Jag har inte som mål att sluta jobba helt. Endast vara heltids ledig på sommaren, typ maj-augusti. Eller 2 månader på sommar och 1-2 månader på vintern varav jag är utomlands i nåt varmt land.
3 gillningar
Jag skulle inte heller ha några problem att fylla min tid om jag slutade lönearbete. Skulle till exempel gärna skaffa hund vilket inte är möjligt tidsmässigt idag.
2 gillningar
Jag har också drömt om att skaffa hund, men vem ska ta hand om den när jag flackar världen runt som ekonomiskt fri? Inser att det är omöjligt. Hade jag planerat att leva som en klassisk pensionär, dvs bara städa hela dagarna o fylla ut min tid med meningslösa sysslor, då skulle jag nog skaffa hund, men då är ju också frågan varför man i det fallet strävar efter att sluta arbeta i förtid?
2 gillningar
Jag har inga planer på att städa hela dagarna 
Har rest en hel del när jag var yngre och vill nog fortsätta med den närmaste framtiden. Hundplanerna läggs nog på framtiden.
En tanke på att ha ett arbete som man trivs väldigt bra på.
Det kan ju vara så att den som inte trivs på sitt arbete har ett liv i övrigt som hen trivs väldigt bra med och tvärtom med personen som har ett arbete som hen trivs med och jobbar 60-70 timmar i veckan har liv i övrigt som hen är väldigt missnöjd med och fyller all sin tid med arbetet.
1 gillning
Jag är både klar (och inte), slutat jobba och ska utomlands, kanske söka nåt deltidsjobb för att bygga kontakter och komma in i systemen.
Men lever för dagen så har inte bokat upp något, otroligt vad kreativa saker poppar upp i skallen när man slipper vara styrd av jobbsaker man SKA göra.
Kanske skulle göra en frågetråd hur man ändrar livet på några år 
3 gillningar
Jag har väl bara två saker att tillägga.
Jag kan anta att många av de som har nått ekonomiskt frihet kanske har blivit det just för att de har ett enormt driv. Kanske är dessa personer därför överrepresenterade varför man också nästan alltid hör dem säga att de vill fortsätta jobba? Bara en tanke.
Som det har påpekats redan så är ju ekonomisk frihet inte någonting som de flesta svenskar har koll på eftersom hälften inte ens har ett sparande på 50 tkr. Så jag tycker det är intressant att höra @MrKarisma lite ovanligare syn på det och särskilt på området att ta avstånd från kapitalismen och på det sättet minska kapitalet som behövs. Sen håller jag kanske inte med i allt han säger men det spelar ju ingen roll.
Det är ingen, eller få (fall om jag missat någon), som t.ex. sagt att de vill sluta jobba för att kunna ta hand om sina barn på heltid, någonting som var vanligare förr och som inte måste kräva en väldigt hög månadsinkomst. Skulle diskussionen se annorlunda ut om det vore mer kvinnor med i tråden? Och för att förtydliga, jag säger inte att det är kvinnors roll att ta hand om barn men tror att män fortfarande har svårt att prioritera sina barn framför sin karriär. Bilden av att män ska försörja sin familj sitter djupt rotad i kulturen. Men det verkar ju hålla på att förändras åtminstone vilket är grymt!
Alla människor behöver ju ha mål och sysslor i sina liv. Lite kontentan kanske av det som sagts i denna tråd, oavsett om det är via jobb eller andra sysslor. Själv ser jag ekonomisk frihet lite som ett säkerhetsnät som skulle kunna tillåta en att våga prova att syssla med precis vad som helt, utan att behöva tänka tanken på om det faktiskt går att leva på det ekonomiskt. Finns ju väldigt många kreativa jobb som har en ekonomisk osäkerhet varför många kanske inte har det som jobb, t.ex. konstnär, musiker, indiespelutvecklare och filmskapare.
