Det sammhällskontrakt vi har är ju att följa lagar och regler. Det gör även vi som planerar för FIRE.
Den allmänna pensionsåldern är 67+ men man har möjlighet att gå tidigare i pension vid 55, tex med tjänstepension. Där omkring (55år) ligger min plan att börja dra ned på tiden på jobbet, men inte gå 100% i pension. Eller i alla fall optionen, och det är ju inget nytt för Fire. Så har det varit länge.
Men det som vissa tar illa upp kanske snarare baseras på en syn att fire folk blir någon form av snyltare? Vissa blir tom närmast förbannade, vilket inte är så konstigt i ett land som vårt där den protestantiska synen (alla skall bidra och arbeta hårt) präglat vår kultur. Det ligger i vår ryggrad, vilket gynnat detta land. Så… även jag vid 55 skulle betala rejält med skatt OM jag går i pension då. Dels är det ju 30+% i skatt på allt jag tar ut från TjP, och därefter kommer jag med nuvarande ISK skatt betala 70k i skatt extra per år som jag samlat ihop istället för att spendera på dyr konsumtion. I praktiken kommer jag därmed betala mer i skatt än medel Svensson varje år.
Min mor fick ett erbjudande att gå i pension tidigare, och jag såg ingen skrika sig hes över att hon gick några år tidigare. Inte heller är någon förbannad över alla dessa som föds med tillgångar som gör att dom i praktiken inte behöver arbeta, och i det tysta är det många av dessa som egentligen inte gör det - även om man med optimistisk syn kan se deras engagemang i stiftelser som det.
Sedan är väl faktumet att dom flesta som siktar på fire inte folk som sätter sig i en soffa. De drömmer ofta att bidra på andra sätt än att slita med jobbet 40 timmar om veckan. Få vara mer med familjen och bygga bättre relation med barnen innan dom är vuxna, träna ett fotbollslag, skriva en bok, bygga en website eller skapa ett bolag och våga ta risken att skapa något. Få jag mött inom Fire rörelsen drömmer om en sandstrand forever eller glo på TV. En av de senaste rikatillsammans avsnitten handlade ju om en som gått i pension, just för att få tid att skriva böcker. Det är rätt typiskt skulle jag säga.
En sak jag vänder mig mot dock är synen om att vi finns till för staten eller att vara kuggar i samma hjul. Kapitalismen är just faktisk för att den skapar fantastiska möjligheter att leva våra liv så som vi vill, utan att staten skall detaljstyra oss eller se vår existens som ett medel för att genomföra samhällets eller statens framgång. Det är en syn som mindre demokratiska stater, tex Ryssland ser sina medborgare som. Vi lever i ett fritt samhälle där dom som följer lagarna måste respekteras som fria individer som måste få möjlighet att förverkliga just deras drömmar, i den mån dom kan lyckas med detta. Gör man rätt för sig, genom att betala skatt på lön eller pensionspengar - så skall man inte ses som någon form av bidragstagare som är lat och inte vill jobba. Sedan kommer den svenska avundsjukan alltid finnas där och sticka i ögonen på vissa. Det kommer inte spela någon roll att jag betalar 57% i marginalskatt - vissa kommer tycka jag har alldeles för mycket ändå - även när jag påpekar att jag maxat CSN och har oändligt med studier på universitetet.