Stämmer verkligen det? Säg en börskrasch på 40% så går väl ISK skatten också ner 40% pga värdet gått ner (antagande samma räntenivåer)
Visst depå är skattefritt så länge man inte gör uttag men antar att man behöver pengar även i en krasch så då får man ju ändå ta 30% reavinstskatt förvisso då på en lägre vinst i en krasch. Eller ingen vinst alls beroende på vad man säljer av.
Eller tänker du att din depå bara ska täcka uttag för guldkant? Alltså där du helt kan styra om uttag till andra år. Eller?
Säg att man vill ha 25 000 att leva på. Då behöver man 7,5 miljoner och på den summan är isk-skatten typ 6 000 per månad. Man då får då bara 19 000 att leva på och behöver eventuellt höja sin fire-summa ytterligare några miljoner för att ta höjd för skatten.
Hade man istället valt flyttat pengarna till depå så har man 0 skatt i början. Går det dåligt för börsen i början har man också 0 skatt vilket är skönt när man det beloppet börjar sina.
Därav ”nästan”. Och i mitt förenklade exempel där man tar 4 % av nuvärdet är ISK-skatten som procent av uttaget konstant.
Jag diskuterar här sekvensrisken. Det vill säga en krasch i början av perioden. Om man då växlat från ISK till depå när man börjar uttagen innebär det att en krasch i början kommer att betyda att du säljer med förlust jämfört med inköpspris (alltså priset när du växlade till depå), så du betalar ingen skatt. Eventuellt kan man till och med försöka optimera så att man har tillräckligt på ISK för att kunna kvitta kapitalförlusten på depåkontot mot ISK-skatten, men det känns som en jobbig övning.
Jag blev nyfiken och skapade ett excelark med följande startförutsättningar:
Startkapital 1000 000kr
årligt uttag 40 000+ inflation
inflation 2%
avkastning 9% (nominell)
skatt på uttagen vinst 30%
Resultatet blir då gällande total skatt på 30 år
Depå 345 000kr
ISK 828 000kr
Depån har även en orealiserad skatteskuld på 1,7 miljoner då kapitalet har ökat till 6,2 milj.
Depå sänker risken för att pengarna tar slut men går det riktigt bra så är det sämre med depå.
Själv tänker jag mer ”bond tent” varianten men då att man första 5-7 åren tar ut lågavkastande pensioner från 55 år. Tex traddar och ev förmånsbestämd på kortare tid. Så att det åtminstone täcker nödtorft (och lite till) så guldkants pengar kan få stå investerade vid en ”tidig” krasch.
Jäklar! Det är ju betydligt bättre med depå då! Går det riktigt bra kvittar det egentligen att det blir lite svinn. Det viktigaste är väl att kunna leva på kapitalet och bli fire så tidigt som möjligt.
ISK är ju skattegynnat enligt allt jag hört genom åren. Kritiska linjen är att tillgångarna på ISK åtminstone ska avkasta mer än statslåneräntan.
Så principen jag lärt mig är korta räntefonder på depå, allt annat på ISK.
Ett annat problem med depå, som jag upplevt det, är om man ”tvingas” byta innehav. Tex fonder läggs ner, det finns bättre fonder att välja mm. Då måste man skatta ut rätt mycket vinst. Historiskt sett, när jag hade depå tiden för ISK fanns, så tyckte jag det var knepigt.
Men visst, kanske betänkande sequence of return risk att depå i så fall skulle vara att föredra. Men nu hanterar jag det på ett annat sätt.
ISK är säkert bäst för långsiktig skatteoptimering men i ett läge där man är fire och ska leva på kapitalet kanske andra saker blir viktigare. Jag väljer hellre trygghet och tidigare fire än att maximera avkastningen när jag är 80+.
Ja, men jag gillar inte att idag räkna med skattereglerna som gäller om 25 år och gillar att kunna ombalansera eller att radikalt ändra om omvärlden förändras.
Får jag möjligen i slutänden betala lite mer skatt? Kanske. Men ~1% årligen på hela klumpen känns mer förutsebart än 30% på vinsten vid varje uttag under resten av livet.
Kanske är det mest ett känsloargument, men det existerar likväl.