Visst finns det människor som vågar ta hoppet utan säkerhetsnät också men den tråkiga sanningen är nog att de flesta av oss inte vågar. Annars hade det inte funnit så många självhjälpsböcker om det. 
Jag personligen våga inte ta klivet ännu men tar små kliv närmare tanken hela tiden. Men ett skyddsnät hade ju inte varit fel.
4 gillningar
Är verkligen målet “ekonomisk frihet” = slippa jobba?
Är det ett mål som gör en människa lycklig? Jag tror inte så. Det leder säkert fel och till besvikelse, kanske tomhet.
“ekonomisk frihet”= att kunna ägna sig åt det man vill
… att kunna satsa på det man vill …
… att ha ekonomisk trygghet …
… att göra en insats man ser som värdefull (av ngn, vilken som helst, anledning) …
… att förvalta för att lämna efter sig … ngt till en annan …
… att nå insikten att inte “behöva” mer utan vila i en tillfredställelse …
I motsats till jakten som riskerar leda till tomhet.
Att nå målet - känslan - jag behöver inte mer - i tid.
Bara fortsätta att göra sig själv och andra gott.
Vara till gagn i samhället.
5 gillningar
Det handlar endast om att inte vara tvungen att arbeta, att kunna välja vad man gör med sin tid. Har man sparat ihop till “ekonomisk frihet” har man redan varit “till gagn” fullt tillräckligt iomed de enorma summor man betalat i skatt.
Med det inte sagt att jag inte skulle engagera mig ideellt i olika typer av miljöarbete som är ett av mina intressen, att tex åka och plantera träd från morgon till kväll på varmare breddgrader har jag drömt om i många år men har inte haft tiden. Men om ca 5 år, då jävlar! 
Jag hade gärna ägt ett bread and breakfast eller ett flerfamiljhus och jobbat där. stått i receptionen, skruvat i lampor, eller bara stått och snackat med gäster. Jag tror man vill ha något meningsfyllt att göra. Jag tycker det är minst lika meningfyllt att göra fint för gästerna än att knacka programkod som jag gör om dagarna. Idag har jag inte valet att välja. Hade jag haft pengar hade jag kunnat äga ett bolag och “anställa” mig själv. jag hade kunnat jobba med precis vad som helst.
Man kan baka in socialt ansvar. Ge sommarjobb till byns ungdomar. Fostra sina egna barn att jobba, ta ansvar och växa i sin roll. Min egen son fick nyligen beskedet att han inte fått sommarjobb. Jag ser det som en missad erfarenhet. Tyvärr kan jag inte hjälpa honom. Hade gärna haft möjligheten att anställa honom i ett familjeföretag.
4 gillningar
De är väl bara en definitionsfråga, som är “att jobba” svaret på allt?
Om du tycker att “slippa jobba” inte gör någon lycklig så kanske jag tycker “slippa jobba” betyder att jag kan hjälpa hemtjänsten med sociala besök, “slippa jobba” är ett jättestort begrepp som kan innehålla precis de du vill, eller de jag vill utan att de på något sätt är i konflikt.
Är man nöjd och harmonisk så är hjälpa andra inget jobb utan ett sätt att leva.
Det tror jag inte. Däremot tror jag att det skiljer sig i tålamodet och att orken. Jag tror vissa behöver ett break och att låta hjärnan arbeta mellan lego, teletubbies och lekparkbesök. Jag kan känna att intelligensen sjunker och att komma tillbaka till jobbet blir ett större steg vid längre hemmavistelse. Om jag ska fortsätta spekulera tror jag mannen tenderar att behöva “annan tid” än barntid i större utsträckning än kvinnan för att ha energi och kvalitetstid. Att det snarare är där skillnaden ligger. 
Att arbeta ger både inkomst och ett avbrott i vardagen. Rent ekonomiskt tror jag fler pappor (och mammor) kan vara hemma. men att de arbetar för att “göra karriär” tror jag mindre på.
