Det är väl skillnad mellan skuld och lån?

Hur görs den definitionen?

Mediansvensken med bolån har typ 40-50% i belåningsgrad och icke nämnvärda skulder i övrigt. Median-nettoförmögenheten är i sin tur någonstans runt $80-90K USD per svensk (Senaste UBS Wealth Report)

Tycker det låter mellanmjölk och bra för att vara medianen. Riktigt lagom :sweden: (Ja jag vet att det knappt räcker till en buffert här på RT :grinning_face_with_smiling_eyes:)

Det är ju inte för intet som svenska bostadsobligationer ligger lägre i ränta än många jämförbara länder. Folk skriker om överbelåning, men den cyniska räntemarknaden inser att det inte är någon ko på isen. Inte ens 2022 och framåt.

1 gillning

Dumma köpare av dessa obligationer - måste vara hål i huvudet. Svenskens belåning har ju varit katastrofal ända sen Yngves satt vid stolen. Men nån gång kanske dom får rätt.

3 gillningar

När du köper en TV istället för att amortera ditt bolån, är det då lånekonsumtion? Du skuldsätter hela privatekonomin inte bara bostaden. Att sortera bolån till bostaden blir bara mental bokföring.

4 gillningar

Det ända jag bunkrar är produktiva tillgångar! :smiling_face_with_sunglasses:

Nej äger inget kreditkort :slight_smile: har inget behov av det.

Så som du verkar använda det ser jag inget problem med men inget för mig helt enkelt :slight_smile:

Ja allt är ju egentligen lånekonsumtion om du har ett lån du kunde betalat av på istället. Men det är inte dåligt för du har nog ganska mycket mer glädje av den där TVn än att ha bli skuldfri en månad tidigare i livet. Målet är ju inte att bli skuldfri, utan att leva ett så bra liv som möjligt.

1 gillning

Jag har under ett år tränat mig i att inte använda ett kreditkort som faktureras varje månad. Skaffade ett debetkort och nu är jag som vem som helst som väntar på lön för att konsumera. Vill ju inte röra mina sparade pengar. Betalade även av studielånet förra året så nu är bara huset belånat. Det är en frihet i det även om jag vill ha mycket mer sparat för att känna mig “trygg”. Jag närmar mig pensionen och vill då helst inte ha några lån alls om det är möjligt.

Det här är relevant.

Att våra mål kan vara olika.

Målet kan vara att leva ett så bra liv som möjligt.

Målet kan vara att bli skuldfri för att leva ett så bra liv som möjligt.

Målet kan vara att nå X nettoförmögenhet så tidigt som möjligt för att leva ett så bra liv som möjligt.

När målet kan se olika ut, så kan också rätt väg mot målet se olika ut.

:peace_symbol:

1 gillning

Egentligen är väl problemet här att bostäder/fastigheter blivit någon sorts riskfri investering. Därmed blir det skillnad på lån och lån när ena lånet har en pantsatt tillgång som överlag anses aldrig riktigt tappa värde (generellt).

Så ska det väl egentligen inte vara, genom mänsklighetens historia har det aldrig funnits riskfria investeringar på denna grad. Men senaste 20 åren blev det plötsligt så.

För annars är ju lån alltid lån, även om vissa är bättre än andra så är det fortfarande en skuld du har som inte garanteras även vid pantsättning.

Disclaimer: Självklart är det inte riskfritt, inte ens lite, imorgon kan hela marknaden totalkollapsa. Men generellt är känslan så hos befolkningen, både långivare och låntagare.

1 gillning

Jag tycker man ska bestämma storlekarna på investering, hus osv, baserat på risk, cashflow osv, sedan låna/amortera baserat på den nivå man vill ligga på. I stället för att bara låta saker bli som de blev.

Det kan vara helt rätt att amortera av allt eller att låna ytterligare för att investera på börsen eller förvara pengarna på sparkonto.

Men man måste fundera igenom nivåerna utan att fastna i saker som ”jag vill inte låna för att investera på börsen” och ”jag har ju redan lånat pengarna, så jag kan lika gärna investera dem”. Att ha dessa två tankesätt samtidigt är det som blir motstridigt.

