Många är fokuserade på den första miljonen och vill kunna kalla sig miljonär.
Det är på ett sätt förståeligt att begreppet miljonär är symboliskt viktigt och statusladdat men samtidigt är både miljonär, liksom summan en miljon, ganska godtyckligt om inte helt intetsägande.
Begreppet “miljonär” myntades år 1719 under den sk. Mississippi-bubblan i vad som idag är USA och syftade till spekulanter som hade tjänat en miljon franska livres på kort tid. I dag motsvarar 1 miljon franska livres cirka 48 miljoner SEK.
Ska vi vara ursprungsbegreppets betydelse trogna borde vi inte kalla någon miljonär förrän kapitalet uppgått till cirka 50 miljoner SEK.
Vi behöver inte gå så långt bak i tiden som 1719 för att inse hur urvattnat begreppet miljonär är.
Det räcker med att gå tillbaka till 1980 talets miljonärer som i dagens penningvärde hade kunnat titulera sig som mångmiljonärer med ett kapital på 3,3 miljoner.
Uppehåller vi oss i nutid finns det också tillräckligt med jämförelser som visar på hur relativt och intetsägande begreppet miljonär är.
En miljonär i Zimbabwe har inte många slantar till sitt namn, bara 24 tusen i svenska kronor mätt medans en tysk miljonär har motsvarande tio miljoner SEK och en kuwaitisk miljonär har motsvarande 29 miljoner SEK.
Är därmed inte miljonen och miljonären ganska godtyckligt och intetsägande begrepp? Vad tycker du?
Idag är dollarmiljonär ett mer relevant begrepp, då kommer vi upp i belopp som är lite större. Vad är en miljon idag då folk utan att blinka lånar 5 miljoner eller mer för att köpa bostad?
Gillar iofs inte att använda valutan dollar men kommer inte på något bättre i svenska termer. Dekamiljonär skulle vara ett relevant begrepp men klingar illa i uttal. Räknar man in pensionskapitalet också, vilket är högst relevant i Sverige, så finns nog rätt många dekamiljonärer i landet.
(Deka är tioförled. Som i dekalogen - tio budorden, etc.)
Tror ingen bryr sig egentligen faktiskt. Det är bara en kul sak att säga. Alla vet redan att en miljon idag inte är särskilt mycket.
Sen vet jag inte vad du menar med godtyckligt? De flesta definierar väl miljonär som en person med nettotillgångar överstigande en miljon, eller på annat rent matematiskt vis, dvs inte godtyckligt alls? Tvärt om?
Precis. Kanske måste man vara lite äldre för att förstå den gamla laddningen i ordet, vid en tid då 1 miljon var ouppnåelig för de allra flesta. Miljonär betydde då mer “snuskigt rik” än fokus just på siffran 1 miljon.
Jag håller absolut med om att en miljon inte längre är supermycket pengar och jag känner mig inte särskilt rik bara för att jag är “miljonär”.
Det är ändå så att en miljon är ganska mycket pengar och jag skulle utan problem klara mig i minst fem år på en miljon utan att ha någon inkomst alls.
För många är det fortfarande en ouppnåelig dröm att bli “miljonär” även om man med det menar att någon bara har en miljon kronor. Väldigt många skulle få ett helt annat liv som pensionärer om de hade en miljon när de gick i pension.
Lite lurigt blir det ju om man ska räkna fonder och kontanter men inte hus? Om man äger sin egen firma? Ska värdet vara med?
Ska vi inte räkna fonder?
Alltså finns nån gräns på hur likvida medlen behöver vara?
Om jag äger ett hus, belånat till 85% med 850000kr i lån och 1,1 miljon på Avanza, är jag miljonär då?
Om jag istället amorterar hela lånet genom att sälja fonderna, så jag 250000 på Avanza, är jag inte längre miljonär då?
Jo såklart! Men rent subjektivt så känns det som att jag behöver se det för att tro det.