1 gillning
Så kanske det är? Alternativt så kanske det är en personlighetstyp och inte ett kön som avgör? Jag har ingen aning men det du säger stämmer in på mig och min sambo i alla fall. Hon vill vara hemma heltid och ta hand om barnen, hon avskyr att jobba, är förskolelärare och älskar barn samt att hon aldrig skulle vara inne på ett forum som detta. Lite det som var min poäng tror jag, att vi som är inne på detta forum kanske är ganska lika i personligheten.
Jag vill inte vara en förälder som prioriterar sin karriär framför sina barn då jag har sett det hända alldeles för mycket, men jag vet också att jag behöver mycket stimulans i form av projekt, lära mig nya saker osv., precis som du skriver. Men jag är väldigt tacksam till min sambo och rikatillsammans som fått mig att sluta hetsjaga en karriär av fel anledningar, dvs. pengar, status och någon typ av inre bekräftelse. Det finns ju så mycket mer som är stimulerande och bra utöver jobb. Hur vår kultur har tänkt sig att vi ska hinna träna, ha bra relationer, ta hand om sina barn, äta bra, må bra, satsa på sina drömmar, sova bra, fixa alla vardagssysslor, meditera, hålla oss uppdaterade och samtidigt vara källkritiska i allt vi läser osv. när man jobbar 8+ timmar är för mig oförståeligt. Och eftersom karriär i form av status och pengar är så mycket enklare att mäta och visa upp, så prioriteras det nog tyvärr mycket mer än t.ex. lycka och välmående. Mina tankar bara.
3 gillningar
Bra skrivet! Jag har varit i samma rum som pågående videomöte en hel del och den där prestations-hetsen som lite fördolt förmedlas i var och varannan mening i samtalen är ju som ett jävla gift (host oftast stockholmare host).
Jag hade aldrig klarat av det då jag har så enormt höga krav på mig själv redan innan, om nån tycker jag ska jobba hårdare, mer eller bättre, då har de totalt missat allt jag gör för att leverera så bra jag bara kan - det har liksom alltid varit mitt default-läge. Kom inte o ställ några jävla krav på mig, mina egna krav duger gott!
Det blir extra jobbigt med andra människors krav när man är en person som både ser helhetsbilden och detaljerna i ett projekt. Folk ställer krav, men utan att riktigt inse helheten eller detaljerna, vilket ofta gör att jag vet vad som kommer bli en meningslös, eller en viktig uppgift för projektets framåtskridande.
Tyvärr är det inte ofta man kan förklara detta för människor som älskar att dela ut onödiga arbetsuppgifter och höra sin egen röst. Jag kanske borde blivit projektledare?
2 gillningar
Man måste väl sysselsätta sig med något, finns ju de som går i pension och känner sig socialt isolerade, eftersom arbetet var en form av social verksamhet för dem. Kan tänka mig liknande om man skulle bli ekonomisk oberoende, tror man tröttnar rätt snabbt på glassigt liv på stranden. Visst kan man arbeta ideellt, dela ut mat till behövande genom organisationer. Bli tränare för något ungdomslag, gå kurser, lära sig nya språk. Eller på något sätt realisera sin hobby, fixa en liten verkstad med träsnickeri eller köpa en cnc-maskin och leka lite med. Skriva en bok hade väl vart trevligt att göra om jag varit ekonomiskt oberoende.
Men ärligt så vet jag inte om jag skulle vara tillfreds med ett liv utan någon form av arbete, risken är väl att man bli dekadent tillslut, bygger upp dåliga vanor, isolerar sig, dricker mycket och spelar för mycket datorspel. Sen undrar jag vilken förebild man blir för sina barn om man bara blir en hemmasittande rikemansfarsa, vad lär man ungarna att ta ansvar, arbeta etc? Behöver ungarna ens kämpa om de får allt serverat på fat? Vissa rika hanterar ju det på olika sätt, att låta ungarna klara sin utbildning och ett arbete innan de får en spänn.
