Beror väl på vad man menar med utbildning. Helt utan utbildning lär det inte vara gott om jobb, och de lär bli färre och färre. Men om man tar yrkesprogram på gymnasiet t ex, tror jag många underskattar både möjligheten till jobb, och möjliga framtida lönenivån. En skicklig bilmek fakturerar lika hög timtaxa som en IT-konsult.
Det bokstavliga bruket, lär inte så många få jobb i. Däremot i familjeföretag m m kan man nog tänka sig att mycket av utbildningen kan vara informell.
Någon gång tänker jag att folk gjort sin tid i arbetslivet. Vare sig det är vid 50 eller 70 (min riktålder), så borde det inte spela så stor roll. Nuförtiden är många superfriska och hurtiga vid 67, men folk skulle aldrig klandra en läkare som går i pension då. Däremot vid 55 eller 50 bryter man mot något kontrakt. Visst kan man fortsätta bidra, men man borde få välja helt själv när man kliver av, om man bäddat för den möjligheten.
Jag är inte, och lär förmodligen inte lösa FIRE, btw. Sparandet kommer nog behöva gå till slutgiltiga bostaden.
Starkast vinner, vet jag inte om jag uttryckte det som. Min tjejs pensionerade far ryckte in ett år efter han gick i pension (vid 65) för att hans ersättare blev utbränd. Svärfarsan nekade och sa flera gånger att han var klar, men de var så desperata att han fick dubbla sin gamla lön i ett halvår. Även då tog han det mest utav plikt och för han inte helt mentalt släppt ansvar för arbetsplatsen. Vill man ha kvar folk för deras kompetens som slutar när de är 60, eller 50 för den delen, får man kanske erbjuda dem mer för att de inte ska gå. Det var bara så jag menade.
Jag förstod inte riktigt vilket som var ”nej”. Allt det där lät som medhåll om att det inte är så viktigt som det framställs. Jag är inte på något sätt emot högre utbildning. Jag imponeras bara inte av det överhuvudtaget i dagens läge.
Då har jag alltså nästan två hela utbildningar… Hoppade av andra under covid, och uppehållet har blivit längre än tänkt, hehe. Fick andra möjligheter.
Jag tror inte du läste hela mitt resonemang. Poängen var att det var “fint” med studenten. Att det normaliserats idag och mer eller mindre krävs för att få jobb är en annan sak.
Sedan rörde ju frågan primärt högskolan och där är vi inte än, att det är nödvändigt och nej, Harry Potter-studierna behövs inte.
Min äldste jobbar med det han utbildade sig till inder gymnasietiden. Men när vissa partier skulle göra allt “fint” och tror att högskoleutbildning är livsviktigt för alla jobb, då går man vilse.
Fler som går från praktiska yrken direkt till arbetslivet och sedan vidareutbildas där, det tror jag är modellen. Den fungerade förr. Sedan tror jag att vi står inför något av ett paradigmskifte i stort, men det är en politisk fråga som får hanteras via regler, lagar etc.
Det är okej. Är det bara en parameter jag faller på så kan jag leva med det. Min poäng är inte att jag måste vara FIRE. Min poäng är att jag inte vill jobba och ändå klara mig.
Borde man inte räkna bakifrån från tidigaste pensionsuttag, eller göra någon komplex modell som väger in 78 olika parametrar frör att få en procent som avgör hur renlärig man är? Vi får sätta @janbolmeson på det.
Ja, jag håller med i viss mån. Men tycker ändå kring 50 är nån sorts gräns Då har många hunnit vara seniora i åtminstone 10-20 år. Men det är bara min löst filosoferande tanke. Så länge bara ett fåtal hoppar av tidigt är det lugnt!
Vill ha seniorerna kvar så länge som möjligt om de fortfarande är med på banan! Å andra sidan skulle jag gärna bli av med några gnälliga kollegor som är kring de 60 Då har många gjort sitt, iaf i min bransch.
Medhåll på att arbetsgivare behöver göra arbete attraktivt om folk ska vilja stanna.
@Firefly : Så du menar att Lean FIRE är den enda riktiga FIRE-kategorin? Helt uppnådd genom extrem frugalitet? Det stämmer väl inte riktigt med definitionen? FIRE movement - Wikipedia
Jag är annars i lag @angaudlinn. Jag skiter fullständigt i vad det kallas bara jag slipper jobba och har det så bra som jag vill ha det medan jag inte gör just det jobbandet
Nu är ju gymnasiet mer eller mindre ett krav, inte för att leda till jobb direkt efteråt mer än för de praktiska linjerna utan som förberedelse inför vidare studier i övriga.
Jag håller i grunden med dig, att det gått inflation i universitetsstuderandet nyttjar förmodligen absolut ingen. Men jag känner mig tveksam till vad alternativet rent praktiskt skulle kunna bli på bredden bland ungdomar, för jag tror inte att det som fungerade bra förr med någon automatik gör det framåt.
Alla kan inte gå praktiska gymnasielinjer, alla har inte fallenhet för det lika lite som alla har fallenhet för teoretiska studier. Och även om de skulle kunna så kan förmodligen inte dagens arbetsmarknad härbärgera dem allesammans heller, för att det troligen inte finns tillräckligt med den typen av lärlings-arbetsplatser kvar längre.
Tror det har med avundsjuka att göra. Det är enklare att förklara för sig själv varför den som blev rik bara hade tur, föddes med guldsked och betedde sig som en allmän röv och därmed kunde sluta jobba, men borde skämmas. Det blir jobbigare när det visar sig bero på egna prioriteringar och val.
Då tycker vi olika. Jag skulle inte drömma om att gå från välbetalt jobb till Lean FIRE. Bättre att jobba vidare då.
Även här tycker vi olika. De flesta, även jag, har mycket större respekt för de som lyckas bli FIRE med låg till normal lön. Att bli någon sorts FIRE från en bakgrund med hög lön är mer ett statement eller ett livsåskådningsval än en prestation.
Äej men då är vi helt överens. Just att man inte behöver studera nödvändigtvis är ju bara ytterligare ett argument för hur absurd prestigen kring studier är. Studier är bra när de är bra, men som allt annat kan de missbrukas.
Går man i pension eller fire för att hänga mer med sin familj ser jag det som exakt lika värdefullt som jobb. Precis som folk som tar hand om sina egna gamla eller är föräldralediga. Även det är enormt viktig samhällsnytta.
En mer relevant fråga är väl om missförhållandena inom äldrevården, arbetslösheten, åldersdiskrimineringen, den ständigt underfinansierade skolan, sjukvården som systematiskt är satt att “gå på knäna” bryter mot samhällskontraktet. FIRE skulle inte existera om folk kände sig trygga med att samhället finns där om det skulle knipa.
Otroligt spännande inställning och svår att svara på. Även som ”fripassagerare på andra” så är det otroligt mycket som ska läggas in där för att få en helhetsbild. Kan ta mig själv som exempel, betalar isch 1msek/år i inkomstskatt, min arbetsgivare betalar dessutom närmare 700tsek/år i arbetsgivaravgifter. Jag har ingen universitetsutbildning Vad är rätt och vad är fel? Är det ok att jag tar ”FIRE” om 5-7år då jag närmar mig 60år? Eller förväntas jag fortsätta bidra med 1msek i skatt årligen till - när?