I administrativ mening ja. Men vid en bodelning delas tillgångar lika om det inte räknas som enskild egendom, vilket enklast hanteras via äktenskapsförord.
Nu är jag osäker på hur svenska arvslagar ser ut, men det kan även ha betydelse vems namn sakerna står i om man har barn. Här fungerar det så att om värdet på dina tillgångar är mindre än den frånfallnes, så delas de gemensamma tillgångarna i två och hälften tillfaller barnen och hälften dig. Är förhållandet omvänt, att dina tillgångar överstiger den frånfallnes, får du behålla alla dina tillgångar och den frånfallnes tillgångar tillfaller barnen.
1 gillning
Problemet om alla pengarna står på den ena partens konto, som jag ser det, är likviditeten mellan dödsfall och faktiskt arvskifte när pengarna blir tillgängliga för den överlevande. Det kan ta rätt lång tid. Över ett år i min erfarenhet.
Ganska snart efter att vi flyttade ihop skaffade vi ett delat lönekonto dit alla inkomster sätts in och räkningar betalas från. Sedan för vi över ”fickpengar” på egna konton. Känns som en bra lösning för oss, speciellt när vi nu varit gifta och har barn sedan länge. Jag har alltid tjänat ganska mkt mer än min fru (50-100%) men det skulle kännas konstigt att inte dela på ekonomin. Min fru har ju spenderat mer tid hemma med tre barn osv.
Har funkat för oss i 25 år nu och vi har aldrig någonsin bråkat över pengar 
Det stämmer att det inte finns något äktenskapsförord på det som jag har i aktier/fonder, men det finns det kopplat till ett AB jag har. Skrev tidigare att det finns äktenskapsförord på utvalda delar. Så båda av er har rätt 
1 gillning
Makar ärver varandra och gemensamma barn får arv först när den sista i paret dör.
Särkullsbarn har rätt att få ut sin laglott direkt.
Är man endast sambo utan giftemål gäller att barnen ärver allt. Finns det ett testmente så ska barnen trots det få ut sin laglott.
1 gillning
Vi har helt gemensam ekonomi, ett transaktionskonto dit bådas lön kommer in & utgifter dras ifrån, gemensamt sparkonto, kredit med dubbla kort etc. Ser det som självklart i ett äktenskap & skulle ha svårt att leva i ett förhållande där det inte funkar.
Har funderat på att ha egna ”nöjeskonton” med månadsöverföring likt många exempel i tråden men inte blivit av. Dels pga att det känns lite svårt att dra gränsen vad som skulle belasta det kontot & inte samt bökigt med ytterligare kort & konton. Men kanske någon gång får vi tummen ur. Finns ju fördelar om konsumtionsmönstret ser olika ut.
En notering: verkar vara få som är medvetna om, eller reflekterar kring, den försörjningsplikt som enligt lag finns gifta emellan.
Om man känner att man “sponsrar någon” och inte vill dela med sig av sin lön för att man kan skilja sig i framtiden är man ju dum i huvudet. Dessutom kommer det garanterat att bli skilsmässa om man resonerar så…
2 gillningar
Där ser man, det är i mitt tycke ett vettigare system än det här, där makar endast ärver varandra om inga andra arvingar finns.
1 gillning
Dum i huvudet år ett stark uttryck, onödigt. Den som blivit bränd kan resonera annorlunda utan att vara dum i huvudet.
1 gillning
Skaffa kreditkort ni betalatr för egna prngae
Jag är inte gift än men funderar en del på målsparande i relation till gemensam ekonomi och ser inte att det berörts så tydligt i tråden ovan.
Till exempel så kan jag ha en hobby som jag inte delar med min sambo, men som likväl kräver att man i perioder sparar ihop en större summa för att kunna köpa en pryl eller liknande, eller vice versa, som partnern inte får del av.
Hur gör ni med det?
Man kommer överens tillsammans om inköpet till den enas hobby och sedan sparar man undan pengar för inköpet.
