De senaste dagarna upplever jag att media har börjat plocka upp fler och fler historier om folk som kommer att få väldigt ont om pengar nästa år:
Hur tror ni att 2023 kommer att se ut? När kommer den stora insikten för gemene man om att ekonomin nu är mycket sämre än bara för ett år sedan, och vad blir reaktionerna?
Jag tänker någonstans tidig vår när alla vinterns elräkningar ska betalas, löneökningen uteblivit, räntor och priser fortsatt att stiga och bostadspriserna fortsatt neråt.
Tror det kommer dröja några år faktiskt. Vi människor har en tendens att överskatta kortsiktiga konsekvenser och underskatta dom långsiktiga.
Nu är det fokus på en relativt liten grupp som har det väldigt jobbigt pga kostnadsökningar. Men denna grupp kommer inte att kunna orsaka några större systematiska problem.
Det problemet som jag tror är det stora som inte syns är investeringar som inte hamnar här. Alla fabriker, företag osv som ser sig om efter andra mer stabila länder. Kommer ta några år innan detta slår igenom och då kommer nog det stora problemet tror jag.
Mvh
Fredrik
Blir nog tufft för många men vi underskattar ofta vad anpassningsbara vi människor är efter olika situationer vi utsätts för talar från egen erfarenhet.
Men tuffast blir det nog för pensionärer som har dyra utgifter samt ensamstående föräldrar med låga inkomster.
För oss singlar och barnfria i arbetsför ålder är som vanligt lite mer flexibla och tål ofta en mer pressad ekonomisk situation
Håller med dig till vissgrad men det om barn bekräftar det jag menar. I det korta är barn en utgift men i det långa en tillgång. Utan barn dör samhället och ekonomin med den.
Mvh
Fredrik
Exakt barn är ju framtiden menade mer på individuellt plan.
I längden så bygger ju även barnfrias framtid på att andra skaffar produktiva barn som håller igång ekonomin.
Om man nu inte blir någon som helt lever av naturen 
Det här kan ju inte vara en seriös artikel, journalisten måste ju medvetet letat upp personen med störst ”i-landsproblem”-varning skrivet i pannan?
Inflation och höga elpriser är ju inte någon isolerad svensk företelse.
Vad är så ostabilt här och vilka länder är stabila?
Jag uppfattar det här resonemanget som lite konstigt. Det är säkert så att en del investeringar uteblir till följd av höga elpriser. Samtidigt går vi nu in i en lågkonjunktur och då brukar investeringarna gå ner ändå. Det kan åtminstone i teorin bli så att “energikrisen” innebär att lågkonjunkturen blir fördjupad och mer utdragen.
Det är ett viktigt faktum att frågan inte är begränsad till Sverige utan märks i många länder även om Europa är hårdast drabbat. Många av de situationer som det rapporteras om kan i någon mening ses som “nyheter” enbart för att det handlar om Sverige. Att personer i typ. Rumänien eller Grekland drabbas av liknande saker skulle för de flesta uppfattas som mer eller mindre normalt.
Jag är helt uppriktigt inte säker på att den grupp som drabbas hårt är så liten i praktiken. Nu initialt är det förstås ensamstående långtidssjuka med barn och liknande kategorier som får problem. Jag skulle dock tro att det finns en betydligt större grupp yngre normalinkomsttagare med halvhöga lån som kan drabbas hårt. Säkert har många i dessa “riskgrupper” bundit både el och bolån och drabbas därför inte direkt. Om den här perioden med hög inflation inte är något som går över inom 1-2 år kan effekterna mycket väl bli långvariga och drabba fler. Komponenten arbetslöshet är också kritisk och den har vi inte sett så mycket av än.
Februari när julklappskrediten ska betalas, boräntorna hunnit uppdateras och elräkningen för januari kommer.
Skulle säga att USA och island är dom 2 länder jag ser med någon form av stabil framtid. Island har tillgång till enorma mängder energi och har få naturresurser som går att flytta. Dock extremt beroende av en fungerande sjöfart men lätt försvarat med få militära hot.
USA pga att dom har allt inom landet. Energi, gruvor och mat produktion. Även lätt att försvara med hög militär närvaro.
Europa i stort är extremt utsatta vi har inget. Vi importerar insatts varor från resten av världen och sätter ihop maniker till resten av världen via export. Extremt utsatta för globala värdekedjor som behöver en fungerande sjöfart. Vi har näst intill ingen egen militär närvaro och är svårt att försvara.
Sen är vi politiskt instabila och går igenom ett kultur skifte som är väldigt diffust vad det kommer sluta i. Europa har helt enkelt stora systematiska problem som jag tror kommer visa sig dom närmaste 10 åren. Men den som lever får se hoppas jag har fel.
