Nej, jag förstår också att man drömmer om det man inte har. Men man är fortfarande löneslav och arbetarklass (beroende av att gå till arbetet varje dag för sin inkomst) och lönen i sig medger inga jätteutsvävningar. Det är långsiktig investering av den extra marginalen som på sikt gör att man kan uppnå något sorts ekonomiskt oberoende, eller i vart fall en lägre grad av beroende. Det kan för all del vara en fantasi för många men fantasilön för mig är mer när man kan åka helikopter till jobbet och bo i en 20-miljonerskåk och ändå inte behöver kolla saldot.
Absolut, det är klart att den ekonomiska tryggheten ökat och man är mindre känslig för större oväntade utgifter. Så är det. Men antar att min fantasi är mer livlig än så.
Menar att även om min ekonomiska trygghet ökat så handlar det inte om något kvantumhopp precis.
Tror grundproblemet är olika referensrammar där vi oftast ser upp till de som har det bättre. Där du har det ekonomiskt bättre än typ 99% av Sveriges befolkning så är det väl inget konstig att folk ser upp till din lön och har det som en dröm?
Det är ändå bara 25% av Sveriges befolkning som har över 38 500 kr/månaden i lön så att drömmarna kommer redan vid 50k som inte ens 10% av Sveriges befolkning tjänar ser jag inte som något konstigt.
1 gillning
Konstigt eller inte konstigt, poängen är att i en familj där en person tjänar 100k och den andra tjänar normalt så är det inget som medför något särskilt jämfört med att tjäna 40k. Större möjlighet till sparande, absolut, men inte något lyxliv. Som barnlös singel vore det förstås en helt annan femma, men som 46-årig belånad trebarnsfar är det inte mycket till fantasi. Är väl inget fel i om folk inser det?
1 gillning
Det kan jag verkligen se, men samtidigt tror jag att folk tror att de får så mycket mer med högre lön. Att det på något sätt skulle förändra deras liv drastiskt, trots att skillnaden inte finns där. Där ekonomin gör en relativt liten skillnad.
1 gillning
Jag tror det finns olika definitioner av ordet fantasi i fantasisumma. Jag personligen (som nämnde 100k som fantasisumma) menade bara att jag har svårt att se en konkret väg mot en lön på 100k, inte att jag fantiserar att jag skulle bada i pengar om jag hade en lön på 100k. Alla mina löneökningar går redan direkt till Avanza-kontot, så jag är högst medveten om att en lön på 100k inte förändra mitt liv alls egentligen.
Med det sagt så tror jag dock att många som tjänar en normal lön i Sverige, säg runt 33k kr/mån inte riktigt förstår att dom redan spenderar ungefär 80% av vad en person med 100k/mån spenderar. Skillnaden i livsstil och levnadsstandard är egentligen väldigt liten. Det mesta överskottet dumpas i ett större hus i ett finare område eller en dyrare bil.
1 gillning
”Folk” vill inte inse att det är så det fungerar.
Förvisso finns med hög lön möjligheten att spara en del, eller att göra som 95% av svennebananbefolkningen och spendera den högre lönen på två nyare dyra bilar (tyskt eller svenskt, bara det impar på grannen som vi inte ens känner), sommarhus eller dyra semesterresor. ”Guldkant” i vardagen som det skulle kunna kallas.
Visst är det skillnad på mitt liv och på att sitta som ensamstående låginkomsttagare i miljonprogramhyresrätt, men det är ju inte så att jag käkar rysk kaviar till frukost eller åker helikopter till vardags…
1 gillning
Jag tror att en aspekt av den här frågan är att det kostar rätt mycket att bo i en viss typ av områden, utan att det hus man bor i för den skull skulle vara någon fabulös lyxvilla. Samma sak kan sägas om bil. En nyare och bättre bil kostar en del utan att det behöver vara något exceptionellt.
En gammal och sämre bil kan kosta en del också om man inte kan / vill meka själv.
Något vi fick erfara med vår förra bil där motorn havererade.
Extremfall, men bilar är hursomhelst kapitalförstöring, men ofta ett nödvändigt ont.
Jag tänkte framför allt på bostäder inom Stockholm. Samma villa som i ett visst läge kostar 25-30 mkr kan du köpa för 5 mkr i enklare läge. Många värdesätter ju adressen på ett särskilt sätt i Sverige. Jag bor själv i ett hus som idag är värt knapp 6 mkr. Samma typ av hus i sämre pendlingsläge men i “finare” kommuner kostar det dubbla. Jag menar nu hus helt utan märkvärdig utsikt eller liknande, alltså helt ordinära hus.