Dvs inte flyta med nuläget, utan att fundera på om nuläget är bra eller bör förändras. Man kan mycket väl landa i att nuläget är good-enough.

4 gillningar

De flesta borde använda konceptet soliditet i sin privatekonomi betydligt mer än vad som görs. Dvs eget kapital dividerat med totala tillgångar (inklusive belånade).

Typisk livsbana:

Extremt låg soliditet efter köp av första bostaden. Exempelvis 15 % (lyckats spara ihop till kontantinsats men inget mer). Vanligen kombinerat med att vara grön på arbetsmarknaden och kanske ett relativt färskt förhållande som riskerar att ta slut. Situationen borde rationellt sett göra dessa personer väldigt nervösa över sin ekonomiska risknivå.

Sedan successivt nedamorterat lån, värdestegring, etablering på arbetsmarknaden. Soliditeten växer och om man har som mål att bli skuldfri är den så småningom uppe på 100 %, kanske när pensionen närmar sig.

Nånstans på vägen hade personen en optimal soliditet, men det var kortvarigt.

Optimal soliditet är en avvägning mellan att begränsas av risken att de underliggande tillgångarna går ner i värde och att begränsas av att ens tillgångar inte är likvida och/eller ger mindre avkastning än de hade kunnat.

För att hitta rätt nivå bör man väga in sin position på arbetsmarknaden, risken för skilsmässa, risken att bli långtidssjukskriven etc. Inte helt lätt, men man måste inte landa exakt rätt heller utan i ett någorlunda rimligt spann.

5 gillningar

Definitionen av skuld: lånad penningsumma som man är skyldig att betala tillbaka.

Så, nej, ingen skillnad där.

Fick lite inspiration av ditt inlägg om soliditet så jag räknade lite på mina par i detta inlägg

1 gillning

Om jag sticker ut huvudet lite visar det du skriver att soliditet i sig är en ointressant parameter, och definitivt inget man bör styra efter.

Om jag idag fick möjlighet att utöka mitt bolån med oförändrade villkor så att jag fick en egen soliditet på säg 1% så skulle jag slå till direkt.

Oavsett min soliditet kan och bör jag hålla koll på mina olika tillgångar, och t ex styra så att dessa tillsammans så mycket som möjligt beter sig som jag önskar. Exempelvis när det gäller värdeutveckling, stabilitet och likviditet.

Och motsvarande för mina skulder.

Skulle du?

Säg att du har ett eget kapital (insats i boende och/eller värdepapper) på en miljon och en bolåneränta på 2,5 %.

Då skulle du slå till direkt på att låna 99 000 000 med en månatlig räntekostnad på drygt 200 000?

Och investera de lånade pengarna i värdepapper som ett dåligt år tappar 25 miljoner i värde?

1 gillning

Ja. Men ditt sista stycke är sannolikt inte vad jag skulle göra med pengarna, i alla fall inte med allt.

Själv prioriterar jag förutom flexibilitet (hög likviditet) även stabilitet (låg volatilitet). Något som gör att jag i alla fall de senaste sju åren valt att satsa på högräntekonton med högre sammanlagd räntesats än mitt bolån (jämför tredje alternativet i Några som amorterar hårt på sitt bolån? - Nr 196 av Kanske ).

Hmm, okej. Ja, med det upplägget kan jag hålla med om att soliditet rakt av inte blir så meningsfullt nyckeltal. Men förmodligen användbart om du räknar högräntekontopengarna som att de vore amorterade och funderar på hur mycket av lånet som är lämpligt att placera i något mer volatilt men högavkastande.

Själv har jag inte sett att soliditet är ett bra nyckeltal för en privatekonomi, har mest räknat ut det på skoj.

För egen del tittar jag nu mest på:

  • Nettoförmögenhetsförändringen, dvs hur totalen förändrar sig för alla tillgångar jag netto äger då skulderna är borttagna. Här ingår då sparande/konsumtion och värdeförändring av tillgångar.
  • Likviditet, hur mycket av kapitalet kan frigöras momentant/24h respektive 7 dagar.

När det gäller skulder så tittar jag mest på vilken ränta det är, är den tillräckligt låg så lånar jag.