Men jag vet inte, man kanske tröttnar på att enbart hålla på med sina hobbys, spela golf, träna etc.
1 gillning
Jag tror också det har med personligheten att göra. Känns som att jag dejtat hur många killar som helst som vill kunna sluta jobba eller vara hemmapappor eller whatever, men de killarna kanske inte hänger på ett sånt här forum. Medan jag själv inte kan se mig vara borta från jobbet för länge. Tror om du frågar människor på stan så kommer svaren se väldigt annorlunda ut från i det här forumet oavsett kön
1 gillning
Tror de där bottnar i nåt krav/rädsla att inte själv kunna skapa sysselsättning med mening om man slutar jobba, att de är nåt hemskt som leder till slapphet och förtvivlan
Sen jag började prata om detta att lämna arbetslivet så har jag mött en massa reaktioner på just att jag inte kommer ha nåt att göra, kommer börja dricka, kommer gå upp i vikt, stackars mina barn som kommer lida, jag och sambon kommer göra av med alla pengar på nåt år, herregud ni spelar inte ens golf vad ska ni göra o.s.v o.s.v
Fast jag tror de är en projicering av folks egna tanker om sig själva “just nu” på oss, är man 30 år mitt i smeten med karriär o.s.v så kanske de känns väldigt udda att höra oss planera exit.
Samtidigt är många helt främmande på tanken att själva göra detta, de skulle aldrig gå är ofta svaret.
Men jag brukar tipsa om att kolla med en pigg pensionär på +65 år om de vill tillbaks och jobba eller om de är oroliga att inte ha nåt att göra, försvinnande få av dem vill tillbaks till arbetslivet och de flesta har fullt upp.
Sen säger jag inte heller att bara för att man lämnar betyder inte att man aldrig mer kommer jobba, ibland kan de vara så enkelt som att man låter nåt litet hobby project växa till ett arbete, men utan kraven och stressen.
Så min poäng är att när man gör en exit kan man göra vad man vill, om man då vill jobba bitvis är de inget fel i det, de är själva meningen att man är fri att göra som man vill inkl jobba.
Jag ser ingen prestige i att inte jobba om jag skulle få för mig det, har t.o.m planer på att söka nåt för att träna språk och komma in i systemen i början.
Var inte direkt till dig Sleepaz utan svarade generellt eftersom jag hört detta från flera
2 gillningar
Jag tror ändå de flesta faktiskt vill göra saker, inte sitta still och glo. Det är väl inte ovanligt att man tröttnar på sina intressen? Men till skillnad från arbetet så fortsätter man inte att tvinga sig att utöva intresset i åratal efter man tröttnat.
2 gillningar
Det finns fall där båda i ett äktenskap slutar jobba ungefär samtidigt och skaffar sig ett behagligt liv i ett varmare land. Men väl där upptäcker de plötsligt att de inte står ut med varandra på heltid varpå man skiljer sig. Inte alldeles ovanligt.
Så länge som båda jobbar har man löst alla praktiska problem och det har rullat på men när det kommer till att umgås på heltid blir situationen en annan. Tänk på det ni som jobbar mycket!
Det finns också en risk om man varit alldeles för präktig och “duktig” i sitt liv och aldrig haft en “wild and crazy” period att den kommer när man går i pension.
2 gillningar
Det enda problemet jag ser med en sådan period är att man kanske behöver ta höjd för lite ekonomiska utsvävningar en period. Annars: Kör bara kör!
1 gillning
Äsch när man är äldre o jobbat en massa har man råd att gå lite wild and crazy 
Jag jobbar med vaccinationer och hälsorådgivning inför resor och det är inte så ovanligt man kan tro med nyblivna pensionärer som ska iväg och backpacka i asien eller nåt, tycker det är superhärligt
4 gillningar