Bara för saken skull, 25% av Sveriges 20-64 åringar tjänar mindre än 38 500 kr/mån
Din lön efter skatt är ungefär likvärdig som ett par där båda tjänar 38 500 kr/månad. Dvs även om din Fru skulle vara hemmafru och du gav en hälften av din inkomst hade du fått in mer än 75 % av Sveriges 20-64 åringar. Du ser inte varför man kan tycka det är en fantasilöner?
Jag tycker inte det är något fel med din lön men med dagens löneläge men jag kan förstå hur man kan drömma om att ha ett jobb där man kan försörja en hemmaman. Sen att visa har dragit på sig höga omkostnader påverkar inte drömmen nämnvärt.
Om man skall titta så, så kan man ju argumentera att man skall titta på det sammanlagda intjänade beloppet under 20-64 år för alla dessa personer.
Själv hade jag de första 4.5 åren av det spannet studiebidrag som enda inkomst,
samt en skuld till CSN.
OK, och mellan 20-33 så snittade jag 10-15k i månaden eller kanske t.o.m. ännu lägre. Kom över 50k som 40+ och snittade 100k+ förra året men inte som grundlön utan som tillägg ovanpå en hyfsad grundlön p.g.a. att jag jobbade mycket och var ledig lite. Gäller antagligen de flesta som tjänar bra, att det hänger ihop med att man jobbar mycket och är ledig lite. Om jag jobbade halvtid med att posta selfies från hängmattan och drog in 100k så vore det mer av en fantasilön, tänker jag. Tror du vände på siffrorna förresten, ska väl stå MER i citatet ovan?
Din lön efter skatt är ungefär likvärdig som ett par där båda tjänar 38 500 kr/månad. Dvs även om din Fru skulle vara hemmafru och du gav en hälften av din inkomst hade du fått in mer än 75 % av Sveriges 20-64 åringar. Du ser inte varför man kan tycka det är en fantasilöner?
Jo, jag ser att man kan tycka det om man är 20-åring med sitt första jobb och utan några egentliga omkostnader och utan erfarenheter. Ser också hur man kan tänka att om JAG bara tjänade så där bra så skulle så många av mina problem försvinna. Men 1) jag tjänar inte så bra för att jag valt ett jobb på måfå och råkade ha tur utan för att jag aktivt sökt mig till ett yrke som har en bra lönestege och inom det yrket jobbar mycket, 2) på vägen till där jag är idag har jag haft extremt låg inkomst under långa perioder där jag tjänade kanske 25% av vad många av mina jämnåriga gjorde och 3) många välbetalda arbeten kräver både lång utbildning, mycket jobb, att man bor i en dyr större stad med högre omkostnader. Det är alltså inget som bara händer, utan resultatet av en målmedveten och lång strävan där man får avstå en del på vägen när andra lever loppan. Inte helt olikt resan mot FIRE, tänker jag mig.
Klart det kan te sig som en fantasisumma att någon har 1 miljon sparat för den som just börjat och kanske kan spara ett par hundralappar i månaden men för den som sparat under 20 års yrkesliv för att nå den där miljonen så är det knappast någon “fantasisumma”. Man kan förstås argumentera både för och mot att det är en fantasisumma men rimligt att nyansera bilden när en sådan tankefigur dyker upp.
Aldrig sagt att du inte anstränger dig utan bara varför man kan se det som en fantasilön, på samma sätt finns det nog många som ser livet som förtidspensionär (FIRE) som ett drömlivet.
Förresten vid medelåldern är det bara ca 2% som har över 100 ksek/månaden så det är inte jättevanligt precis,
Skulle vara intressant att veta varför andelen sjunker så snabbt från typ 55 års ålder.
1 gillning
Här har vi en bra diskussionspunkt tycker jag - “Alla kan tjäna 100k i månaden om dom bara anstränger sig”.
Jag upplever att man lätt tappar förståelsen och empatin för folk som tjänar mindre när ens egen lön går upp, har själv märkt det och det smyger verkligen på en. Man skapar en story om sig själv att man har kommit dit man är endast genom skicklighet, och att alla kan göra likadant men dom vill bara inte anstränga sig. Man blir hårdare i tonen i diskussionen om lön, skatter och arbetslösa, börjar tycka att riksdagsledamöter minsann tjänar rätt dåligt med tanke på den skit de får stå ut med, och glömmer kanske då att lönen för en riksdagsledamot ligger på 90-percentilen i Sverige. Jag vill själv inte vara en sådan människa men det är svårt för man tappar gradvis perspektivet.
