Jag har suttit och lekt lite med siffror. Om man efter FIRE vill kunna spendera 25 000 kr behövs ca 7 500 000 kr. För att uppnå det på 6 år som nämns i TS krävs ett sparande på ca 85 000 kr i månaden. Då har man en lön över 150 000 kr/mån.
Då spelar det ingen större roll om man så har 0 kr i utgifter. Man har ändå en exceptionellt hög lön.
Tänker man att man vill leva hela livet på 10 000 kr i månaden räcker det med 3 000 000 kr. Då behöver man “bara” spara 34 000 kr/månad om man ska lyckas på 6 år, dvs man behöver en lön på över 62 000 kr/mån. Fortfarande en bra bit över median men visst mer görbart.
Men jag tror att det är få som har en så bra lön som ändå vill leva kyrkråtteliv hela livet.
En mer normal, men ändå bra, lön kan väl sägas vara 40 000 kr/mån före skatt. Ut ca 31 000 kr. Låt säga att vi har en person som verkligen kan leva snålt och klarar sig på 5 000 kr/månad. Sparande blir då 26 000 kr/månad. Efter 8 år kan man då leva på 10 000 kr/mån. För att nå upp till 25 000 kr/mån krävs 15 års hårdsparande.
Tja, jag tycker inte det är svårt att förstå att de flesta inte är beredda att leva på det sättet.
Många vill ju trots allt ha barn, hus, åka på semester osv.
Sedan att många hade kunnat slösa mindre och få en bättre ekonomisk situation det är en annan sak.
Och många av oss tjänar långt under 40. Jag tjänar precis i snittet för mitt yrke, hela 31000 kr brutto. Har flera kollegor som är 20 år äldre som tjänar typ 33’. Jag förstår om det känns enhörnigt för en del på forumet men vi är en ganska stor grupp med de här inkomsterna.
Det är lite samma som med frågan om övervikt/obesitas. Om det vore så lätt att hantera skulle vi inte ha såna här samhälleligt utbredda problem/sårbarheter
Är inte särskilt provocerad, tycker bara att du målar upp en ensidig syn. Inte att säga att det inte finnns forskningsstöd bakom ditt inlägg, men samma forskning stämmer likväl i en mer nyanserad framtoning.
Håller absolut med om att man kan uppvisa tacksamhet för det man har. Jag är såklart tacksam för två fungerande ben men om jag springer ett maratonlopp vill jag nog inte gärna mötas på mållinjen av sura miner och “du ska vara tacksam, andra föddes utan ben”. Det är ju lite onödigt även om det är sant.
Jag har väldigt stor respekt för de som lyckats nå FIRE genom hög sparkvot, lyckosamma investeringar, etc från en medelinkomst.
För egen del så tog det nog ca 30 år att nå FIRE. Och det var mest ett resultat av bra lön och lågt spenderande. Inte mycket märkvärdigare än så. Är ändå rätt nöjd med att jag valt tid istället för ohämmat spenderande.
Om sedan någon har lust att leva extremt knapert för att snabbt nå FIRE då tycker jag att det går bra också. Inget jag skulle gjort men varför inte?
Tycker själv att jag har en lång lista på ofördelaktiga karaktärsdrag som mest troligt hade genererat dåliga odds om man skulle satsat på utgångsförutsättningar i tidigt skeende. Men strävan till att ta sig fram, utveckla sig själv och aldrig ge upp är ju faktiskt egenskaper som är kopplat till inställning/anpassning snarare än faktiska begåvningar som ändå kan leda till framgång.
Vill tro att vi är mera än passagerare på livets långa resa.
Beskriv vad du menar med att nån “kastar sina förmågor i sjön?”
Jag känner mig både stolt, ansvarstagande och ambitiös. Får knappast särskilt mycket ut av det (om man tänker sig ekonomisk ersättning, samhällelig status eller annat). Jag råkar vara bra på “mjuka värden”, har förädlat dom och sådana räknas inte oavsett. Utifrån hård statistik skulle det tom kunna se ut som om jag “nöjt mig” eller är “oambitiös”.
Ps Det är ju du som uppvisar en ensidig syn om du inte kan ta in två parallella spår samtidigt. (Din benliknelse).
För mig betyder det att ha tillräckligt på ISK för att kunna starta eget och ta uppdrag endast mellan april och oktober (pre-FIRE). Och om inget uppdrag dyker upp då enkelt njuta av livet utan att jobba.
Jag är helt på din sida här. Ytterligare ett perspektiv är också att i dagens superindividualistiska samhälle är det bra att ödmjukt reflektera över allt man fått gratis, och hur förutsättningarna inte är lika.
Äter du för 700 kr? Hur fungerar det? Bara mina frukostar kostar nog minst dubbla. Har du högt proteinintag? Hur orkar du med träningen, blir det några gains? Kanske är helt onödigt att gymma, du skulle kunna spara in tid där
Ptja… eftersom arv + miljö har en sådan stor påverkan på våran intelligens och personlighet så blir nyanserna rätt små. Om man ser på gruppnivå.
Men eftersom TS genuint undrade:
… så är svaret rent empiriskt att majoriteten av befolkningen inte är neurologiskt kopplade till att antingen kunna eller vilja göra det.
Mjo det är ju svårt att prata om sådant här utan att riskera att indirekt trampa folk på tårna som “kämpat från botten och tagit sig upp mot alla odds”. Och jag unnar dig att njuta av din livsresa, Index. Vi är alla unika individer till syvende och sist. Tänka sig
Men på gruppnivå talar Forskningen™ (för vi gillar väl forskning här? ) sitt tydliga språk om ärftlighet och implikationer på intelligens, personlighet, tendenser och beteenden. Vi vet hur pass kusligt lika helt separerade enäggstvillingar gör karriärval och övergripande livsval. Hur pass tydligt tendenserna visar sig.
Ptja… jag känner mig personligen inte direkt fjärrstyrd som en marionett. Men för mig är det förenligt att se mig själv som en stor portion arv + miljö som “jag” aldrig styrde över men som producerade den jag är idag.
Jag vill tro att jag är en unik individ med ett unikt medvetande. Men jag tror också att mycket i min personlighet och mina förmågor är rent mekaniska arv jag inte kan styra över.
Och tror är väl nyckelordet. För vi kommer aldrig veta säkert. Men forskningens empiriska observationer talar sitt tydliga språk på gruppnivå, sen får vi välja att tolka det som vi vill
För mig resulterar det i just det iaf, tacksamhet/ödmjukhet. Inte existentiell kris.
Vi är alla unika individer till syvende och sist. Tänka sig 
) sitt tydliga språk om ärftlighet och implikationer på intelligens, personlighet, tendenser och beteenden. Vi vet hur pass kusligt lika helt separerade enäggstvillingar gör karriärval och övergripande livsval. Hur pass tydligt tendenserna visar sig.
Men för mig är det förenligt att se mig själv som en stor portion arv + miljö som “jag” aldrig styrde över men som producerade den jag är idag.
välja 