Här har jag vänner som hade motsatt sig detta kraftigt beroende på vilken champagne det är! 
Har du bara årgång och flaska kan jag med ganska stor sannolikhet ha en gammal kollega som kan berätta om du gjort bort dig som inte druckit den på 10 år eller gjort ett klokt val.
Personligen ser jag det som slöseri att inte dricka den då jag anser att de är de små sakerna i livet som ska firas ofta. En fin sommarkväll kan vara skäl nog att unna sig ett glas champagne 
Jag tycker i så fall beskrivningen av FIRE är fel.
Vi tjänar mycket mer än det vi behöver för att nå våra FIRE mål. Vi behöver egentligen bara “vänta” lite och investera smart.
I vårt fall, om vi slutar lönearbeta, slutar ha inkomster tidigt i livet utan att offra något. Om vi lever på inkomst av kapital som vi själva jobbat ihop. Vad kallas vi ?
Dina vänner skulle nog hur som helst säga att kylskåp inte är det bästa stället för lagring av viner. Problemet med att champagnen aldrig dricks tror jag är för att jag har en partner som inte är så förtjust i denna dryck och jag vill inte dricka den själv. Man kan inte heller spara en sprättad skumpa så därför tar det stopp.
Går utmärkt över några dagar. Även utan förslutare, kolsyran klarar sig oväntat bra så kör en tredagars med ett/två dagar per dag så får man en fin helg
Helt klart trevligare att dela på den såklart. Håller helt med dig rörande detta.
Inte så långt bort tempmässigt i en kyl och mörkret gör sig bra för en champagne. Bör dock lagras liggande såklart vilken den kanske troligtvis gör.
Nu kanske tillbaka till ämnet
Lyckliga
Det viktiga i livet är att ha alternativ … hela tiden, tycker jag. Och det måste inte handla om pengar. Att ha ett mål 20 år fram i tiden kan göra att man lever för morgondagen, som en hägring, och missar att livet kanske är som bäst just nu.
Det måste inte innebära att man skiter i morgondagen utan man kan tona ner den delen och låta saker ta den tid det tar. Det går att hålla två saker i huvudet samtidigt.
Jag har levt mitt liv ungefär som jag har velat från 18-50 år ungefär. Däremot så har jag alltid varit ekonomisk och det var min fru också. Så vi började fundera på att gå i pension lite tidigare än 65 och köpa en liten lägenhet i Italien. Det var då (~5 år sedan) vi började kika igenom våra investeringar och räkna på FIRE.
Men jag håller definitivt med om att livsplanen och livskompassen är det viktiga och det är de som har styrt livet fram till förra året. Då dog min fru i cancer, 4,5 månader från besked till bortgång, och alla livsplaner var bara att kasta i papperskorgen. Livskompassen blev ännu mer viktig när jag var helt vilse och inte hade några planer alls (ville jag verkligen sitta i en lägenhet i Italien, ensam??). Jag har jobbat länge som projektledare och har alltid haft en plan A, -B, -C och -D men nu hade jag ingen plan alls = totalt mörker.
Efter att ha grubblat ett par månader så har jag kommit fram till ett par saker som kommer att få bli min livsplan, om än kortsiktigt (= 3 år).
Så egentligen så satsar jag numera på FI inom de närmaste 3 åren (att jag får min frus avtalspension gör att jag har större möjligheter, uppskjuten f.n.). Och i och med det så skall jag till midsommar 2026 ha tagit ett beslut kring vad jag vill bli när jag blir stor.
FIRE är inget självändamål men jag är 57 år idag och kanske vill optimera för mig själv, nu när min fru (som alltid varit väldigt hemkär) är borta. Då kanske jag kan leva mitt liv på ett annat sätt än jag gjorde i vårt äktenskap. Alla planer jag nu gör är ju, per definition, inte mina förstahandsval, men jag måste försöka få dom att bli lika bra.