Mvh
Fredrik
Haha tänkte samma 
Bara klippa sitt egna hår samt gå på billiga kaffe dejter har gjort båda själv och inget jag lidit utav 
Jag är också rätt trött på dessa snyfthistorier som hela tiden dyker upp på SVT. Kan de inte lämna det tills kvällstidningarna?
Vem bryr sig om folk som inte har råd att värma sina hem eller måste välja bort att gå till tandläkaren när Sanna tvingas gå på färre dejter och inte kan ränna till frissan lika ofta som tidigare? 
Bland det sjukaste jag har läst detta år.
Absolut men man måste skilja på lösbara problem och systematiska problem med få lösningar. Ensamstånde sanna kan förmodligen skaffa en kille om hon ändrar sig lite och på så vis halvera sina kostnader tex. Sen har hon råd med både frisörer och fika.
Men tunga industriföretaget x behöver tillgång till långsiktig planerbar framtid vad gäller politik och energi. När det är snabba svägningar och avsaknad av el vissa dagar så tittar dom bara på andra regioner. Tror detta är en väldigt svår nöt att knäcka tyvärr.
Mvh
Fredrik
Jag är ensamstående förälder som bor i hus, har bolån och kör dieselbil. Jag måste erkänna att ett år sedan jag hade ingen aning hur mörkt framtiden kan bli. Aldrig varit rik, ekonomin har varit sparsamt magert men helt klart stabil, har dessutom lyckats amortera lånet (tills nu) - men nu är man på väg till svåra tider. Riktigt svåra som många kanske inte förstår.
Vad inte dödar den härdar. Det blir när kylan kommer (i morse jag hade 13 grader i köket), men har kamin och ved för vintern - åtminstone det är varmt i kvällen. Man måste vara nöjd att man har fast job, i bristyrke dessutom.
Men möjligheter till pensionsparande, nöjena eller investeringar är borta. Eller man kan också säga att tandläkarbesöket är avbokad, husrenoveringar är flyttade framåt och plan att leasa (eller till och med köpa) elbil har lagts på isen.
Det är som det är, framtidstron är borta. Det handlar nu om överlevnad.
Vad kostar en dejt nuförtiden?
Räcker inte en promenad och varsin glass som förr?
Herregud, låt dejten stå för kostnaden. Är detta en dejtingannons?
Alexander Bard är inne på något han kallar könskriget. Och tror nog att detta är dom första symptomen på hans profetia.
Män och kvinnor står så långt ifrån varandra så att trotts alla logiska argument säger det är bäst att vi bor ihop och samarbetar ligger vi i krig med varandra. Man väljer helt enkelt fattigdom framför framtid pga en ideologisk konflikt som inte egentligen existerar. Detta är nog ett allmänt problem att vi fokuserar för lite på faktiska resultat och för mycket på problem som egentligen inte finns.
Men är ett sidospår så antar att flaggorna nu dyker upp och att raderningarna är nära
Mvh
Fredrik
Jag tror det finns en poäng i att skilja mellan diskussionerna gällande privatekonomi och mer långsiktig utveckling och tillväxt.
Många av de som snabbt får stora problem har en ganska “oattraktiv livssituation” med dåligt slitsamt jobb, låg lön och är allmänt på dekis. Om de träffade någon utvecklare med egen konsultfirma från det här forumet skulle säkert allt kunna lösa sig snabbt och enkelt. I praktiken är det inte långtidssjuka och låginkomsttagare som “gifter sig rikt” om vi nu ska vara realistiska. Att träffa någon annan som har en liknande situation som en själv kan säkert underlätta till någon del men är ingen riktig lösning.
Om vi nu pratar om elintensiv industri av den typ som vi traditionellt haft mycket av i Sverige så är det givet att nuläget inte är bra. Säkert är det så att internationella storföretag i dagsläget hellre skulle göra framtidssatsningarna i länder med en mer stabil energisituation. Europa som helhet skulle då alltså gå bort. Vilka länder det i praktiken skulle kunna handla om är en intressant fråga. Kina kan säkert fungera till viss del men det är ju inte okomplicerat där heller. Australien kanske kan vara ett bra alternativ? USA eller Kanada kanske kan funka? Säkert finns det även andra länder som kan vara relevanta.
Folk går från lyxnivå 9 till lyxnivå 7 och det kommer snyftreportage kring detta. De som fryser utan el, värme och rinnande vatten i Ukraina skulle bara drömma om att sitta i Sverige utan att ha råd med frissan eller att dejta. Dejta går att göra helt gratis dessutom.