En anekdot…
Jag har en kompis som efter att han pluggat klart satsade på en karriär som daytrader. Allt gick toppen men han kände att siffrorna på skärmen var som ett spel, låtsaspengar. Så han åkte till banken och tog ut 400’000kr och la på skrivbordet för att förstå vad nollorna på skärmen betydde. Haha helt plötsligt blev det jätteverkligt och varje förlust höll honom vaken på nätterna.
Visst kändes det lite högtidligt på nåt sätt och man tittade ett par gånger extra på skärmen. Dan efter är känslan helt borta.
Har en vän som är snuskigt rik. Inte trader men investerar väldigt mycket och driver bolags o.s.v. Han säger själv att han inte ser kapitalet som pengar, att det är nåt annat, fiktivt. Sen promenerar till matbutiken och köper på extrapris. Finns inte en människa i världen som ser på honom hur förmögen han är.
1 miljon på avanza för mig skulle även vara ungefär samtidigt som min avkastning står för mer än mina insättningar i månadssparande en “kul grej” på två sätt. Men nej jag kommer inte ändra någonting när jag är uppe i miljonen eller så.
Så blir det lätt om man vänjer sig vid större och större summor. Mitt kapital kan röra sig upp eller ner med flera hundra tusen på en börsdag. Det är inget som oroar mig då det är helt normalt. När jag byter fonder är det ofta i poster om 2-300 tusen etc. Jag tänker på det ibland när personer frågar i forum om att börja spara i fonder och har kanske 500 kr i månaden att köpa för, när jag kanske under en dag gör transaktioner på 1 miljon eller mer.
Man måste ha ett annat förhållningssätt till stora pengar och stora belopp i rörelse, annars skulle man inte sova bra om nätterna. Men självklart köper jag på extrapris ändå, att vara ekonomisk har inte någon direkt koppling mellan att ha mycket pengar. Det sägs att Ingvar Kamprad skulle köpa potatis i en livsmedelsaffär och tyckte att kilopriset var lite högt, då åkte han till en annan affär. Trots att han var van vid att ta beslut som gäller många miljoner eller rent av miljarder.
Att ha en miljon i likvida besparingar tillgängligt för att konsumeras är ändå mycket pengar fortfarande tycker jag. Flesta svenskar har stora summor låst i bostäder, bil, pensionsrätter etc.
Säg att man har en svensk median-lön, är singelhushåll i hyresrätt men med bil och aktivt socialt liv. Det skulle ändå ta många år för att spara ihop den summan genom lönearbete. Kanske minst 1/4 av ditt arbetsföra liv. Klart om man är som folk här och månadssparar 20.000+ är det inte ‘mycket’ pengar.
Eller tvärtom: Om jag skulle knata in på banken och be att få låna upp till 85% för att få ut i kontanter och fylla badkaret och leka Joakim von Anka. Är det mer “miljonärigt” så än att ha dessa slantar låsta i huset?
Jag hör liknande historier från tid till annan och för att slänga in ett vedträ. För mig blir det något som kastar ljus på ”dålig” ekonomisk förmåga att inte lägga energi/fokus där det spelar roll. Snarare än det är ett tecken på att hen värderar varje krona.
Det vill säga att jag tänker att en nivå av rikedom är att kunna skilja på 100 kr-frågor och 100 000 kr-frågor. Typ, det spelar ingen roll hur många 100 kr beslut jag gör rätt/fel i förhållande till en två 100 000 kr-frågor.
Jag själv är slarvig på ”Ica”, det är lite det får kosta vad det kosta vill. Det är inte där mitt slag står längre. Däremot kan jag vara kinkig i andra områden där ett enskilt beslut har större påverkan.
Sen är ju min grundtes att pengar ska konsumeras på ett ansvarigt och medvetet sätt.
Ja, att vara miljonär har ju alltid varit godtyckligt, även om det reella värdet skulle vara exakt densamma som sedan det först blev en grej. Att ens se rikedom som ett självändamål är i sig väldigt tvivelaktigt. Sätt mål som är relevanta för dina verkliga mål i livet istället, och utgå från det istället för klyschor, tycker jag.
en “kul grej” på två sätt. Men nej jag kommer inte ändra någonting när jag är uppe i miljonen eller så.
