I mitt jobb kommer jag i kontakt med området korruption ganska mycket. Då handlar det om länder och förhållanden utanför Sverige i kontexter där korruption så att säga uppfattas som något normalt. Det betyder inte att det anses ok men det finns en allmänt utbredd medvetenhet om att korruption förekommer på ett sätt som inte är lika vanligt i Sverige. Kopplat till det finns också hos vissa en tendens till uppgivenhet.
Efter att tidigare ha jobbat i Sverige i snart 20 år kan jag konstatera att korruption i Sverige är en realitet. Den erfarenhet jag själv har är främst från offentlig sektor. Vid något tillfälle frågade jag min far om detta och han kunde utan problem återberätta episoder när han i finansbranschen blivit erbjuden mutor (=dyra presenter) av företagskunder. Jag vet inte exakt vilka dessa var eller vilka förmåner de förväntade sig men det var inget udda fenomen utan något som återkom emellanåt. Min far slutade i den svenska finansbranschen i början av 90-talet.
För att hålla fokus i den här tråden tänkte jag vi begränsar fokus här till korruption i Sverige eller med koppling till Sverige. Att svenska företag göder korruptionen i X-land är alltså relevant men inte korruptionen i X-land i övrigt. Fokus är heller inte att avslöja skandaler eller hänga ut personer. Att du jobbat på “ett stort företag” och noterat vissa saker är alltså ok att skriva om. Du förväntas inte skriva mer än så.
Min egen bild av korruption i Sverige är att den till största delen är kopplad till enskilda personer. I andra länder finns hela yrkesgrupper som är “kollektivt korrupta”. Om någon med en viss roll i ett visst land inte är korrupt så är denne ett undantag. Så ser det som regel inte ut i Sverige. Jag känner bara till ett område i Sverige som är tydligt korrupt på mer samlad nivå. Alla på området är inte korrupta men beteendet är återkommande. Det området vore dock olämpligt för mig att skriva om öppet. Det skulle i slutänden kunna kopplas till mig som person och det känns inte bra. Jag har tipsat media om frågan men för att media ska rapportera om sådana saker behövs bevis. Att någon bara berättar om vissa förhållanden är inte tillräckligt.
Exempel på korruption som jag stött på är:
Kartellbildning på lokal marknad i kommun (inte avslöjat)
Kommunal chef agerade under bordet med byggentreprenör och fick ersättning (avslöjat som sådant men inte bevisat till fullo)
Kommunal chef skickade räkningar för privat bygge till arbetsgivaren (avslöjat men lämnat utan konsekvens - vet ej varför)
Kommunal chef köpte “prylberg” på nätet och skickade fakturorna till arbetsgivaren (avslöjat och utrett)
Kommunala tjänstemän agerade under bordet med leverantörer och fick ersättning (avslöjat i Uppdrag granskning, nedtystat av ledningen -vet ej varför)
Privat chef köpte dyra prylar och skickade fakturorna till arbetsgivaren (avslöjat och utrett)
Kommunal chef riggade rekrytering för att kunna favorisera tidigare kollega (inte avslöjat)
Kommunal tjänsteman stal varor på arbetsplatsen på helgen (avslöjat men lämnat utan konsekvens)
Kommunal tjänsteman köpte in och stal material på arbetsplatsen för användning i sitt egna företag i samma bransch (avslöjat som sådant men ej bevisat till fullo)
Jag vill alltså inte påstå att just kommuner skulle vara “särskilt korrupta” men jag har jobbat i kommuner och därför är jag mer bekant med den världen. Med chefer och tjänstemän avses här alltså en bred flora av chefstyper och tjänstemän, inte specifikt anställda i “kommunhuset”. Med punkten 7 ovan avses alltså en handling där detta skett “under bordet”. Jag har också varit med om att man mer öppet riggat rekryteringar för att “den duktiga praktikanten” (eller liknande) ska få vara kvar. Det är kanske inte ok i formell mening men agerandet har då ändå skett med verksamhetens bästa för ögonen. Syftet har inte varit att gynna någon via privata nätverk eller uppnå några dolda fördelar.
