Polis är inte något du blir, Polis är något du är - har för mig att GW Persson skrev detta i någon av sina böcker.
Mitt råd är att inte idealisera, för illusionen kommer inte bära dig genom ett långt yrkesliv i en byråkratisk organisation och utmanande yrkesroll. Ska dock erkänna att jag haft samma tankar själv.
Är också färgblind, men det har jag vetat så länge jag kan minnas. Ett alternativ till polis skulle kunna vara räddningstjänsten/deltidsbrandman. Har jag funderat på ett tag (mig veterligen finns inget färgseendekrav)
Tack!
Tack!
Ja, verkligen! Får hoppas att vi är kollegor om några år då 
Beklagar. Men vilken tur att det finns sådant i livet som är viktigare än yrkeslivet. Som dina två barn till exempel.
Tack. Jo då det är inte hela världen. Så länge man är frisk och har friska barn så kommer allt att lösa sig. Är väl mest besvärad över att det inte är mitt eget beslut att vara eller inte vara inom en viss karriär. Har för mig att i våra nordiska grannländer så sätter man inte alls samma vikt kring färgseende.
Nu tycker jag inte heller att man ska tumma på intagningskraven, särskilt nu när det är brist inom yrket så uppskattar jag att man inte släpper in vem som helst. När det gäller just färgseendetestet så tycker jag dock att man borde utforma den annorlunda. Istället för Ishihara metoden kanske man skulle kunna be den som prövar att läsa kartor, ge beskrivning på vad personer har på sig, något mer verklighetsförankrat. Givetvis är detta säkert en mer kostsam process men kanske lite mer rättvis.
Total färgblindhet är väldigt sällsynt, men har för mig att en av fyra i befolkningen har någon form av defekt färgseende och då väldigt olika grader av nedsatthet. Jag kan fortfarande identifiera färgen röd och grön. Men om det finns 100 nyanser av dessa kanske jag bara kan med lätthet identifiera 70 % (fick 8 av 12 på ishihara testet).
Aja ursäkta min rant. Får gratulera er och tacka för ert fina arbete i förskott 
Lite konstigt egentligen att det inte är ett krav inom räddningstjänsten. Det borde ju vara användbart att fatta vilket rör man ska kapa, vilken kabel man ska klippa eller vilket rep man ska lossa. 
Uppdatering:
“Det finns inget krav på färgseende” står det uttryckligen i MSB:s antagningskrav till utbildningarna. Källa: Medicinsk kontroll
Men när jag tittar på platsannonser för brandmän verkar vanligt med formuleringar som “Normalt färgseende (intyg från optiker)”, så man kanske bör tänka till en gång extra innan man utbildar sig till brandman om man är färgblind.
Det är ju ett argument… 
Oj. Vad trist. Beklagar. 
Visste inte att det var ett test, lite trist. Jag kuggade också färgseendetestet på mönstringen. Visste inte att de var så hårda även på polisen. Måste man ha perfekt syn för att kvalificera?
Det här typiskt en sådan som jag inte ser… på nivån att jag är beredd att bråka med folk att där inte finns en siffra i cirkeln… 
Nog en del som kommer att sätta morgonkaffet i halsen… “Där är ju ingen siffra” 
Jättevanligt att vara färgblind utan att veta om det. Finns liksom inget att jämföra med.
Jag ser ingen tydlig siffra i den cirkeln… med lite fantasi kan man ju se en sluddrig siffra där som ser ut som nåt min 90-årige farfar hade skrivit, men inget tydligt, som brukar vara i såna här bilder.
/
Tack för de fina orden 
Ja det är rätt så hårda med just den biten. Kuggar du alla andra tester så kan du alltid söka igen efter en viss spärrtid. Till och med synfel kan man åtgärda. Men just färgseendet är genetiskt vilket innebär att man inte kan riktigt “fixa” det idag iaf. Är född 89 så kallades aldrig till mönstring vilket kanske förklarar varför jag aldrig fick reda på det.
Sen vill jag förtydliga att det blir lätt missförstånd om man säger: “jag är färgblind” Då det kan tolkas som att du är totalt färgblind och inte ser färger alls. “Defekt färgseende” är mer korrekt (tycker jag) då det finns en skala för hur illa det är. Totalt färgblind är det extremt få människor som är (ser bara i gråskala).
Nu minns jag inte helt men på prövningen visar de totalt 12 färgplattor varav jag tror du behövde få minst 10 utav 12 rätt.
Bilden du visar nedan är också en typisk variant jag inte heller kan se om jag inte är hyperfokuserad. Att du inte kan se den leder mig att tro att du också har röd-grön färgblindhet.
