Bor i lägenhet med fru och 2 barn i centrala Stockholm. Vi valde lägenhet framför villa. Både jag och min fru växte upp i småstad och avskydde det.
Vi har valt bort bilen. Vi åker kommunalt, eller ibland uber/taxi eller hyr/lånar bil vid behov
Barnen har ca 400m till skolan. Går dit och hem själva.
Enkel tillgång till många aktiviteter: fotboll, gymnastik, kampsport och mycket mer.
Tillgång till 5 mataffärer inom 400m. Dyrt, förutom Lidl, men enkelt att åka och storhandla vid behov
Tillgång till sjukvård är nog bästa man kan få i Sverige.
Kan ofta jobba hemma, (1000/1000 fiber), men om vi måste pendla till kontoret tar det ca 30 min
Stort utbud av parker / natur inom gångavstånd. Kan ta tåg / buss i ca 30 min för att komma ut i ”skogen”
Stort utbud av museer, teater, bio, restauranger, osv
När jag växte upp i småstad så spenderade jag mycket tid ”bredvid” mina föräldrar, men sällan ”med” dom. Har spenderat 1000-tals timmar med att stirra ut genom ett bil-fönster. Det skulle alltid städas, fixas med trädgård, målas, tanka bilen, osv. Föräldrarna var först upptagna med jobb, sen hus och bil. Tyckte inte det var livskvalitet som barn. Jag gillade inte fotboll. Eftersom ”alla” spelade var det svårt med kompisar. Dom kompisar jag hade var längre bort än cykelavstånd. Då var det bara att be snällt om skjuts. Sen har vi främlingsfientligheten…som även kan drabba den som är 100% svensk. Min föräldrar är tex fortfarande ”nyinflyttade”…efter 35 år…
Vad gör ni på sommaren? Bara en nyfiken fråga, mina kollegor som är födda i Sthlm flyr city på sommaren, och är bara i sina stugor. Men som icke infödd är det väl inte så enkelt att köpa sig en stuga med bra läge.
Jag tänker precis som några andra nämner på sjukvården, kanske färgad då jag jobbar inom det. Pratar vi om t.ex. stroke/hjärtinfarkt där varje minut räknas så är det ju en enorm skillnad i potentiell skillnad som en behandling kan ge beroende på vart du bor. Är du missnöjd med en vårdcentral i Stockholm kan du ju byta till 200 andra, sannolikt flera olika inom gångavstånd. Bor du i en liten stad får du kanske vara nöjd med den du har och som oftast dras med hyrläkare som byts ut varannan månad. Bara några få exempel.
Alla behöver ju såklart inte bo i Stockholm eller de andra två storstäderna, många av nackdelarna elimineras så länge som man ändå bor någorlunda nära ett storsjukhus.
Bästa beslutet jag tagit i livet.
I samband med att Covid slog ut stora delar av Europa så fattade jag beslutet att flytta hem till Sverige och övervägde då flera alternativ, från att ha bott i mellenstor svensk stad 50k inv. till 13 miljoners metropol, så landade det i att jag ville ha närhet till vardagen så som jobb, skola, vardagsbutik, aktiviteter samt bara kunna släppa ut barnen på tomten och låta dem leka men grannars barn etc.
Det blev en industri stad på 25k inv, jag ger det 10 år till barnen växter upp sedan kommer huset säljas och jag tar mig vidare till något mindre.
Jämför jag med mina vänner som fortfarande bor kvar i storstaden har jag en mycket stor ekonomisk frihet, inte minst såg man det när räntan drog iväg.
Huset kostade 1/5 vad mina gemene har lagt på sina hus, vi behöver bara 1 bil, övrigt cyklar vi till allt.
Vill vi göra något är det “bara” 2.5h till Stockholm vilket vi inte tycker är någon längre sträcka för ett 1 dags äventyr eller bara sjunka in i storstads tempot.
