Knappade in fyra miljoner, 12 års sparhorisont och 0 i månadssparande. Det landade på 9 miljoner kronor, jag gissar att du aldrig kommer kunna konsumera upp den summan, även om du försöker. Det ger dig 30 000kr+ extra per månad under pensionen.
Det är om du idag helt slutar månadsspara och inte viktar om lite till räntor närmare pension.
Du har ju en jättebra ekonomisk situation 
Bra kämpat!
Mitt råd är väl såhär, man lever inte för evigt så det minsta du kan göra är att köpa den mat du vill ha
De har en bra o normal situation med ekonomin så helt ärligt när du pålyser det tror jag att det är alternativ nr 2 som spökar.
Är min hemlighet o kanske lite “ni skulle bara veta” känsla när jag “håller detta som min hemlighet” . Får kanske en kick att mörka det då jag innerst inne VET, men inte känner, att jag är tryggad ekonomiskt
Har inte mycket insikt eller råd att ge, ville bara säga att jag är superimponerad av dig och tycker du är en stor inspiration. Att aldrig ha varit i arbetslivet, men ändå lyckas så väl som du har är otroligt!
Stor eloge till dig!
Kom på. Finns ett avsnitt på ”sparfällan”. Där bör finnas tips.
Tack. Jag tar åt berömmet som en hundvalp🤗
Att du ser det själv är ju halva lösningen.
Ingen tvingar ju dig att säga summor. Jag gör inte heller det när folk frågar, men jag understryker att jag har en bra ekonomisk situation och att det inte går någon nöd på mig. Sedan menar jag inte att du ska gå omkring med en skylt på stan eller när du passerar kassan på Willys utan just specifikt med mor och syster. Dessa två kan dessutom vara de två som oroar sig mest över dig och skulle må bra av att bara höra ett -Nu behöver inte oroa er. Jag har sparat och investerat och har en fin ekonomisk situation.
Att vi alla sedan behöver räkna lite ibland är självklart. Jag pekar också på räknaren som Melwa länkade till. Den är nyttig för att visualisera för sig själv att man har nog.
Du kan också tänka att du enbart delar upp de pengar du har över t ex 20 år och inte räknar med en krona i avkastning och inget nysparande. Det är fortfarande över 16000 i månaden innan kontot når noll.
OJ 
. Ja, det har du ju rätt i.
Jag tror som de andra sagt att det här låter mest som ett tankeproblem och inte som ett pengaproblem, men som en som gjort FIRE så förstår jag helt osäkerheten kring vad som är “rimligt” och vad som är “slösaktigt”. (Jag menar, tänk om något skulle hända om 25år och vi står där och svär över att vi inte sparade mer pengar…)
Något som hjälper mig är att faktiskt sätta utgifterna i perspektiv. Hur mycket extra skulle det faktiskt kosta att handla som du ville? Pratar vi om att utgifterna ökar från 7000 i månaden till 7500, 8000 eller 10000? Just nu låter det som att du inte riktigt vet och då känns allting väldigt osäkert. Om du inte ens kan övertyga dig att du kan prova en månad att bara handla det du vill så tror jag du behöver hjälp med tankesättet, men om du kan göra det och vid månadens slut sätta dig ner och titta hur mycket dyrare det faktiskt skulle bli och sedan räkna framåt och se typ att “om 20 år innebär det här att jag istället för att ha X kr sparade skulle ha Y kr”, och inse att både X och Y är mycket pengar så kanske det ändrar perspektivet? Tänk på att dina 4 miljoner redan räcker till att använda 8000 kr i månaden varje månad tills du fyller 95!
Det var när jag gjorde några tankeexperiment efter att utgifterna rusat iväg ett år när vi flyttade halvvägs över världen och kom fram till att vi fortfarande inte skulle få slut på pengar även om vi gjorde så varje år som osäkerheten försvann för mig.
Det här låter inte som det handlar om pengar utan om att du någon gång omedvetet bestämt dig för att sparande är ditt sätt att hantera stress. Jag lyssnade nyligen på en podd som pratade om detta, rekommenderas:
Det kan tänkas svårt att helt plötsligt börja “spendera” pengar på ett sätt man inte gjort innan. Men nu har iaf tanken kläckts, och det är första steget. Börja smått, öka din matbudget med 2000 kr i månaden. Bestäm dig för en sak, håll fast vid det första månaden. Det kan vara “nu ska ska jag sluta hamstra när det är extrapriser, men jag ska fortsatt tillåta mig att köpa från svinnkorgen”. De resterande 5000 kronorna sätter du inte av till fonderna, utan ett vanligt sparkonto så länge. Nästa månad avsätter du 3000 kronor mer i matbudget (och 4000 kr på sparkonto) och sätter upp ett nytt mål “jag ska varannan gång jag handlar skippa svinnkorgen, och unna mig något jag är sugen på istället” (men du håller samtidigt fast vid förra månadens mål att inte hamstra). Och så vidare- man behöver inte släppa på alla vanor med en gång bara för att man inser att man kan. Det tror jag man ska akta sig för när man lider av psykisk ohälsa. När det har gått ett tag har du skapat nya vanor, utan att du känner att det skapat svallvågor i ekonomin (vilket jag tror det är det du är rädd för, att nya vanor kommer kosta dig för mycket i framtiden). Pengarna som ligger still på ett sparkonto kan du kanske efter ett tag känna att du kan unna dig något för. Även om du är minimalist så kanske det ändå finns upplevelser du vill testa på? Bio, restaurang, nån lite resa till en annan stad i Sverige, nån lite resa till ett annat land? Osv?
