De flesta borde använda konceptet soliditet i sin privatekonomi betydligt mer än vad som görs. Dvs eget kapital dividerat med totala tillgångar (inklusive belånade).
Typisk livsbana:
Extremt låg soliditet efter köp av första bostaden. Exempelvis 15 % (lyckats spara ihop till kontantinsats men inget mer). Vanligen kombinerat med att vara grön på arbetsmarknaden och kanske ett relativt färskt förhållande som riskerar att ta slut. Situationen borde rationellt sett göra dessa personer väldigt nervösa över sin ekonomiska risknivå.
Sedan successivt nedamorterat lån, värdestegring, etablering på arbetsmarknaden. Soliditeten växer och om man har som mål att bli skuldfri är den så småningom uppe på 100 %, kanske när pensionen närmar sig.
Nånstans på vägen hade personen en optimal soliditet, men det var kortvarigt.
Optimal soliditet är en avvägning mellan att begränsas av risken att de underliggande tillgångarna går ner i värde och att begränsas av att ens tillgångar inte är likvida och/eller ger mindre avkastning än de hade kunnat.
För att hitta rätt nivå bör man väga in sin position på arbetsmarknaden, risken för skilsmässa, risken att bli långtidssjukskriven etc. Inte helt lätt, men man måste inte landa exakt rätt heller utan i ett någorlunda rimligt spann.