Jag ägde ett mindre hus två år på 70-talet innan jag bildade familj. 11 procents ränta. 64 procents skatteffekt i mitt fall. Knappa 4 procent efter skatt. Sämre än för de flesta av dagens låntagare. Därtill en hög fastighetsskatt.Hur det var på 80-talet har jag skrivit om tidigare i denna tråd.
Personligen hade jag det som allra sämst mellan 1978-1997. Sedan har det bara blivit bättre, om inte annat på grund av den slopade fastighetsskatten.
Allvarligt talat, är inte många av dagens fastighetsägare väldigt bortskämda? En utlandssemester varje år är väl ingen mänsklig rättighet?
4% på vad som idag knappt hade räckt till kontantinsatsen för samma bostad, och hög inflation med löner som höll takt. I princip ett drömscenario för någon som köpt reala tillgångar med belåning.
Fastighetsskatten hjälpte ju dock till att hålla nere inköpspriset på bostaden. Avskaffad fastighetsskatt gynnar i princip bara personerna som köpte innan den avskaffades, med viss tröghet/fördröjning naturligtvis. Om en bostadsmarknad har någon slags tilt ska den vara till fördel för nästa generation så att det blir enkelt att bilda familj etc, inte till gamlingar som behöver dryga upp husbilssemester-kassan på den yngre generationens bekostnad.
Ja du. Du kan inte jämföra med dagens huspriser utan att samtidigt titta på lönerna. 1970 tjänade jag 1500 kr (!) per månad. 1989 tjänade jag 13 200 kr per månad, vilket då var en bra lön i min branch. Väldigt många låg långt under 10 000 kr per månad.
Du måste ha hela bilden! För ett par som tjänade sammanlagt säg 16 000 kr per månad brutto, var ett inköp av villa för några 100 000 kr en jättelik investering.
Tråkigt och höra. Jag får en helt annan berättelse från mina släktingar. Deras villa är byggd 1976. De är 40-talister. Vi sitter och pratar i bland om skillnaden mellan då och nu. Deras upplevelse är enbart positiv. De kunde köpa ett nyckelfärdigt hus. Byggmästaren var skenerös med tillvalen. Lånen var subventionerade och förmånliga. Generösa ränteavdrag, gick att dra av nästan allt. Inflationen och löneökningarna gjorde att de snart var skuldfria. De var även bland de första att kunna åka på charterresor till medelhavet.
Nu är ju detta en anekdot och vad de själva säger och minns. Så jag gör inte anspråk på att alla detaljer stämmer i sak. Människor tenderar ju att glömma det tråkiga och komma ihåg det positiva. Självklart var det inte så här för alla. Men för ganska många skulle jag tro.
Helt rätt! Vad jag försöker förklara att efter skatteavdrag var räntan på ungerfär samma nivå som idag. Därför måste man se på lönenivåerna.
Ett par som tjänade 16 000 kr tillsammans per månad kunde givetvis inte köpa en lika dyr fastighet som det par som nu tjänar sammanlagt 80 000 kr per månad.
Visst har de som löpt hus på 80-talet gjort en bra affär, men det har inte varit den räkmacka som folk tycks tro.
Ur strikt ekonomisk synpunkt, så vete sjutton om det inte varit bättre att bo kvar i hyreslägenheten och sparat pengar på börsen i stället… Jag ångrar mig dock inte.
Jag har suttit i förhandlingar mot LS, både direkt och vid mark och miljö , vilka frågor som läggs upp och proportionerna är väldigt aktivistiskt emelllanåt.
Jag förstår frågor och behovet av att klarställa att verksamheten uppfyller lagens krav osv, det är inget konstigt.
Men när vissa tjänstepersoner inte kan släppa vissa saker då går det för långt.
Det är min erfarenhet . Så nej jag är mycket tveksam till att LS och andra myndigheter är helt objektiva när det gäller beslut.
I stora drag fungerar det väl okej.
Ju färre granskningssteg (ex en kollega )desto större godtycklighet.