En sak som jag tycker man verkligen bör ha med sig är de sociala aspekterna som oftast kan vara rejält utmanande på mindre orter. Det är sällan särskilt lätt att hitta vänner i vuxen ålder, självklart oftast än svårare ju mindre stället är. Håller inte med upplevelsen i övrigt, men inlägget där folk med 35 års boende på ett och samma ställe fortfarande ses som nyinflyttade slår huvudet på spiken. Oftast blir det så att de eventuella bekantskaper man trots allt formar i princip uteslutande är med andra “nyinflyttade”. Det behöver naturligtvis inte vara fel i sig. Mest ett konstaterande.
En annan sak jag tycker kan vara värt att trycka lite extra på är den bruksortsmentalitet som tyvärr fortfarande genomsyrar förehållandevis många mindre orter. Jantelagen kan vara stark, även högt upp i åldrarna.
Med det sagt trivs jag själv absolut bäst ju mindre orten är och hade det inte varit för de egna barnen hade jag gärna bott på landet på riktigt. Så länge får svensk småort duga. Älskar det trygga, enkla och nära. Inte bara närheten till skola, närbutiker och omsorg utan framför allt till naturen. Att det dessutom har potential till att leda till minskande livsomkostnader är en välkommen bonus. Självklart är detta livet däremot inget som passar den som har behov av storstadens utbud dagligen. Egentligen tror jag inte det behöver vara konstigare än så. Man känner sig själv bäst och vet med sig vart man faktiskt också trivs allra bäst.
Ska man göra denna typ av förändring så MÅSTE man reka ordentligt i förväg. Och jämföra olika orter. Man kan inte göra detta valet enbart utifrån vad som är billigast. Många småorter är väldigt trista och det finns inte en enda vettig restaurang på mils avstånd. Man ska absolut välja en ort med lite framåtanda och bra energi, inte en bygd där allt monteras ner.
Skulle också rekommendera att man provbor tex under sommaren 5-6 veckor så att man hinner få lite långtråkigt. Först då kan man börja utvärdera om det har nåt eller inte. Det är lätt att överskatta hur kul man kommer tycka att det är att ha 90 minuters bilkörning tur och retur så fort man behöver tex en flaska vin.
Vad göra på sommaren i storstan? Tja, många drar ju till ”landet”, dvs sommarstugan.
Det roliga är att ”landet” börjar ca 30 min med tåg / buss från stan. Har tex kompisar med stuga i Tyresö…ärvt dock.
Vi brukar åka utomlands, besöka familj och släkt som bor kvar på små orter i norr och söder eller hänga i stan.
Finns många pooler och badställen. Kan gå på konsert på Grönan varje kväll hela sommaren. Skansen. Hagaparken. Djurgården. Museum om det regnar. Vi har 3 grillar på gården man kan låna. Eller ta med egen grill till en park. Om sen kan man ta båt till skärgården. Cykla på en ö…det finns massor att göra.
Har gjort denna klassresa från den Skånska Rivieran till en bruksort.
Sålde dyrt hus me vinst och köpte nyare enplanshus med sjöutsikt ca 35 km från stan.
Det frigjorde kapital, kravet var föruton detta, sjönära läge max 40 min/km till mina arbetsplatser.
Ånge är en kvalificerad håla, har jobbat där på 90 talet.
Kan vara en fördel. Det beror nog på vad man har för sammanvägd upplevelse av folk i allmänhet.
Enstaka “rövhattar” kan hamna bredvid en, över eller under en precis överallt i en större stad. De är som flugor. På jobbet, pendlingen, fritidsaktiviteter och i hemmet/lägenheten.
Med glesare befolkning slipper man de värsta interaktionerna och får mer ostört utrymme för egna idéer och intressen utan att trampa andra på tårna hela tiden.
Jo men då är det ju det där att man ska ha en stuga i skärgården också…
Klart det finns mycket att göra, jag tänker väl mer att gör man alla turistsaker som boende? Jag är så van att bo i hus och ha allt hemma så det blir svårt att tänka tillbaka på somrar i lägenhet och med barn testade vi det aldrig. Men åker ni “hem” på sommaren är det kanske minimalt problem
Vi gjorde i princip samma där vi flyttade från Linköping till en mindre kommun på ett par tusen invånare. Vi köpte ett relativt stort hus med visst renoveringsbehov för 450k och nu 7 år senare så har vi sammanlagt lagt ca 1 miljon ovanpå det (500k i år på kök + fönster).
