Precis vad jag menar. Problemet är om man lurar folk att tro att det är värdeskapandet i sig som leder till högre lön eftersom de då inte förstår varför de inte får högre lön trots att de levererar mer och mer värde. Värdeskapandet behöver omsättas till en bättre förhandlingsposition för att det ska ge bättre lön, är så inte fallet finns det bättre sätt att förbättra förhandlingspositionen för att få upp lönen.
2 gillningar
Nu är vård i Sverige tyvärr inte konkurrensutsatt så det går inte riktigt att diskutera detta utifrån tänket att det är det.
Man på marknader med fri konkurrens stämmer inte detta alls. Om det hade varit så att dålig städning skulle kunna orsaka fler dödsfall på sjukhus skulle det synas i statistiken och kunderna skulle undvika det sjukhuset.
Jag är genom min sjukvårdsförsäkring utomlands fri att nyttja vilket sjukhus jag vill, både privat och statligt, och jag väljer givetvis då sjukhus med bra rykte och där jag upplever att jag får kvalitet. Skulle det se ostädat kan jag gå någon annanstans.
För just en operation så betvivlar jag dock att städningen påverkar mina chanser, det är snarare den hur personalen som är med under operationen som måste se till att allt är sterilt.
Självklart, det räcker inte med att kunna gå någon annanstans om man som min väninna som jag skrev om inte ville det då hon tyckte det var behagligare att jobba hos Folktandvården än privat.
En arbetsgivare konkurrerar inte bara med lön utan även med en massa andra saker som i hennes fall lugnare arbetstempo, fika när patienter inte dyker upp mm.
Känns som att frågeställningen kanske borde vara, hur når vi fram med budskapet till individen på bästa sätt?
Man måste ju ändå sätta sig in i hur individen känner emotionellt kring budskapet, om vi inte når fram med budskapet /förändringen så känns de ju ganska poänglöst.
Finns ju många aspekter som ni tagit upp här som gäller för allt annat också som är bra för individen men budskapet når inte fram.
I grund och botten handlar detta om psykologi också, man kan putta någon i rätt riktning tala mer generellt hur jag gick till väga för att ändra något så att en tankeprocess sätts igång. Tanken och handlingen måste ju komma från individen själv (eller åtminstone måste individen tro det).
1 gillning
Jag skulle vilja påstå att (i alla fall på längre sikt) är det ekvivalent att få upp det upplevda värdeskapandet som att förbättra sin förhandlingsposition.
Ja, på det stora hela stämmer det. Kruxet här är kanske:
- att marknaden inte är effektiv nog (i synnerhet i offentlig sektor).
- att upplever är ett känsloord yttrat av kolbaserade tvåfotingar.
- att alla (både arbetstagare och -givare) inte ser på anställning som ett byte av tid mot pengar. Det finns så många fler lager under ytan.
2 gillningar
Så länge man håller det på en topline nivå anser jag att modellen fungerar fint.
Tänker på Markus Persson (minecraft). Otroligt stor spridning. Han räddar knappast liv eller förändrar livet till det bättre men iom spridningen på produkten blir också ersättningen enorm. Ersättning per användare är dock förmodligen relativt låg.
Borrar man ner på individuella företag/branscher och framförallt på individnivå tror jag att korrelationen inte är lika tydlig, eller att man åtminstone skulle behöva väva in andra parametrar i formeln. Exempel: jag vet flera personer som driver eget inom byggbranschen. Många har inga fina utbildningar, räckvidden är inte gigantisk men de plockar ändå ut löner som vida överstiger personer i yrken med både större nytta/spridning som kräver både spetskompetens/utbildning. Ansvaret i det fallet är förmodligen inte större än vad många mellanchefer med spetskompetens ansvarar för som tjänar hälften så mycket
Är inte en enklare, men kanske mer krass, formel följande:
inkomst = din makt - motpartens makt.
Värdeskapande är ett sätt att öka sin relativa maktposition, men om du är en slav och det enda värdet din “ägare” bidrar med är att hålla piskan som ser till att du arbetar kommer maktskillnaderna att avgöra era relativa löner.
