Diversifiering är kanske fel ord, maximal riskjusterad avkastning (inom tillgångsslaget aktier) är vad man får om man investerar enligt marknadsvikt. Om man tror på en hyffsat effektiv marknad, vilket forskning i stort pekar på att den är, så är allt redan inprisat.
3 gillningar
Jag tycker att det här är lite väl förenklat, även om jag håller med i grova drag. Kan du utveckla resonemanget lite? Vad baserar du det på att marknadsvikt ger maximal riskjusterad avkastning? Kan du peka på någon studie eller mer ingående förklaring? Du hänger väl med allvädersfolket, som väl använder ”faktordiversifiering”? Många som tror på faktorpremier menar ju att en marknadsviktad portfölj inte är den mest diversifierade och inte ger den högsta riskjusterade avkastningen?
Min egen känsla är att i och med att det finns så många stora börsnoterade företag i Förenta staterna som tjänar så mycket pengar så är det inte möjligt för marknaden att undervikta dem för att reflektera en eventuell koncentrationsrisk som deras storlek innebär. I teorin kan man säga att om det vore ett problem att marknaden är såpass koncentrerad i staterna så skulle marknaden prisa in denna risk och därmed värdera utländska företag högre och amerikanska företag lägre. Kanske sker detta till viss del, och amerikanska företag borde egentligen vara ännu högre värderade än de är. Kanske är detta till och med en del av förklaringen till varför amerikanska aktier gått såpass mycket bättre än resten av världen på senare tid, vem vet? Men jag är inte riktigt övertygad om att så är fallet, speciellt med tanke på de höga värderingar man ser därborta, och med tanke på hur mycket kapital som skvlapar runt som i praktiken bara investerar i amerikanska företag.
Jag vet inte, men jag tycker att man gör det lite lätt för sig om man säger ”Forskningen visar att marknadsviktat är bäst, därför är det inte ett problem med övervikten i staterna”. En viktig anledning till att marknadsviktat ofta är överlägset är till exempel transaktionsavgifter, eftersom en annan viktning, till exempel likaviktning, innebär att man kontinuerligt måste köpa och sälja för att behålla vikten, vilket inte behövs i marknadsviktning. Detta är dock inte ett problem om man håller flera olika marknadsviktade fonder (i syfte att undervikta Förenta staterna), förutom eventuellt tidvis ombalansering.
En annan fördel är ju att man sprider sina investeringar över ett stort antal företag (egentligen något i stil med det största antalet prognosticerade framtida inkomstkällor hos företagen). Men denna sorts diversifiering har ganska kraftigt avtagande fördelar med ökande mängd företag. Diversifieringsfördelen man får genom att gå från tre företag till trettio är mycket större än det man för för att gå från trehundra till tretusen. På de nivåer som vi rör oss med när vi snackar indexfonder skulle jag säga att antalet företag är ganska irrelevant, förutom för väldigt smala som Avanza Zero (och även där skulle jag säga att diversifieringen är tillräcklig om man håller den som en mindre del av portföljen).
Så jag skulle gärna se en lite mer utvecklad del av det här resonemanget. Vad finns det för argument för att man får bäst riskjusterad avkastning genom att vikta efter globalvikt? Vad är definitionen av diversifiering som säger att detta är den mest diversifierade portföljen?
Nu svär jag lite i RT-kyrkan men ska man ligga över Avanzianens snitt så får man nog ta lite mer risk än det som ofta brukar förordas här på forumet (dvs 100% i en global indexfond). De senaste 3 åren ligger jag +77% på mitt techtunga ISK och +57% på mitt ISK för mer traditionella investeringar. I det första har jag numera nästan endast aktier, i det andra har 60% aktier och resten fonder. Detta kan jämföras med t ex Avanzianens snitt 22%, DJ World 44% och NASDAQ Composite 66%. I mina pensionskonton ligger jag nästa uteslutande investerad i diverse fonder, en hel del globala indexfonder men även en del tech och annat mer nischat. Totalt ligger dessa konton på +31% på 3 år.