Ekonomiskt har det varit en väldigt stor vinst givet att jag jobbar remote och vi inte har planer på att sälja. Väldigt låga månadskostnader vilket borde tilltala den ekonomiskt intresserade skaran här på RT.
Det vi saknar är aktiviteter (jag fick på eget bevåg starta en kampsortsklubb och kämpar ännu för att få en bra bas av medlemmar) samt ett bredare restaurangutbud.
Men förutom det så är det inte mycket vi känner att vi gör avkall på (förutom kanske att vi flyttat bort från kompisar). Affärer lokalt är ganska överskattat, det är billigare och större utbud online ändå. Vi har 1-2 extra leveranstid ibland men det är inget som stör egentligen.
Ganska förvånad att fler inte ser fördelarna utan envisas med att utstå pendling och trängsel i storstäder för att kunna ha råd med en liten lägenhet som kostar mycket mer än våran villa med fin trädgård i byn.
Om man enbart tänker på ekonomi får man ändå komma ihåg att en fastighet förräntas lite efter hur attraktiv den är. En familj som köpt ett hus på bra läge i Sundsvall kan sannolikt räkna med en betydligt mer gynnsam värdestegring än motsvarande där få vill bo. Få arbetstillfällen osv. Man ska inte bo för att tjäna pengar men boende kan och har i Sverige varit en bra affär för många.
Men du får mycket för pengarna där köparna är få. Det innebär inte med automatik att köpet är en bra investering.
Lägre risk då fallhöjden är lägre men mindre sannolikt göra en bra fastighetsaffär på lite längre sikt.
När det gäller livslängd och i alla fall delvis sjukvård lever hallänningar längst. Mängder med faktorer som påverkar hälsa, livlängd som inte har ett dugg med sjukvård att göra.
Det är intressant att storstadsbor här verkar övertygade om att de har landets bästa sjukvård. Inte övertygad men svårt ämne. Man ska helst ha rätt sjukdom på rätt ställe. Kan vara direkt livsfarligt att hamna på en högspecialiserad enhet med fel diagnos. Annat ämne.
Kokar nog egentligen ner till en ganska enkel fråga. Var vill familjen bo och leva?
Något som ofta verkar komma upp är sjukvård. Jag frågar mig alltid varför detta är så extremt viktigt? Behöver man verkligen en stor sjukvårdsapparat nära sig?
Om man är en normal människa, så är det ganska sällsynt som man behöver uppsöka sjukvården. Om det skulle vara något värre, så kan man väl tillåta sig att åka en timma i bil?
Om man är äldre och sjuk, så flyttar man väl till något ställe där sjukvården är nära. Typ: Äldreboende eller liknande. Eller så skiter man i det och vill inte till en plats där man ska pumpas full med mediciner (opioider/bensodiazepiner) till ens hjärta slutar slå.
Jag flyttade för 16år sedan från Stockholm till en medelstor stad sex mil ifrån Göteborg. Huset är skuldfritt och skulle vara värt över fyra gånger så mycket i Stockholm med tomt på 1600 kvadrat. Odlar grönsaker, frukt och bär både ute och i växthus. Slipper stressen i Stockholm och mår mycket bättre. Bilförsäkringen är billigare och andra försäkringar. Blir jag sugen på storstad ibland är det bara att boka en billig resa. Har mycket mer pengar till resor, mat och andra nöjen nu och behöver inte jobba om jag inte vill som 53åring.
Jag ser sällan folk resonera kring vad man inte får i den stora staden?
Tystnad, frisk luft utan avgaser, fågelkvitter, husdjur som trivs utomhus, vilda djur att observera, bilfritt, inbrottsfritt i princip, gratis parkering till alla bilar och andra fordon, egen odling i trädgården, fruktträd, egen sjö, möjlighet till skoter, fyrhjuling etc, möjlighet till verkstad/lada/stor förvaring, grannar som man känner pga nödvändigt, bättre hälsa och miljö för barnen etc. Jag gissar att många vänner gärna kommer på besök till landet dessutom.
Om man vill gå på teater i stan hur ofta blir det av och då kan man nog ta bil eller buss vid behov.
