Här är du inne på ett för mig känsligt område. Som spekulant på hus i några av Stockholms finare förorter så har jag slagit fast att detta med låga boendekostnader är en myt. För det är bara sant om dessa gamlingar totalt missköter sina fastigheter. Det är vanligt att de bott i sina hus under 40 plus år och då har varken tak lags om, dränering förnyats, badrum och kök orörda osv. I stort sett allt har passerat sin tekniska livslängd. Klart det är billigt om du totalt försummar ditt hus!
Om dessa gamlingar skulle följa en underhållsplan upprättad av en fackman så skulle det inte bli så billigt längre. De som iaf bodde kvar men tog hand om sina hus skulle säkerställa att husen mådde bra, och de som flyttade skulle skapa lite mer rörlighet.
40 talisterna är generationen som förstörde våra småhus.
Billigt och billigt… Först skall man köpa dessa ruckel för 14 mill och sen renovera för minst 3 eftersom ingenting är gjort senaste 40 åren.
Jag tycker det är få andra saker där det skulle anses vara OK att totalt försumma en så dyr tillgång.
Som någon som äger en stor jättefin båt och sen inte gör något underhåll överhuvudtaget på 40 år.
Det skulle många höja på ögonbrynen för.
“Marknaden” förstör också sig själv delvis pga detta för det enda som finns att köpa är dessa nedgångna hus. Med större utbud tror jag att prisskillnaden mellan objekt i dåligt, medel eller gott skick skulle vara större.
Nu är de flesta barnfamiljer glada om de ens kan hitta en villa som passar deras behov, och sen maxar man sin budget för att köpa dessa objekt.
Inte konstigt att huspriserna därför har utvecklats som de har under covid.
Den 75-åring som fick sina lån bortinflaterade på 70-talet i kombination med höga skatteavdrag som nu säljer och flyttar in i hyreslägenhet inne i stan med sina 50 års kötid skrattar hela vägen till banken.
Eftersatt underhåll handlar väl om att låna av sig själv, pensionärer har inte lätt att låna från banken!
Dessutom, som du nämner, så verkar de inte förlora så mycket på att strunta i underhållet, alla vill ju ha just sin färg och form på kök, badrum, ja till och med tak etc.
Så där har du minst två parametrar som de gamla och kloka optimerar!
Men jag förstår din frustration, jag skulle inte vilja flytta in och bo i ett renoveringsobjekt. Och att ha två bostäder samtidigt, samtidigt som man lägger 20% av priset på det nya på en renovering, är det inte många som klarar av.
Fast… bristande underhåll är saker som bortglömda tak, dränering och i viss mån golvbrunnar, fuktspärr etc. Att man inte lägger om golv, kaklar om köket, byter vitvaror så det matchar etc är inte bristande underhåll. Ibland förs samtalet som att “ljust och fräscht” är normalt. Det mest normala (eller borde vara iaf) är ett hem där den boende inrett efter sin smak och håller efter det viktiga (se inledningen) och byter vitvaror som *går sönder’ och inte för att de är tråkiga eller fula.
Grannar till mig har sitt hus på hemnet nu. De har samma stuk som 1975 när de flyttade in. Det är österrikisk alpstuga över hela skiten och en explosion av grönt, brunt, orange och rött. Jag mindes min barndom med viss skräck när jag kollade på bilderna. Köparna kommer garanterat att riva ur allt och det är helt okej, speciellt som priset åtminstone är rimligt för området trots budgivning.
Men vad de faktiskt har gjort är att byta fasadpanel och fönster, vattbrädor och vindskivor etc. Så’nt som verkligen betyder något för husets fortlevnad. Kräkfärgad plastmatta på gästtoaletten är alltid mer lättbytt än läckande tak…
Nu skrev jag iuförsig uttryckligen om både tak och dränering, och hur ett badrum ser ut är kanske inte det jag främst syftar på, utan jag syftar precis som du skriver på fuktspärr osv som naturligtvis inte kan vara bytt om inte kakel är bytt.
Även om dina grannar gjort lite saker så låter det fortsatt som att det finns en del övrigt att önska när det kommer till deras underhåll, och då menar jag inte kosmetiskt. För några nya stammar verkar de inte ha skaffat sig, inget nytt tak. Men det är klart, det får helt enkelt bli nästa ägares problem.
Men det är ju det som är del av min poäng, att bara strunta i det och låta hus förfalla och sedan låta det bli någon annans problem är en skam i mina ögon.
Min huvudpoäng som startade hela denna dialog handlar dock om att husägande aldrig är så billigt som det ofta föreställs. Det blir bara billigt om du totalt struntar i underhåll. Återigen, om alla hus var tvugna att ha en underhållsplan via sitt försäkringsbolag, och man var tvungen att följa den för att försäkringen skulle gälla, då hade alla hus varit tvugna att avsätta 50k-100k per år i underhåll.
Det skulle också totalt täppa igen marknaden för svart arbete eller ocertifierad arbetskraft.
Jag förstår hur du tänker. Men att byta stammar i ett 70-talshus tror jag inte jag hört någon göra iofs. Man kan ha åsikter om fuktspärr, men våra hus är platta på mark och man når baksidan av kaklet genom att kontrollera genom gipset från angränsande rum osv. Betongpannorna på taket valde de att tvätta och inte byta. Helt okej, även om jag själv bytt och därmed fått fixat läkt och papp också.
Jag håller med om att man ska ta hand om sitt hus, men min poäng är ju att man inte heller ska göra mer än man måste om man inte absolut vill förstås. Det är så mycket som renoveras i onödan för att maximera vinsten vid försäljning och sedan gör köparen ändå om tusen grejer till. Det blir lite absurt.