Med ovanstående sagt tror jag ändå definitivt på indexfonds-strategin med låga avgifter och har själv många sådana. Jag har liksom du @vafaldi köpt olika fonder för diversifiering och ser regelbundet över vilka som presterar och vilka som inte gör det. Är man längre upp på sin spar-trappa tycker jag dock att man kan unna sig lite mer risk i delar av sitt innehav. För min del har det i alla fall lönat sig, och då har jag ändå gjort både bra och dåliga investeringar. Vad man ska satsa på är förstås individuellt till stor del. Jag har t ex köpt en hel del tech då jag själv arbetar i den branschen, dvs jag har bättre koll på den än på andra branscher.
Skjuter lite slarvigt/snabbt iväg grunden för CAPM: CAPITAL ASSET PRICES: A THEORY OF MARKET EQUILIBRIUM UNDER CONDITIONS OF RISK* - Sharpe - 1964 - The Journal of Finance - Wiley Online Library
AI-sammanfattning:
Sharpe’s theory explains how investors choose stocks when they care about both return and risk. In a world where everyone has the same expectations and can borrow or lend at a risk-free rate, all investors end up holding the same mix of risky stocks — just in proportion to the total market value of each stock — plus any amount of risk-free cash or debt depending on their personal risk tolerance. The expected return of each stock is linked to how much it moves with the overall market: stocks that move more with the market offer higher expected returns, while stocks that move independently don’t earn extra for their risk. This means investors are rewarded only for taking market-wide risk, because individual stock risk can be diversified away. In short, the best strategy is to hold a globally weighted market portfolio of stocks and adjust your risk by mixing in safe assets if needed.
Jag kan nog snabbt resonera/acceptera att faktorinvesteringar i isolation kanske sänker den riskjusterade avkastningen. I en allvädersportfölj så hamnar det dock i ett annat ljus då aktiedelen bara är en komponent, och en lägre riskjusterad avkastning kan vara acceptabelt eftersom det samtidigt höjer den förväntade volatiliteten/riskpremien och gör att man kan vikta ner aktieandelen något.
AI-sammanfattningar är farliga. Din sammanfattning sammanfattar med att det bästa är att hålla en global marknadsviktad portfölj, men artikeln du länkar till innehåller varken ordet ”global” eller ordet ”weighted”. CAPM gör ett antal antaganden, till exempel att alla investerare är likadana och löper samma risker, vilket inte alls är sant i en global värld med olika valutor och olika politiska risker, begränsningar på hur de får investera, skatteeffekter, och så vidare. Den antar en homogen marknad med fritt kapitalflöde, befolkad av homogena investerare.
Jag vet inte. Jag är med på, tror jag, att marknadsvikt är den optimala portföljen i en sådan homogen marknad, men jag är osäker på hur väl detta kan extrapoleras till den globala marknaden. Jag VET att flera av dessa antaganden inte stämmer, men frågan är hur signifikant detta är. Jag exkluderar ju Kina av sådana anledningar, till exempel, eftersom jag anser att kapitalkontroller, statlig inblandning och politiska risker är signifikanta faktorer där. När det gäller ”problemet med den feta amerikanen” är jag osäker.
Föreställ dig att det här var ett faktiskt problem, att det verkligen är förenat med hög risk att hålla en stor koncentration av sina tillgångar i Förenta staterna. Att detta är en rejäl risk som en investerare löper, och som inte kompenseras av en högre avkastning. Samtidigt finns det mängder av extremt framgångsrika företag där som i väldigt hög grad är börsnoterade och som tjänar ohyggliga mängder pengar. Vad tror du att marknaden skulle göra? Tror du att de mycket framgångsrika amerikanska företagen skulle prissättas till lägre P/E-värden som företag i andra länder för att kompensera för denna risk? En effektiv marknad borde ju göra detta, men det känns lite svårt för mig att föreställa mig att 70 % av aktiemarknaden skulle prissättas billigare på grund av detta. Speciellt när vi vet att P/E-talen för amerikanska aktier är högre än i de flesta andra länder.