/Mikael S
Om jag ska spetsa till det så tror jag att de som lyckas bäst med FI är de som INTE har haft det som mål, utan där det har blivit en EFFEKT av något annat som de har gjort. Om jag tittar på de 20 personer i min omgivning som är FI så är 19 av dem på det sättet, bara en hade de FIRE som mål. Anekdotiskt dock.
Jag tror vi pratar förbi varandra och jag har säkert fel. Men jag tänker att det är precis det som du skriver, det handlar om medvetenheten. Du skulle garanterat kunna köpa en ny telefon OM det var viktigt för dig. Men grejen är att det är inte det. Precis som de där husen, ja, det finns en attraktion (eftersom du skrev det) men jag påstår också att det inte är det för dig (eftersom du väljer bort det). Jag skulle i ett coachsamtal till och med spetsa till det att det är så kallade “fejkmål” eller “inautentiska mål” och ingår egentligen inte i det “ideala” livet.
För notera, att det finns människor där det på riktigt är viktigt att ha X och då brukar de förr eller senare skaffa X. Precis som vi människor tenderar att uppnå det som är autentiskt viktigt (relation, jobb, barn etc).
Kanske. Om jag leker lite med det så skulle jag säga så här:
Jag fattar absolut men för mig så har jag en värdering som lyder “jag vill inte vara begränsad av en yttre faktor såsom t.ex. pengar”. Därför köper jag inte ett tillspetsat resonemang som lyder “Det här var vad livet gav mig, det ska jag vara nöjd med.” Förmodligen är det det som du reagerar på.
Det jag säger istället är: “Identifiera vad som gör dig/mig nöjd” gå sedan ut i världen och spela spelet att närma dig det. Under tiden som du närmar dig det, njut och var nöjd (“njut dig till framgång”), (“låt livet kännas lika bra som det är”). Min fundering är att det här kräver ofta mycket mindre jobb och mycket mindre pengar än FIRE.
Det är ju därför det är så viktigt att påpeka att det här inte handlar om ombjektivt rätt, utan 100% subjektiv. Ungefär som man inom psykologin säger att vissa människor är “större än världen” och försöker forma den efter eget huvud och andra människor som är “förstå världen” som försöker förstå den och forma sig enligt den. Ingen är bättre än den andra, båda behövs. (=vanlig historisk konflikt i vårt förhållande mellan en entreprenör och en forskare 
)
Exakt. Jag fattar och du är varken först eller sist. Det här är ju en av frågorna som jag tycker är superrelavant att fundera på och adressera i det som jag kallar för en livsplan.
Exakt. Men det är ju inte så det låter med FIRE hos många. Som ska nå FIRE och sedan när jag frågar “varför” så får man inget riktigt bra svar. Då är FIRE något där framme som ska lösa ett problem och min upplevelse är att det är ungefär som att säga “someday”… Men “someday never comes”.
Återigen tror jag bara att vi är olika långt på resan och jag kommer från ett perspektiv att ha varit på resan i 15 år och då ser man något annat än när man började. För när jag började så var jag exakt likadan. Men du har helt rätt - till slut så blir det ju samma sak.
Och här blir det ofta förvirring, för vi ser olika saker i vad FIRE är.
Exakt min poäng ovan kring “someday”-resonemanget.
Exakt. Det som jag kallar “Njut dig själv till framgång” och “Låt livet kännas lika fantastiskt som det är” eller “Njut av resan längs vägen” etc.
Amen.
Och en stor anledning till att många som säger att de ska nå FIRE aldrig gör det enligt mig. Jag har sett under de senaste 15 åren att av alla de som startade samtidigt som jag, så är väldigt få i mål.
Jag förstår helt delen med trauma och oro som gör idéen om en nära till orubblig ekonomi väldigt lockande.
Personligen gillar jag att jobba. Ibland mycket och ibland lite. Ekonomin är ett verktyg som gör att jag bekymmerslöst kan ställa om samt att jag inte alltid måste tjäna långt över mina utgifter genom regelbundet arbete. Jag vill ha mer tid och ork än man får över efter heltidsjobb, sömn och nödvändiga sysslor utanför arbete. Där finns kanske heltidsjobb jag kan trivas med, prövar lite dygnsarbete nu och det är trevligt.