I den värld jag jobbar i nu är korruption som sagt ett återkommande fenomen. Om jag däremot begränsar fokus till Sverige så har jag hittills inte stött på några korrupta tjänstemän eller något liknande. Däremot har jag varit med om att svenska tjänstemän “blivit blåsta” i tjänsten på olika sätt. Det är i grund och botten misstag som begåtts som lett till detta. Om man vill att “vanliga” personer som är bra på sina respektive sakområden (och inte experter på svåra miljöer) ska delta i uppdrag utomlands är det sannolikt något man får räkna med kan hända.
Jag skulle bli förvånad över att det inte finns någon korruption i den offentliga sektorn.
De flesta av punkterna du gör är dock inte korruption. Punkt 7 kallas nepotism och alla andra punkter förutom punkt 1 är stöld (berika sig själv). Punkt 1 är ren korruption – då korruption innebär att man manipulerar den etablerade ordningen för att ändra beslut och handlingar till egen eller andras fördel.
Det är korruption när någon betalar för eller på annat sätt kompenserar för att ett beslut inte verkställs enligt föreskrivet förfarande.
Bestickning och bjudningar har man ju varit med om och som ligger utanför ramen för “representation” - däremot aldrig något där en förväntan av motprestation funnits.
Korruption har jag inte sett mycket av personligen men jag jobbar på ett företag i en industri där jag absolut tror det existerar - främst med tanke på länderna vi jobbar med.
Nepotism är en form av korruption. Korruption är ett vidsträckt begrepp. Det finns en snävare definition av korruption som främst fokuserar på kontaktytan mellan offentlig sektor och världen utanför och en bredare definition som även innefattar korruption inom den privata sektorn och övriga delar av samhället. Att jämställa korruption med “ge eller ta muta” är inte en korrekt bild av läget.
Polisen har ganska bra skrivningar om korruption på sin hemsida. Jag har ett stadigt inflöde av information om sådana här frågor via jobbet så definitionerna har jag inga oklarheter kring. Stöld är absolut korruption, om det handlar om handlingar som begås i tjänsten. Om du begår inbrott hos din granne faller det förstås i en annan kategori.
Säger du inte emot dig själv här? Bestickning har rimligen alltid en förväntan om motprestation. Däremot är det ju inte alls givet att det är tydligt vad motprestationen ska bestå i. Att du blir kompis med personen X som bjuder dig på det ena och andra är ju för att personen vill påverka dig på något sätt. Att du sedan har begripit vad “nyttan” av er bekantskap är eller inte är inte givet. Nyttan kanske ligger framåt i tiden. Här på Balkan där jag bor nu är användandet av nätverk för olika korrupta upplägg relativt sofistikerat. Det är inte helt ovanligt att person A vill vara kompis med person B utan att få några uppenbara fördelar av det. Däremot har person A en önskan om att få fördelar av person C. Genom att t.ex. lägga ut gemensamma bilder på Facebook på “fika med person B” så kan person C uppfatta att ni är vänner och sänka garden. Det finns många varianter av sådana här beteenden men det är klart lurigare än i Sverige. Mängden personband är stora och det anses överlag normalt att använda dem mer frikostigt än vad som skulle anses ok i en svensk kontext. Allt görs inte med regelrätt dålig avsikter men den samlade bilden är rörig.
Nu är det inte polisen som är den dömande makten. Det är rättsväsendet som i slutändan bedömer vad som är korruption. För att bli dömd måste det finnas obestridliga bevis, och det kan faktiskt vara ganska svårt att bevisa att det är korruption och inte bara slarv eller filander.
Så är det. I mitt jobb ingår att hantera korruptionsutredningar tillsammans med kollegor som rekryterats från Polisen och revisorer med sådan inriktning. Tidigare i år passade jag på att delta i en sådan utredning själv, som en sorts kompetensutveckling. Det var givande att få konkret inblick i själva hantverket.
Frågan handlar inte om att bli dömd. Det förekommer en hel del fastställd korruption som inte leder till att någon blir dömd. Det beror inte på några oklarheter i sakfrågan. Fusket är synligt och väl belagt. Det saknas dock bevis för exakt vem som har satt upp arrangemanget och hur pengaflödena vid sidan om ser ut. Normalt krävs att någon med insyn vittnar för att sådant ska kunna klarläggas.
Jag har kanske inte så mycket att tillägga men är mest nyfiken på hur man informerar medarbetare om korruption i form av kurser och utbildningar?
