Jo, du har en poäng. Det finns ett brett åsiktsspektrum i tråden runt dessa frågor.
Men min känsla är att trenden är att AG vill minska hemarbete (för att vara tydlig; även då distans passar), vilket de såklart har sin fulla rätt att göra.
Enligt mig är det olyckligt då distans ger många en bra balans mellan arbete och övrigt liv med pendling, småbarn, husdjur osv. Dessutom slippa kontorslandskap.
Jag arbetar med roller som är säkerhetsklassade och ej medger distans, där märker vi färre ansökningar. I de fall vi själva uppsöker potentiella personer, så frågar de flesta om möjligheten till distans, vilket ofta blir en dealbreaker.
Jag är övertygad om att visst arbete gör sig bäst hemifrån, visst på plats. Ska man sitta ensam och fokuserat bröta igenom en lista så görs de ofta effektivast hemifrån. Skall man utföra arbete i ett team där gruppdynamik och samarbete är kritiskt, det funkar helt enkelt inte lika bra över videolänk som med fysisk närvaro.
Jag använder både hemarbete och kontorsarbete beroende på vad som behöver göras.
Haken här är att jag tror att det finns många anställda inte riktigt är överens med sina arbetsgivare om vilken typ av arbete som skall utföras. Som TROR att de jobbar bäst hemifrån för att de inte fattat vilka kvaliteter som arbetsgivaren vill ska lyftas fram. Jag tror även att dessa är väldigt högljudda och synliga i debatten för de kan för sitt liv inte förstå varför den dumma chefen vill tvinga dem till kontoret. Hos oss utgjorde de säkert 30% av personalstyrkan…
Men dessa ska man nog egentligen inte tvinga tillbaka, man ska göra sig av med dem. Att tvinga tillbaka dem till kontoret kan dock vara ett billigt och effektivt sätt att få dem att sluta självmant…
Jo, du har säkert rätt. Det finns de som inte förstår var de ger mest värde för AG.
Men jag TROR att många som vill att alla ska vara tillbaka på arbetsplatsen är de som bara älskar att ta en kaffe, snicksnacka eller allmänt glida runt och mysa med andra. Det stör dom enormt att inte kunna hitta någon att säga “har du tid med en kort fråga” som mynnar ut i lång tid.
Det ovan är mina anekdotiska exempel av konsultroller i både statliga och kommunala tjänster.
Som du även är inne på, borde det ske en självsanering där de som vill kunna arbeta hybrid byter till sådana tjänster. Jag är dock rädd att det skapar ännu sämre kvalitet på arbetsplatser där distans inte är möjligt - då man inte får den bästa kompetensen. Man får snicksnackarna.
Intressant perspektiv! Ja vi upplever ju världen genom vår egna lilla lins. Min bransch är skapad av och domineras av introverta nördar och misfits. Snickesnackare sticker ut, leverer de inte så brukar det fångas upp redan under provanställningen.
Nja, förstår hur du menar. Tror dock det är bättre att löpande stämma av och prata om frågor som kommit upp i en lättsam fika-situation eller hängandes mellan båsen än att 2 heldagar ska fyllas med allt som kommit upp sedan senast, både i arbetet och på fritiden, med avd-möte, långlunch och workshops som man försöker trycka in dagarna då alla är på kontoret. Man hinner inte kolla mailen eller ens öppna sin dator. Ännu mindre faktiskt jobba.
Lite så.
Det intressanta är väl att hitta en lösning för given grupp, dvs de som ska jobba ihop. Inte samma lösning för alla arbetande människor - men då blir det ju “orättvist”, såklart.
Jag tycker hybridarbete ska vara normen, på de arbetsplatser där det fungerar rent praktiskt att arbeta på distans. För mig känns det som en självklarhet att man justerar normen utifrån hur tekniken och samhället förändras.
Hela tråden handlar dock om ”när det passar”, där vissa märkligt nog fortfarande svarar ”aldrig”.
Vems fel är det då? Har inte arbetsgivaren misslyckats i sin kommunikation om vad som är viktigt då?
Jag upplever att det finns ibland en för stor empati i denna tråd för att arbetsgivaren har ett bättre skäl att förbjuda distansarbete än ”så har det alltid varit” och ”jag tror inte folk arbetar när de sitter på distans”. Gäller inte alla arbetsgivare, men många litar helt enkelt inte på sina anställda. Syns de inte så finns de inte.