Som egenföretagare har du, inom ramen för din egen verksamhet, stor makt att sätta din egen lön. Däremot kommer maktpositionen gentemot de som köper dina tjänster eller varor att avgöra din inkomst i det ledet i stället. Se till exempelvis hur Walmart och Amazon i USA agerar grindvakter för en mängd företag vilka eventuellt skulle kunna bidra med enormt värde till andra.
Frågan blir då i stället “hur kan jag öka min relativa maktposition”? Ett sätt är att göra sig oumbärlig på arbetsplatsen, dvs öka sitt värde. Ett annat, extremt exempel, är att ha en hållhake på lönesättaren. Från andra sidan är det inte ovanligt att lönesättaren (ägaren) mer eller mindre har löntagarens liv i sina händer. Så länge vi behöver betala för mat, vatten och boende kommer den maktobalansen alltid att speglas i arbetsmarknaden. Det är just den här maktobalansen som arbetarrörelsen arbetat, och arbetar, för att minska.
3 gillningar
Jag tycker det du beskriver förklarar mycket av vad människor saknar för att ta steget, men det förklarar inte varför de reagerar så negativt på det du säger. Det är två helt olika saker.
Jag tror man reagerar negativt för att:
- Personer som framför det här förminskar utmaningarna med att byta jobb
- Det framförs av personer med en helt annan ekonomi som inte upplevt eller glömt bort hur beroende man som t.ex. småbarnsförälder kan vara av en trygg anställning.
- Det framförs ofta av personer i en helt annan jobbsituation (högt humankapital, eftertraktat jobb inom IT/ekonomi i storstockholm t.ex.) där det verkligen är enkelt att byta jobb och de försöker överföra sina egen situation rakt av utan att se skillnaden.
Du skriver dessutom själv att
Ja, så är det rimligt att person 1 har en lägre ersättning. Hen har sämre förutsättningar att förhandla än person 2.
Dvs, det är rimligt att en person med sämre förutsättningar (förhandlingsläge) får sämre lön även om värdet de tillför (eller bedöms tillföra) är exakt samma, vilket är lite motsatsen till rubriken på tråden.
Poängen är att jag håller med dig i sak om nästan precis allting, jag är som sagt väldigt marknadsliberal, men jag är inte det minsta förvånad över att folk reagerar som du säger baserat på hur du argumenterar i tråden.
Man kan tycka att folk är lättkränkta, oansvariga och kletar ihop saker, men om man genuint vill att människor ska våga ta mer ansvar, byta jobb de inte trivs med och starta fler företag så tror jag att man behöver visa mycket större förståelser för deras utmaningar.
12 gillningar
Jag är egenföretagare och kan defintivt säga att jag inte får den ersättning som andra bedömer att jag levererar.
Min hela affärside är att göra grejer där du inte har nåt bättre val än mig utan att själv investera i otroligt dyra maskiner.
Minns som bäst en från Storbritannien som påstod att grejen han köpte var värd £50 och gav en lång serie otrevliga ord följt av ytterligare ord efter att jag informerade att stålet i grejen kostade mig €160.
De enda direkta kopplingar ersättning har är enligt mig:
- Hur mycket kunden/arbetsgivaren är villig att betala.
- Hur mycket nästa alternativ kostar dem.
Vill kunden max ge 5 tkr och ett annat företag säljer för 4 tkr kan du ju sälja för 3999. Detta gäller ju oavsett hur mycket varan är bedömd att vara värd.
Edit: såg förtydligandet av “Hävstång” under min kommentar och antar att detta täcks av den.
Hmm. Fast är det inte bara kompetens (eller hävstång) som du beskriver?
- Kompetens att ta betalt för utfört arbete mot kund
- Kompetens i att ha valt rätt förutsättning (marknad)
- Hävstång om de har anställda
Tycker att det väl faller inom ramen. 
Är lite avis på ditt sätt att tänka. Tack för att du ger mig tankespjärn. Det här är ett område jag inte har vunnit än.
