Dagens vindkraftverk designas vanligen för en livslängd på 20 till 25 år, ibland även
upp till 30 år, men har bara en certifierad teknisk livslängd på 20 år enligt Energimyndigheten. Sen kan detta mycket väl som @AimHigher tidigare nämnde ha utökats till 35 år sedan år 2016, som rapporten är från.
Pilotförsök har visat på att man kan förlänga den tekniska livslängden på fundamentet till ca 50 år. Förutsatt att det även går att utöka tornets tekniska livslängd till 50 år så skulle övriga komponenter (i huvudsak rotorblad och komponenter i nacellen) då kunna bytas ut under denna tid. När den tekniska livslängden för fundament och torn är förbrukad är det dock svårt att göra något annat än att demontera tornet och i den bästa av alla världar kunna återbruka eller återvinna så mycket av materialet som möjligt. Historiskt har rotorbladen grävts ner för deponering, men det pågår mycket arbete med att hitta sätt att kunna återvinna delar av materialet.
Låt oss göra en glädjekalkyl för vindkraften där man antar att de har uppnått en teknisk livslängd på 50 år och att man löst problematiken med effektbalansen – vilket vi i dagsläget inte har:
Enligt Energimyndigheten blir vindkraftverken effektivare med högre torn och större rotordiameter då detta leder till högre vindhastigheter och större svepyta.
Dagens högsta vindkraftverk i Sverige återfinns i vindkraftparken Björnberget i Ånge kommun.
Denna vindkraftpark är fortfarande under byggnation men planeras att vara i drift under år 2023. Parken kommer då bestå av 60 stycken 220 meter höga vindkraftverk (totalhöjd) och generera 1,1 TWh per år. Detta innebär att man skulle behöva bygga ca 131 sådana vindkraftparker för att det skulle motsvara de 144 TWh som saknas till år 2045 – detta motsvarar ca 7855 stycken torn vilket skulle medföra att man med start förste januari 2023 skulle behöva konstruera ett sådant torn per dag varje dag fram till 2045. Med en teknisk livslängd på 50 år skulle man därefter behöva demontera och konstruera 1 sådant torn varannan dag för att bibehålla elproduktionen på denna nivå.
OX2 har planer på att uppföra högre vindkraftverk med en totalhöjd på ca 280 meter (totalhöjd) vid vindkraftparken Grubban i Härjedalen. Man planerar att uppföra 36 torn och förväntad årsproduktion uppgår till 950-1200 GWh (0,9-1,2 TWh), vi antar det högre värdet. Torn av denna höjd finns idag inte i drift och de har ännu inte fått tillstånd från Länsstyrelsen att uppföra parken. Men om allt går som det ska planeras byggstart till 2026 – när vindkraftparken skulle stå färdig har jag inte hittat några uppgifter om men låt oss optimistiskt gissa år 2030? För att möta behovet av 144 TWh som saknas till år 2045 skulle man behöva bygga 120 sådana vindkraftparker – detta motsvarar 4320 stycken torn vilket skulle medföra att man med start förste januari 2023 (dvs 7 år innan man faktiskt kommer att ha dem på plats enligt mitt antagande ovan) skulle behöva konstruera ett sådant torn varannan dag varje dag fram till 2045. Med en teknisk livslängd på 50 år skulle man därefter behöva demontera och konstruera 1 sådant torn ungefär var fjärde dag för att bibehålla elproduktionen på denna nivå.
Min avsikt med detta inlägg är inte att smutskasta vindkraften. Jag tror likt IPCC att vi i framtiden kommer behöva en kombination av samtliga fossilfria energislag. Sen är min personliga övertygelse att med dagens teknik, och med vad vi kan förvänta oss inom en överskådlig framtid, så måste planerabara fossilfria energikällor (vatten- och kärnkraft) utgöra majoriteten i de satsningar som måste påbörjas idag. Teknikutveckling kommer att ske i framtiden, men vi har;
- I dagsläget ingen teknik som möjliggör att ett elsystem där för stor andel baseras på sol-, vindkraft och andra oplanerbara energikällor klarar av att upprätthålla effektbalansen i systemet.
- Inte tid att vänta på att teknikutvecklingen ska komma på plats, alternativt hoppas på att utvecklingen kommer på plats i tid för att undsätta redan genomförda satsningar i efterhand. Givet behovet och de långa ledtiderna behöver vi redan idag genomföra satsningar med den BAT (Best Available Technology) som står oss tillbuds. Detta utesluter inte att man samtidigt forskar vidare på morgondagens teknik.
Min avsikt med detta inlägg är att folk ska få upp ögonen för den utmaning vi står inför när det gäller morgondagens elsystem – oavsett om man sen förespråkar sol-, vind-, vatten- eller kärnkraft. Dagens, i min mening naiva, debatt dummas allt för ofta ner till en diskussion om huruvida man ska bygga 1 reaktor eller 13 vindkraftparker där det framstår som att bara vi gör något av dessa två alternativ så har vi löst problemet. Så är inte fallet. Även om vi kommer överens om HUR morgondagens elsystem ska se ut så kommer det ändå att bli oerhört svårt att implementera detta i sådan skala att vi kan möta de prognosticerade behov vi kommer att ha år 2045.
Inget av det jag skrivit ovan innebär att jag anser att vi inte ska satsa på forskning och utveckling, att vi inte ska satsa på energieffektivisering, att vi inte ska försöka dra ner på vår konsumtion, att vi inte kommer att få framtida tekniska landvinningar – men vi måste se verkligheten för vad den är och hantera den faktiska utmaningen, hur obekväm den än är. Sen vill jag också vara tydlig med att jag tror att vi kan lösa detta, men det kräver först att vi är ärliga med oss själva gällande omfattningen av utmaningen vi står inför.