En stor del är också att jag aktivt väljer mina jobb. Det är en fråga om trivsel, inte någon ekonomisk press som kedjar fast en till arbetet. Jag behöver inte kompromissa på viktiga saker.
Jag tror det döljer sig lite mer lurigheter bakom detta. Det finns nog en aspekt som har med livserfarenhet att göra också. När man är ung vet man helt enkelt inte vad man vill, man kan inte riktigt se hur livet kommer bli såklart. Har man vågat saker, har man provat saker, kan man nog se sig själv i ett framtida sammanhang man trivs i mycket bättre. Man vet väl hur man inte vill leva osv. Man måste komma till en punkt där man själv kan ta rodret och hitta ett bra liv för sig själv och tillsammans med sina närmaste. Det kräver nog ganska mycket erfarenhet av olika slag. Man måste hitta sin egen väg. Stor fördel för de med några fler år på nacken och de som vågat saker.
När man väl hittat sin drömplats, sitt favorit-scenario, när man kan se det sammanhang man verkligen trivs i, kan man bättre svara på frågorna “varför” om och om igen… även om de ställs fem gånger i rad.
Det är som att sticka iväg på en längre seglats. Man måste ha erfarenheten, man måste studera vädret .. i detalj, man måste kolla igenom båten tekniskt och se till att det finns det som kommer behövas utifrån vad som kan hända, man måste ha en plan B och en plan C. Vem skulle segla med en kapten som inte hade erfarenhet, visste vad det skulle bli för väder eller som inte hade en resplan ?
Oj, tuff feedback… 
Ja, jag gillar att kontrastera saker för att jag tror att det skapar tydlighet och kan ge andra tankar. Det är ett sätt att bidra, inte kritisera eller klanka ner. Men om det gör att du / ni tappar energi, säg till. För det finns ingen anledning för mig att lägga ner massor av tid och energi på tråden om ni ändå tycker att det inte skapar värde.
Det är ju ändå inget som förändras i mitt liv oavsett vilket val du som läser gör det här… 
Tack för att du delar med. Jag tror att jag fattar. Min poäng ovan är ju att det går att lösa situationen på fler sätt, där FI / FIRE är ett sätt.
Ja, eftersom vi är på värderingsnivå och pratar. Det är typ så djupt man kan komma eftersom det här vi pratar om är “sant på riktigt” för oss. Därför kommer vi egentligen inte komma till någon slutsats. Utan det som jag tänker är värdet i tråden är att vi kan få olika tankespjärn och kanske lära oss något nytt som gör vår egen resa till nästa nivå.
Jag skulle vilja lägga till: “Det går att komma till målen på olika sätt (där FIRE bara är ett av flera sätt)” och min personliga tes är att FIRE ofta inte ens är den snabbaste eller enklaste vägen (eller har iaf. inte varit det för mig, för mig var det en omväg skulle jag säga).
Oj, beklagar. Tack för att du delar med dig. 
Det är defintivit inte antingen eller tänker jag. (och jag personligen skulle vilja bjuda in fler till att värdera upp “terapi” eller “personlig utveckling”-delen högre än vad de gör. Skulle gissa att många i forumet sätter typ 95% påse pengar och 5% mjuka värden och då får en plan. Min inbjudan i tråden är, tänk om det är 35% terapi/coaching/personlig utveckling och 65% påsepengar eller kanske till och med mer).
Vore förmätet att som 42-åring svara ja på den frågan. Så som jag närmar mig problemet och tror idag, är att: “det hjälper mig att motionera mina viktigaste värderingar, att leva min intention och jag för utlopp för mina drivkrafter”.
Och här är varför vi har väldigt olika syn. Jag önskar ju alla att leva sitt riktiga liv både idag och imorgon.