Föreställ dig nu samma sak, men att denna risk är betydligt lägre för amerikanska investerare och andra investerare som verkar huvudsakligen i Förenta staterna och som använder dollar, på grund av valutaeffekter och politiska risker. Skulle marknaden fortfarande kompensera för risken?
Jag är ärligt nyfiken och har själv inte några svar på dessa frågor. Jag har helt enkelt lite svårt att gå från det teoretiska CAPM-resonemanget till att tänka på hur marknaden faktiskt skulle agera. I många andra fall (ett företag väntas gå med enormt mycket vinst) så är det enkelt (företaget prisas upp tills det inte längre innebär en överlägsen investering), men i det här fallet tycker jag att det är svårare.
Om det finns ett faktiskt problem som inte är av svart svan-typ, dvs känd information, så kommer marknaden via löpande konsensus bedöma risken och i ett realistiskt scenario gradvis vikta ner amerika. Det kommer självklart inte att gå från 70 → 40% över en natt.
Får inte riktigt ihop denna paragraf, men det spelar ingen roll för jag känner verkligen inte att jag har på fötterna att gå in i en valuta-diskussion 
1 gillning
Låt oss säga att den minst riskabla allokeringen skulle vara att ha Förenta staterna på 20 % av portföljen. Detta eftersom någon sorts svängningar i amerikanska ekonomin, politiska effekter, det ena och det andra, annars skulle ha en alltför stor påverkan på portföljen. Marknaden kommer ju knappast att vikta om deras aktier tills de är 20 % av globala marknaden. Det skulle ju innebära att dessa enorma och sjukt framgångsrika företag skulle bli snorbilliga. Deras förväntade avkastning skulle ju gå upp något oerhört. Nej, istället skulle en effektiv marknad vikta ned dem litegrann, så att deras nu högre avkastning kompenserar investeraren för den extra risken som hen tar i och med överviktningen.
Det tycks mig i detta fall som att en konservativ investerare som är orolig för denna risk skulle kunna ta ett rimligt beslut att vikta ned amerikanska aktier för att minska den här risken, och i farten ge upp den något högre förväntade avkastningen på amerikanska aktier.
Vi är bara i hypotesland här, och jag tänker själv lite högt. Vi behöver inte (till en början) bekymra oss om specifika valutaeffekter, låt oss bara anta att den här risken som kommer med överkoncentration i amerkanska aktier är högre för icke-amerikanska investerare och lägre för amerikanska. För politiska risker är det ju till exempel uppenbarligen så. Om vi ansåg att det fanns en signifikant risk att amerikanska staten beslagtar utländska investerares aktier (jag säger INTE att denna risk är signifikant; det är bara ett exempel för att belysa en poäng) så kan vi ju tydligt se att risken för överkoncentration i amerikanska aktier inte är densamma för en amerikansk och en svensk investerare. Den amerikanska investeraren skulle inte förlora något på ett sådant drag, och även om EU skulle svara med samma mynt så är dennes koncentration i europeiska aktier mycket mindre än svenskens koncentration i amerikanska dito. En hypotetisk valutaeffekt som vi inte behöver gå in på detaljerna om skulle kunna ha liknande snedfördelningar, eftersom amerikaner och svenskar inte använder samma valuta.
Min poäng här är att risker inte nödvändigtvis är lika mellan alla investerare, vilket kan få helt rationella investerare att investera på olika sätt. Risken för en amerikan att hålla 70 % av sina aktier i Förenta staterna skulle kunna vara lägre än för en svensk att göra samma sak. Jag vågar nog till och med påstå att om någon sådan skillnad finns så kommer den i princip alltid vara sådan att risken är lägre för den som investerar i sin hemmamarknad (amerikanen).
Så jag är övertygad om att det är teoretiskt möjligt att det kan finnas risker i att överkoncentrera sig i amerikanska aktier, som inte korrigeras av marknaden, eftersom amerikanarna själva, som kontrollerar en väldigt stor del av kapitalet, inte löper den risken. Sedan är frågan såklart till vilken grad sådana risker finns och hur signifikanta de är. Här är jag inte alls lika säker.