11 gillningar
Nu har jag knappast påstått att ”alla kan tjäna 100k i månaden om de bara anstränger sig”. Jag menar bara att vad som för många är en fantasi eller dröm kan vara ett högst konkret, om än långsiktigt, mål för andra. Det handlar ofta varken om skicklighet eller tur utan om ihärdighet. Sen att alla faktiskt inte KAN göra vad som helst, inklusive tjäna t ex 100k/mån är ju ett oomkullrunkeligt faktum.
Gällande din övriga utläggning om empati så kan jag väl delvis hålla med. Alla kan ju inte göra som jag och komma dit de vill enkom genom skicklighet, därtill med ödmjukheten i behåll. 
Håller med dig rent allmänt. Men det är ändå lite intressant av vilka skäl man tänker sig att folk tar sig fram i livet. Om vi räknar bort skicklighet (helt?) vad återstår då? Ingen skulle väl hävda att det är en ren slump, av samma skäl som att det oftast inte är en slump att folk här på forumet har pengar på banken eller att vissa vinner OS och andra inte.
Den här tråden handlade från början om klassresor och jag tycker att det är superintressant eftersom min generation som tog studenten på 90-talet i många fall var de första i familjen att gå på universitetet. Det var otroligt mycket färre universitetsstudenter på 60-70-talen. Så på något vis lyckades folk ta sig bortom tidigare generationers beteenden. Jag skulle säga att det är ett belägg för att det går att göra klassresor. Det är på något sätt en så deprimerande syn på människor att de inte har förmåga att ta sig dit de vill. Jag vill tro att det går. Men det är en intressant fråga varför det inte blir så i fler fall.
1 gillning
Det finns ett helt avsnitt om detta: https://rikatillsammans.se/paradox-of-skill/#h-resultat-i-livet-beror-p-skicklighet-och-tur
Du behöver skicklighet för att nå en punkt där tur sen avgör. Men genom tålamod och uthålighet så ökar sannoliketen att du lyckas.
Att göra en klassresa går, jag tror att majoriteten av de som tar sig igenom universitetet får både ett rikare och lyckligare liv än om de inte gjort det, i alla fall om de kommer från en familj som har det dåligt ställt. Men jag tror inte för den skull att alla människor kan nå 90:e percentilen på löneskalan.
1 gillning
Det är klart att det behövs en kombination av skicklighet, hårt arbete och lite tur att nå de högsta löneskikten. Precis som det inte endast är otur som gör att man hamnar bland de lägsta.
Sen tycker jag båda artiklarna som länkades tidigare i tråden vinklas lite som att den enda klassresan värd att prata om är från arbetarklass till öfvre överklass. Det är liksom som om medelklassen inte är tillräckligt fin att sträva efter för arbetarklassen.
Det finns många anledningar till att ojämlikheten ökar i Sverige.
En viktig faktor vi delar med många andra länder är att globaliseringen gör att man kan få riktigt mycket betalt, både som enskild person och företag, om man är väldigt bra på något som är globalt eftertraktat. Man kan då samla in pengaströmmar från hela världen.
Samtidigt konkurreras enkla fabriksjobb ut av Kina, Vietnam etc.
Mellan exemplen ovan finns otaliga mellanlägen. Men mellanskiktet blir mindre. Utan tvekan ökar detta skillnaden mellan outbildade och utbildade, mellan stad och land.
Något mycket liknande uttrycks även av
David Goodhart: Anywheres versus Somewheres
se filmen här:
David Goodhart: Anywheres versus Somewheres - BBC News
bok
https://www.amazon.com/Road-Somewhere-Populist-Revolt-Politics/dp/1849047995
En annan viktig faktor för just Sverige är invandringen. En befolkning på 10 miljoner, varav 2 miljoner, 20%, har invandrat nyligen, från länder där:
-
de inte pratar svenska, eller i många fall bra engelska
-
det mesta är sämre, inklusive utbildning och BNP per capita
-
snitt IQ är betydligt lägre än i Sverige, i vissa fall runt 65% av Sveriges nivå
Countries by IQ - Average IQ by Country 2023
Oavsett vad man anser om IQ-tester, så kan man se dem som en simulering av mer intellektuellt krävande arbetsuppgifter. -
de har en kultur som enligt World Values Survey Associations world cultural map är raka motsatsen till Sverige, därav får de svårt att passa in i företag och samhälle.
WVS Database
Att det visat sig väldigt svårt för dessa invandrare att bli framgångsrika i Sverige är helt naturligt, något annat hade varit mycket konstigt. Och då växer ju “klyftorna”. Vad hade “ni” väntat er?
Utöver detta har jag tydligt sett hur många ärver sina föräldrars klass, nästan helt automatiskt, och det är faktiskt sorgligt att se. Men alternativet, “det klasslösa samhället”; är tyvärr mycket sämre.
1 gillning