Att lyfta fram Argentina som har en klassisk peso-ekonomi som defaultar och har haft återkommande inflationsproblem i är väl föga relevant. Den som sitter på en hög argentinska pesos och funderar på att leva på kapital har sedan länge växlat över till USD och USD-kopplade tillgångar. Tvärtom så är det den som har lön i peso och lever på detta som har problem här, eftersom lönerna inte håller takten.
Du skulle lika gärna kunna ta det inflatoriska 80-talet i Sverige som exempel, men problemet med detta är bara att inflationen var drivet av samma saker som gjorde att börsen gick som tåget, dvs långt över inflationen i avkastning. Med andra ord, enskilda exempel säger inte mycket.
Oavsett så görs naturligtvis all analys räknat på realavkastning, och givetvis kan det skita sig, och det är sannolikheten för detta som är det relevanta. Dock, om man räknar på det med historiska utfall som inbegriper långa inflationstunga perioder, dåliga år på börsen, krasher, fan och hans moster, så blir det i mitt fall t.ex statistiskt sett högre sannolikhet att jag dör innan 70 än att att jag ens halverat mitt kapital. Ta in detta. Denna siffra ger åtminstonde mig ett helt annat perspektiv. Det är alltså högre sannolikhet att jag som högst får uppleva 5 år av pensionstid om jag biter mig fast i sargen i oro, än att jag skulle behöva vara orolig för en halverad portfölj vid en FIRE.
Trots detta tunga dödsbesked tar jag varken på mig cykelhjälm inomhus eller slutar gå på trafikerade vägar, då sannolikheten är för låg för att det ska ge mig oro. Till skillnad från en bil som kommer bakifrån så skulle jag dessutom märka om jag gjort en fundamental miss i den ekonomiska planeringen samtidigt som börsen krashar och hyperinflation inträder, och agerat.