Hej,
jag är helt ny i forumet.
Jag har lyckats investera och spara ihop så mkt att jag är ekonomiskt fri. Jag kan sluta jobba och fortfarande leva gott med mina barn + make.
Jag är lite nyfiken på er andra som är ekonomiskt fria - hur lång tid tog det för er innan ni hoppade av ekorrhjulet och vad gör ni istället för att lönearbeta?
Jag har tre barn under 10 år så jag kan sysselsätta mig men det sitter ändå långt inne att ta steget fullt ut även om jag i teorin redan är där.
Vad tycker du är kul att göra?
Det finns massvis jag gärna gör. Är intresserad av att höra med andra som är eller varit i samma sits hur de resonerar kring all tid man får. Det här med att sluta jobba är verkligen en process att bearbeta fast man vet vad man vill göra.
Jag lägger mycket tid på fysisk aktivitet.
Lär mig mycket nytt, tex språk, kurser på universitet, tagit PPL.
Kan vara närvarande på att ett helt annat sätt med vänner och familj, finns ju inga måsten och deadlines utifrån som tar upp tankar utöver att mer tid och ork också finns.
Reser mer och ofta spontant.
Mycket tid i skog och mark.
Möjligheter till precis så mycket vila och återhämtning jag vill och behöver och när jag behöver det. Att kunna styra livet efter vilja och behov istället för måsten ger enorm energi, jag kände mig inte trött och sliten när jag arbetade men inser nu att jag var det , den kognitiva och fysiska energin är tydligt bättre vilket ju påverkar all prestation och måendet till det bättre.
Dagarna fylls väldigt lätt.
Jag tog ledigt i fyra år när jag var runt 42-46. Mina barn var i tioårsåldern och båda satsade på sina idrotter och jag var mycket involverad i deras satsningar. Jag var även tränare för mina och andras barn under den här perioden. Jag spelade mycket golf också och en massa andra saker.
Trots det så fanns det ett överflöd av dötid som till slut gjorde mig slö jämfört med innan.
Så mitt tips är att ta ett jobb eller något annat uppdrag som du verkligen brinner för och gör det på halvtid
Känner verkligen igen det. Jag känner någon slags skyldighet att bidra mer än vad jag gjort hittills - förmodligen för att jag ärvt kapitalet och inte “levlat upp” organiskt. Men är väldigt kluven.
Håller med. Checkade ut för tre år sedan. Involverade mig i en verksamhet lite som jag hjälpte till med. När vi sålde den och jag satt i soffan runt 11 på dagarna så lyckades jag hitta ett jobb jag tycker är kul. Otroligt låg lön men givande. Och jag tar ledigt precis när jag vill. Det är riktigt trist att inte göra någonting alls. Det är isåfall viktigt att man har rätt många att omge sig med som inte jobbar. Jag hade några stycken. Det var för få.
Renoverar, bygger nytt, surfar, tränar och sköter all markservice med skjuts till träningar, matlagning etc. Har fullt upp, fattar inte hur vi fick ihop livet innan jag hoppade av 
Jag gillar att ha projekt i pipen och skulle aldrig fixa att sitta sysslolös i soffan. Går ut och bygger varje dag. Som tur är äger jag lite för många hus så jag kan renovera på dem tills jag trillar av pinn Skulle jag tröttna på husen eller känna mig klar skulle jag nog köpa mig en gammal 60-70 tals skitbil och lära mig renovera bilar. Sen har jag massor med planer för kortare resor med campern för lite surf/skidåkning etc, de längre får vänta tills ungarna flyttat hemifrån, har svårt för att vara borta från familjen
Byggandet ger mig en stor del av det jag tror jag behöver; jag får möjlighet att lära mig nya saker, jag får använda min kreativitet och problemlösningsförmåga och samtidigt får jag möjlighet till att vara utomhus, arbeta med kroppen och skapa något beständigt som känns viktigt och bra.
Jag tränar på “arbetstid” och blåser det satan lägger jag bygget åt sidan och åker ut och surfar ett par timmar istället, det är LYX.
Jag trivs bra med att vara med mig själv och behöver inte yttre belöningar även om jag ibland kan känna att jag saknar mina team från tidigare arbetsplatser. Detta är väl mitt första år med detta nya upplägg så vi får väl se med tiden om jag kommer att sakna att ha människor runt mig eller inte på dagarna. Hade jag varit extremt åt det det extroverta hållet tror jag inte mitt upplägg hade funkat.
Jag har alltid haft ganska mycket långsiktiga planer, övar nu på att försöka att inte ha det och istället göra det jag tycker är givande just nu. Möjligheten att hoppa in i arbetsmarknaden på ett eller annat sätt finns ju alltid. Ett sätt för dig att “trappa ned” skulle ju kunna vara att bli konsult i egen firma och försöka arbeta mer när du känner för det.
Kanske kan du ta 1-2 år ledigt och känna på saken? Gör lite mer av sådant som bara du längtar efter och som ger dig mer livskvalitet. Behöver inte vara ett SÅ stort beslut då!
