Hej,
”Individuell lönesättning” (att man får löneförhandla) är i princip opium för folket. Åtminstone när jag jobbade i Sverige kunde man förhandla upp med max 0.1 eller 0.2 förutom i undantagsfall. Cheferna har strikta krav på sig att inte tillåta löneglidning i sin grupp, och man håller bara tillbaka 0.05 till 0.15% i potten som det går att löneförhandla om, vilket innebär att det blir väldigt lite att löneförhandla om vid den årliga löneförhandlingen. I de företag jag har arbetat i Sverige gjordes det dessutom aldrig ngn ordentlig individuell årlig löneförhandling om inte den anställde krävde det, så 80% gick i decennier utan att någonsin löneförhandlat på riktigt.
Den enda löneförhandlingen som verkligen spelar roll förutom på marginalen är den man gör när man byter företag (i min erfarenhet). Till och med vid befordran var det mkt svårt att förhandla upp lönen utöver det man erbjöds (”du har ju ingen erfarenhet i din nya roll, så rimligen måste din lön vara lägst i den gruppen du kommer tillhöra, så vi kan inte erbjuda mer”).
Den årliga ”löneförhandlingens” funktion är framförallt att skjuta över ansvaret för en dålig löneutvecklingen på löntagaren (”du måste bara bli bättre på att förhandla”).
Som chef för chefer i min nuvarande roll och tidigare facklig har jag sett detta från båda håll.
Mvh
F