Det är ett förenklat sätt att räkna på det. Här är en diskussion med lite fler dimensioner:
Men det finns flera olika dimensioner att ta hänsyn till, och jag har som sagt inte själv tänkt klart eller grävt ned mig i detaljerna. Men för mig väger det tungt att den största fördelen med depå är att det förbättrar sekvensrisken, och eftersom sekvensrisken är den dimensionerande risken så är det den som sabbar uttaget. Att betala en fjärdedel av uttaget i skatt varje år är ju rätt mycket, trots allt. Att skjuta på skatten till framtiden har ett reellt värde, även om den totala skatten sett under en hel livstid kanske blir högre.
Å andra sidan: ISK är inte ens byxmyndigt och politikerna har pillat på det hur många gånger? Hur länge har depåkontot funnits och hur ofta har politikerna ändrat på dess förutsättningar?
Men ja, har man ISK och det blir försämrat kan man antagligen smärtfritt växla till depå när som helst. Har man depå med en massa orealiserade kapitalvinster så är det svårare att bara byta till ISK. Just flexibiliteten är ju den största fördelen med ISK. Huruvida detta väger upp för sekvensrisken är något jag inte bestämt mig för ännu. Men jag tycker att det är långt ifrån lika självklart som folk ofta antar att ISK alltid är bäst.
Fullt medhåll och jag tänker mindre på ändrade skatteregler och mer på sådana saker som eventuella byten. “Låser” man in sig i depå hamnar man nog lätt där.
Med det sagt har jag övervägt att om det skulle bli ett gäng goda år på börsen skulle jag kunna flytta en större klump till depå då istället.
Just nu känns det mesta tämligen skakigt så då har jag hellre friheten att “pyssla” med innehaven om andan faller på.
Jag tycker att detta argument väger tungt, och vid närmare reflektion ett kanske lite förbisett område för diskussion i Sverige. I USA där vi hämtar det mesta av vår FIRE-info/inspo finns ju inget liknande ISK.
Det är ju det klassiska problemet med 4%-regeln och FIRE; Så länge börsen går okej bra har man ju inga problem Det är sekvensrisk och inflation som ställer till det.
Om man i slutändan vill göra allt för att skydda sig från sekvensrisk (och i detta fall potentiellt betala mer skatt) eller inte är ju samma typ av personlig fråga som om man är trygg med 3.5% eller 4.5% uttag. Det handlar också om hur man viktar möjligheten att ha mycket mer pengar kvar i framtiden. Kort och gott avkastning vs risk.
Jag kör ju majoriteten av min portfölj i ett bolag som jag gör löneuttag ifrån och därmed gör förluster. Så för mig är det mycket förmånligare med depå än KF pga skatteavdraget. Men funderar baserat på dialogen ovan att flytta halva min privata portfölj till depå den dag jag vill/behöver börja dra löpande från den.
Behöver man? Bogle sade ju att ombalansering inte är nödvändigt och han själv gjorde det inte, har jag för mig. Om man regelbundet sätter in eller tar ut så kan man ombalansera med de affärer man ändå skulle göra, och jag ser ingen stor förlust om fördelningen skulle bli lite sned över tid. Visst, sitter man med en allväders så kanske det är omistligt, men för oss vanliga dödliga ser jag det inte som ett särskilt viktigt inslag. Jag har själv aldrig ombalanserat annat än med nysparande.
Tja, jag har gjort tre fondbyten på tolv år och inget var särskilt viktigt. De fonder jag började med är fortfarande utmärkta fonder. Sitter man med billiga indexfonder med rejält investerarkapital tror jag risken är låg (men inte noll) att det uppstår ett reellt problem som gör att man behöver byta. Att det kommer en ny fond med 0,05 % lägre avgift eller att fonden byter till ett ESG-index känns som rätt marginella problem. Är man en långsiktig investerare ska man inte hålla på och pilla!
Andra risker är ju att fonden läggs ned eller slås ihop med en annan, men även där känns risken låg för en bred indexfond. Men absolut, den är inte noll.
När ni räknar, kom ihåg att 0.3*1 = 1*0.3. Ordningen på en rad multiplikationer i serie spelar ingen roll. T ex för tjänstepensioner kan man lika gärna gångra med 0.7 direkt, som på slutet, om man vill schablonräkna med 30% skatt för dem. Det är användbart när man t ex MonteCarlo-simulerar tjänstepension.
Det är sekvensrisk och inflation som ställer till det.