Min gissning är att bland annat på grund av valutaeffekter (de politiska riskerna ser jag som väldigt små) så finns det en sådan skillnad, och att det är rationellt för en icke-amerikansk investerare att lägga en lägre vikt på Förenta staterna än vad en globalfond gör. Dock tror jag att denna optimala vikt antagligen inte är så mycket lägre än den faktiska indexvikten, men jag är inte säker.
Vi kan se att en svensk globalfondsinvesterare drabbas väldigt hårt av dollarns svängningar jämfört med kronan. När dollarn faller i värde drabbas globalfonderna väldigt hårt. Att vikta ned amerikanska aktier skulle minska den risken, om man flyttar kapitalet till aktier som inte är lika hårt påverkade av dollarns svängningar, till exempel svenska aktier, eller kanske EU eller tillväxtmarknader.
Kostnaden för detta är såklart en minskad diversifiering, men jag är inte övertygad om att den kostnaden är särskilt signifikant i en effektiv marknad. Vi är ändå inne på tusentals företag som i en perfekt effektiv marknad alla borde ha samma riskjusterade avkastning. Att vikta om lite kapital är en fis i rymden här.
Sedan är det såklart så att det senaste årtiondet har det varit en förlustaffär att vikta ned Förenta staterna, då deras aktier gått som tåget och dollarn har stärkts. Men det är utfallet, vilket inte är samma som att det är ett dumt strategiskt beslut, framförallt framåt.
Som sagt, mycket av detta är jag som tänker offentligt, och jag är inte superbergis på allt detta. Det är antaganden, funderingar och hypoteser, men jag tycker ändå att det finns rimliga tankemönster som leder till att det kan vara rationellt att undervikta Förenta staterna och att argumentet ”Det är dumt eftersom marknadsvikt har den högsta riskjusterade avkastningen” inte är helt vattentätt.
Det är ett av de mest uttjatade ämnena på detta forum. Folk är medvetna.
Detta index har uppviktningar av vissa av bolagen och har inte alla länder. Ska man göra det case du gör känns det mer trovärdigt att titta på någon etf som har hela världen marknadsviktat. Top 10 då är cirka 20%.
Ja, man behöver ju inte jaga den högsta riskjusterade avkastningen om man personligen tycker att den innebär för hög risk.
I övrigt när det gäller home bias eller inte, i relation till valutasvängningar, vilket är ett intressant ämne men som diskuteras på många andra ställen i forumet, ur olika synvinklar. I @zino’s allvädersportfölj så förespråkas exempelvis stark home bias för att minska andra valutors påverkan på portföljen, men även för att höja volatiliteten/avkastningen, troligtvis på bekostnad av något lägre riskjusterad avkastning för det tillgångsslaget. Men det spelar mindre roll i en sån portfölj då (svenska) aktier gradvis ersätts av andra tillgångsslag vid fallande trend.
Här har du ju svaret. Dessa bolag får högre förväntad avkastning när priset går ner. Så priset går inte ner till minsta risk.
Detta gör att risken som du pratar om kompenseras med högre förväntad avkastning.
Således återställs balansen och marknadsvikt är återigen bästa riskjusterade avkastning (för den nivån av risk).
Detta är vad teorin bakom såväl faktorinvestering och EMH resulterar i. Marknadsvikt är en punkt på kurvan bästa riskjusterade avkastning. Mer risk (med högre förväntad avkastning) kan man tamed hävstång eller för den delen övervikta riskfaktorer. Likaså kan du få lägre risk och avkastning med att vikta omvänt med riskfaktorer eller hävstång under 1.
Detta är helt konsekvent med EMH.
1 gillning
@Polyfalante Ett tillägg till ovan. Tänk på att FF3 och 5 faktor har en riskfaktor definerat som värde.
Där lågt PE är värdebolag och högt PE är tillväxtbolag. Riskfaktorn värde i dessa modeller är positiv, alltså att höga PE är låg risk, låg förväntad avkastning och lågt PE hög risk och högre förväntad avkastning. Alltså snarare att de amerikanska jättarna med högre PE är låg risk och låg förväntad avkastning snarare än tvärtom.
