Tack Jan, fina ord.
Det känns som att jag tagit av mig en rustning jag burit större delen av livet. Inte bara i investeringar, utan i sättet att vara. Att alltid förstå, prestera, förutse.
Och nu när den inte sitter där längre är det både stilla och ovant. Svårt att beskriva. Men kanske är det just det som är nytt, att jag inte längre behöver kunna sätta ord på allt.
Då till den stora frågan, vad ska du fylla din tid med nu för att inte halka dit igen?
Känner igen det du skriver men lyckades från början (ca ett halvår) ta en vänster/höger-sväng in på global fond tack vare rikatillsammans. Själv landade jag i dnb global + hävstång som lösning.
Men jag ockuperar min tid med en massa andra projekt/optimeringar. Försöker kunna/göra lagom inom allt så det inte blir extremt inom något samt fyller min kalender (tänk pareto). D.v.s. jag har optimerat mig själv. 
Jag har minsann noterat att @Alec är ännu mer aktiv och delar med sig av sin kunskap i forumet. 
Snyggt, likt mitt upplägg. Men har AvA Global men lutar åt DnB. Varför kör du DNB Global?
Låter klokt. En kort fråga, varför DNB Global & inte AVA Global?
Ganska likt mig, 32 år.
Egen pensionssparande
90% Aktieportfölj
60% DNB global Indeks
10% DNB global Emerging Markets
10% Spiltan Globalfond Investmentbolag
10% LF USA
10% Handelsbanken Globala Småbolag
10% Guld ETC
iShares physical gold
Tjänstepension SAF-LO
90% Länsförsäkringar Global
10% Länsförsäkringar Tillväxtmarknad
PPM
90% AP7 Såfa
10% Blackrock World Financials
Känner igen mig mycket i det där. Jag har också gått varvet via globalfond, hävstång och optimering, och sen börjat skala bort tills det faktiskt känns hållbart i vardagen.
Just nu håller jag det ganska avskalat själv, men har börjat skissa på ett sätt att hjälpa andra få syn på sina egna loopar och komma närmare något som känns mer… förankrat. Det är fortfarande tidigt, men det bubblar. 
Man känner att man har en skyldighet att ta det man har lärt sig från RT och sprida. Jag försöker med “keep it simple stupid”. Att välja mer än en fond gör att man behöver balansera för att behålla samma risk. Vem orkar göra det efter 10-15 år. Good enough räcker riktigt långt. Det är helt oslagbart att bara köpa Lysa, ställ in fördelningen och sen fortsätter det bara. Man har provat SAVR, Fondo, Levler, Avanza, Nordnet, Lysa, Opti. Det som blir kvar för min del är Avanza, Nordnet och Lysa.
Landar väl där själv snart, mitt nästa steg är från 50 % belåning till runt 20 %, där jag nog stannar eftersom jag använder hävstången som buffert.
Klarar mig rätt bra mentalt vid 50 %, trots tullbingot just nu eller den tidigare Coviddippen. Men börjar ackumulera tillräckligt med kapital för att det inte ska vara värt det med risken.
DNB Global Indeks S innehåller omkring 1 300 aktier och ligger mycket nära originalet MSCI World Index, som omfattar cirka 1 395 aktier. Det gör DNB:s fond till ett av de mest heltäckande alternativen för den som vill spegla det globala aktieindexet så noggrant som möjligt.
Avanza Global, däremot, har ett innehav på runt 900 aktier och är mer inriktad på ESG (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning). Det innebär att vissa bolag exkluderas utifrån hållbarhetskriterier, vilket gör fonden något smalare. För investerare som prioriterar etiska och hållbara investeringar kan det däremot vara ett mer attraktivt val.
När det gäller avgifter ligger DNB Global Indeks S på 0,21 %, medan Avanza Global har en lägre avgift på 0,10 %. För min del är avgiften inte det viktigaste – jag vill investera så brett som möjligt, och 0,21 % är fortfarande väldigt lågt för en global indexfond. DNB är faktiskt en av de billigaste globala indexfonderna på marknaden efter Avanza Global, vilket gör den till ett starkt alternativ för den som söker bred global exponering till låg kostnad.
Gjorde samma för någor år sen. Jämförde nyligen med en bekants Lysaportfölj med 100% Aktier över senaste tre åren samt senaste månaden.
