Intressant att du ser detta som logiskt. Alltså att om man råkar bo nära ett kontor så gäller vissa regler men bor man långt bort från kontoret gäller andra regler. Det är klart, nån logik är det ju. Men väldigt konstigt enligt mig.
1 gillning
- Vilken bransch jobbar du inom?
Tech
- Hur stor andel distansarbete är tillåten?
100%
- Finns det någon logik i varför ni behöver vara på kontoret? Alltså arbetsgivarens logik här.
Logiken lyder “Ni är vuxna människor, vi litar på att ni kan avgöra var ni är mest produktiva själva. Titta er i spegeln, stannar ni hemma endast av bekvämlighet, pallra er iväg till kontoret”
- Stämmer logiken?
Ja
4 gillningar
-
Vilken bransch jobbar du inom?
Myndighet inom utbildning -
Hur stor andel distansarbete är tillåten?
Max 2 dagar i veckan vid heltid om verksamheten tillåter. -
Finns det någon logik i varför ni behöver vara på kontoret? Alltså arbetsgivarens logik här.
Tillgängliga för verksamheten -
Stämmer logiken?
Ja, vi jobbar med människor vi också möter
Får man fråga vilket bolag?? Verkar ganska sällsynt att ha rätt till 100 % distansarbete…
Intressant. Skulle gärna förstå mer hur du tänker!
I bästa världar hade alla kunnat jobba från ett kontor, men av olika anledningar måste man ha anställda på annan plats. Tycker du det inte är skillnad på om man har ett kontor i stan eller ifall det är 8 timmar bort?
Jag har jobbat från kontor i många år, men var tvungen att byta stad pga familj, så är alternativet att jag slutar jobba. Det skulle jag ha respekt för bolaget ifall det beslutet togs, då det absolut är svårare att bidra som chef på distans, men kompromissen är att jag får resa regelbundet till våra kontor.
Vi undviker att anställa remote, ibland är det inte möjligt pga kompetensbrist i Sverige, men då blir det också sämre resultat än om vi hade lyckats rekrytera lokalt
Jag får kopiera detta. Nästan Exakt!
Fast jag har lyckats få till ett distansavtal nu så slipper förhoppningsvis mer tjafs.
Om företaget har vissa regler, typ “vi bedömer att för produktivitetens skull måste de anställda vara på kontoret minst tre dagar i veckan”, då ska det väl inte spela någon roll vilken adress den anställde har?
Ett exempel: Nisse bor nära kontoret och dyker upp tre dagar i veckan. Men en dag flyttar Nisse till andra sidan staden och dyker inte upp på kontoret någon dag alls i veckan. Logiskt då vore att ge Nisse sparken. Jag menar, företaget har ju bestämt att för produktivitetens skull måste de anställda vara på kontoret minst tre dagar i veckan. Om Nisse slutar komma till jobbet så minskar ju produktiviteten (för det har ju företaget bestämt). Om företaget istället tillåter Nisse att fortsätta jobba på distans, så har man ju haft fel hela tiden (dvs Nisse kunde utföra jobbet utan att vara på kontoret).
Alltså, om företaget har satt upp vissa regler, som att på det här jobbet kommer vi till kontoret tre dagar varje vecka, så borde det ju gälla för alla, inte bara för vissa som har en folkbokföringsadress nära kontoret.
Så resonerar jag.
1 gillning
Som det mesta gällande sin anställning så är även regler oftast förhandlingsbara, personer som företaget är måna om att behålla/rekrytera kommer få godkänt med 100% distansarbete även om generella reglerna inte tillåter det.
När det headhuntas personer som råkar bo på andra orter så kommer företagen tillåta distansarbete om personen kräver det, åtminstone fram tills dess att det går att motivera att öppna ett kontor på den orten.
2 gillningar
Världen är inte så svart och vit så att man kan dra den slutsatsen när man driver företag. Ibland måste man göra undantag, precis som att vissa har olika roller, löner, förmåner - så måste företaget agera i förtagets bästa intresse. Tyvärr innebär det ofta att man måste göra undantag till regler.
Det kan vara bäst för bolaget (och anställda) att alla (så många som möjligt) är plats och samtidigt acceptera det faktum att med den kompetensbrist som råder idag i Sverige, är det inte möjligt att driva bolag utan något spetskompetens på distans.
Ambitionen är ju fortfarande att rekrytera lokalt, locka dit kompetens eller öppna ett kontor där vi behöver rekrytera. Alla vilket vårt bolag har gjort
I mitt fall som jobbat en massa år på plats i bolaget men behövt flytta pga familj så är det en enkel ekvation: skapar jag mer värde för bolaget (trots att jag är på distans) än vad jag kostar? Just nu verkar det som det 
för mig är det rätt enkelt: om du är anställt för att jobba på plats då får du förhålla dig det, vill du jobba på ett remote first jobb… tja då får du söka jobb där!
