Låter som ett effektivt sätt att döda ett potentiellt samtal på.
Här är en idé
Varför inte svara vad man gör om dagarna? Frågeställaren skriver “vad man arbetar med” och det är såklart underförstått att det syftar på förvärvsarbete, men om man inte har något sådant kan man ju ändå svara vad man faktiskt gör om dagarna. Ingen gör ju “ingenting”. Man kan svara att man bygger på huset, reser, tar promenader eller vad man nu faktiskt gör om dagarna. Om man säger det helt ödmjukt blir det säkert en kul reaktion från frågeställaren!
Härligt. Då slipper man det ![]()
Ok. Här kommer jag som ytterligare en icke fire och spekulerar.
Min tro är att man mår bäst av att äga sin situation, att ljuga ihop nåt kommer alltid kännas falskt.
Vad jobbar du med är som någon sa ett ofta ett försök till konversationsstart. Och i annat fall en artighetsfras.
Inget är ett svar lika konversationsdödande som ingenjör. Det säger ingenting om vad du gör på dagarna, vilket var det personen undrade. Och är lika artigt som: What ever!
Och jag tror man gör rätt i att tänka ut några bra svar att välja bland beroende på vad man vill prata med personerna om.
Man kan säga att man lämnat yrkeslivet och nu håller på med X. Tex: hobbyodling, vandringsresor, golf, välgörenhet, vinprovning eller vad annat man tycker är kul att prata om.
Eller om man inte har något nuvarande man vill prata om kan man berätta vad man gjorde förut. Tex: Jag har drivit en VVS-firma, men har sålt den och har en paus för att bestämma vad jag ska göra här näst.
Eftersom det troligen kommer frågor på finansieringen är det lika bra att ha en färdig kortstorry om den också. Tex: Jag har levt ett ganska sparsamt liv och investerat väl, så nu kan jag med gott samvete leva på avkastningen.
Eller om man har en mer sparsam portfölj och vill prata om den: Jag är delägare i några ganska lönsamma företag, så jag får in det jag behöver därifrån.
Brukar svara:
”att äga min tid” eller ”fastighet o kapitalförvaltning”
Skulle säga: ”Arbetslös, håller kostnaderna nere och lever på mina besparingar tillsvidare.”
Varför försöka imponera med någon påhittad tittel eller ta onödiga risker genom att hinta att du sitter på en stor förmögenhet. Börjar folk stigmatisera dig så är det nog inga vänner man vill ha kring sig ändå.
Planerar att säga att jag driver en småskalig investeringsfond.
Brukar ni ofta få frågan vad ni jobbar med? Jag känner att det är vid ytterst få tillfällen jag har fått den frågan. Kan inte riktigt tänka mig vem som skulle fråga mig om det. Förutom i sammanhang där alla ändå vet eller förstår vad jag jobbar med träffar jag väldigt få människor som bryr sig om vad jag jobbar med.
Jag skulle nog bara säga att jag inte jobbar men jag är inte där än.
Jag brukar svara “pensionär” och då brukar det inte bli några fler frågor. En variant är “arbetsfri”, där nästa fråga är “vad menar du med det?”, och då svarar jag “pensionär”. Det händer sällan men någon säger “men du är ju för ung för det”, varpå jag svarar “ja, är det inte coolt?”. Om jag vill få följdfrågor svarar jag: “Jag är egenpensionär/självpensionerad”, vilket oftast ger reaktionen: “vad är det?”
När jag måste fylla i bankens KYC-formulär, och jag måste svara på samma fråga så ärligt som möjligt, då är “pensionär” faktiskt det enda alternativet.
När den dagen kommer så blir mitt svar vaktmästare ![]()
Jag brukar säga att jag är gängkriminell, sen frågar dom inte något mer.
Konsult. För det är jag. Men jag kanske inte jobbar så mycket.
Eftersom det är semestertider så fick jag frågan häromdagen om jag hade börjat semestern. Blev lite ställd för en kort stund, men svarade sedan som det är.
-jo, men jag har typ semester hela tiden sedan ett år tillbaka. Jobbar bara lite som konsult ibland. Annars sysslar jag med välgörenhet som volontär på Röda Korset.
Då får jag iofs följdfråga på min ålder -…men hur gammal är du…?
Så då får jag förklara att jag slutat jobba lite tidigare eftersom jag hade möjlighet.
Det jag finner lite märkligt är att så många som gjort den enastående resan att ta sig till Fire vill mörka det och säga något som inte ger några följdfrågor.
Det är ju som att man lyckats landa allas drömjobb: helt självstyrd. Man borde va stolt över det man åstadkommit och bli glad över nyfikna frågor så man kan berätta och inspirera andra.
Vaga, skamsna svar kommer bara starta snacket: Vad gör den egentligen?, Verkar ju aldrig va på jobbet. Snart vet omgivningen ändå att man har pengar, men med sin egen påhittade storry om hur och varför.
Så varför inte ge dem den storry man vill att de ska ha istället.
Det är så märkligt många som inte vill äga sin situation med stolthet.
Det var faktiskt det jag hade tänkt göra från början, men jag kommer aldrig att glömma den första reaktionen jag fick: “Det är orättvist!”, och efter det tycker jag inte att det finns någon anledning att gå in på detaljer - pensionär, det måste vara tillräckligt med kunskap.
Detta är lite liknande vad jag själv gör även om jag inte slutat jobba än.
Just nu finns 80%+ av mitt finansiella värde i mitt företag i form av CNC- och mät-maskiner och jag vill inte att nån får för sig att åka hit med en lastbil och “samla in”.
Säger att jag är Homesteader med avbetaled hus och skåpbil från 90-talet. Kanske visar lekhinken (avanza-kontot) om de undrar var jag får några pengar alls från.
Jag förstår att du inte vill få allt länsat. Jag förstår dock inte varför folk tror att den risken ökar när man slutar jobba. Dina maskiner har ju funnits hela tiden och minst lika uppenbart när du driver en firma som behöver dem.
Inbrottstjuvar vet att saker som används i olika jobb går att stjäla men inte avanzakonton. Så risken att bli bestulen på sina tillgångar borde minska när man blir Fire.
Min tes är att det handlar om (oidentifierad) skam…
Det är en diskussion lite på ämnet i veckans avsnitt:
Klart att den reaktionen kommer komma. Då kan man dra sig tillbbaks och gömma sig. Eller säga: Nej. Det är resultatet av att vi valt olika.
Eller. Ja, om det är orättvist att jag har pengar nu så är det för att jag spenderat orättvist lite innan. Eller att jag varit orättvist lönsam att anlita innan.
Ja något känslomässigt är det. För alla andra argument jag hör verkar väldigt krystade och ogrundade.
Nog för att jag är uppvuxen i samanhang där jag vet att synen på rika inte är kul. Men reaktionerna är ofta mer av en shittest för att se om man kan stå för sin sits. Gör man det blir man många gånger den udda rike som faktiskt är trevlig.
Såklart för att man är den enda rika de de faktiskt känner.