1 gillning
Det viktiga är att hitta ett sätt att båda blir nöjda på. Jag har haft förmånen att vara gift och sambo flera gånger och kört olika varianter:
- Ingen ekonomi alls (urusel idé)
- Helt gemensam ekonomi
- Delad ekonomi med äktenskapsförord.
Trean har fungerat bäst. Jag tjänar 4 gånger mer än hustrun, men vi har helt olika syn på ekonomi och vad vi vill göra med vår ekonomi.
Jag tar alla räntor på huset, allt underhåll och alla renoveringar och sen delar vi på amortering och drift. Jag tar alla gemensamma utgifter, alla resor, alla nöjen, det gemensamma matkontot. Sen betalar vi vars en bil till hushållet.
Jag kan därför investera och spendera som jag vill, hon kan investera och spendera som hon vill. Vi vill med andra ord göra helt olika saker med vår ekonomi. Men ingen har med att göra vad den andra lägger pengar på. Noll bråk, noll friktion kring detta.
Har man båda varit gifta innan så inser man att det kan ske igen.
Men det viktiga är som sagt, hitta en variant som funkar för er. Pengar är för ointressant för att vara ett hinder för att vara lyckliga i vardagen.
1 gillning
Vi har helt separata ekonomier och ser inga nackdelar med det.
Vi har varit tillsammans i snart 25 år och gifta i snart 10 år och har aldrig direkt bråkat om pengar. Visst kan vi ha olika åsikter om hur man ska göra av med pengar men eftersom vi har separata ekonomier har det ingen betydelse.
Jag har sett det här argumentet några gånger i olika trådar, men jag tycker att mer rättvist borde vara att den som jobbar mest får någon morot, om man nu inte vill dela lika på allt. Allså, om bägge jobbar 40 timmar så tycker jag att det är rimligt att man delar lika.
Min fru tjänade innan mindre än jag och nu tjänar hon betydligt mer än jag. Vi delade lika på allt då och gör det också nu. Beror så klart på hur man är som person.
3 gillningar
Det låter fullt rimligt och jag är säker på att många mår bäst med dela lika principen.
Sen finns det även ett perspektiv om man har barn tillsammans. Jag och min sambo har två barn. Jag jobbar 30-40 timmar i veckan och tjänar 50% mer än min sambo som jobbar 40-50 timmar i veckan med pendling. Jag tjänar mer och jobbar mindre, men jag tar hand om hemmet och barnen mest. Det är jag som hämtar barnen, lagar maten och städar här hemma… Att jobba är lite som semester för mig 
Så att utgå ifrån antal timmar på jobb blir lite orättvist hos oss.
Jag tänker ändå att man troligtvis offrat något för att nå dit man är idag. Kanske har man studerat i flera år eller valt att festa mindre än övriga och därav nått upp till en högre lönenivå. Då ser jag inget fel att man kan ha en lite dyrare hobby än sin sambo eller ett större pensionskapital. Dessutom kan man ha anpassat sitt liv efter sin lön, innan relationen och då måste gå ner i levnadsstandard pga relationen. Samtidigt vill man inte vara i det läget att ens liv begränsas av den som har lägst lön, därför är en rimlig lösning att man bestämmer vad som är gemensamt och vilka mål man har tillsammans och delar på det procentuellt.
Nu är jag och sambon inte gifta så det påverkar ju läget.
Alla är ju olika så det har jag full förståelse för. Det låter som det funkar för er iaf.
Gemensam ekonomi men utan gemensamma konton eller liknande. Jag har oftast haft högre lön och betalat mer av våra löpande utgifter men vi har aldrig hållit på att räkna vem som betalar mest. Vi har heller aldrig bråkat om ekonomi men har å andra sidan alltid haft god ekonomi, vilket kanske påverkat.
1 gillning
Vi har liknande förutsättningar lönemässigt och familj. Utöver det som sagts innan kan ni även fundera på framtida pension. Med såpass stor löneskillnad blir era pensioner rätt olika. Jag överlåter min PPM-nysparande samt även lite extra månadsvis insättningar på min frus PPM.