I den privata sektorn där jag har erfarenhet av är detta väldigt vanligt, iaf de senaste 20 åren. Sverige har ju många stora industriföretag som har verksamhet i länder där man mer eller mindre måste muta någon för att få en affär, och när det kommer fram (vilket det alltid gör) så sitter någon där med svarte petter och goodwill hamnar i helvetet.
Som tjänsteman på privata sidan har jag har bara erfarenhet av Trafikverket och några mindre kommuner, men jag upplever att de flesta jag stöter på är mycket noggranna nu för tiden.
Förr gick det fint med bjudluncher och julgåvor, men nu går det inte ens bjuda på en utelunch.
Väldigt tidigt i min karriär jobbade jag på en mindre anläggningsfirma som gropgris och då hände det att vi gjorde småjobb hos chefer på firmor som hyrde in oss för “goodwill”.
Förekommer säkert fortfarande, men tror inte det sker lika öppet.
Med andra ord vill jag tro att det blivit lite åtstramningar, i alla fall på bygg/anläggningssidan.
Utifrån att ha jobbat på ett av de stora bolagen i branschen så skulle jag säga att användningen av ”skumma” UE är ett utbrett fenomen. Såsom jag uppfattade det från koncernstaben var ambitionen att stävja fuskandet från central nivå ärlig, eller åtminstone uppfattades det så. Sedan hade och har jag för dålig inblick i rollen som arbetschef och andra operativa roller, där den faktiska möjligheten att styra ligger, för att på riktigt bedöma omfattningen av problemen.
Jag förstod att det fanns möjligheter att som operativ chef skaffa sig resultat- och karriärmässiga fördelar genom att ibland ta vissa genvägar. Rent teoretiskt skulle jag kunna tänka mig att en viss chef kan hamna i läget att ett visst jobb behöver bli klart på viss tid. De anbud som inkommit är alla från mindre bra företag. I det läget väljer man kanske att anlita ett sådant så att jobbet blir gjort. Det måste alltså (sannolikt) inte med automatik handla om fuskande i syfte att sänka kostnader utan kan lika väl handla om att hålla tidtabellen.
Klart det förekommer. Inom LOU upphandling exempelvis. Helt garanterat väldigt väldigt få som åker fast dock.
Det jag direkt kommer på som går att finna på SVT.
Statens fastighetsverk, Trafikverket ett antal fall, Kommuner, Systembolaget. Man kan nog fortsätta hur långt som helst.
Korruption var mycket vanligt hos våra svenska exporterande storföretag under 80 och 90-talet men det är numera historia. De tvättade faktiskt sig själva rena under 20 års tid genom internutredningar och självanmälan.
För ett antal år sedan sökte Livgardet i Kungsängen en person med juridisk kompetens (minns inte exakt vad dom kallade befattningen) som skulle vara regementets juridiska kompetens och utbilda militärpoliser.
Min syster som har juristutbildning och polisutbildning sökte tjänsten. Hon hade vid tillfället både jobbat i yttre tjänst och haft en del chefsbefattningar inom polisen. Innan tjänsten officiellt tillsatts råkade hennes dåvarande man (också polis, såklart) se i något intern meddelande att en person (polisutbildad) gratulerades till den nya tjänsten i Försvarsmakten. Hennes efternamn var samma som rekryterarens. Alltså hennes man. Hon hade redan deltagit i en övning med blivande militärpoliser. Alltså fick syster inte tjänsten. Hon begärde ut handlingar. Bland andra sökande fanns en annan jurist som dessutom gjort utlandstjänst i Förvarsmakten som auditör. Alltså en synnerligen kompetent kandidat. Personen som tilldelades tjänsten, alltså rekryterarens fru, var polis med övriga meriter i form någon kurs i äldrevård och någon utbildning i typ nagelvård, minns inte exakt. Min syster överklagade till Överklagandenämnden. Rekryteringen ogiltigförklarades. Tjänsten utlystes på nytt med ny rekryteringsansvarig. Syster och den andra sökande juristen sökte inte om tjänsten. Ville inte jobba på den arbetsplatsen.
Åh, forumanvändaren som fick kritik för kreativa sätt att gynnas av föräldraförsäkringen och reagerade med att att projicera sitt beteende på kulturarbetare…:
…gör ett långt inlägg om korruption och avslutar med orden
”Däremot har jag varit med om att svenska tjänstemän “blivit blåsta” i tjänsten på olika sätt. Det är i grund och botten misstag som begåtts som lett till detta. Om man vill att “vanliga” personer som är bra på sina respektive sakområden (och inte experter på svåra miljöer) ska delta i uppdrag utomlands är det sannolikt något man får räkna med kan hända.”