Så här efter drygt tre år har jag släppt utmaningarna jag hade med identitet kopplat till jobb och tankarna kring att bryta normer. Men det tog tid. Det bästa som jag fått är:
Jag kan också dra ett större lass hemma vilket underlättar för min partner i hennes liv och karriär.
Det jag fortfarande kan sakna är kollegor. Kör vidare på flera styrelseuppdrag men de ger inte den typen av relationer och är ärligt talat inget som ger mig så mycket utveckling i övrigt i linje med vad jag annars fokuserar på. Men tror jag håller kvar i dem som min sista livlina in i min gamla karriär…
Under pandemin fick helt plötsligt många fler än tidigare känna på hur det kändes ”vara/jobba hemma” hela dagarna.
Det kanske kan ge en ledtråd till ”känslan” om du var en av de som hamnade i den sitesen.
Hur kom du tillbaka till arbetslivet efter 4 år? Fick du ett jobb och var de lite fundersam vid intervjun?
Gud vad kul. Lycka till med hur det än går.
Vad vill din make? Vill han sluta jobba?
Har du skapat/sålt företag eller är det bara lönearbete?
Börja med att vara ledig hela juni - augusti, ta sedan tjänstledigt ett år för studier för att prova hur det känns. Du behöver inte börja plugga, bara presentera en studieplan för arbetsgivaren.
En kontakt på golfklubben jobbar som rekryterare och visste min bakgrund och att jag inte hade arbete. När han fick ett uppdrag att rekrytera så tyckte han att det passade mig. Det var ingen stor grej hos just den här personen som jag träffade och som senare blev min chef. Men det kan ju givetvis vara viktigt för någon annan.
Jag är i samma sits, förut tänkte jag alltid att när jag väl gör exit så skall jag säga upp mig samma dag. Så blev det inte. Helt plötsligt trivs jag med mitt jobb och hela det sammanhanget mer, men jag gör det på distans och lägger kanske 5h om dagen i snitt på en välbetald fulltid. Mkt stimulerande arbete till och från. Jag är inte rädd för att inte ha ngt att göra, däremot att jag skall tappa mitt yrke och bli seg i huvudet. Vad jag dock har gjort är att kräva att få ta mkt tjänstledigt. Jag tar ca 2 mån extra ledigt per år, lång fin sommar.
Har också en 10 åring hemma.
Jag tycker du skall börja med att ta tjänstledigt 1-2 nån i sommar (eller den tid du trivs bäst) och se hur det känns. Grattis!
Låter genuint som en kanonbra situation!
Det här, att bli lite seg, tycker jag många lyfter och även vissa rapporterar att de faktiskt upplevde när de slutade jobba. Jag är osäker på om det är ”på riktigt” eller att folk bara är vana vid ett så uppskruvat tempo.
I dagens samhälle känns det mer som en värdering att man ska ha fullt upp, snarare än att det skulle vara bra för oss.
Jag har inget svar men tror ju knappast hjärnan tar skada av att varva ned lite. När det finns nya saker att fokusera på bör väl tankekraften hamna där. Däremot tror jag den omställning kan kännas obehaglig och svår att relatera till för vissa när den väl sker.
Men, tittar man på traditionell pension tycker man väl sig absolut se en skillnad mellan dem som håller sig mentalt aktiva och de som hamnar framför TVn. (Där vill man inte hamna oavsett). Skulle gärna läsa mer om vad som händer med oss när vi varvar ned i lite yngre ålder.
Är ekonomiskt oberoende sen ett tag tillbaka, men har hittills jobbat på som vanligt… Har under lång tid haft två jobb, men har annan anställningsform än fast på båda vilket innebär att jag själv väljer när jag vill arbeta. På årsbasis arbetar jag färre timmar än en person med 100% fastanställning gör. Tycker det är kul att jobba och vill gärna bibehålla den sociala biten med mina kollegor. De misstänker att jag har bra ekonomi, men ingen känner till att jag är ekonomiskt oberoende.
MEN jag funderar på att testa att skippa det ena jobbet under nått års tid för att se hur det är. Det jag vill göra på den lediga tiden är att komma vidare och göra klart projekt hemma med hus och hobby utan att det tar tid från familjen.
Att sluta jobba helt låter nog lockande för många, men jag trivs med mina jobb och tycker det är givande, så jag kommer nog fortsätta jobba, bara tagga ned en bit i arbetstid.
Vi är alla olika, vissa kanske trivs bra med att bara vara hemma, men många vill nog göra något som innebär att man har kontakt med andra människor.
Man kan ju också fråga sig hur kognitivt ansträngande sitt arbete verkligen är när man utfört det i många år eller deccenier?
Personligen utmanar jag mig betydligt mer intellektuellt sen jag slutade arbeta. Det kräver ju dock ett aktivt val, eller kanske rättare sagt är det personlighetsdrag? Det skulle iallafall för mig vara jobbigare att inte göra något eller lite än att vara aktiv och hela tiden lära nytt.
Är FI men fortsätter arbeta via företaget i ca 1-2 år till enligt plan. Kommer nog inte gå all in på RE utan arbeta bara då jag vill och kan och bara under typ maj-okt.
Jag är FI men har valt att fortsätta jobba 50%