Tycker 1177 har bra information kring detta om man vill läsa på sig lite:
Färgblindhet - 1177
Välkommen in i klubben 
Uppdaterar tråden nu snart ett år efter trådstart.
Efter mycket funderande hade jag kommit fram till beslutet att sluta på nuvarande jobb och påbörja polisutbildningen till i hösten.
För att vara schysst mot nuvarande arbetsgivare ville jag meddela detta i god tid. Inte helt oväntat vill de ha kvar mig och kom med ett väldigt bra erbjudande som gör den ekonomiska skillnaden ännu större. Detta har gjort mig osäker igen och jag funderar just nu ett varv till på detta.
Alternativ 1, bli Polis:
Stor ansträngning med studier under 2år utan lön. Sedan 30-35k lön(gissningsvis)och tufft 3-skift arbete.
Alternativ 2, stanna kvar på nuvarande arbete:
Ingen ytterligare ansträngning, lön > 60k, flexibla och bra arbetstider + andra förmåner.
Skillnaden netto blir ca 20k/månad, utöver utebliven inkomst för studietiden och skillnad i pensionsavsättningar m.m.
Skulle jag välja alternativ 2 hade det kunna innebära att ex. kunna gå i pension många år tidigare, kunna trappa ner och jobba deltid senare i livet(umgås mer med ev. framtida barn), låta sambon jobba mindre, möjliggöra ev. framtida lyxkonsumtion som större hus, resor m.m. För att skapa mer meningsfullhet skulle jag kunna ägna mig åt något ideellt arbete på sidan.
En fördel med alternativ 1 är att jag kan sluta som Polis för att gå tillbaka till privata näringslivet och tjäna mer pengar igen. Det omvända, att bli polis senare, är däremot inte lika lätt. Vidare tror jag att den personliga utvecklingen som polisutbildningen och polisyrket ger är högre än i nuvarande yrke/hos nuvarande arbetsgivare.
Vi går ev. mot tuffare tider ekonomiskt - borde jag ta hänsyn till detta?
Skapar egna barn tillräcklig meningsfullhet i livet? Kanske det som jag saknar och söker i polisyrket.
Inser att detta är ett mycket angenämt livsval/yrkesval trots allt, men om någon har ytterligare tips/inputs är det mycket uppskattat.
Glad påsk!
Är inte färgblind (tror jag) och ser ingen siffra.
Du kommer få 31 000 i grundlön när du kommer ut. Frågar du mig som varit i yrket hela mitt vuxna liv är det faktiskt inte riktigt värt det.
Nog för att jag trivs och har det ganska bra med både villkor och lön (13 år i yrket, 45K i grundlön + tillägg) men skillnaden för dig är ju enorm. Lägg därtill att du planerar att bilda familj nära i tid så blir det ännu värre. Sjukdagar och VAB på din polisiära inkomst slår hårt.
Det går att få till en hygglig lön ganska fort inom myndigheten men det kräver att du blir antingen chef eller befäl. Att åka radiobil eller verka som obefodrad krimare kommer inte göra dig särkilt rik. Även om du gör det jobbet bra.
Kan lägga till också för att du ska få 60K+ i lön på polisen krävs det att du blir intendent och chef över ett 20-tal chefer och en sektion på ca 200 anställda. Det är ett oerhört svårt uppdrag för att komma i närheten av den lönen.
Men lön är ju inte allt som sagt.
Håller med föregående, sen när du även har barn är det riktigt jobbigt få ihop familjelivet med 3 skift. Inget som kommer uppskattas av din partner.
Som allt annat så blir jobbet tillslut en vardag och då tycker man inte det är riktigt kul som i början.
Sen tror jag även du överskattar hur lätt det är att byta jobb som polis till att gå till något annat med mycket bättre betalt efter kanske 5 år. Så enkelt är det inte.
Oj, @Sokrates - det var inget lätt beslut. Följer med spänning.
Tack till det jobbet som ni @Daddlar, @anon41011307 och alla era kollegor gör. 
Vilket svårt val!
Man ångrar väl oftare det man inte gjort än det man gjort, så mitt enda råd blir att försöka kanalisera dig själv i pensionsåldern och fundera på om du kommer tänka att du skulle ha givit polisyrket en chans, eller att du skulle ha kört på som höginkomsttagare så att du kunnat unna dig mer.
Det känns dock inte som något oåterkalleligt beslut om det visar sig att du vill göra något annat senare i livet.
Lycka till!
Klassiska rådet brukar vara:
Tänk dig in fem år i framtiden. Föreställ dig att du har gjort val A. Hur känns det? Gör nu val B, hur känns det?
Alternativt - i val som är svåra, gör det som är rätt.
