Så om man börjar efter nian är det lagom att gå vid 56 alltså?
Kvinnor lever normalt längre visserligen, men ska man lägga till eventuell barnledighet till det där? Eller får man en medalj likt Deutsche Mutter och belönas med kortare arbetstid kanske?
Inte i strikt ekonomiskt mening. För just den personen som hoppar av och dennes familj så ja.
Föräldraledighet kan ju likställas med arbete eftersom det är betalt.
Känns lite som en generationsfråga det här. En del kring 30 och under känns lite mer “me me me”. Men ni växte inte upp i ett lika välfungerande Sverige heller så vem kan klandra er?
Författare, folk som har som jobb att skriva, dramatiker, och andra kan nog ha bra nytta av att studera hur andra gjort. Världsbyggande, story arcs, persontyper och annat; finns mycket att analysera och lära sig av och jämföra/kontrastera mot etablerade mönster.
När det gäller Potter-universat finns det en hel del intressant kritik att kolla genom också, antisemitiska koncept, ”lycklig slav” / utnyttjande-strukturer m. m.
Ett akademiskt närmande av texterna skulle kunna göras på ett gäng användbara sätt.
Det verkar ju finnas bra ambitioner, baserat på kursbeskrivningen:
Ni får blicka framåt lite, i framtiden köper man en robot som går och jobbar åt en, sedan kan man köpa en till som donar i hushållet. Själv kan du försätta skriva om “samhällskontraktet” på rikatillsammans, winwin.
Så är det såklart, men rent mellanmänskligt - handlar det inte om att göra sitt bästa för det gemensamma goda?
Även innan och efter man förvärvsarbetar förväntas man väl bidra till det gemensamma goda genom att inte sabotera. Delvis är det lagstadgat, men mest är det ju normer som styr. Man blir tillsagd, får blickar och utesluts tillslut om man vägrar bidra på lämpliga sätt i olika sammanhang.
Ett banalt exempel är väl att pissa i bålen på någon typ av tillställning; man gör inte sitt bästa för det gemensamma goda. Därifrån är allting ett spektrum. Från den typen av vandalism och övergrepp till att bara vara passiv när en situation kräver handling. När någon är i sjönöd får man t.ex inte bara segla förbi. Vet inte om det är brottsligt, men det bryter mot någon slags sjömans-etikett. I krigstid har det väl varit straffbart och tabubelagt att inte ställa upp o.s.v. men det är ju mest illustrativa ytterligheter.
Viktigt att hålla isär det där, tror jag. Skatt är väl en ren förlust och en börda för samhället? Tänk förhistoriska hushåll som sliter för sin överlevnad. Det är produktionen av värme, verktyg, skydd, och föda som är det viktiga för ett sådant samhälle. Ett skatteuttag i natura till någon slags regent var ren förlust.
Iofs är det delvis omfördelning idag, men gör inte någon nytta i sig. Särskilt inte om den förvaltas dåligt och inte bidrar till det där andra som egentligen är viktigt.
Nu är det det där med vilka utbildningar som betalar sig igen. FIRE lär vara betydligt enklare om man valt en av dessa, och då har man inte “fått” någonting, utan man kommer i snitt att ha betalat sin egen och förmodligen lite av andras utbildning med genom att vara nettoskattebetalare sett över livet. Det gäller förmodligen även många som gör FIRE, via skatt på höga löner kombinerat med kapitalvinstskatter.
Jag tror många utav oss som valt att frångå samhällets norm får en del pikar om det gäller inte enbart arbete. Jag har märkt att det finns ett “kontrakt” där man även förväntas skaffa partner/barn etc ovanpå jobb.
Jag lever själv har varken fru / barn/ heltidsjobb /villa / volvo etc och jag kan känna av det när jag rör mig i vissa miljöer att vissa anser att jag ej tar en hur ska jag säga “rätt väg” händer inte så ofta mest är det att jag fått höra på omvägar att några jag känner har pratat bakom ryggen på en då de stör sig på min livstil.
För ska vi vara helt ärliga om man tänker samhällskomtrakt att fostra barn är ju faktiskt en viktig del i det för vem ska annars bli landets framtida arbetare? Så jag skulle säga att om man satt ner och skrev ett samhällskontrakt då känns det konstigt att bara ha med arbete på listan. För någon som arbetar har den gjort mer för ekonomin i landet än den som aldrig arbetat en enda dag i sitt liv men fött 5 barn som kommer börja arbeta om 20 års?
Jag vet inte. Många i min ålder klagar inte på skatt och de kommer, som de flesta, jobba en hel karriär. Rent samhällsnyttomässigt är de nog inte så olika tidigare generationer.
Att vara föräldraledig blir ju i snitt en nettoskattehandling. Det är bokstavligen att ”gro” en ny slattebetalare. Ta hand om äldre på fritiden, som mina föräldrar gör med mormor, genererar ju inte skatt, men avlastar äldrevård en liten bråkdel.
Den intressantaste jämförelsen hittills med fire är om man tar lång tid på sig att ens börja jobba. De flesta skulle nog inte tänka så mycket på om någon reser till 30.
Det blir snabbt en absurd diskussion om man skulle se att bli för gammal som samma problem, eller att ha vanor som rökning eller liknande som skapar större sannolikhet att belasta välfärden. Så tänker vi inte om såna saker, men det är väl samma sak som att ”belasta” välfärden genom att välja fire - bara att man måste skatta hela sparsträckan tills man skjuter ut sig.