Lite less på alla som jobbar på kontorsjobb som aldrig varit remote och plötsligt nu ser det som deras ”rätt” att få jobba hemifrån och man som företagsledare måste försvara varför man vill träffa sina kollegor under arbetstimmar? 
Detta är ju en väldigt infekterad fråga men jag tycker lite att den avgjordes när facken började kräva rätt till distansarbete.
Fackens uppgift är ju att se till att alla har liknande förmåner och förutsättningar dvs konkurrens ska ske på lika vilkor och de mest effektiva företagen ska stå starka när de ineffektiva slås ut, det är grunden.
När de nu kräver rätt till distansarbete så tolkar i alla fall jag det som att de inte tror att de företag som tillåter distansarbete är de mest effektiva. Om de hade trott detta så hade ju allting löst sig själv dvs alla företag skulle tillåta distansarbete i olika grad.
Eller hur tänker ni andra? Är distansarbete en förmån eller en konkurrensfördel?
Hur ser du på facket som auktoritet för att besluta vad som är bra för människor/företag?
EDIT. Jag syftar inte här på vad de redan står för, men på att ligga i spetsen i forskning och samhällsutveckling för att tolka trender och ny teknik (för att sedan konvertera detta smart till krav som företag måste följa)
Facket är i mina ögon inga banbrytare, utan ligger snarare längst bak och fångar upp företag som är kvar i århundradet tidigare alla försök av dem att gå in tidigare kommer skada mer än det smakar, för anställda och företag
2 gillningar
Hur får du ihop denna meningen?
Det kan väl absolut vara både och?
Du har en viss poäng här. I den statliga verksamhet som jag jobbar i var läget för pandemin så att säga oreglerat. De regler som fanns var flytande och utgick från bedömningar.
I praktiken innebar det tillståndet att de som jobbade på vissa avdelningar hade ganska generösa villkor och andra betydligt mer restriktiva. Skillnaden berodde helt och hållet på vem som var chef och hur hen förhöll sig till distansarbete. Detta gav upphov till missnöje.
Att ett visst mått av distansarbete skulle påverka negativt har rimligen ingen påstått. Att det däremot kan vara negativt med väldigt omfattande distansarbete är inget konstigt. Det som facken driver handlar inte om att 100% distansarbete ska tillåtas utan om mer enhetliga och objektivt grundade regler.
2 gillningar
Jo såklart är kanske en poäng att styra upp stora företag så att det är samma villkor inom företagen, det har jag inte reflekterat över.
Det kanske var konstigt skrivet men vad jag menar är att facken vill att ineffektiva företag går i konkurs eftersom de bara kan konkurrera med låga löner, långa arbetspass, utebliven peension mm.
Absolut jag förstår hur du menar. Men då är ju inte policyn, som du gav sken av, styrd av hur många kilometer varje medarbetare har till kontoret.
Istället verkar er policy vara att man ska vara ett visst antal dagar på kontoret varje vecka, men om detta upplevs som ett problem för någon så kan man hitta en unik lösning för den personen.
För övrigt är min spaning att de som främst efterfrågar att medarbetarna ska vara på kontoret är cheferna. Dessa chefer kommer inom kort få svårare och svårare att rekrytera, om de inte ändrar sin inställning och blir mer flexibla. Dagens skrivbordsarbetare har vant sig vid valfrihet. De kommer välja bort stelbenta, bakåtsträvande arbetsgivare.
Större industribolag, policy är 50% närvaro. EVP/VP levels är mer eller mindre alltid på plats alt på jobbresor, för linjen är det mycket varierat. Sällan folk är inne mer än 1-2 dagar/vecka (om ens det), såvida det inte handlar om produktionspersonal etc.
Jag kanske tillhör ”gamla gardet”, men upplever generellt att distansarbete har gått för långt. Svårare att hantera arbetsveckor/dagar där agendan och prioriteringar svänger eftersom folk älskar att fylla upp sina kalendrar med ”möten”, sämre produktivitet, mer utmanande att bygga framgångsrika tvärfunktionella/organisatoriska samarbeten etc.
Jag saknar en starkare känsla av ”teamet”, större resultatfokus etc.
2 gillningar
Det specifika jag jobbar för tänker jag inte nämna för att inte outa mig helt, men ett it-konsult företag i Stockholm, och inget av de stora drakarna utan ett mindre med mellan ca 20-100 anställda.