Fast jag håller nog egentligen inte med. För om värdeskapandet INTE förbättrar makt- eller förhandlingspositionen - då är det sannolikt INTE värdeskapande. Då är vi tillbaka till ruta 1. Visst viss hänsyn till specialfall men generellt för den stora gruppen.
Kanske ska läsa hela tråden innan jag börjar svara. Precis vad jag avsåg att säga.
Jag kan hålla med, men om jag utmanar det. En generaldirektör eller statsminister är också i offentlig sektor och har en hög lön. Så uppenbarligen värderar vi - skattebetalare - olika saker olika mycket. Men det är ju superkänsligt att säga. Jag tycker ju t.ex. militärer är lågt betalda, men det förändrar ju faktumet. Finns ju ett helt parti som vill avskaffa den delen av den offentliga sektorn.
Jag tycker inte det. Makt kommer är ju bara en följd av något annat. I det här fallet det upplevda värdet.
Exakt och min tes är att det är genom tre rattar:
- Hävstång
- Unik kompetens / förutsättningar
- Ansvar
Finns kanske fler, men jag kommer inte på fler.
Oj, håller inte alls med. Vi avskaffade träldom och slaveri för ganska länge sedan. Om man inte gillar sin arbetsgivare, då kan man byta. Jag är kluven till facket. Vissa saker är bra, andra not so much. Få kan argumentera för att facket skapar en fantastisk löneutveckling för individen. Jättebra för den stora massan som inte vill ta ansvar för sitt eget liv.
Slår vad 1000 kr till en välgörenhetsfirma att t.ex. @Anonym inte är med i facket. @Anonym om du är det, då kommer jag ändra din tagline. 
Tycker det är helt olika saker vad du får för lön när du börjar och vad du får för lön vid nästa lönerevision.
Hamnar man fel i början är det svårt och höja, det har ju oftast inte med företaget ovilja att göra utan med fackliga avtal, redan lagd budget och andra saker.
Jag har lyckats höja min lön med 100% på 3 år, detta som konsult men det var nära jag landade på baken.
Såklart alla bolag behöver konstant se över sin kostym, men när lönekostnaderna är 10% av den totala kostnaden, och risken finns att nyckelpersonal slutar så tror jag inte alls man har det som en hög prioritet.
Såklart alla företag är högst medvetna om vad man ska ha för löner i förhållande till andra.
Dessutom är ju inte lönen allt, har en kompis som jobbar på ett kommunalt bolag, hen har så mycket flex att hen nog jobbar 50% – Flexa ut 15.00 för att spela golf? inga problem, ledig på alla klämdagar? absolut. Uppdrag på väg hem ja då blir det ju arbetstid resan hem och lite traktamente på köpet. Mängder med utbildningsdagar och teamwork sessioner allt betalt av kommunen… Dessutom tjänar hen 50+
1 gillning
Exakt. Vilket direkt påverkar det upplevda värdet av den levererade tjänsten eller produkten.
Men den är ju bedömd värd exakt det som den är bedömd värd. I det här fallet 4.000 kr. Det är ju som en aktie. Jag kan tycka att den är värd 100 kr, men om marknaden handlar den på 80 kr, då spelar ju inte min egen åsikt någon roll.
Jag kan ha en åsikt om att jag borde ha 100.000 kr i månaden, men om ingen är beredd och betala det, så är jag ju uppenbarligen inte värd det.
Ja. Men bara så att jag förstår. Argumenterar du för att ändra 1) HUR det sägs eller 2) VAD som sägs.
Jag upplever nämligen att först behöver man lista ut VAD som borde sägas, sedan kan man fila fram HUR det sägs på bästa sätt. Min upplevelse är att många argumenterar till och med mot vad som sägs.
OCH - jag håller med om att det kan sägas mycket bättre. Det är ju det som jag hoppas ska bli utkomsten av hela den här diskussionen i slutet. Att jag ska kunna trampa i alla klaveren för att sedan kunna få till en bättre formulering.
1 gillning
Du är trevligare än jag helt enkelt 
1 gillning
Ja, bra utmaning. Jag menar att spelplanen inte är lika för statsministern och en yrkesofficer och inte heller för en barnmorska och en polis. Varken när det kommer till förutsättning och vilka som kan söka jobbet som risker och tidsåtgång etc.