Att kritisera fire som ”samhällsförräderi” kräver nästan att man ser alla valda beteenden som leder till belastning av välfärd eller bortfall av skatteintäkter som omoraliska, eller åtminstone som ett misslyckande att uppfylla sin plikt. Det blir väldigt fyrkantigt och snabbt ganska auktoritärt under det trycket.
Mycket mer än en bråkdel kan jag meddela Faktum är att ca 90% av all vård och omsorg i Sverige utförs av anhöriga.
I övrigt: ja, jag säger inte att mina tankar och funderingar är de rätta. Mer tänker högt. Har inte svaren varken på hur vi ska se på FIRE eller på eventuella samhällskontrakt. Jag vet inte vad som långsiktigt är bäst och vilka parametrar som ska väga tyngst (eller om nån ens ska göra det)
Ja det där är ju en klockren beskrivning och förklaring till varför världen ser ut som den gör idag och varför alla tidigare samhällsstrukturer (slash “civilisationer”) till slut upphör att existera efter att ha slukats av dekadens.
55 finns i skattelagstiftningen samt många kollektivavtal, så det är snarare så att det finns verkliga kontrakt (till skillnad från det odefinierade “samhällskontraktet”) som stöder rätten till arbetsfri inkomst vid 55.
Själva grunden till diskussionen var huruvida man kan påstå att utbildning kan bidra med något som bidrar till att vi lever längre. Jag menar att den kan det. Saihtam menar att det sker en sorts naturligt urval till universitetet genom att genetiskt mer intelligenta människor väljer den vägen så det spelar liten roll huruvida de pluggar eller inte, de hade ändå levt längre pga sin intellektuella förmåga. Detta var grunden. Och för att detta ska vara möjligt att leda i bevis (vilket du förespråkade) så behöver man ha intelligenstestat befolkningen och studerat hur de har levt sina liv på bred front och det har man inte. Det man har (som vi diskuterat i tidigare trådar) är mönstringsdata, vilket är ett urval av befolkningen. Hänger du med nu?
@simino Jag har opponerat mig på ditt påstående att kvinnor borde vara intelligentare än män eftersom kvinnor i högre grad väljer högre utbildning. Du begår ett klassiskt fel där du sammanblandar korrelation med kausalitet. Sen ägnar du spaltmeter åt att fäktas med väderkvarnar och göra mig till din projektionsyta för en helt annan diskussion som jag inte varit en del av. Vill du tjafsa med andra på internet så är du välkommen att rikta dina argument till rätt mottagare.
Men snälla någon!! Jag har ju precis förklarat att det är Saihtam som driver tesen att det är de mest intelligenta som tar sig till universitetet. För att det ska vara sant så måste man gå med på att kvinnor är mer intelligenta eftersom det är ett rejält överskott av kvinnor på universiteten.
Jag anser att detta samband inte stämmer. Jag menar att det är ett urval som till ganska stor del styrs av andra faktorer och drivkrafter än genetisk intelligens. Jag skulle anta att det finns en ganska stor grupp som hade kunnat gå andra vägar. Och det finns som sagt inget sätt att bevisa detta eftersom vi inte mäter intelligens i stor skala.
Nej, för det är inte bara en variabel som styr valet om universitetsstudier.
Jag tackar för mig här. I fortsättningen kan du sluta med att pådyvla mig någon slags guilt by association till argument du ogillar, ta det med rätt person från början istället för att nämna andra i förbifarten.
På något sätt en intressant diskussion detta. FIRE är väl bara en liten del av “kontraktet” om det nu ens finns.
Är det t.ex. OK enligt kontraktet att:
Vara hemmafru/man? (ingen/låg skatteinbetalning men bidrar till samhällets överlevnad)
Ta CSN-lån för att utbilda sig till (relativt) låglönejobb? (låg skatteinbetalning annan nytta)
Jobba inom kultursektorn? (låg skatteinbetalning annan nytta)
Utbilda sig i sverige för att sedan flytta till annat land?
Röka / inte motionera / på annat sätt “missköta sig” fysiskt? (påverkar vården negativt)
Utöva extremsport eller ta onödiga risker? (Kan påverka vården negativt)
Etc, etc, etc
Äldre typer av samhällen har ju jobbat med koncept som ättestupan för att bli av med de som inte bidrar tillräckligt till samhället. Är det dit vi vill igen?
Kan det vara så att normalfördelningen av olika typer av medborgare gör att samhället/flocken måste tvinga de som drar in mest till de andra att stanna kvar på sin post så länge som möjligt för att ekvationen ska gå ihop? När är det nog isf?
Redan idag finns det ju skattekonstruktioner på plats för att avskräcka folk från att sluta i förtid. Behövs det mer av den varan? Behöver samhället införa ett tydligare socialt stigma för att ta bort fenomenet FIRE?
Frågor, frågor och tankar som surrar…
Jag tycker egentligen att var och en får sköta sig själv och också avgöra när man gör eller har gjort “lagom” mycket samhällsnytta men det kanske är fel? Det kanske är samhället som ska avgöra och det kanske inte blir samma svar? Då blir frågan istället om man som individ vill tillhöra ett samhälle där individen är totalt underordnad kollektivet?