Som av en slump har det framgått i andra trådar att forumanvändaren jobbar utomlands. The mind boggles.
Är det här alltså fall som du har egen insyn i eller erfarenhet av (i någon form) eller handlar det om saker som rapporterats i media?
Trådens poäng är att dela erfarenheter. Sedan utesluter ju inte det att saker som du, dina vänner, kollegor, grannar eller släktingar varit inblandade i eller haft egen inblick i också helt eller delvis rapporterats i media. Med inblandad menar jag inte nödvändigtvis varit skyldiga till. Det är normalt en betydligt större grupp som ”anar att något pågår” än som själva har konkreta fördelar av det som händer.
Du får gärna utveckla vad du menar med frågan om föräldraförsäkringen. Jag är inte riktigt med på frågan eller kopplingen som du försöker göra. Särskilt punkten om att ”projicera sitt beteende” får du gärna förklara. Vilket beteende är det du tänker på? Jag har inget minne av något sådant beteende och än mindre att jag skulle ha skrivit om det här.
Det jag skrev om att ”bli blåst” handlar inte om mig själv. Att bo utomlands är en sak men den typ av länder där man lätt/vanligt blir blåst kan handla om olika ställen i t.ex. Afrika eller generellt i konfliktländer. Det förekommer så klart brottslighet överallt men där jag bor fungerar faktiskt Polisen relativt bra. De gör i det stora hela sitt jobb bättre än man kan tro. I en del andra länder är Polisen i sig genomkorrupt och det gör stor skillnad.
Som parentes kan jag väl säga att jag precis som många andra har ”blivit blåst utomlands” men det var sådant som drabbade mig som turist för rätt länge sedan nu. I den roll jag har idag finns det både regler och tydlig information om hur man bör agera i olika sammanhang. Det innebär så klart inget ”vaccin mot felsteg” men följer man reglerna så kan riskerna helt klart begränsas.
Jo, enligt många som kan de här frågorna är just nepotism vid rekryteringar en av de mest utbredda formerna av korruption i Sverige. Att det ofta faktiskt sker relativt öppet vittnar också om frågans ”grad av normalisering”. Det anses som något man kan göra. Det är så att säga inte helt korrekt men anses ändå av många som något ”mer eller mindre accepterat”.
På min egen arbetsplats har det längre tillbaka gått olika rykten om olika former av favorisering vid rekryteringar, främst interna sådana. Jag vet inget konkret om det men ”ingen rök utan eld” är nog en rimlig bild. Att det bara förekommit bedömningar som uppfattats som tveksamma i enstaka fall har samtidigt (tidigare) lett till att vissa haft en bild av att det skulle finnas ”fusk i varje buske”. Så illa har det knappast varit men det är inte så lätt för den som upplever sig åsidosatt att veta det. Vi har ett internt regelverk som skiljer sig från det vanliga och där transparensen inte alltid är total. Det verkar iallafall som att saker stramats upp en del. Jag har inte sett något konkret som jag uppfattat som fel eller uppenbart misstänkt.
I kommuner där jag jobbat tidigare har det varit lättare att identifiera fel. Det beror i sin tur på att regelverket varit tydligt och de flesta rekryterats externt. Det var väldigt ofta så att chefen X jobbade många år i kommun A. Sedan blev chefen X befordrad till högre chef i kommun B. Då skedde snart ett exodus av andra chefer och högre tjänstemän från kommun A till kommun B. Allt detta måste naturligtvis inte vara fel. Alla rekryteringar kan ha varit korrekta i sak. Chefen X kanske bara råkade ha många ovanligt duktiga kollegor i kommunen A och själv vara ovanligt omtyckt.
Att detta mönster så ofta upprepas gör ändå att tanken att det inte bara beror på slumpen ligger nära till hands. Jag menar här inte nödvändigtvis att personerna skulle ha haft ”kontakt under bordet” och gjort upp något. Så var heller inte fallet i det specifika fall som jag tog upp på min lista. Det var däremot den rekryterande chefens konkreta önskan att anställa sin tidigare kollega. Den bilden har jag alltså efter att ha ställt frågan rakt ut till personen i fråga och noterat en ganska konstig reaktion.
