inlägg är skiftet från ett sätt att ärva till ett annat. Går du från varannan till varje eller vice versa så påverkar det en mellangeneration, antingen genom att den blir utan arv eller att den får dubbla (lite förenklat).
4 gillningar
jag tror vi lever lite i det lutheranska tankemodellen. Kollar man lite på “stolthet och fördom” och hur britterna har haft det så talas det mycket om arv. Hur ska man föra arvet vidare till kommande generationer?
Jag tror att man ska nyansera det hela. Självklart finns det fördel med “generational wealth”. Att börja längst bak för varje generation gör att det tar längre tid. Samtidigt så finns det talesättet att “första generationen bygger, andra generationen förvaltar och tredje generationen fördärvar”.
5 gillningar
Förvärva - ärva - fördärva, precis… och då kanske man ska fundera lite på hur mycket som ska skickas ner i leden och när, speciellt om det nu är viktigt att känna att man är familjens imperiebyggare. 
3 gillningar
Med tanke på bostadspriserna plus ev sänkta amorteringskrav så kommer man ju ha nytta pengar oavsett period. Det är väl bara boomers som sitter på avbetalda villor, de allra flesta i efterkommande generationer kommer sannolikt inte att ha hunnit/kunnat betala av sina lån innan pension tex.
Som medelålders tycker jag absolut att man har nytta av ett arv. Man får vara väldigt rik idag för att ett arv efter 40 inte alls skulle vara till nytta.
6 gillningar
Tack, redigerat!
1 gillning
Så är det hu och med en allt längre livslängd kommer arvet senare.
Inte ovanligt man ärver sina föräldrar i övre medelålder.
Så OM man räknar med arv, antingen planera för att arvet blir pensionen eller så får man skänka det vidare till sina egna barn som kanske står inför att köpa in sig på den bostadsmarknad man sjölv potentiellt har en stor vinst att hämta ut.
2 gillningar
Håller helt och hållet med! Avvägningen är svår och det blir ofta som i tidigare svar argumentet “varför ska jag bara köpa en massa skit för att göra mina barn arvslösa” eller “konsumera överdrivna lyxprodukter” vilket enligt mig är fel ingångsvinkel och högst subjektivt.
3 gillningar
Jag tycker att det bästa med hela FIRE-rörelsen är att det har öppnat upp ögonen för ett nytt sätt att se på pengar och förmögenhet: att om man vill så kan en hyfsat modest förmögenhet mitt i livet vara tillräcklig att ersätta ett arbete med.
Men det har gått så långt att de flesta som på något sätt befinner inom FIRE-kulturen helt verkar ha glömt bort den traditionella synen på förmögenhet: Det mest naturliga för någon med förmögenhet är inte att fundera ut hur man tar slut på den, utan vad som får den bevaras och växa så mycket möjligt. Om man ändå känner att man har den frihet man behöver så är det naturliga att vårda sin förmögenhet.
Jag har upplevt för många olika känslolägen och förmögenhetstillstånd under mitt liv för att dömma någon. Man kan desperat vilja lämna sitt jobb (har jag ofta känt) och om man då har möjlighet att göra det utan att bo på gatan så är det fantastiskt. Vissa personer kan känna en väldig frihet i en inrutad tillvaro, särskilt om man har valt den. Och då är det fantastiskt.
6 gillningar
Jag har ägnat en hel del tid åt att tänka på arv, eftersom jag har många barn. Hade själv förmånen att växa upp i en familj med flera syskon och det faktum att vi inte fick ut något monetärt stöd av våra föräldrar under de tidiga vuxenåren vägde lätt mot att ha varandra i olika livssituationer när man behövt eller kunnat ge stöd. Betraktar alltså det faktum att de får med en syskonskara som uppfostrats med förväntningar om att de ska hålla varandra om ryggen när det blåser som en icke oväsentlig del av arvet och det som de kan förvänta sig av oss fram till dess vi föräldrar knallar vidare. Men min fru och jag lever långt under våra tillgångar och inkomster och lägger på hög, så vi räknar kallt med att kunna skicka vidare en slant när den dagen kommer. Det har aldrig föresvävat oss att försöka bränna arvet aktivt för att dö med noll eller något sådant.