Jag och min man brukade storhandla mycket mer förr. Vilket gjorde att mat nästan blev lite tvingande och “tråkigt”. För när man har kyl och frys full med mat som man “borde” ta först, så blir det mentalt mer ett tvång vad man ska äta- istället för styrt av lust. Nu när vi låter lusten styra när det gäller mat så har vi konstigt nog kommit ner i matkostnader- tvärtemot vad man tror (eftersom man brukar säga att man ska handla färre gånger, för då köper man färre onödiga saker). Vi hade inte mycket matsvinn innan, men det är lättare och roligare att undvika matsvinn. Så varför det minskat i matkostnad (“bulk och hamstra”) vet jag inte 
Tack Maria. Är så skönt att ni alla förstår den psykiska biten o att det är en process att successivt bygga in ett nytt hållbart tänk. Gillar verkligen din brygga med att försiktig börja smått, klara av det, bli trygg o utgå från den basen med att utöka lite mer åt “unna” hållet. Känns så märkligt att bete sig så här men det är en dröm som går i uppfyllelse OM jag klarar. Så lätt mitt liv isådantfall blir. Wow
Vad jag läser in så är det att du har problem med tillit. Du vågar inte vara ärlig med din syster. Är det för hennes skull du ”spelar spelet” som du gör? Jag tror det kan vara en stor lättnad för dig att berätta om dina pengar. Du kommer sen kunna berätta om annat också. Jag tror det är bra att kunna vara helt ärlig med någon i sitt liv.
Hälsar Hobbypsykologen
Kanske att @Niklas-Opti har några kloka tips och råd här? 
Kanske ligger nåt i det 
Om man tycker att till exempel oxfilén är dyr i mataffären, kan man tänka på hur mycket mer den kostar på krogen. Det gör inget om man köper en biff för 80 kronor som skulle kostat 450 på krogen.
Skicka ett meddelande till din syster: ”Jag har något roligt att berätta. Kom över på middag”. Är hon klok så kommer hon bli väldigt glad åt förtroendet.
Tack för tipset @Melwa och grattis @GoodEnough för din otroliga sparprestation! Du får ju mängder av bra ekonomitips och uträkningar du kan göra, känns som att konsensus i tråden är: du kommer klara dig fint!
Men att släppa “sparfällan” och hamstrandet är svårt. Se det som att du skrivit med höger handen hela livet och nu kommit på att du vill testa vänster. Det går, men det är jobbigt och tar tid.
När jag läser din text verkar du ha koll på dina värderingar:
Svårt att utröna exakt vad som hindrar dig från att “spendera mer här och nu”, för sett till din ekonomi och dina intressen (gillar ej resor och shopping) verkar det ju vara fullt möjligt.
Jag hör tecken på ett vanligt hinder när det kommer till sparfällan: rädslan för att tappa kontrollen, att rasera allt och kanske t o m bli en slösa inte en spara.
Ett första steg skulle kunna vara att mentalt löpa hela linan ut. Vad händer om du varje månad lever upp hela inkomsten? Vad är du rädd ska hända? Vad händer med dig, när det händer? Hur mår du? Hur tror du att andra kommer se på dig? Få fatt i dessa katastroftankar och fråga dig sen hur sannolikt är det att detta skulle hända?
Jag har pratat med många som framgångsrikt gått ifrån att vara en slösa till en spara (ålder, självkänsla och erfarenhet bidrar) men väääääääldigt få som gått från en spara till en slösa. Dina sparvanor är så djupt rotade hos dig och rädslan för vad som skulle hända om du släpper dem lite verkar vara väldigt närvarande.
Med det sagt brukar så kallade beteendeexperiment vara en väg att adressera sådana här lite mer tvångsmässiga handlingar. Det kan vara små utmaningar som:
2. Du ska svänga in på ICA en gång per vecka och göra det dina vänner gör så lätt och ledigt: köpa det du vill ha.
3. Du ska bjuda över vännerna på middag, och du ska göra inhandlingen till middagen samma dag som de kommer – blir svårt att handla på rea då.
Notera att ovan bara är exempel och inte rekommendationer, jag känner inte dig och problembilden riktigt väl men så här hade utmaningar en terapeut som känner dig kunnat ge dig.
Gör det som du vill göra mer av, i liten skala, och utvärdera om dina katastroftankar införlivades eller om det faktiskt kändes rätt bra efteråt.
Önskar dig all lycka till och vill också slå ett slag för att det inte är fel att träffa någon professionell för att få hjälp med detta. Du kommer behöva gå till en privatpraktiserande psykolog, vilket i sig är en stor utgift så förstår det något moment-22:iga i att betala en privatpsykolog för att lära sig att unna sig mer.
Tack Niklas!!!
Vilket värdefullt meddelande. Du sätter huvudet på spik.
Finner ej ord på så rätt din beskrivning går att applicera på mig
Bara det här att få era input gör att jag känner att jag kommer loss lite från min “tvångs"bubbbla i hjärna.
Ni hjälper mig att se det jag inte känner men innerst inne ändå vet.
Tack 
. Livet känns redan nu lättsammare 