Vi köpte vårt första hus 1995 för 1,1 milj och minns att boräntan låg länge på runt 10% och då kunde man dessutom låna utan kontantinsats och det fanns inga amorteringskrav som nu.
Min köpkraft var klart sämre då, relaterat att vi tjänade sämre.
Men prisutvecklingen realt senaste decennierna har gjort man varit tvungen att göra bostadskarriär för att byta upp sig.
Nybyggen fick man statliga lån på 5-6% ränta så dom va klart billiga å förmånliga medans alla andra fick typ 2 till 3 gånger så höga räntor på sina äldre icke nybyggda hus… Statliga lån va någe man fick drömma om…
Jag säger oxå att de va klart tuffare förr än idag…
När jag köpte så va belåningen 85% å låne summan 4,5 gånger årslönen… Men bottenlåns räntan låg på 13,75% å topplån 16%… Bara räntan va över 50% av nettolönen efter skattereduktion… Sen tillkom amortering samt alla andra kostnader med hus…
Hur många har de lägt me dom kostnaderna idag?
Där ser man! Tack för info. Jag har för mig att de sa att räntan var 6% (vågade inte skriva det ). Mitt eget hus är byggt 1977 och kostade som nytt 377 000 kr. Det motsvarar idag ca 2 000 000 kr. Jag köpte det för ca 5 000 000 2021 i medelstor svensk stad. Så mina 40-talist släktingar har gjort en bra affär!
Jag har pratat med bekanta med liknande berättelse. De jag får är att de var väldigt stressade. Jobbade och amorterade så mycket det kunde. Idag är de skuldfria/har små lån och lever gott. Om vi är på 80-talet/tidigt 90-tal. Jag tänker att inflationen - löneökningar måste ha varit en stor hjälp. Men när man är mitt uppe i det så känns det tufft. Löneökningarna var säkert inte givna utan man oroade sig säkert för det med.
I efterhand så var det en bra period, men det upplevdes inte så när man var mitt i det. Utgången var inte given där och då.
Även om räntan startade på 5 procent så höjdes den med 0,5 procent varje år, så man fick inte den låga räntan hela tiden.
Oftast räckte dessutom bottenlånen inte till och på topplånen utgick ingen subventionerad ränta.
Till saken hör också att Staten under krisen på 90-talet minskade räntebidragen, varför bolåneräntan höjdes mer än beräknat. Detta innebar att ett hyfsat stort antal villaägare som byggde under sent 80-tal fick lämna sina hus när finanskrisen var som värst.
Till skillnad mot för 30 år sedan har vi inte haft speciellt många exekutiva auktioner, så nog var det betydligt värre på den tiden.
Men visst, för många har ett villaköp eller byggnation för 50-60 år sedan varit en bra affär. Men riktigt så enkelt som många tror, var det inte.
Kan tänka mig att det att det var betydligt svårare att få lån och det var ekonomiskt värst i början, men tack vare hög inflationen på 6-8% och reallöner som stod still så vart lånen snabbt mindre värda med tiden då man kunde amortera ner lånet relativt snabbt.
Skickar med en graf! en annan skillnad mot idag är ju att politikerna är inne och detaljstyr väldigt mycket under 70 och 80-talet. Det som idag återstår är väl framförallt ränteavdraget.
Den beskriver tydligt vad som hände med lönerna under 70-80 talet när inflationen hade bitit sig fast.
Med tiden kommer lönerna ikapp (om inte tillväxten sjunker för länge/mycket) och priserna på boenden stiger igen
Kan vara värt att tänka på för er yngre, som relativt nyligen köpt ett boende.
Handlar bara om att ge det lite tid och amortera på med dagens räntor är det bästa sparandet, ni kommer vinna till slut.
). Mitt eget hus är byggt 1977 och kostade som nytt 377 000 kr. Det motsvarar idag ca 2 000 000 kr. Jag köpte det för ca 5 000 000 2021 i medelstor svensk stad. Så mina 40-talist släktingar har gjort en bra affär! 