3 gillningar
Passande för den här tråden är Warren Buffets senaste brev: https://www.berkshirehathaway.com/news/nov2524.pdf?campaign_id=4&emc=edit_dk_20241125&instance_id=140534&nl=dealbook®i_id=194893788&segment_id=184063&user_id=2259c117e2d6d1f3b6de8de6262da403
Gillar speciellt: "These bequests reflected our belief that hugely wealthy parents should leave
their children enough so they can do anything but not enough that they can do nothing. "
3 gillningar
Vad innebär det? $10 miljoner är väl redan mer än enough to do nothing?
1 gillning
Det är såklart relativt. Ur deras perspektiv är $10M inte “enough to do nothing”, medans svensk medelklass hade klarat sig galant.
1 gillning
Jag tror det är svårt att överskatta värdet i den trygghet du känt via dina föräldrar även om du inte tagit emot några pengar. Du har vetat att möjligheten finns.
Det jag har sett hos bekanta som kommer från, enkelt uttryckt “fattigare familjer” eller “enklare förhållanden” som väl är relevant eufemism, det är att de känner mycket större osäkerhet vilket har styrt dem sina livsval.
Om de misslyckas med några tentor i början på högskolestudierna blir de rädda och osäkra på om de kommer klara studierna, blir besatta av hur studieskulden växer och hoppar snabbt av sina studier.
När de skall söka jobb så tar de första bästa erbjudna jobb, istället för att avvakta ett riktigt bra erbjudande.
Som sagt, att veta att ekonomisk trygghet finns i bakgrunden är en sällan erkänd men viktig faktor för många personers framgångar - de har kunnat ta risker.
Jag ser snarare en total omedvetenhet kring hur viktig en uppväxt i ett stabilt hem har varit för många. Dessa personer har ofta en nedsättande attityd mot personer som inte utbildat sig eller lyckats i livet - utan en tanke på hur det är att växa upp i ett “utsatt område” eller med missbruksproblem i familjen. Den nedsättande attityden är ofta extra stark om det handlar om “misslyckade” personer med vit hy. I övrigt väldigt politiskt korrekta personer drar sig inte för att använda termer som “white trash” etc.
8 gillningar
OJ oj, då kommer du vara allt för sent ute! Fara! Sånt här måste du jobba med från barnens unga år och över många års tid.
Tack för en väldigt bra länk, har du några fler liknande guldkorn?
1 gillning
Spontant känns ju “anything” dyrare än “nothing”.
Bra inlägg! Håller med i stora delar av vad du skiver, men inga regel utan undantag 
.
Är uppväxt i lägenhet med lågutbildade föräldrar som har kämpat och och inte klagat över sina förutsättningar. Så jag tror att det är A och O att föräldrarna är förebilder, mer än det faktiska välståndet i sig.
Jag kan numera få sjusiffrigt belopp i arv som även jag har tackat nej till. En stor orsak till det är nog att jag redan som barn fick höra att jag inte kunde förvänta mig något arv, och därefter ordnat mitt liv efter det. Har aldrig fått ekonomiskt stöd hemifrån, har inte behövt.
Var inte kräsen med första jobbet men däremot har jag ständigt bytt när det inte har motsvarat mina förväntningar. Fick också insikt om att anställning kanske inte är just min bästa gren…
Har haft en nära vän som växte upp i en stor villa i fint område. Han får inkassobrev med jämna mellanrum och lever långt över sina tillgångar.
2 gillningar
De beteenden kring kostnadskontroll kommer givetvis våra barn lära sig. På samma sätt som jag lärde mig det av min fattiga morsa.
För deras eget oberoendes skull är det nog bättre om jag hjälper dem hitta sina egna passioner i livet än tvingar på dem min egen passion i småskalig kapitalackumulation.
Hur gör/har du gjort med dina egna barn?
Jag följer ett konto på instagram där en kille reser runt i USA och snabbintervjuar rika entreprenörer som han träffar på gatan (t.e.x utanför lyxbutiker eller de dyraste hotellen). Bland annat frågar han “kommer du från pengar” och “har du varit pank” nångång.
Jag skulle vilja påstå att 95% av alla han samtalar med inte kommer från pengar och har varit panka (ibland flera gånger) innan de “lyckas”.
Nu kan det förvisso vara så att denna typ av människor är mer benägna att svara på frågor eller känner sympati med en trevlig kille på gatan som vill ställa ett par frågor.
Ett exempel:
1 gillning