Hur stor nettoinkomst man har spelar förstås stor roll för hur mycket man kan spara utan att behöva göra uppoffringar.
Jag gör av med ungefär 15000 i månaden och det inkluderar en ganska ny bil, pendling till jobbet, köpa den mat jag vill ha och lite större boende än vi egentligen behöver. Hade min nettoinkomst varit 20000 hade det varit svårt att spara 70% utan att göra stora uppoffringar men om min nettoinkomst hade varit 50000 hade det varit väldigt enkelt.
Jag sparar ungefär hälften av min lön och tycker inte att jag gör några uppoffringar alls. vad skulle jag göra av med mera pengar på som skulle göra mitt liv bättre? Jag vet faktiskt inte.
För mig löser FI-delen inga egentliga problem. Jag har nått dit genom att bara leva enligt min natur. Sparsam, enkla behov, ihärdig med studier och arbete. FI blir i stället en möjlighet som jag kan utnyttja om jag vill och känner att jag behöver.
RE lurar jag på fortfarande då jag tycker jobbet är intressant och stimulerande, med många smarta kollegor att diskutera med. Jag är heller inte säker på att RE skulle få mig att må bra. Erfarenhetsmässigt vet jag att jag mår bäst av fasta rutiner för att gå upp, gå och lägga sig, äta, motionera, sova 6h. Brott mot det där får inte mig att må bra.
RE skulle då behöva transformeras till något liknande “ledighetsshcema”. Antagligen vill jag då lägga upp “projektmål” via JIRA etc. för att känna att jag har mål och progress. Att ligga i hängmattan och stirra på den blå himmelen kan vara skönt ibland, en kvart, sen vill jag göra något annat. Jag behöver något att sträva efter på ett eller annat sätt.
Då FIRE aldrig varit ett mål för mig så skulle finansiell mening finnas genom att öka min avkastning och mitt kapital. Studera och prova olika investeringsstrategier. Lägga mer tid på det än vad jag gör idag. Inte för att jag behöver mer pengar utan för den intellektuella stimulansen.
Lycka till!
Det är inget fel i att inte ha en plan. Det är väldigt många segelbåtsägare som gillar att bryggsegla och njuter av det. De kan ligga säkert, tillgång till fin sjökrog, sitta i sin cockpit och ha bra utsikt över de båtar som drar iväg på stora äventyr
Nej men jag behöver det. Det förhindrar inte spontanitet och att man avviker från planen då och då. Man behöver både och.
Tvånget att gå till ett arbete för att ha råd att leva.
Ta bort ansvar/krav/förvändtningar ur ekvationen så är jag med på det, men sådana jobb är lika vanliga som enhörningar.
Fasta rutiner kan man ju ha även om man har RE. Jag planerar att gå i pension när min hustru som är åtta år äldre än mig går i pension men jag tänker ändå ha vissa fasta rutiner. Rutinen vi har nu att ha väckarklockan på 4.50 avstår jag gärna men jag kan absolut ha klockan på kanske 6.00 varje dag som en frivillig rutin. Äta vid fasta tider och motionera kan man också ha rutiner för även om man har RE.
Det skulle nog vara svårare att RE med obegränsat med pengar men om man har “lagom” mycket pengar för att klara sig är nog fasta rutiner ett mindre problem.
Ta bort “jobbet” ur jobbet så blir det säkert bra. Jobba utan ansvar, krav och förväntningar är inget problem alls. Faktiskt något jag tänkt göra i min FIRE plan jag har två olika projekt som jag tänkt jobba på, på detta sätt. Blir de någonsin lönsamma? oklart. Är de tillräckligt bra för att jag ska ge upp en väldigt hög lön? aldrig i livet, tyvärr. Vi är tillbaka i diskussionen om “the golden handcuffs”. Jag har en nära vän som tycker jag borde ägna mig åt “kul” projekt nu, men vid varje diskussion hamnar jag på andra sidan i det valet.