Över tre år går DNB Global index mycket bättre än Lysa. Senaste månadens tapp slutar något bättre för lysa men väldigt liten skillnad ändå.
Detta är en bra och läsvärd tråd för många här, Alec. Uppskattar att du tog dig tiden. Jag har en liten fundering angående ditt val av AMF räntefond lång; Jag har själv funderat på ett 1-fond upplägg angående räntor men då hade valet blivit Storebrand Obligation efter många funderingar, jämförelser på Morningstar etc.
Anledningen jag skulle välja den hade varit 1) större andel statsobligationer samt 2) Storebrand “svänger” mindre när det verkligen stormar. Visst, med mindre avkastning än AMF lång och AMF lång är billigare. Jag är nyfiken på vad som ändå gör AMF lång “bättre” enligt ditt val du har beskrivit
Glad påsk!
Som jag förstår det har TS slutat optimera 
Så fond x kanske inte är bäst, utan ”bara” tillräckligt bra.
Tack för fina ord och kloka reflektioner!
Helt rätt uppfattat, jag har slutat optimera. 
Så @Jacob_Skj, både Storebrand Obligation och AMF Räntefond Mix hade också varit “good enough” för det jag vill åstadkomma.
Valet föll på AMF Räntefond Lång av tre enkla anledningar:
Så även om det går att vrida och vända på många detaljer, var riktningen viktigare för mig än själva optimeringen.
Glad påsk till er båda! 
På avkastning.
Jag har slutat optimera på avkastning.
Så, fixade det åt dig.
(I will die on this hill.)
Jag förstår idén med räntefonder men kör man dom utanför ISK då eller? AMF Räntefond Lång har gjort 152% över 27 år.
Man undrar ju om inte ett vanligt bankkonto med bästa ränta och eventuellt bundet i perioder i det fall det ger mer och återinvestera med ränta-på-ränta ger lika mycket eller mer? Alla dessa 27 år har ju inte varit lågränte-år liksom och nischbankerna ger ju ändå hyggliga räntor.
Lite mer jobb att pilla med men man bär också 0 risk och har man inte mycket pengar i den potten så räcker ju fortfarande ett bankkonto.
Som nu när ISK-skatten är hög så äter det ju upp en hel del av tänkt avkastning.
På firman har jag all buffert på räntekonto i alla fall och det överskott som inte förväntas behöva användas går till fonder.
Borde jag flytta del från räntekonto till räntefond?
haha. Ja, man måste väl uppleva allt innan man bestämmer sig att det enkla är lösningen.
Precis som man var ung och lekte och den som var tråkigast vann… det ligger något i det. Att acceptera spelreglerna på marknaden eller i sitt egna sinne som kan arbeta emot en. Resultatet vi vill uppnå är väl ändå indexavkastning i positiv riktning och till det sova gott om natten varje dag med tid för allt annat.
Ett år av att sitta stil i båten är inte roligt men väl värt att göra en gång för upplevelsen skull. För att förstå sig själv men motsatsen. Samma år med livet i fokus skulle vara det bättre alternativet nu i efterhand.
Mitt mål är att förenkla. Så det kommer att ske och jag kommer att uppskatta tiden jag lägger på och inte lägger på börsen mer framöver.
Win - win 
Sant…
Jag har inte slutat optimera.
Jag har bara bytt från “högst Sortino” till “mest zen per krona”
Man kan absolut optimera sånt här i all oändlighet (vilket jag också gjort i flera år), välja kontoform, jaga räntor hos flera nischbanker, växla mellan sparkonto och fond beroende på ränteläge osv.
Men för min del landade jag i att bara låta min 50/50 DNB/AMF Lång ligga i ett KF och få sköta sig mer eller mindre själv med en regelbunden rebalansering då och då.
Det är tillräckligt bra för mig, och framför allt tillräckligt lugnt.
Märker att även efter att jag bestämt mig för enkelhet så dyker små röster ändå upp ibland:
“Borde jag inte lägga till lite tillväxtmarknader?”, “borde jag ha lite mer home bias?”, “kanske flytta över från räntefonden till nischbankernas sparkonton?” och så vidare.
Det fick mig att fundera, blir man någonsin helt klar? Eller handlar resan mer om att lära sig leva med att hjärnan fortsätter viska “fixa lite till”, men att man inte behöver lyssna?
Hur tänker ni?
Har ni några knep för att avväpna den där inre optimeraren när den vaknar till liv igen?