Jag kan komma på flera politiker som jag tycker kunde gjort mer nytta som lokalvårdare, men jag accepterar att den åsikten inte delas av de som röstat på vederbörande. 
1 gillning
Det vanliga på arbetsmarknaden i Sverige är att du förhandlar din lön när du blir anställd. Att höja den därefter är svårt utan den räknas i regel upp ungefär med inflationen, vissa får 10 kr mer, andra får 10 kr mindre. För att få till en ny riktig löneförhandling när du ökat din kompetens så behöver du oftast byta jobb. Annars skapar du bara mer värde men får inte högre lön för värdeskapandet. Genom att ha makten att kunna byta jobb (vilket alltså beror på så mycket mer än om hur bra du är på ditt jobb) kan du alltså få upp din lön. Arbetsgivaren kommer sällan ge dig mer betalt om du redan är anställd bara för att du gör ett bra jobb och producerar mer värde.
4 gillningar
Jag pratar främst om HUR det sägs, sen går det så klart lite hand i hand. Det enda i vad:et som jag ifrågasätter är att det är så himla enkelt, i övrigt tror jag vi tänker helt samma. Det bästa sättet att komma ur känslan av att man värderas lågt ÄR att lära sig om ekonomi, hävstång, ansvar osv och att inse att riskerna med att byta jobb eller inriktning inte är så stora som folk tror.
2 gillningar
Jag vet inte nödvändigtvis om det är ett område du ska vinna, Jan 
Jag tänker att du och @Anonym är väldigt olika rent personlighetsmässigt på skalan agreeableness/tillmötesgående.
Det är därför Denkmal briljerar på det han gör och du briljerar mer som en offentlig person som vill inspirera, hjälpa och leda andra till rikare liv. Det kräver en hög förståelse, empati och välvilja mot människor i grunden, tänker jag. Ett driv sprunget ur det.
Det här personlighetsdraget är absolut inte varken bättre eller sämre åt något håll. Men det hjälper att du vill vara omtyckt av alla när du driver en verksamhet som RikaTillsammans 
Det är nog bland annat därför du skapade den här tråden från första början, med en genuin vilja att sätta dig in dina läsare/följares syn på saken. Även om det skaver.
För i slutändan är det bra för företaget RikaTillsammans.
8 gillningar
Tycker bara att formeln delvis blir haltande då:
- Inkomst = unik kompetens + hävstång + ansvar
Om vi använder formeln på fiktiv person X med egen byggfirma: Unik kompetens: finns många som är utbildade inom hantverksyrket + hävstång (inte så stor räckvidd jämfört med ett mellanstort bolag) + ansvar (här kan man ju argumentera för om något går snett samt personalansvar, men förmodligen inte på en högre nivå än en anställd försäljningschef)
Applicerar man samma modell på en mellanchef i något större bolag skulle jag nog ändå säga att denne generellt har en högre score på samtliga parametrar, men iom att personen är anställd uteblir också den monetära belöningen i förhållande till påverkan: den monetära ersättningen kan visserligen vara högre totalt sett men inte för individen. En person med eget byggbolag har ju också möjlighet att ta ut en direkt lön om kundstocken (hävstången) blir större, men en mellanchef som får in ett nytt konto och ökar företagets omsättning/EBITA får i bästa fall sin avtalade bonus samt ett något bättre förhandlingsläge inför lönesamtalet.
Till din fördel kan man förstås argumentera för att ägaren av byggfirman tar en större (personlig) risk vilket skulle kunna falla under kategorin ansvar.
1 gillning
3 inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Samling av OT inlägg och urspårade sidospår från övriga forumet
Fantastiskt att man kan missa poängen så mycket. Mitt inlägg handlade inte om avsaknaden av marknad för “sjukhustjänster”, inget i resonemanget påverkas av det heller. Om det är svårt att förstå resonemanget pga landstingsstyrd vård, kan du ju låtsas att argumentet gäller USA(jag vet, det finns inga perfekta marknder…)