Jag märker det själv i diskussioner på jobbet om hur många dagar på kontoret vi ska kräva. Det saknas objektiv fakta och åsikterna är alltid starkt färgade av varje persons preferenser och även historia (”jag har alltid jobbat på plats och det har fungerat hur bra som helst”). Som man känner sig själv känner man andra helt enkelt, gäller nog mig själv också…
Finns ju massa jobb som omöjligt kan utföras på distans, vad menar du? Svårt att sitta i kassan på Ica på distans. Jag jobbade “på kontor” men med säkerhetsklassade uppgifter, de kunde inte utföras på distans.
Medhåll, det är för mycket tyckande och oklara skäl.
För mig är problemet mest att det blir ett krystat mellanläge som kompromiss, men som passar ingen.
Det jag stör mig på är personer som får sin lön från skattemedel och jobbar hemifrån och då samtidigt gör hemmasysslor som städning, tvättning mm på arbetstid, det är inget jag som skattebetalare vill betala!
Anställda inom privat sektor som gör det är det svårare att ha en åsikt om.
Men då hamnar vi i diskussionen kring lön för produktion kontra arbetstid. Jag räknade ut inför en lönerevision ett år att jag hade utfört “samma jobb” som 6 av mina kollegor tillsammans under samma period.
Låt mig sätta igång diskmaskinen på arbetstid oavsett om lönen kommer från skattepengar eller inte, jag gör ju ändå det jag får betalt för (och mer).
Att inte producera, och istället göra annat, ja det är rimligtvis fel oavsett om det är en långfika på kontoret eller hundpromenad hemifrån.
Hur ser du på att de flesta skattefinansierade verksamheter har stora och skitiga kontorslandskap, där det inte krävs mycket buller för att störa rätt många? Det är omöjligt att anpassa sig efter olikheter om man tvingar alla att vara på plats, vissa vill lyssna på musik, vissa vill ha stark belysning, vissa vill röka e-cigg i kontorslandskapet…
Med de förutsättningarna är det inte konstigt att många vill arbeta hemifrån. Ska man få folk att jobba mer på plats bör egna cellkontor införas.
Sen har väl Sverige ett mål om att bli klimatneutrala i närtid? Hemarbete är ett av många medel att lyckas med detta!
Jag var kanske onödigt otydlig där, men jag menar självklart de jobb som kan utföras på distans.
Säkerhetsklassade jobb är något helt annat, men också en anledning till att de kommer vara mindre attraktiva framöver och behöva konkurrera med annat som t.ex. lön. Fem dagar på kontoret, krav på svenskt medborgarskap och säkerhetsprövning och man har redan innan man börjat leta kandidater filtrerat bort en majoritet av kvalificerade personer.
Så om ett konsult som jobbar 100% på uppdrag åt en statlig myndighet eller en kommun, då är det ok att gå hemma och drälla bara för att där finns ett steg imellan innan skattemedlen betalas ut som lön?
Sämsta argumentet jag hört faktiskt.
Anser du att offentligt anställda inte ska få dra av räntor och köravdrag vid deklaration också? Hört exakt samma motiv till det ibland
Jag tycker att arbetssituationen ska avgöra var man kan arbeta, dvs. vill man jobba hemma och det funkar så bör det vara ok. Men spontant så tänker jag att det på samhällsnivå inte är särskilt många som har en sådan arbetssituation att det skulle göra en märkbar skillnad på t.ex. oljeförbrukningen.
Jag rycker gärna in som egenkonsult om jag får fakturera ~300 000 kr/mån. Gärna något kortare 6-månaders kontrakt för jag kommer inte orka vara fem dagar på kontoret någon längre period. Vem ska jag kontakta?
Vi kanske har varit på olika ställen du och jag men jag har aldrig i min karriär stött på ett stort och skitigt kontorslandskap när jag varit runt på myndigheter. Och aldrig att det skulle förekomma några e-cigg inomhus på dessa ställen.
Angående egna kontor har det inom staten pressats på att hyrorna (per huvud) måste ner och att beläggningen måste bli högre - så att få ett eget kontor 2026 inom staten så måste du nog söka dig till försvarsmakten eller nåt.
Haha, ja ute på bygden har de fortfarande egna kontor!
I sthlm är det öppna landskap, eller kontor där det inte längre står 1 skrivbord utan så många som bara får plats.
Beskrivningen låter som en skräckhistoria av någon som aldrig satt fot utanför hemmets trygga vrå, för det där är inte en beskrivning av något kontor vill jag lova.
när kriget kommer så går de hem och allt står stilla 