Och ja, husägande är inte så billigt som folk tror, men att ha underhållsplan som specar golvbyte efter X antal år är mest absurt. Min diskmaskin från 1993 håller f ö med. Den, visserligen målade, våtrumstapeten i tvättstugan nickar instämmande.
Det är ju ändå husägaren som får bära hela lasset om något inte sköts. Visst kan man försäkra sig, men inte mot dumhet. Om jag väljer att inte göra ett skit på mitt hus och jag lever där till jag är 90 så är det väl mitt val att jag bränt mina tillgångar?
Men det är ju precis här problemet ligger. Alla avlopp som är 50+ år har nått sin tekniska livslängd.
Skall således bytas.
Jag håller heller inte med kring miljöaspekten. Jag argumentar för att saker skall bytas efter mellan 20 och 50 år. Vi pratar inte om att riva ut ett 4 år gammalt kök för att maximera värdet vid en försäljning.
Sen skadorna som uppkommer vid läckage osv pga undermåligt underhåll, det tenderar till att förstöra massa annat som hade kunnat användas i flera decenier till.
Visst, kanske småsaker, men hus byggda 1975 är inte 50 år än och är man då själv 80+ känns det inte aktuellt att göra det innan försäljning.
En stor del av Sveriges villamattor uppfördes under 60-80-tal. Det är först nu majoriteten hunnit byta ägare om jag ska gissa. De flesta som köpte sina hus när de bildade familj runt de 30 är redo att flytta 50 år senare. Då måste de väl få lämna ifrån sig renoveringsobjekt?
I mitt föräldrahem (byggt 1971) har nästan varenda grej renoverats genom åren. Men stammarna är fasen inte bytta och menar du alltså att man ska bila upp en bottenplatta och fixa det bara för att det gått 50 år? Jag är ärligt nyfiken nu. Min byggintresserade far lär inte fixa det innan han är för gammal för att bo kvar.
Teknisk livslängd medför ju enbart att materialet har uppnått medel livslängd dvs dags för mer noggrann besiktning och byte när det är på gränsen för att gå sönder…
Om alla byter som senast när ä medellivslängd har uppnåtts lär vi få 1 år till slut på allt.
Ja, om stammarna är nedgjutna, så är det enda sättet.
Relining täcks inte av de flesta försäkringsbolag utan ses som en underhållningsåtgärd.
Om relining skall vara aktuellt så skall det göras i god tid så att stammarna är tillräckligt gott skick för att fräsas helt släta på insidan utan att gå sönder.
Teknisk livslängd är ju ett schablonvärde för när risken att ytterligare problem uppstår börjar öka.
Om man är en stor fastighetsägare som förvaltar hundratals bostäder kan det vara relevant att byta ut saker när de uppnått sin tekniska livslängd för att slippa detaljkontrollera varje enskild pinal. Men om man endast äger sin bostad som man också bor i finns ingen anledning att byta ut fungerande utrustning för att den blivit “för gammal”.
Om man, utan att ha koll på skicket, väljer att skjuta på t ex ett stambyte spelar man ett hazardspel där man riskerar att något går sönder och orsakar stora vattenskador. Men om inget gick sönder vann man spelet och har haft lägre kostnad under ett antal år utan att förlora något.
Teknisk livslängd är något av ett riktmärke, men används av försäkringsbolaget som underlag för om du bör ha förväntat dig att något skulle gå sönder eller inte.
Det är inte så att folk tar dit en fackman för att undersöka sitt hus. Det sitter ett gäng hobby tyckare hemma och säger “det är minsann inget fel på mina rör”, och sen lever på som vanligt.
På vilken grund drar folk denna slutsatsen? Att rören inte sprängts ännu?
Enda sättet är att ta dit en fackman och filma rören, hur många tror du gör det?
Men då får ju 90-talisterna göra det istället. Sedan är det deras ansvar att inte buda upp villorna till idiotpriser däremot.
Vi bytte syllar i samband med köp 2003. Vi skrev in detta i avtalet och det gjordes innan inflyttning. Svinskönt att slippa bo i dammet.
Detta blir ju på samma sätt köparnas ansvar: Förhandla in i avtalet att det görs innan inflytt om det är så. Extra lämpligt då det kan anpassas till köksrenoveringar, utflytt och inflytt, som ändå tenderar att bli stökiga.
Tycker frågeställningen är så relevant. Finns säkert de som har sparande som mål i sig (tryggheten) och de individerna kommer kanske att vilja ha kvar ett större nest egg för att kunna sova gott på natten utan att de vill förbruka pengarna men också de som vill ha det som medel för något de vill uppnå som att kunna resa/skaffa hus/säga upp sig på jobbet etc.
För egen del så vill jag ha så jag vet att jag klarar mig livet ut/en överskådlig tid framöver och sedan fokusera på drömmar jag har för andra i utsatta situationer som kräver pengar. Projekt som ligger nära till hands är att jobba med utsatta barn i Indien när jag med säkerhet kan investera/bränna pengar konsekvent i 10 år framöver för att få till en förändring konsekvent för den grupp som jag riktar in mig på.
Det var deras föräldrar och tidigare generationer som stod för den riktiga uppbyggnaden. Dessa 40-talister hade det för bra, de förvaltade ett tag, och röstade sedan fram skit som löntagarfonder etc.
Sverige låg 4:a BNP fram till 1975, då var de äldsta av 1940-talisterna 35 år. Sedan tog de över och förfallet tog fart.