Jag ser inte hur det är relevant, om du inte vill mena att om övervikt i amerikanska bolag är en risk så kommer marknaden att öka deras pris för att driva ned deras risk, vilket såklart vore en helt galen tolkning. Så varför menar du att FF5 är relevant i sammanhanget?
Jag menar att de höga PE som du ser:
Är snarare en indikation på att dessa bolag har lägre risk och lägre förväntad avkastning än det omvända.
Där dessa bolag i grupps lägre risk kompenserar för att det är hög andel USA noterade aktier i index.
Ja, men det är ju två helt olika fenomen. Argumentet är ju att om övervikt i Förenta staterna är ett problem så bör amerikanska aktier vara undervärderade som kompensation. Min poäng här var mest att det inte är tydligt att så är fallet när vi tittar på marknaden, eftersom dessa företag är väldigt högt värderade. Det beror såklart på bolagens egna karaktäristika, och de hade kanske varit ännu högre värderade utan denna faktor. Det var inte tänkt som något dräpande argument, mest en sidokommentar.
Det som känns mer relevant är till vilken del amerikanska aktier prissätts av investerare som verkar på en global marknad och lika gärna skulle investera i en polsk aktie som en amerikansk, snarare än investerare som bara verkar på den amerikanska marknaden och överhuvudtaget inte tittar på andra aktier. Min större poäng är att alla investerare inte är likadana, och de löper olika risker, vilket innebär att de omöjligen kan ha samma optimala placering. Det kan inte vara så att den bästa placeringen för alla investerare är ett globalt kapitalviktat index.
Däremot kan det vara så att dessa heterogena risker är såpass små att skillnaderna är obetydliga, och att i praktiken är en global kapitalviktad portfölj såpass nära optimalt att skillnaden blir meningslös. Det är där jag är osäker, och jag skulle gärna vilja veta mer där. Men det faktum att flera studier visar att en kraftig övervikt av hemmamarknaden verkar ge bättre resultat än en globalviktad portfölj tyder för mig på att effekterna är signifikanta.
Ja
Nja. Det är ju precis det jag säger inte nödvändigtvis indikerar detta. Höga PE är generellt är signal för låg avkastning och låg risk.
Så priserna hade varit ännu högre om risken med USA inte prisats in.
De löper samma risker.
Det här är ju rakt av felaktigt. Som sagt, jag kan se ett argument om att skillnaderna inte är betydande, men det är uppenbart att åtminstone i teorin finns sådana skillnader. Skatter är olika beroende på var man bor, och så även avgifter. För många är det billigare att investera i den egna marknaden än att investera i utländska aktier. Det påverkar rimligen vilket pris en investerare är beredd att betala för en aktie. Även politiska risker är assymetriska. En utländsk investerare löper en större risk än en inhemsk sådan, till exempel med expropriering, ersättning vid nationalisering av företag, lagar som missgynnar utländskt ägande, och så vidare. Se hela diskussionen om Sektion 899 nyligen. Ett lagförslag om att utländska ägare skulle betala högre skatt på utdelningar. En politisk risk som drabbade en svensk investerare, men inte en amerikansk.
Man kan anse att dessa risker är försumbara, men att säga att de är samma för alla investerare är helt enkelt inte sant.
Skatter och avgifter är mer eller mindre exkluderade för den underliggande teorin hur marknadspriserna styrs. Det är relativt nära sanningen när man tittar på de stora institionella aktörerna, de jobbar i en helt annan liga när det kommer till kostnadseffektivt för att få önskad exponering (allt från derivat och finansiella lösningar) används till att få rejält låg avgifter/skatter för dessa.
Marginellt för de stora aktörer som driver marknadspriserna i stor skala.
Dessa risker blir balanserade för alla aktörer.
Marknadsvikt är bara optimal risknivå för den genomsnittliga marknadsaktören. Med högsta riskjusterade avkastningen för den risknivån.
Gäss, då är vi överens.
Vad är det som är nytt med detta då?
Nytt med vad?